Litteraturblogg: Anne-Charlotte Östman
Visa standardvy
Visa omslagsvy
Vi vet helt enkelt mer om en pandemi än Albert Camus"
Bonniers har ägnat sig åt nyöversättning av Albert Camus, en hedervärd handling. Det är den framstående översättaren Jan Stolpe som gett ny språkdräkt åt “Främlingen”, “Pesten” och “Fallet”. Camus fick Nobelpriset 1957 och betraktas ofta som en viktig existentialist vid sidan av Jean-Paul Sartre och Simone de Beauvoir.
Existentialismen intresserar sig för människans ansvar i en värld utan Gud, för hennes ensamhet, för tvånget att med handling skapa sig sitt eget liv och för kampen att leva äkta utan självbedrägeri. Camus hamnade dock i konflikt med Sartre på grund av dennes anslutning till kommunistpartiet. Men politiskt engagemang var inte främmande för Camus som var medlem av motståndsrörelsen under andra världskriget och redaktör för den förbjudna tidskriften “Combat”.
“Främlingen” är med sitt klara språk den mest lättlästa av böckerna. Men handlingen är svårköpt. Den utspelar sig i Algeriet, där Camus föddes. Det är svårt att ha sympati med huvudpersonen Meursault. Denne lever utan något särskilt mål. Han tackar nej till en befordran på jobbet, han har sällskap med en flicka utan att älska henne, och han gör vad en granne ber om utan att tänka på det omoraliska i handlingen. Meursault är ett med solen och Medelhavet. Ett meddelande om att hans mor avlidit skapar ingen särskild känsla hos honom. Hans sätt att vara kommer att spela in för domstolen när han står åtalad för att ha dödat en arab på stranden.
Jean-Baptiste Clamence i “Fallet” är det inte heller lätt att tycka om. Han är en advokat från Paris som har höga tankar om sig själv. Men när han av en händelse blir påmind om att han inte räddade en kvinna som just hoppat i Seine börjar han gå till rätta med sig själv. Han försöker dock hitta sätt att komma undan sitt ansvar och sin skuld. På en bar i Amsterdam, dit han flyttat, utgjuter han sig för den som vill lyssna. Genom att anklaga sig själv tror han att han ska slippa undan andras dom. Men att offra sig för en annan människa skulle vara den enda räddningen, kommer han fram till. Dit är det långt för Clamence.
“Pesten” kan jag tänka mig är en bok som intresserar många under den pandemi som vi genomlever. I Oran i Algeriet dyker det först upp råttor, stora mängder. Sedan insjuknar människor i böldpest. Efter en tid inriktar sig pesten på lungorna i stället. Huvudpersonen är doktor Bernard Rieux. Han är det positiva exemplet i de tre nyutgivna böckerna. Han är en person som ger allt för medmänniskorna. Han håller ut i de mörkaste stunder, och till sist klingar epidemin av. I “Pesten” visas på andra förhållningssätt, som att se pesten som ett Guds straff eller att låtsas som om den inte finns. Rieux kvarstår som en riktig humanist.
När jag läser “Pesten” hittar jag en hel del som inte stämmer med vår epidemi. Staden stängs, men det framgår inte vilka restriktioner man tar till för att folk inte ska smitta varandra. Karantän nämns men inte när den är påkallad. De sjuka och en del andra får ett serum av något slag. Men det talas inte om något vaccin. Vi vet helt enkelt mer om en pandemi än Albert Camus, av lätt insedda skäl. Hans bok har också lästs som en allegori, som att den står för något annat. “Pesten” kom 1947, två år efter krigets slut. Det är rimligt att Camus hade kriget och motståndsrörelsen i tankarna när han skrev den.
Avdelning:
Skönlitteratur
Taggar:
#nyöversättning
24 mars 2021
 Kommentera
Det är absolut en bra bok, men jag hade föreställt mig den annorlunda"
Tre böcker köpte jag på bokrean. Jag började läsa Linda Boström Knausgård, “Oktoberbarn”. Det är en liten tunn bok som är skriven inifrån en psykiatrisk klinik. Där var hon intagen i långa perioder på grund av djup depression. En metod som fortfarande används är elchocker, ECT-behandling. Författaren beskriver hur hon upprepade gånger förs till “fabriken”, där behandlare på löpande band tar hand om patienterna. Hon blir inte hjälpt av det men får inte ha någon egen vilja så länge hon är tvångsintagen på grund av fara för sitt eget liv.
Det ruskigaste är nog det som kommer efteråt: minnesförlusterna. Men på avdelningen finns en Maria som inleder ett minnesarbete med Linda. Brottstycken ur hennes liv, ur hennes barndom, uppväxt och tiden före och efter skilsmässan från Karl Ove Knausgård, är vad vi får oss till livs. Det är välskrivet men mestadels sorgligt. På de sista sidorna öppnas emellertid nya rum, de som barnen ska ha i hennes nya hus. En befriande gråt väller fram när hon uttalar deras namn högt för sig själv.
“Familjen” av Johanna Bäckström Lerneby har fått mycket positiv kritik. Det är en reportagebok som beskriver hur en stor släkt skapar makt och rädsla i Angered utanför Göteborg. Det är absolut en bra bok, men jag hade föreställt mig den annorlunda. Det handlar inte om moralpoliser som smyger omkring och rättar folks beteende. Det är snarare en samling förhörs- och rättegångsprotokoll som rör kriminella i familjen. För att få med hur vanligt folk kan drabbas, av utpressning till exempel, skapar Bäckström Lerneby en fiktiv person, Maria som har ett kafé. Hon är väl en sammanslagning av vittnesmål från drabbade som inte vågar stå med egna namn. Så Maria fyller sin funktion.
Hans Rosenfeldt har med “Vargasommar” skrivit sin första kriminalroman ensam. Han är medskapare till tv-serien “Bron” som jag tyckte mycket om. Så jag chansade. Handlingen utspelar sig i Haparanda. På första sidan sker någon form av uppgörelse. Efter ett tag hittas två vargar med människokött i buken. Det är kanske inte det som det är fel på. Men jag lägger snart ifrån mig boken. Maken gör ett försök. Vad är det här? Inte är det någon Håkan Nesser precis som fångar vårt intresse från första sidan. Det var en flopp.
Taggar:
#självbiografiskt
#fakta
#krim
#bokrea 2021
9 mars 2021
 Kommentera
Detta kan bli den sista boken"
Niklas Rådströms självbiografiska “Som har inget redan hänt” ligger på topplistorna. Det är en betydande författare som jag inte läst förut. Han är poet, dramatiker och prosaist.
Boken utgår från diagnosen leukemi som han fick för några år sen. Rådström har gått igenom långa, tunga behandlingar med svåra biverkningar. Nu mår han skapligt men är tröttare än innan han blev sjuk. Coronapandemin innebär sträng isolering, eftersom hans immunsystem var mycket påverkat redan efter stamcellstransplantationen.
Att vara livshotande sjuk kan ge upphov till olika reaktioner. Rådström blev aldrig aggressiv som han läser att Susan Sontag blev. Han har hela tiden utgått från att han ska överleva. Men visst har han varit trött, trött, trött, som han skriver, och ledsen periodvis. En granne på Öland, där Rådström och hustrun Ninna har sitt sommarställe, drog sig helt undan andra människor. Han blev arg på att folk kände till hans sjukdom. Efter honom blev det ingen begravning, och askan spreds i en anonym minneslund.
Rådström menar annars att man får en speciell gemenskap med andra som är i en liknande situation. Man kan prata lugnt och sakligt med dem. Han nämner som exempel samtalet han hade med Sara Danius när hon erbjöd honom en plats i Svenska Akademien. Hon hade då fått sitt återfall i bröstcancer. Erbjudandet tackade han för övrigt nej till. Han ansåg inte att han var rätt person att få Akademien på fötter. En elvaårig sonson till Rådström drabbades av njurcancer, och de kom varandra nära med sina erfarenheter.
När Rådström fick veta hur allvarligt hans läge var förberedde han sig dock för ett dödligt slut. Han funderade över vad som skulle ske med hans litterära kvarlåtenskap, och han gjorde ekonomiska föranstaltningar för hustrun.
Endast i närheten till döden kan livet sammanfattas. Detta kan bli den sista boken. Så Rådström söker i minnet. Han börjar med de disparata bilder han har från de första åren, innan hågkomsterna kan fogas samman till en livsberättelse.
Fadern Pär Rådström, också berömd författare, lämnade Niklas och hans mor när sonen bara var ett halvår. Kontakten blev sedan sporadisk men saknade inte fina inslag. Fadern dog en förtidig död, och Niklas beskriver hur han sörjde honom på de mest fantasifulla sätt. Den bortgångne intog olika skepnader ur den ungdomslitteratur som sonen konsumerade.
Modern, Anne Maria Rådström, var en kvinna i karriären som arbetade mycket. Under Mikaels uppväxt var hon reporter och skribent på arbetarrörelsens Folket i Bild. Han hade ett pärlband av barnvakter och bodde ibland hos moderns vänner. Mormor och morfar fanns också till hands. Det var självklart att modern skulle sörja för honom, skriver han, men hon var inte bra på närhet. Hon intresserade sig inte för hans drömmar om livet.
Det här kan framstå som sorgligt och ledsamt. Men Niklas Rådströms vuxna liv är gott. Hans längtan är stark att få vara kvar bland de levande, att fortfarande få finnas i kärleken till sin hustru, sina barn och barnbarn.
Avdelning:
Skönlitteratur
Taggar:
#självbiografi
#leukemi
16 februari 2021
 Kommentera
När dramatiken sätter i gång tar romanen slut"
En hel månad har det tagit för mig att läsa Lydia Sandgrens Augustprisbelönade “Samlade verk”. Jag laddade ner den som e-bok på Arlanda när vi skulle till sonens familj i Luxemburg för att fira jul. Romanen omfattar drygt 600 sidor, och det är ingen bladvändare. Inte för mig i alla fall.
Handlingen utspelar sig mest i Göteborg, och det kan väl de som älskar Götet tycka om. Själv har jag ett positivt förhållande till Bokmässan. Staden i övrigt känner jag ytligt.
Tre personer, tre nära vänner, står i centrum. Martin vill bli författare men klarar inte att få ihop en bok av alla sina utkast. I stället startar han ett litet förlag. Gustav är hans vän sedan gymnasiet. Gustav lyckas bli erkänd som konstnär men lever ett destruktivt liv. Cecilia hör också till trion. Hon gifter sig med Martin, och de får två barn. Cecilia disputerar i filosofi. En vecka efter disputationen försvinner hon spårlöst, lämnar man och barn.
Titeln “Samlade verk” syftar i slutet av boken på Martins högar av ofullbordade manus. Det har uppstått en diskussion bland kritiker om författaren är ironisk överlag. Jag tror inte det. Hon känner med sina personer. Vemod är nog den grundläggande tonen i berättelsen, saknaden av det som inte blev.
De talrika böcker av kända författare som omnämns vännerna emellan kan också sättas i samband med titeln. Det är något av namedropping som försiggår i boken. Sådant kan användas för att briljera. Det kan också naturligt höra till det intellektuella samtal som författaren sympatiserar med.
Endast den sista tiondelen i romanen engagerade mig. Då tar dottern Rakel upp ett nyfunnet spår efter Cecilia – efter femton år. Det är konstigt, både litterärt och i förhållande till verkligheten, att Cecilia har fått vara försvunnen så länge. Det är som att författaren bestämmer att först nu ska det stora sveket upp till behandling. Men det blir inte mycket mer än en ansats.
Martin hittar Gustav död i hans hem. När dramatiken sätter i gång tar romanen slut. Ska detta sparas till nästa bok? Eller är det bara dålig dramaturgi?
Avdelning:
Skönlitteratur
Taggar:
#Augustpriset 2020
20 januari 2021
 Kommentera
Det är en romantiserad skildring. Ceridwen får också sina friare"
Jag har läst och gillat Agneta Arnesson Westerdahls vikingaserie med romanerna “Havets hundar” och “Vinterkrigare”. Därför blev jag tipsad om en annan sådan. Författaren är Octavia Randolph som numera är bosatt på Gotland.
Jag börjar läsa första boken, ”The Circle of Ceridwen” från 2014. Handlingen är klar och tydlig. Det är nog bra, eftersom den är på engelska med fornspråkliga inslag. Den föräldralösa 15-åriga Ceridwen är på vandring. Hon träffar Ælfwyn, hennes knektar och amman Burginde. Ælfwyn har blivit utsänd av sin mäktige far som ett verktyg att skapa fred mellan anglo-saxarna och de danska vikingarna. Danskarna har lagt under sig de flesta av engelsmännens småriken. Ælfwyns uppgift är inte mindre än att gifta sig med den store danske krigaren Yrling.
Läsaren lider med Ælfwyn inför mötet på den erövrade borgen Four Stones. Hon blir inte mottagen av sin blivande make på det omedelbara sätt hon väntat sig. Det är många ritualer som ska klaras av innan det är dags att lägga sig i den äktenskapliga bädden. Det är Ceridwen som är berättaren, så vi får upplevelserna i andra hand. Kanske bäst så. Men efterhand blir Ælfwyn på något sätt fäst vid Yrling. Det visar sig när han kommer hem skadad från en strid, fast det är hennes folk han har slagits mot.
Det är en romantiserad skildring. Ceridwen får också sina friare, Yrlings brorsöner Toki och Sidroc. Ceridwen föredrar den senare som visar mer mänskliga drag. Det finns dock en annan botten. Ælfwyn känner starkt med det undertryckta folket som lever kring Four Stones. Kvinnorna har lämnats ensamma. Deras män har dödats eller flytt. Hon börja smida planer för att ge dem arbetsuppgifter som att spinna och väva. Hon vill också ge dem får att sköta och lin att skörda. Ælfwyn har fått ett stort hushåll som behöver kläder och andra tyger.
För läsare som vill följa “The Circle of Ceridwen Saga” finns det hela sju volymer att glädjas åt.
Avdelning:
Skönlitteratur
Taggar:
#vikingatiden
17 december 2020
 Kommentera
Den lilla boken är ett gott sällskap under ett par timmar"
Agneta Pleijels roman “Dubbelporträtt” har fått ett positivt mottagande. Till formatet och innehållet är den en bagatell, men ingen dålig sådan.
Våren 1969 är den österrikiske konstnären Oskar Kokoschka på tillfälligt besök i London med sin hustru. Han har en utställning där. Ett barnbarn till Agatha Christie kommer in på galleriet och får idén att Kokoschka ska måla ett porträtt av hans mormor. Han lyckas övertala båda parter.
Handlingen i boken är de samtal som konstnären och deckarförfattaren har med varandra under sittningarna. Mest tagen blir jag av Kokoschkas berättelse om sin kärlek till Gustav Mahlers änka Alma. Efter att hon gett uttryck för sin självständighet gifter hon sig med en annan man och får barn. Kokoschkas hade hon aborterat. Vilket svek! Och han fick aldrig några egna.
Agata Christie är inte lika meddelsam om sitt liv. Men Agneta Pleijel låter henne avslöja inför målaren vad som hände under de veckor, då hela världen letade efter henne. Hade hon kanske iscensatt sitt försvinnande som ett PR-trick? Det undrade man.
Den lilla boken är ett gott sällskap under ett par timmar. Men köp kanske inte för dyra pengar. Låna är bättre.
Avdelning:
Skönlitteratur
27 november 2020
 Kommentera
Lite speciellt är det att läsa att den häktade ska hållas på gott humör"
Kanske såg ni som jag tv-serien “Försvarsadvokaterna” som gick för ett antal år sedan. Det är också namnet på den advokatbyrå som Johan Eriksson startade. Han har i år kommit ut med boken “I rättvisans tjänst”. I den får vi inblick i hans arbete. Verkligheten har omarbetats en del, så vi inte ska kunna identifiera de inblandade. Vi får möta återfallsförbrytare, tidigare aldrig straffade, unga och äldre. Men i det sista kapitlet handlar det öppet om terroristen Rakhmat Akilov som med en lastbil körde ihjäl fem personer på Drottninggatan. Att Johan Eriksson tackade ja till det fallet gav honom många hatbrev. Men alla har rätt till en advokat. Lite speciellt är det att läsa att den häktade ska hållas på gott humör. En lång tid i häkte är mycket påfrestande. Akilov får mot slutet större utrymme och tillgång till kök. Han kan bjuda författaren på “hembakade” muffins. Det finns en seriös tanke bakom. Man vill att rättegången ska komma att gå värdigt till. Man vill inte riskera att Akilov får utfall i domstolen och sprider sin grymma ideologi. Så lär ha varit fallet med Breivik.
När jag läser om de personer som Johan Eriksson åtar sig att försvara kommer jag att tänka på tyska Ferdinand von Schirachs noveller. Schirach är också advokat. Flera av hans böcker har getts ut på svenska. Jag läste “Verbrechen” (Brott). De har också filmats. Jag minns det som att von Schirach mer skildrar människoöden än förklarar hur en advokat arbetar. I “Brott” är vanliga människor snarare än kriminella i centrum. En man slår till slut ihjäl sin hustru som trakasserat honom under hela deras äktenskap. En syster tar livet av sin älskade bror som är fången i sin sjukdom efter en svår olycka. Det är två lite olika upplägg, men båda böckerna är klart läsvärda.
Avdelning:
Fakta
Taggar:
#brott
#straff
21 november 2020
 Kommentera
13 november 2020
8 november 2020
24 september 2020
7 september 2020
20 augusti 2020
24 juli 2020
4 juli 2020
28 april 2020
6 mars 2020
16 februari 2020
17 januari 2020
15 januari 2020
26 december 2019
22 november 2019
29 september 2019
7 juli 2019
15 april 2019
13 april 2019
2 mars 2019
24 februari 2019
5 februari 2019
11 januari 2019
9 januari 2019
2 januari 2019
12 december 2018
10 december 2018
7 december 2018
19 oktober 2018
27 september 2018
17 september 2018
10 augusti 2018
4 juli 2018
14 juni 2018
13 maj 2018
4 april 2018
29 mars 2018
20 mars 2018
3 mars 2018
12 januari 2018
26 november 2017
21 november 2017
18 oktober 2017
11 oktober 2017
28 september 2017
17 september 2017
5 september 2017
29 augusti 2017
13 augusti 2017
5 augusti 2017
16 juli 2017
6 juli 2017
29 juni 2017
7 juni 2017
30 maj 2017
17 maj 2017
6 maj 2017
21 april 2017
13 april 2017
4 april 2017
28 mars 2017
17 mars 2017
5 mars 2017
25 februari 2017
18 februari 2017
12 februari 2017
1 februari 2017
25 januari 2017
18 januari 2017
10 januari 2017
3 januari 2017
19 december 2016
13 december 2016
6 december 2016
1 december 2016
24 november 2016
18 november 2016
8 november 2016
2 november 2016
23 oktober 2016
16 oktober 2016
30 september 2016
21 september 2016
16 september 2016
9 september 2016
31 augusti 2016
24 augusti 2016
17 augusti 2016
9 augusti 2016
25 juli 2016
18 juli 2016
2016-07-11
4 juli 2016
28 juni 2016
21 juni 2016
14 juni 2016
2016-06-05
29 maj 2016
2016-05-21
15 maj 2016
6 maj 2016
2016-04-30
2016-04-23
16 april 2016
9 april 2016
4 april 2016
27 mars 2016
23 mars 2016
16 mars 2016
10 mars 2016
6 mars 2016
28 februari 2016
18 februari 2016
2016-02-09
2 februari 2016
25 januari 2016
18 januari 2016
2015-12-11T22:31:44+09:00
2015-12-03T02:44:19+09:00
2015-11-26T17:15:16+09:00
2015-11-22T23:42:38+09:00
2015-11-17T04:51:57+09:00
20 november 2015
2015-11-09T02:33:35+09:00
2015-11-08T00:15:28+09:00
10 november 2015
2015-11-05T19:16:36+09:00
30 oktober 2015
23 oktober 2015
2015-10-15T18:24:42+09:00
2015-10-09T04:12:31+09:00
2015-10-01T20:07:57+09:00
24 september 2015
2015-09-17T19:24:17+09:00
2015-09-06T19:15:03+09:00
2015-08-30T20:39:35+09:00
2015-08-24T01:44:44+09:00
2015-08-17T01:16:03+09:00
2015-08-10T05:03:36+09:00
2015-08-06T01:23:33+09:00
30 juli 2015
2015-07-24T00:20:30+09:00
17 juli 2015
9 juli 2015
2015-07-02T18:29:30+09:00
23 juni 2015
18 juni 2015
11 juni 2015
2015-06-04T19:57:36+09:00
2015-05-28T23:45:48+09:00
2015-05-21T23:26:31+09:00
15 maj 2015
23 april 2015
16 april 2015
2015-04-09T17:08:53+09:00
2 april 2015
2015-03-28T18:19:06+09:00
21 mars 2015
2015-03-16T00:24:51+09:00
8 mars 2015
2015-03-01T23:23:50+09:00
22 februari 2015
2015-02-16T00:02:24+09:00
8 februari 2015
31 januari 2015
2015-01-25T21:35:59+09:00
2015-01-18T21:34:47+09:00
2015-01-11T23:26:12+09:00
2015-01-06T20:50:55+09:00
2014-12-31T19:10:45+09:00
2014-12-23T20:54:58+09:00
2014-12-17T06:16:19+09:00
2014-12-10T04:00:11+09:00
9 december 2014
3 december 2014
2014-11-27T19:39:54+09:00
2014-11-22T23:08:33+09:00
20 november 2014
2014-11-18T00:35:47+09:00
2014-11-11T01:49:34+09:00
2014-11-04T01:41:42+09:00
2014-10-28T01:55:13+09:00
2014-10-21T01:32:50+09:00
14 oktober 2014
2014-10-07T04:56:30+09:00
2014-09-28T18:54:22+09:00
2014-09-28T18:31:20+09:00
2014-09-24T05:20:11+09:00
2014-09-18T01:10:49+09:00
2014-09-11T04:50:11+09:00
2014-09-10T04:21:39+09:00
2014-09-09T06:37:31+09:00
2014-09-08T05:35:00+09:00
30 augusti 2014
2014-08-21T02:15:51+09:00
2014-08-13T23:34:34+09:00
2014-08-08T00:10:39+09:00
2014-07-25T05:42:06+09:00
18 juli 2014
12 juli 2014
2014-07-09T04:48:32+09:00
2014-07-05T20:09:04+09:00
2014-06-30T18:44:26+09:00
2014-06-24T18:54:41+09:00
2014-06-24T00:48:33+09:00
2014-06-23T04:00:22+09:00
2014-06-18T04:50:31+09:00
2014-06-18T04:38:30+09:00
17 juni 2014
2014-06-17T04:59:37+09:00
2014-06-15T21:47:51+09:00
2014-06-12T18:24:05+09:00
2014-06-10T19:58:31+09:00
2014-06-08T19:38:11+09:00
6 juni 2014
2014-06-04T05:23:14+09:00
2014-05-30T01:30:58+09:00
2014-05-31T05:43:32+09:00
1 juni 2014
24 maj 2014
21 maj 2014
15 maj 2014
8 maj 2014
30 april 2014
25 april 2014
24 april 2014
18 april 2014
11 april 2014
2014-04-02
26 mars 2014
2014-03-21
2014-03-14
12 mars 2014
2014-03-06
27 februari 2014
21 februari 2014
14 februari 2014
7 februari 2014
1 februari 2014
28 januari 2014
22 januari 2014
17 januari 2014
12 januari 2014
2 januari 2014
2013-12-27
2013-12-20
14 december 2013
12 december 2013
10 december 2013
2013-12-07
3 december 2013
28 november 2013
25 november 2013
22 november 2013
21 november 2013
17 november 2013
13 november 2013
2013-11-12
2013-10-31
2013-10-25
2013-09-27
2013-09-19
2013-09-13
2013-09-06
2013-09-02
2013-08-27
2013-08-15
2013-07-25
2013-07-22
2013-07-17
2013-07-12
2013-07-02
2013-06-27
2013-06-09
2013-05-21
2013-05-12
2013-05-10
2013-03-01
2013-02-06
2013-01-28
2013-01-25
2013-01-22
2013-01-18
2013-01-14
2013-01-01
2012-12-16
2012-12-12
2012-11-29
2012-11-09
2012-10-26
2012-10-21
2012-10-16
2012-10-08
2012-09-24
2012-09-18
2012-09-06
2012-09-03
2012-08-22
2012-08-15
2012-08-06
2012-07-26
2012-07-23
2012-07-21
2012-07-18
2012-07-12
2012-06-23
2012-06-18
2012-06-15
2012-06-14
2012-06-07
2012-05-30
2012-05-22
2012-05-14
2012-05-13
2012-05-10
2012-04-28
2012-04-26
2012-04-25
2012-04-23
2012-04-18
2012-04-14
2012-04-13
2012-04-12
2012-04-08
2012-04-08
2012-04-06
2012-03-29
2012-03-24
2012-03-22
2012-03-19
2012-03-17
2012-03-15
2012-03-12
2012-03-08
2012-03-06
2012-03-02
2012-03-01
2012-02-29
2012-02-24
2012-02-22
2014-04-09
Lista
recensioner av Anne-Charlotte Östman
Doktor i litteraturvetenskap som söker det enkla, genomskinliga språket
Anne-Charlotte Östman är doktor i litteraturvetenskap. Hon har forskat om två franska författare: Romain Gary och Emmanuel Bove.
I den svenska litteraturen är hon något av en allätare men läser mest romaner. Till favoriterna hör de som på ett enkelt, genomskinligt språk lyckas bära en inträngande och nyanserad människoskildring.
En författare som Anne-Charlotte följer och uppskattar är Vibeke Olsson, senast med de sex böckerna om sågverksflickan Bricken.
Kvalitetsdeckare slinker ner, då gärna Håkan Nesser, Karin Fossum eller Arnaldur Indriðason med serien om utredaren Erlendur.

Totalt fyllde Astrid Lindgren 17 dagböcker med anteckningar och tidningsutklipp från krigsåren 1939-45. "Tänk att på nära håll få följa krigsåren i Sverige. Det är unikt," skriver Anne-Charlotte Östman som läst dagböckerna.
Läs mer ...
Emmanuel Boves debutroman "Mina vänner" från 1924 var länge bortglömd. Nu ges den ut igen och betraktas som en klassiker. "Romanen är både hårdkokt och sentimental, sorglig och dråplig" tycker Bovekännaren Anne-Charlotte Östman.
Läs mer ...
Svetlana Aleksijevitj, årets nobelpristagare i litteratur, höll på måndagen sin nobelföreläsning. Anne-Charlotte Östman skriver om en författare som intresserar sig för den lilla människan.
Läs mer ...
Anne-Charlotte Östman är en av alla stockholmare som just nu läser Ivar Lo-Johanssons klassiker från 1935. "Författarens syfte med Kungsgatan verkar vara att varna för storstaden. Samtidigt är han ytterst skicklig i att beskriva stadens dragningskraft," skriver hon.
Läs mer ...
Människor dödas och blir svikna men tas också omhand och blir älskade"
Kim Thúy är född i Sydvietnam, upplevde kriget och lämnade Vietnam som båtflykting när hon var tio år gammal. Nu bor hon sedan länge i Montreal.
Den självbiografiska debutromanen “Ru” fick ett översvallande mottagande internationellt. I den slingrar sig hennes minnen från barndomen under kriget, till flykten i båt, lägret i Malaysia, exilen i Kanada och återkomsten till Vietnam som vuxen.
I d...
LitteraturMagazinets recensent:
Anne-Charlotte Östman
En flickas memoarer, Annie Ernaux
Den som ser, Herbjørg Wassmo
Odins eld, Elvira Birgitta Holm
Hon skulle ha kunnat stannat längre vid smärtpunkterna"
Margit Silberstein, född 1950 och känd journalist, har nyligen kommit ut med boken “Förintelsens barn”. Titeln anger ämnet, hur barnen till de drabbade får leva med föräldrarnas minnen och mardrömmar. Margits fader Ernst är fåordig, men modern Ili vill gärna och ofta tala med dottern. Margit känner med henne. Hon vill tränga in i moderns lidanden och ta över dem.
Starkast blir berättelsen efter u...
LitteraturMagazinets recensent:
Anne-Charlotte Östman
Lyckans son, Herbjørg Wassmo
Som skuggan följer ljuset, Vibeke Olsson
Dina inramas av en realism som ångar av stämning, inifrån köket eller utifrån havet"
“Dinas bok” av Herbjørg Wassmo är en vidunderlig roman. Den kom ut på norska första gången 1989. Nu ger Historiska Media ut en ny översättning till svenska med de efterföljande volymerna “Lyckans son” och “Karnas arv”. Nyskrivna “Den som ser” kommer nästa år.
Vi är i Nordnorge i mitten av 1800-talet på en handelsplats vid havet. Dina hamnar där när hon knappt 16...
LitteraturMagazinets recensent:
Anne-Charlotte Östman
Fjärilsvägen, Patrik Lundberg
Leona. Öga för öga, Jenny Rogneby
Den sorgsne busschauffören från Alster, Håkan Nesser
Berättelsen om Sylvi och Miele höjer sig över de flesta personporträtt i deckargenren"
Norska Karin Fossum är en av mina absoluta favoriter när det gäller deckarförfattare. Hennes senaste ”Förmörkelsen” har jag läst med stort intresse. Det är en riktig bladvändare som tar sitt avstamp i något av det värsta som kan hända. Ett litet barn faller ner från sjunde våningen.
Som alltid är psykologin Karin Fossums starka sida. Den här boken är bara till liten del redovisning av ...
LitteraturMagazinets recensent:
Anne-Charlotte Östman
Små människor, stora drömmar. Astrid Lindgren, Maria Isabel Sánches Vegara
Tullias värld, Kerstin Ekman
Visby är oslagbart exotiskt"
Sexuellt utnyttjande och våld mot kvinnor är sorgligt nog vanligt förekommande i verkligheten. Det återfinns heller inte sällan i litteraturen. I Anna Janssons senaste deckare ”Dödslistan” är det motivet i handlingen. Våldtäkt är ett angeläget ämne som hon tar väl hand om, både psykologiskt och ur ett samhällsperspektiv.
Som vanligt flyter språket på bra hos Anna Jansson, och sp&aum...
LitteraturMagazinets recensent:
Anne-Charlotte Östman
Min far & Kvinnan, Annie Ernaux
Om det inte vore för dig, Delphine de Vigan
Det är nog främst det smidiga språket som höjer den här boken över liknande skildringar"
Caroline Eriksson inleder en serie Family Noir med ”Kom i min famn”. I stället för en kriminalare har vi terapeuten Simone som själv dras in i ett mörkt sammanhang.
Det blir mer en relationsroman än en deckare, men det är en mycket välskriven sådan. Författaren har en master i socialpsykologi.
Vid början av läsningen vet man att ett brott har begåtts. Den som kallar sig mördaren tänker tillbaka. V...
LitteraturMagazinets recensent:
Anne-Charlotte Östman
Alla kan dö, Nina Hemmingsson
Jul i Valleby. Det stora strömavbrottet, Martin Widmark
Alla får åka med, Anna-Clara Tidholm
Det enda som gäller är att två plus två är fyra"
Ivan Turgenjevs klassiker ”Fäder och söner” från 1862 har kommit i ny översättning. Den förra var från 1922! Det är en glädje att läsa den uppfräschade texten.
Boken är mer än en idéroman om de unga nihilisterna som möter den äldre generationen. Det är en fin skildring av förhållandet mellan föräldrar och barn. Det är en berättelse om kärlek men ock...
LitteraturMagazinets recensent:
Anne-Charlotte Östman
Den ofrånkomliga gåtan: om döden och frågorna inför livets slut, Owe Wikström
Evigheten har redan börjat, John Ortberg
Djuren i Afrika, Erlend Loe
Trots den djärva ansatsen lyckas inte Loe säga något väsentligt, vare sig om idealister eller om det ojämlika förhållandet mellan människor och djur"
Läs recensionen ...
LitteraturMagazinets recensent:
Anne-Charlotte Östman
Hannah Arendt, som var en tysk-amerikansk filosof, tillika judinna, är kanske den vars tankar tilldrar sig mest intresse i dag"
Barbro Eberan är svenska men bosatt i Hamburg. I sin doktorsavhandling analyserade hon debatten om skuldfrågan i det ockuperade Tyskland efter kriget. Hon har fortsatt arbeta med ämnet under trettio år. Hennes nyutgivna ”Varför kunde det ske? Det finns många förklaringar till Förintelsen” är den femte och avslutande delen av en bokserie som Eberan ger ut på Carlsson Bokförlag.
I den nya volymen presenterar hon tio...
LitteraturMagazinets recensent:
Anne-Charlotte Östman
Dotter saknad, Anna Jansson
Den tunna isen, Lena Einhorn
Halvmördaren : Krönika över Adalbert Hanzon i nutid och dåtid författad av honom själv, Håkan Nesser
Formatet är vänligt för de små, men jag tror att även fem- och sexåringar har glädje av de informativa texterna"
Lind & Co ger ut en serie faktaböcker för barn från två till fyra år. Det kan handla om hur en traktor arbetar, om hur man går på pottan och borstar tänderna eller om var djuren bor. Jag har läst ”Var bor djuren?” av Anne Möller som skrivit texterna och illustrerat.
Sara Jonasson har gjort en följsam översättning. Var-hur-varför-böckerna är på tyska i original. Det är rolig...
LitteraturMagazinets recensent:
Anne-Charlotte Östman
Den andra kvinnan, Greer Hendricks
Wade Bradford, Dinosaurien på 13:e våningen
Förutom till staden med de höga byggnaderna kör det lilla loket sina fyra vagnar till stranden, skogen och bondgården, där det händer trevliga saker"
Barn tycker om det mesta som rör sig. Det kan vara små myror som den vuxna inte upptäcker, en snigel som kryper fram sakta, sakta efter regnet eller kor som släpps ut galna av glädje.
Det handlar också ofta om maskiner, traktorer på landet eller snabba utryckningsfordon i staden. Och så tågen förstås. Barn älskar tåg, och det kan vara högt upp i åldrarna. De bygger egen räls men tycker också...
LitteraturMagazinets recensent:
Anne-Charlotte Östman
Leona. Ur aska i eld, Jenny Rogneby
Svälten : hungeråren som formade Sverige, Magnus Västerbro
Som pesten, Hanne-Vibeke Holst
Läkarens prosa är naturalistiskt kroppslig men bär spår av en undertryckt längtan"
Danska författaren Ida Jessen har ett långt författarskap bakom sig. Men det är med de senaste böckerna ”En ny tid” och ”Doktor Bagges anagram” som hon har gett sig in i genren historiska romaner.
De båda böckerna utspelar sig på Jylland vid förra sekelskiftet. I den första boken kommer en ung kvinna till byn Thyregod för att arbeta som lärarinna. Där träffar hon den mycket äldre l&a...
LitteraturMagazinets recensent:
Anne-Charlotte Östman
Svälten : hungeråren som formade Sverige, Magnus Västerbro
Geniet från Breslau, Lena Einhorn
Egentligen är det något annat än Fritz Habers levnadsöde som gör att jag sugs in i denna roman. Det beror i stället på den kvinna, Clara Immerwahr, som vi får möta i början av skildringen och som ska bli hans hustru"
Läs recensionen ...
LitteraturMagazinets recensent:
Anne-Charlotte Östman
Konsten att göra skillnad : en liten bok om vårt stora ansvar, Stefan Einhorn
Mot slutet ingår kopplingar till Sverige. Äntligen får Gunnar Barbarotti och van Veeteren träffa varandra, de båda kriminalare som Håkan Nesser gett var sin serie"
Håkan Nessers böcker har sålt i över 20 miljoner exemplar världen över och blivit översatta till ett trettiotal språk. Han har skrivit tio kriminalromaner om van Veeteren och fem om kommissarie Gunnar Barbarotti. I "De vänsterhäntas förening" möts nu de båda herrarna.
Vad det är trevligt att läsa Håkan Nesser! Han är en gudabenådad berättare. Bara en gång har jag blivit besviken...
LitteraturMagazinets recensent:
Anne-Charlotte Östman
Flickan utan hud, Mads Peder Nordbo
Snitslad bana, Kerstin Arthur-Nilson
Förlåten, Agnes Lidbeck
Det underliggande dramat, systrarnas förhållande till varandra och deras roller i den gamla familjen, får mig att vända blad. Men detta är inte en berättelse som löser en gåta"
Läs recensionen ...
LitteraturMagazinets recensent:
Anne-Charlotte Östman
Anna Jansson är en proffsig skribent som förutom spänning ger oss stämningsfulla miljöskildringar och intressanta människoporträtt"
Gotland är inte stort i Anna Janssons deckare. Alla känner alla. Inte så sällan blir Maria Wern eller någon av hennes kolleger personligt inblandad. Så också i den nya ”Kvinnan på bänken”.
Kriminalinspektör Jesper Ek blir handlöst förälskad i en vacker rödhårig dam. Men denna Julia synes bära på hemligheter. Ek blir insnärjd i något riktigt otäckt. Och ingen verkar ...
LitteraturMagazinets recensent:
Anne-Charlotte Östman
På jobbet : Byggaren, Ando Twin
En äkta man, Dennis Lehane
Det är roligt med rim, tycker jag, men det är förstås inte helt lätt att översätta"
Julstämning får vi i den klassiska ”Julaftonsnatt” av Clement Clarke Moore. Thomas Sjösvärd har gjort en ny svensk översättning av originalet från 1823, och illustrationerna av Jessie Willcox Smith har restaurerats digitalt.
Strumporna hänger på spiselkransen. Barnen drömmer om klappar. Men far i huset vaknar av ljud ute på gården. Så börjar nattens äventyr. Bokens tomte kommer ur traditionen...
LitteraturMagazinets recensent:
Anne-Charlotte Östman
Som ett träd i skogen, Vibeke Olsson
Det tyska huset, Arnaldur Indridason
Kläderna, Inger Edelfeldt
Han anmärker på hennes vanor och intressen. Hon ifrågasätter själv den person hon är. Ett exempel på ett destruktivt förhållande, mästerligt skildrat"
Läs recensionen ...
LitteraturMagazinets recensent:
Anne-Charlotte Östman
Som vuxen ställer jag mig lite frågande till översatta bilderböcker av den här typen. Ambulanserna, polisbilarna och brandbilarna ser inte likadana ut i Sverige som i Storbritannien"
Jag provade "Snabba fordon - hitta olikheterna" på ett treårigt barnbarn. Det verkade som om betyget blev: lite skojigt, lite engagerande.
Alla mina tre barnbarn är fascinerade av fordon och stora maskiner. Är det för att de är pojkar? Jag tror inte det. I de femminutersprogram som finns på SVT play; ”Stora maskiner” och ”Johans fordon” figurerar små och stora flickor som leker eller jobbar.
I den nya boken &rdqu...
LitteraturMagazinets recensent:
Anne-Charlotte Östman
Leona – Utan mänskligt värde, Jenny Rogneby
Spel, Anna Roos
Inför nästa roman – det kommer en sådan – råder jag Anna Roos att förlita sig mindre på miljöteckningen och i stället satsa mer på intrigen"
Läs recensionen ...
LitteraturMagazinets recensent:
Anne-Charlotte Östman
Godmorgon, midnatt!, Jean Rhys
Läst 2015
av
Lennart Hellsing
Denna älskade Hellsing-visa som pekbok i stadig kartong. Charlott...
av
Eva Sjödén
Andlig vägledning i ignatiansk anda är en handbok i andlig vägled...
av
Karin Salmson
Gräva, gunga, plaska!
En första pekbok om saker att göra ute.
D...
av
Sara Stridsberg
När Jimmie Darling kommer till Beckomberga mentalsjukhus börjar h...
Omläsning klassiker 2013
av
Pär Lagerkvist
Pär Lagerkvists roman från 1950 handlar om rövaren Barabbas som b...
av
Willy Kyrklund
Solange var flickan som dansade, dansade i stället för att torka ...
av
Lars Ahlin
Natten till marknadslördan brinner den tyske konsulns villa ner t...
Klassiker 2015
av
Lars Ahlin
Natten till marknadslördan brinner den tyske konsulns villa ner t...
av
Ivar Lo-Johansson
Kungsgatan handlar om urbaniseringen och folkvandringen från land...
Läst 2016
av
Torgny Lindgren
Hur han än vände och vred på glaset inför sina glupska ögon stod ...
av
Jenny Rogneby
En liten flicka går naken och blodig in på en bank och lyckas få ...
av
Therese Bohman
Hon arbetar på Norrköpings sjukhus och står längst ner i hierarki...
Klassiker 2016
av
Pär Lagerkvist
Pär Lagerkvists roman från 1950 handlar om rövaren Barabbas som b...
Klassiker 2014
av
Elin Wägner
Med rapp dialog, galghumor och svärta skildras fyra unga kvinnors...
av
Torgny Lindgren
Tiden är 1800-talets andra hälft, platsen en by mellan Lycksele o...
av
Franz Kafka
Josef K vaknar en morgon och arresteras av oklara anledningar ...
av
Sylvia Plath
År 1953 vinner 19-åriga Esther Greenwood en tävling där priset är...
Läst 2014
av
Vibeke Olsson
Vad är nu detta med Nikanor? Vad är det Eskilsson säger om våld o...
av
Elisabet Nemert
»Ett äventyr som är så spännande så att sidorna bara fladdrar fra...
av
Rolf Tardell
Berättelsen om Annette är ingen roman. Det är en verklig skildrin...
av
Anna Ekman
Genom historien har Bibelns berättelser fascinerat, inspirerat oc...
av
Hans Blomqvist
Milena Jesenskás namn förknippas alltid med Franz Kafkas. Hon är ...
av
Bohumil Hrabal
Ur sonens perspektiv berättar Bohumil Hrabal historien om de två ...
av
Tatiana de Rosnay
Nicolas Duchamel upptäcker i att hans ursprung omges av ett orovä...
av
Nina Larsdotter
” ... de som uppskattar ett starkt och känslosamt drama får sitt ...
av
Jens Lapidus
Novellsamling där enskilda karaktärer ur Jens Lapidu...
av
Daniel Pennac
Daniel Pennac har skrivit en humoristisk skildring av en sjuåring...
av
Sandra Gustafsson
Gå om intet är en klaustrofobisk spänningsroman om avund, hämnd o...
av
Grégoire Delacourt
Livet blev nog inte riktigt som hon hade tänkt sig. Jocelyne, äve...
av
Ola Wikander
Den Hebreiska Bibeln, även känd som Gamla testamentet, är en av d...
av
Anna Jansson
Den fjortonde boken i deckarserien där Gotlandspolisen Ma...
av
A. S. A. Harrison
Jodi och Todd har levt tillsammans i över tjugo år. Den flammande...
av
Julie Bonnie
Béatrice lämnar sitt liv som nakendansös i ett turnerande undergr...
av
Thomas Anderberg
Författaren och kritikern Thomas Anderberg avled hastigt av en hj...
av
Colm Tóibín
I den gamla staden Efesos lever Maria ensam, flera år efter sonen...
av
Sofie Hamring
Det är sent 1970-tal i Bromma. I ett kollektiv, tillsammans med v...
av
Kjell Espmark
Vissa författare tar upp ett samtal som fortsätter genom sekler. ...
av
Marcus Birro
Kan man tala offentligt om Gud, helighet och kristen tro i Sverig...
av
Valérie Tong Cuong
Mariette, Millie och Monsieur Mike tror att allt är förlorat men ...
av
Peter Strang
Kanske skulle vi behöva reflektera över döden ibland, även när vi...
av
Tuula Karjalainen
2014 är det hundra år sedan Tove Jansson föddes. Tuula Karjalain...
av
Karin Fossum
I ett obevakat ögonblick har det värsta tänkbara hänt. Ett barn h...
av
Sylvia Plath
År 1953 vinner 19-åriga Esther Greenwood en tävling där priset är...
av
Alex Schulman
Redan som barn reflekterar Alex över att hans pappa inte kastar u...
Läst 2017
av
Anna Jansson
Den gotländska myten om vita havsfrun har funnits sedan Tjelvar t...
av
Gunilla Wolde
Då Totte skall baka behövs det mycket saker ägg, socker, mjöl, s...
av
Karin Salmson
OLIKA förlag tilldelades Rättvisepriset 2012 för sitt arbete för ...
av
Gösta Knutsson
Pelle Svanslös är en av våra mest välkända barnbokskaraktärer. 20...
av
John Williams
Det här är berättelsen om William Stoner, som föds i den amerikan...
|
|