Mattias Lönnebo
Vindens namn - Sommarläsningen
”Vindens namn” av Patrick Rothfuss
Fantastiken har alltid varit ett stort intresse för mig. Nu stiftar jag bekantskap med den framgångsrike författaren Patrick Rothfuss som skrivit ett antal böcker. I vindens namn är det första i serien: Berättelsen om kungadråparen. Jag läser den på engelska eftersom jag föredrar originalspråket. Varje sommar brukar jag försöka plöja några rejäla bokserier - och i år blir det Vindens namn
Avdelning: Fantastik Taggar: #berättelser #magi
Kommentera
Kristina Hård
Berättelser i staden
Ibland syns berättelser. Med det menar jag att de är en del av verklighet man rör sig. I Japan blir det kanske extra tydligt för det skiljer sig från det man är van vid. Här är några:
Skräckberättelsen ute på stan. Japan har importerat högtiden Halloween, precis som vi i Sverige. I Tokyo kan man se de som klär sig därefter redan tidigt i oktober. De här mötte jag i Shibuya.
Vid Hachiko-exit från Shibuyas tunnelbanestation finns statyn av hunden Hachikō. Hunden satt (1925-1935) utanför stationen och väntade på sin husse professor Hidesaburō Ueno som aldrig kom hem för han hade dött plötsligt på sin arbetsplats. 2009 gjorde Lasse Hallström en amerikansk version, filmen Hachiko – en vän för livet, med Richard Geere i huvudrollen (som jag inte sett).
I Shinjuko hittar man Godzilla (Uppe på Toho Cinemas tak. Man måste titta upp!). Första filmen om det förhistoriska monstret som var en konsekvens av kärnvapenproven i Stilla Havet kom redan 1954.
Och långt från storstaden, uppe i bergen, finns skog, det är mörkt tidigt på kvällerna, sysorna sjunger och neonljusen saknas. Gamla tempel är upplysta av fladdrande stenlyktor, det luktar rökelse och tåg av äldre modell sicksackar sig uppför branter, försvinner in i tunnlar och på nåt sätt känns det som om man åker rakt in i en Miyazaki-film befolkad av japanska folktroväsen av en helt annan sort än våra svenska.
Från "Sen to Chihiro no Kamikakushi" (Spirited Away) 2001 av Hayao Miyazaki
Avdelning: Fantastik Taggar: #japan #berättelser #godzilla #hund #akita
Kommentera
Lena Köster
Korta texter ger mersmak
Korta texter lockar til läsning just ni, både i nya och gamla böcker. Bubblor, fittor, sagor och händelser vid Fyrisån.
Det är något retsamt och lättsinnigt över korta texter. "Läs mig" lockar de, som om jag vore Alice i Underlandet. Och jag läser. Just nu Mikael Sundqvists färska "Händelser vid Fyrisån. 101 bagateller" utgiven på Långsamhetens bokförlag i Uppsala.
Som en ask blandade karameller: sötsura, salta, söta, kryddiga. Jag köpte boken av författaren själv, när vi satt ett gäng och hinkade öl under Kulturnatten 12 september. Det var hyfsat varm och skönt, ölen var god och författaren hade fickorna fulla av böcker. Vi var inte bekanta, men jag fick en kram i dedikationen. Gissar att många sådana delades ut den kvällen i denna och andra böcker.
Men bra! Men smart, tänkte jag, när jag började läsa boken på toan, där korta texter ju gör sig bra. Fast just den här boken fick följa med in i vardagsrummet.
Avspänd, bildad, rolig och stundom ironisk. Mycket bättre än jag väntat mig, för jag väntade mig ingenting särskilt. Nu är boken en av mina favoriter i kort-genren. Vad den handlar om: Studenter med vita tubsockor till frack, författarens "snöängel" i nylagd betong, hopptävling mellan groda och gräshoppa, krogbesök, Uppsalapromenader, stora lökar (tro vad du vill...).
Fabvoritcitat: "Allt är farligt för barn. Månen kan ramla ner på deras huvuden, de kan få en atombomb i ögat." Kommentar till 55-plussaren Sundqvists yngre väninnas överdrivna ängslan för barnets ve och väl.
På det hela taget är det inget särskilt med boken, annat än att det är kul att läsa den. Man läser en t4ext och nästa kan handla om något helt annat. Omöjligt att förutse. Och det är ju själva poängen med en bok, att någon tar i den, luktar på den och vänder blad efter blad, samlar ihop ord och bilder inom sig och blir rikare och rikare och kanske rentav klokare.
Att författaren är eller har varit kock och är en man som tycker om att resa samt gillar öl, står klart. Dessutom har han skrivit romanen "Skuggsamlaren", till formatet en diger lunta, och hade alltså en hel del i bagaget innan han samlade sina upplevelseessenser i den här pocketboken.
De korta texterna får mig inte att tröttna, utan att ur bokhyllan plocka fram några äldre böcker med kortprosa. Böcker att läsa om och att rekommendera dig, som läser detta: Pär Lagerkvists "Onda sagor", Juan Manuel de Pradas "Fittor" (kan jag publicera en bok med titeln "Kukar" - någon?) och Claire Castillons "Bubblor". Och så förstås Philippe Delermes klassiker "Den första kluken öl och andra små njutningar".
Små njutningar. Det är precis vad det handlar om. Språkliga, berättelsetekniska, filosofiska.
I en boklåda nära dig.
Avdelning: Skönlitteratur Taggar: #berättelser #hugskott #korta texter #lockande #njutningar #bubblor #fittor #sagor #händelser #Uppsala
Kommentera
/Visa 1 kommentarer
Lena Köster
Litteraturpriset till...
Vem får Nobelpriset i litteratur i år? Förhoppningsvis någon som berättar om människors kamp för frihet från förtryck. Någon som kan gestalta upproret, lidandet och människovärdet. Någon vars ord skär rakt genom lögner och propaganda och blottar maktens psykopater, men också skildrar glädje och sensualitet.
Det är kanske mycket begärt att en och samma författare ska åstadkomma allt ovanstående i sitt författarskap? Men litterära stordåd utförs ständigt, har jag en känsla av. Så varför inte…
När Bertrand Russel 1950 fick Litteraturpriset, löd motiveringen: ”som ett erkännande åt hans mångsidiga och betydelsefulla författarskap, vari han framträtt som en humanitetens och tankefrihetens förkämpe”.
Orädda förkämpar behöver världen just nu och alltid.
De syriska flyktingarnas berättelser kommer att nå oss på olika sätt. I personliga kontakter. Genom journalistiken. Som skönlitteratur – poesi, noveller, romaner, teater, film.
Mycket når oss redan via youtube och andra virtuella kanaler. Den ilandflutne döde pojken Alan har blivit en ikon för flyktingsituationen och ett stopptecken: Nu får det vara nog!
Han är död och just därför redan en berättelse.
Jag var bara ett par mil från platsen där han flöt iland. Jag badade i det havet och njöt av sälta och värme, när döden slog till, semesterdrömmen krackelerade och ingenting blev som förut.
Så är det, tror jag, med Europa och Sverige: ingenting kommer att vara sig likt.
Jag hoppas att till litteraturens kanon, om femtio år eller så, hör inte bara de nazistiska koncentrationslägrens berättelser, utan också det tidiga 2000-talets krigs-och flyktingberättelser från Syrien och olika länder i Afrika.
Plus berättelser om en öppenhet mellan länder och etniska grupper som världen aldrig skådat tidigare.
Nobelpris eller ej.
Avdelning: Skönlitteratur Taggar: #Syrien #flyktingar #ilandfluten #berättelser #litteraturkanon #humanitet #förkämpar #litteraturpriset
Kommentera
Anmäl textfel
