Hanna Modigh Glansholm
Vad tycker du om bokmässan som fenomen?
Mats Strandberg och Sara Bergmark Elfgren, aktuella med "Cirkeln", "Eld" och inom kort "Nyckeln":
Mats: – Att träffa läsarna kommer på de fem första platserna!
Sara: – Det är också kul att delta i panelsamtal, jag satt nyss i ett om Walking Dead.
Beata Arnborg, aktuell med "Uppror i skärt och svart", en biografi och Kerstin Thorvall:
– Det bästa med Bokmässan för mig är att träffa mina läsare! Men Bokmässan är också så mycket mer. Här exponeras böcker man inte hittar i bokhandeln och på nätet. Och glöm inte alla fantastiska seminarier.
Kim Kimselius, aktuell med "Persiens pärla", "Månstenen" och "Spöket på Stora mossen":
– Det är underbart att möta läsarna och höra deras berättelser om hur de blivit inspirerade av mina böcker. Läsarna är i blandad ålder och det är verkligen kul att se.
Mattias Boström, aktuell med "Från Holmes till Sherlock":
– Det här är mitt 21a år på mässan och mitt första som författare – det är en helt annan känsla! Det är underbart att prata om det man är passionerad om inför människor som lyssnar och vill veta mer!
Emelie Schepp, aktuell med "Märkta för livet":
– Det bästa är att träffa läsare både nya och de som redan har läst boken. Dessutom är det ett bra tillfälle att möta författarkollegor.
Malin Mendel Westberg, aktuell med "Bombay Takeaway Indien genom maten":
– Att träffa människor som är intresserade av boken och att inse att det finns en publik. Att få respons på det jag skrivit.
Enkät och foto: Linda Odén, Jonna Lindberg, Emma Kreü, Henrik Elstad, Viola Kondracki
Sonja Abrahamsson
Jag hatar Bokmässan
Bokmässan 2013! Dunder och brak! Årets spektakel! Bokälskarnas paradis! Yiihooo!
– Eller?
Det är lätt att tro att alla bokmalar älskar bokmässan, att Svenska Mässan lyser upp som guld och diamanter för den som är intresserad av roliga och spännande magasin. Men nä. Det finns så klart två sidor på detta mynt.
Jag älskar att läsa. Det gör jag verkligen. När jag är som värst läser jag till och med i duschen. På schampoflaskorna. Ja, det räknas. Och jag bor svinnära Göteborg. Vill jag åka till Bokmässan har jag en direktbuss från där jag bor. Inte ens några byten. Tjugofem minuter tar det. Jajjamensan.
Men åker jag till Bokmässan? Nej, det gör jag inte. Varför? För att jag hatar Bokmässan. Ja ni hörde rätt. Jag hatar Bokmässan. Nej, hatar är inte ett starkt ord. Hatar är rätt ord. Bokmässan är hemsk. Och ja, jag vet att jag inte behöver gå dit, men omständigheter samt utbildningar har "tvingat" mig dit alldeles för många gånger.
"Agorafobi". Det har jag. Det står till och med i mina papper. Papper jag skrivit själv, men ändå. Agorafobi - det är rädslan för folksamlingar. Den rädslan har jag. Det är inte naturligt för människor att röra sig i kaosartade strömmar i miljöer med bullrig ljudvolym och massvis med obehaglig belysning. Det är det inte. Det naturliga för människan som älskar böcker är en miljö med dämpad belysning, låg ljudnivå, samt hörn fyllda med divansoffor och fåtöljer.
Bokmässan är faktiskt den sämst lämpade miljön för bokläsare som någonsin har konstruerats. Visste ni det? Bokmässan är sämst för de som gillar böcker. Det är sant. Tester visar det. Mina tester.
Någon säger ”Bokmässan är så bra, för det är så många författare och roliga bokläsar-skrivar-människor på ett och samma ställe!”.
Jag säger ”SPRING FÖR LIVET”. För allvarligt. Så många människor på ett och samma ställe är inte sunt. Det spelar ingen roll om det är en grupp med Jesus Krists och Buddas som samlas. Många människor på samma plats är en varningssignal. Det är en stor röd lampa som säger ”det kommer att bli trångt” och ”varsegod här får du ett tarmvirus av nån främling som råkat hosta på boken du köpte”.
Ibland när jag ser vilka som ska komma till bokmässan kan jag känna starkt att jag verkligen vill och borde gå dit. En längtan och en åtrå för Bokmässan väcks då i mitt bröst. Men sen tänker jag lite och då förstår jag att det bara skulle vara värt det om jag gick dit och min favoritförfattare bjöd mig på hemlagad mat och chai latte och vi blev vänner för evigt och evigt.
Så... Bokmässan 2013, var jag där? Nej. Åker jag dit nästa år? Man ska aldrig säga aldrig men... Nej. Aldrig.
Bokmässan 2012 stod jag i en monter för Nordiska folkhögskolan. Folk trodde att jag var en psykiskt sjuk som försökte värva medlemmar till en självmordssekt. Skolans PR-avdelning tyckte nämligen att det här med svart och kors var en bra PR-idé. Men det var skönt för man fick vara ifred då.
Eleni Schmidt
Dagen efter
Dag efter bokmässan är en enda lång utpustning. Ganska mager bokskörd i år, men tillräcklig ändå. Fick tag i Sara Lövestams "Hjärta av jazz" samt "Bring out the bodies", fortsättningen på" Wolf Hall" av Hilary Mantel. En hel del gratistidningar. Gjorde ni andra mässbesökare några bra fynd?
Hanna Modigh Glansholm
Vad är ditt intryck av årets bokmässa?
Louella Bergman, B. Wahlströms Bokförlag:
– Lika rörigt och ljuvligt som vanligt! Personligen har jag lite tid till att titta, då jag jobbar mycket med författarna och deras program, men allt funkar bra.
Katarina Dahlquist och Anette Skåhlberg, Sagolikt förlag:
– Fantastiskt bra! Inspirerande möten med läsare, förlagsrepresentanter och återkommande kunder. Ger bra bokidéer, vi har flera på gång nu!
Gunnar Palmgren, Alfabeta förlag:
– Det är som vanligt en positiv upplevelse, både för författare och läsare. Känns som om det är en aning mindra folk än förra året, då det var proppat.
Kristoffer Lind, Lind & Co:
– Som förra året, fast mer av allt! Bättre stämning, mer folk, dålig luft, trängsel och fulla författare!
Tove Kullenberg, Bonnierförlagen:
– En väldigt positiv stämning och spontant känns det som om det är mer folk. En väldigt bra mässa.
Jenni Blom, Rabén&Sjögren:
– Det har varit jättemycket folk och det är en väldigt positiv stämning. Det är glatt och mycket roligt att vara här.
Enkät: Emma Kreü
Foto: Jonna Lindberg
Hanna Modigh Glansholm
Höjdpunkten på årets bokmässa?
Anne Södergren, Göteborg:
– Det var när jag träffade en gammal klasskompis som visade sig ha givit ut en bok. En annan var när jag såg Schibbye och Persson, de är fantastiska!
Hans Billberger, Kungälv:
– När jag blev förevisad en läsplatta. Jag hade inte förstått att det är något helt annat än en ipad. Kanske kan det vara något för mig i framtiden men det gäller att inte gå för fort fram när det gäller ny teknik.
Madeleine Sjöström, Vänersborg:
– Höjdpunkten är att hitta bra böcker! Jag har köpt två böcker av Philippa Gregory och "De utvalda" av Kristin Cashore.
Mait Toftgård, Ljungsbro:
– Höjdpunkten för mig är utbudet och mängden Jag hoppas hitta en bok eller författare som jag inte känner till sedan tidigare.
Jessica Andersin, Esbo:
– Mässans höjdpunkt är alla möten, att träffa folk jag bara träffar en gång om året.
Enkät och foto: Henrik Elstad, Viola Kondracki, Linda Odén och Hanna Modigh Glansholm
Linda Odén
Ett snöpligt slut
Tre intensiva dagar blev det, men underbart är i år extra kort. Det finns ju nämligen ett liv som ska levas även efter Bokmässan.
Det blev ingen Bokmässa för mig idag. Förkylningen slog till rejält igår och jag har försökt sova bort den idag. Istället för seminariehäng och montermingel blev det säng, soffa och bokklappning. Det funkar också. Lite stolt är jag att jag faktiskt besinnade mig gällande bokshopping. Det blev det obligatoriska besöker till English Bookshop där jag inhandlade böcker av två för mig okända författare och så en pålitlig klassiker.
Ben Fountain har skrivit Billy Lynn's Long Halftime Walk, en av många böcker som anknyter till kriget i Irak. Det är inte ofta jag bryr mig om blurbar, men när det är Nick Hornby som hyllar på framsidan smälter jag. Dessutom är omslaget med det snygga typsnittet riktigt fint. En bok som talade till mg från hyllan och som en av de anställda lovar är riktigt bra. Jag ser fram emot att läsa!
The Spider King's Daughter av Chibundu Onuzo utspelar sig i Lagos, Nigeria och känns som en bok för mig. Den beskrivs som en modern Romeo och Julia och jag imponeras av att författaren bara är 22 år. David Levithan är dock en gammal favorit och Every you, every me är inte pinfärsk, men tillhör de böcker av honom jag ännu inte läst. Den låter riktigt spännande och jag gillar att de foton som är så viktiga för bokens handling finns med. Ingen av böckerna finns på svenska ännu vad jag kan se och då känns det extra roligt att läsa dem.
Ingen Bokmässa för mig idag alltså, men jag är glad att jag ändå hann med så mycket som jag gjorde de tre dagarna jag var där. Jag har träffat en massa trevliga människor, lyssnade på många intressanta författare och haft det väldigt trevligt. I år bestämde jag mig för att flyta med lite mer än jag gjort tidigare år och hade inte planerat så många programpunkter. Det är jag väldigt nöjd med. Fokus hamnade mycket på kvinnliga författare och tema Rumänien missade jag helt.
Höjdpunkten på Bokmässan var helt klart Caitlin Morans seminarium på lördagen som jag skriver om här och rent socialt har mötena med alla fantastiska bloggare varit höjdpunkter. Gårdagens middag på Pinchos och kvällen som följde var en succé. Det är härligt att även vi boknördar får hänga och vara sociala ibland. Vet ni hur skönt det är att umgås med människor som faktiskt gillar att jag droppar boktips i var och varannan mening? Tack alla som gjorde min mässa så trevlig, ingen nämnd och ingen glömd.
Emma Kreü
"Jämställdhet och erotisk spänning kan vara svårt att kombinera"
Simona Ahrnstedt som marknadsförs som "Sveriges första romanceförfattare", ledde under dagen en workshop om att skriva romance. Hon inledde med att berätta att genren är den klart största i västvärlden och ligger långt före andra populära kategorier, som exempelvis deckare, men tyvärr inte har blivit stor i Sverige. Mycket fördomar finns om den, men precis som inom alla genrer finns det både både välskriven och mindre välskriven litteratur. En rad subgenrer finns även, som exempelvis gay romance, vilket inte heller framkommer speciellt ofta i den endimensionella bild som finns om romance. Simona reflekterar kring hur det kommer sig att genren inte har slagit speciellt stort i Sverige och pekar på att det kan bero på att då det inte har funnits någon inhemsk produktion så har det mesta kommit från USA, där jämställdhetsarbetet inte har kommit lika långt som i Sverige, vilket gör att det i vissa fall kan förekomma ganska unkna könsroller i böckerna. Själv utformar hon aktivt sina karaktärer ytifrån jämställdhet, säger hon.
- Hade mina manliga karaktärer funnits i verkligheten hade de varit personer som delar på föräldrapenningen, det är jag övertygad om.
Samtidigt påpekar hon att det kan vara svårt att skriva om just jämställdhet och bibehålla den spänning som finns mellan karktärerna i boken, den rätta balansen är viktig för att driva romansen framåt.
Grundbulten i romance är att berättelsen kretsar kring kärleken samt lyckliga slut, men en av de vanligaste myterna om genren är att allting ska vara rosenskimmrande genom alla aspekter, vilket inte stämmer överens med verkligheten.
– Många böcker inom genren tar upp svåra frågor, som till exempel övergrepp, berättade Simona.
När det gäller att skriva romance menar Simon att det är viktigt att kunna sätta sig in i läsarens perspektiv. Det är läsarens upplevelser av boken som är avgörande för berättelsens fortlevnad.
–Det är viktigt att läsaren sugs in i berättelsen, lite som en andra slukarålder.
Men trots en intressant berättelse så är det i slutänden det hårda arbetet med texten som skiljer agnarna från vetet. Övning och verktyg är det viktigaste färdigheterna för att kunna få ihop en bok som håller hela vägen.
Eleni Schmidt
Ful-Disney med en touch av Acke
Dagens sista seminarium handlar om serier. Lina Neidestam, Julia Thorell och Frida Ulvegren diskuterar med Johanna Koljonen om hur det är att vara tjej och serietecknare, hur kvinnokroppar tecknar och hur det går till att teckna rent praktiskt. Julia Thorell, som är både illustratör och serietecknare, har nyligen kommit ut med sin seriroman "Fri kärlek". Lina Neidenstam beskriver sina teckningar som "Ful - Disney med en touch av Acke" .Hennes teckningar liknar faktiskt håriga Ackefiguer - vilket förstås gör den motsägelsefulla feministen Zelda ännu roligare.
Bokmässan har varit kul, som vanligt. Nu tackar jag för mig!
Henrik Elstad
Roxette - inte bara en joyride
Flera musiker har varit aktuella på bokmässan. Först var det Petter som drog stor publik och under söndagen var det Roxette som stod i fokus för mångas intresse. Sven Lindströms bok har nyligen släppts och tillsammans med Per Gessle hade han ett samtal med Carin Hjulström.
När Sven Lindström skrev Gessle-biografin 2007 var det ingen som trodde på en comeback för Roxette efter Marie Fredrikssons sjukdom. Bandet var för honom ett historiskt fenomen med makalösa framgångar. När det stod klart att det skulle bli en ny världsturné inför sammanlagt 600 000 åskådare följde Lindström med som inbäddad författare.
Med hjälp av resan på turnén, intervjuer med bandmedlemmar, branschen och fansen samt annat material från bandets karriär har Sven Lindström gett sin bild av Roxettes historia. I den berättelsen ingår naturligtvis också Marie Fredrikssons sjukdom och rehabilitering med hjälp av musiken.
Per Gessle har haft visst inflytande över att boken blev till och gav också sin syn på det som Lindström skildrar. Carin Hjulström frågade en del om hur hans skapandeprocess ser ut och tog bland annat som exempel när han skrev ”Joyride” och ”Spending my time” på samma dag.
- Jag hade väl en bra dag, svarade Gessle och menade att han egentligen är ganska lat som person.
Gessle pratade om att i början av hans låtskrivande så var det texterna som kom först och tack vara punken som tillät att det lät dåligt så vågade han också ge sig på instrumenten. När Litteraturmagazinet frågar om han kunde ha blivit författare om inte musikkarriären hade blivit av, svarar han:
- Ja, det är nog mycket möjligt!
Några stora avslöjanden blev det inte, men många i publiken var nog nöjda när Gessle meddelade att han imorgon förmiddag ska in i studion för att spela in nytt material.
Eleni Schmidt
Romansviten om Estland
Sofi Oksanen och Janina Orlov pratar om Oksanens romaner om Estland. Orlov har översatt alla hennes arbeten och Oksanen berättar om vilken makt översättaren har; själv kan hon ha mardrömmar om översättare som blir uttråkade av hennes manus....Det blir ett intressant samtal om författarskapet och dess villkor; som flitigt översatt författare förväntas Oksanen ofta prata om böcker som hon skrev för tio år sedan. Hennes böcker har översatts till många språk, bland annat till Occitanska. Snart ska hon åka till Occitanien (vilket låter som ett sagorike för mig, men det ligger faktiskt i Frankrike) och occitanerna kan relatera till hennes berättelse om Estland och Estlands historia av ockupation och rörliga gränser....Litteratur kan verkligen röra sig över de flesta gränser.
Emma Kreü
De Litterära Sällskapen Scen
För er som har lite tid över kan jag varmt rekomendera ett besök till De Litterära Sällskapens Scen nere på mässgolvet. Där föreläser representatner för de olika sällskapen som ställer ut om författare och olika aspekter av författarskap, många med mycket ontressanta teman. Själv lyssnade jag i går på Sällskapet för Ester Rignér-Lundgren, kvinnan bakom en rad olika pseudonymer varav den mest kända är Merri Vik, som skrev de 47 Lottaböckerna. Sällskapet föreläste om den enda pojkboken som Ester gav ut, "Ugglor i mossen", som kom på 1950-talet. Högläsningen från boken förde åhörarna direkt tillbaka till kortbyxornas och det vattenkammade håret största epok och det var mycket underhållande lyssning.
Emma Kreü
Dagens tips: Faktabok för barn!
Ett hett tips för alla som är intresserade av facklitteratur för barn är att besöka Jan Kåhre i hans monter i A-sektionen. Han har skrivit en bok som heter "Detta är en bok" och berättar om hur en bok tillverkas - från pappret till bläcket. Mycket spännande och pedagogiskt upplagt med fina illustrationer.
För alla er vars barn tycker att det vore jobbigt att bli författare - de måste ju skriva alla böckerna för hand...
Nina Fries
Metaforernas mästare
Två odödliga metaforer leverade av Leif GW Persson: "Att skriva deckare är som att kuta runt i korsett".
"DN's kulturredaktion är som Ku Klux Klan" (befinnande sig i DN's monter).
Leif GW Persson är aktuell med en ny bok, "Den sanna historien om Pinocchios näsa".
Eleni Schmidt
Mary Wollenstonecraft
Elisabeth Mansén berättar om Mary Wollenstonecraft och vad hon skrev om manligt och kvinnligt. Wollenstonecraft såg inte manligt och kvinnligt som varandras motsatser, det som var manligt var inte självklart kvinnligt, men det hon ogillade varvalltid "omanligt".Hon hade inget till övers för eleganta salongslejon, pråliga militärer och snikna maktmänniskor, överhuvudtaget ärvda privilegier. Kyrkans privilegier och slaveriet fick hård kritik. Det som var viktigt vad det man kunde åstadkomma själv som räknades. Rättvisa var viktigt - regler som gällde för kvinnor skulle gälla för män också. Det stränga kvinnoidealet borde luckras upp. Men orättvisorna var inte bara männens - kvinnorna bar också upp de strukturella orättvisorna. Samhället borde förändras, men hon eftersträvade inga hjältar av Caesars och Voltaires typ, det räckte så väl med moral och förnuft, att arbeta för det allmännas bästa.
Eleni Schmidt
Den här artikeln är bra men rolig
Micke Leijnergard har skrivit om 68 rörelsen och intervjuat kända intellektuella från den tiden. Han pratar med Jan Guillou och Gunilla Thorgren om 68 rörelsern; det som var bra och det som var dåligt; viljan att förändra samhället - vilket också faktiskt lyckades inte minst när det gäller könsroller -kampen mot orättvisor, men också om extremismen och sekttänkandet. Som journalist skulle man vara gravallvarlig och fick inte skriva roligt. Dessutom hade man dåligt samvete för att man inte tillhörde arbetarklassen. Gunilla Thorgren berättar om hur hon kallades för "borgarbracka" av de intellektuella unga männen från borgarklassen när hon ville ha ordning och reda och inte sitta på golvet och röka hashpipor. Arbetarklassen skulle bete sig på ett särskilt sätt som kändes främmande för den som faktiskt kom från arbetarklassen. Thorgren påpekar också att hon aldrig har träffat en kvinna som engagerade sig i kvinnorörelsen som ångrar sin politiska hemvist 68 rörelsen - däremot har hon träffat många före detta 68 män som ångrar sitt vänsterförflutna. Många gjorde ett fadersuppror och när det var avklarat gick man tillbaka högerut.
Vi får också boktips man kan läsa om man vill förstå 68 rörelsen: "Det förkrymta kvinnoidealet" av Barbro Backberger och "Jordens fördömda" av Frantz Fanon.
Linus Glansholm
Efterlysning: Fler onda kvinnor i litteraturen
Åsa Schwarz och Maria Friedner möts för ett samtal om onda kvinnor i litteraturen. Båda har de skrivit varsin roman med en kvinna som på olika sätt går över gränsen och bryter mot litteraturens gängse bild av kvinnor.
De vill se mer av starka kvinnoporträtt där den onska som ofta varit förbehållen männen får ta plats och att det är en njutning att läsa om onda kvinnor. Upplevelsen är att män i litteraturen får ta ut svängarna mycket friare.
– Ta vilken som helst av Jack Nicholsons rollfigurer, säger Åsa Schwarz.
Maria Friedner fortsätter:
– En kvinna kan aldrig få vara riktigt riktigt ond utan att straffas och tryckas tillbaka. Hon får aldrig rida ut i solnedgången på den svarta hingsten i slutet.
Borde vi vara lite ondare?
–Lite mer självupptagna vore nog bra, säger Åsa Schwarz.
Även hur kvinnorna beskrivs fysiskt är ofta bundet till deras eventuella ondska. Onda kvinnor skildras i regel alltid som oattraktiva, medan de onda männen kan vara hur snygga som helst.
Vill ni fortsätta att skriva om onda kvinnor?
– Absolut! svarar Åsa Schwarz och Maria Friedner i kör.
Åsa Schwartz avslöjar att hon arbetar med en kvinnlig romanfigur som blir vackrare av att mörda.
Viola Kondracki
Trängsel, glädje och bokhunger
De dagar då allmänheten bjuds in till bokmässan, då är det trångt. Jag förundras över bokälskarnas tålamod och glädje. Här är inga knuffar, det gör inget om det tar tid att ta sig fram. Det finns så mycket att både titta på och lyssna till. Och så alla böcker, böcker, böcker.
Anna Laestadius Larsson berättade om sin bok ”Barnbruden” som utspelar sig i slutet av 1700-talet. Där möter vi den yngsta kungliga brud som hämtats till Sverige, Hedvig Elisabeth Charlotta av Holstein-Gottorp. Anna Laestadius Larsson bygger den här historien och de kommande böckerna efter Charlottas dagböcker förda under drygt 40 år. Jag blir glad när hon berättar att nästa bok kommer att ha Pottungen som huvudperson, hon var den gestalt som tilltalade mig mycket när jag läste boken. I boken möter vi förutom de kungliga personerna, framför allt syskonen von Fersen.
Lite överraskad blev jag av att träffa denna vackra dam, Ana Porss, som skrivit ”Livets och kärlekens vatten”, en roman där också von Fersen figurerar. Inte bara Ana Porss är vacker – klänningen (och hela kreationen) är helt underbar! Jag kan tänka mig att det inte är alldeles lätt att komma i utstyrseln, det är förståeligt att den tidens kungliga och överklass var beroende av påkläderskor.
Och med detta tar bokmässan slut för mig, men bokmässan fortsätter ännu en dag.
Anmäl textfel
Årets upplaga av Bok & bibliotek i Göteborg var en ganska lågmäld tillställning jämfört med de senaste tre åren.
Några riktigt stora dragplåster på mässan saknades också i år. Visst var Leif GW Persson, Jan Guillou, Camilla Läckberg, Caitlin Moran, Petter, Maria Montazami med flera på plats. Men det var ingenting i jämförelse med närvaron av Jonas Gardell på förra årets mässa precis efter att första delen av "Torka aldrig tårar utan handskar" kommit ut. Förra året besökte också Johan Persson och Martin Schibbye mässan bara veckor efter att de släppts från det etiopiska fängelset där det suttit fängslade i över ett år, ett besök som fick stor uppmärksamhet.
