Stranger Things 3

Netflix serie Stranger Things gjorde stor succe när den kom 4 juli 2016. Nostalgifaktorn, de goda skådespelarinsatserna, ett välskrivet manus och intressanta karaktärer gjorde sitt. Nu har jag sett säsong tre som nyligen släppts som enligt vissa uppgifter lär bli den sista. Men för säkerhets skull fanns det ändå en slags öppning för en fortsättning i slutminuten.

Intressant nog har skaparna, bröderna Duffer, gjort de tre säsongerna i tre olika stilar.
Den första är en mysteriethriller med stark nostalgifaktor och många blinkningar till populärkultur och Dungeons and Dragons. Säsong två blir mer en monsterfilm, ungefär som Aliens. Säsong tre inspireras starkt av The Thing och Dawn of the Dead. Barnen har blivit tonåringar och de tidigare säsongernas mystik förvandlas till en spännande skräckkomedi.

Ett ruggigt monster på sjukbesök!

Hur bra är då säsong tre?
Jag måste säga att den är mycket underhållande, där skratt blandas med splatter, äckel, skräckspänning och nostalgisk humor. De första episoderna är dock lite för sega innan det brakar loss ordentligt. Utan att spoila för mycket så kan jag säga att man också får med kalla-kriget konspirationer där sovjetiska trupper skapat en militärbas mitt i USA under ett köpcenter. Låter det sannolikt? Nej, naturligtvis inte, men det är inte meningen heller. Konceptet håller nästan hela vägen till slutet, men där stupar det (enligt mig) på att balansen mellan komedi och allvar rubbas när en av huvudpersonerna (förmodligen) dör på den 4 juli. Ändå brister ungdomarna ut i stämsång (Never ending Story) och det hela tippar nästan över i musikal. Känns det som för mycket? Ja, det är det också, men jag förstår på en del recensioner att man gillar detta grepp mer än vad jag gör. Den är hur som helst mycket sevärd och underhållande och jag kan tveklöst rekommendera den till er som har Netflix. 

Vilken säsong är bäst? Den första, tycker i alla fall jag! Men smaken är olika, ni kanske föredrar någon av de andra. Blir det trots allt en fjärde säsong? Vi får väl se … De sjöng ju The Never ending Story, och ryssarna har ännu ett monster i en bur ...

Mattias Lönnebo
Mattias Lönnebo är en skönlitterär författare. Vid sidan av sitt författarliv verkar han som präst i Svenska kyrkan.

Kommentera

Bok- presentation:	Stormsvärd
Författar- presentation:	David Gemmell

Riganterna av David Gemmell

David Gemmell skrev många böcker och räknas som en av de stora inom fantasygenren. Hans serie Riganterna är i fyra delar. Stormvärd, Midnattsfalken, Korphjärta och Stormryttarna. De går att få tag i på svenska som begagnade eller via bibioteken. Jag läste dem på engelska - The Rigante Series. De finns tillgängliga via bokhandeln och som e-böcker.

Förlagets text: Riganterna är ett stolt bergsfolk vars frihet ofta hotas av invaderande folkstammar.
Stenstaden, som ligger på andra sidan havet, har nu beslutat sig för att gå på riganternas mark bygga ett imperium av aldrig tidigare skådat slag, och dess armé ska med hjälp av våld och blod se till att detta blir verklighet.
Men trots att riganterna är ett stillsamt och fredligt folk tänker de inte stillatigande se på när fienden kommer för att beröva dem deras självständighet. De slutar sig samman och strider med ett ursinne och ett mod som skulle överraskat det mest härdade krigatfolk.
I denna första del av serien berättas om unge Connavar som är den som på allvar inser hotet från stenkrigarna. Han beger sig över havet för att med egna ögon se och bedöma det folk som hotar hans lands tillvaro.

David Gemmel är särskilt skicklig på att bygga upp en rapp berättelse och dialog, samt intressanta karaktärer och funderingar kring etiska dilemman. Vem är egentligen god och ond? Hur uppnår vi försoning och förlåtelse? Det är helt klart en tonvikt på karaktärernas andliga och moraliska drag, och hur det påverkar deras handlingar och landets historia. Världen han bygger upp i den här serien rör sig på ett episkt sätt från bronsålder fram till ett slags fantasy-1700-tal. Bergsfolket är inspirerat av skottarna, som först gör motstånd mot romare och sedan mot engelsk överhöghet och förtryckande religion. I berättelsen finns också ett slags fantasyversion av kristendomen som till en början blir förföljd, men att den när den blivit accepterad används av makthavarna för korruption och förtryck. Även religionens befrielse från sina egna interna förtryckare beskrivs av Gemmell på ett insiktsfullt sätt.
Riganterna är underhållande och lättlästa utan några tråkiga partier. De innehåller både strider, intressanta moraliska dilemman och karaktärer.

Det här är inte några barnböcker utan ämnade för en vuxen publik eftersom de innehåller målande beskrivningar av all slags grymhet som krig och förtryck kan föra med sig. Han skriver mycket bra, men har några ”darlings” som upprepas lite för ofta. Men det är ingen allvarlig kritik när böckerna för övrigt är så pass välskrivna. Jag kan vekligen rekommendera Riganterna. Har du inte läst Gemmell så har du många spännande äventyr framför dig.
 

Mattias Lönnebo
Mattias Lönnebo är en skönlitterär författare. Vid sidan av sitt författarliv verkar han som präst i Svenska kyrkan.

Kommentera

Bok- presentation:	Sagan om ringen
Författar- presentation:	J. R. R. Tolkien
Utg.år:	1954

Det där med trovärdigheten

Jag vet att det kanske är en motsägelse och ett konstigt krav, att jag vill ha trovärdighet även i fantasy och science fiction-skildringar, oavsett om det handlar om böcker eller filmer. Vi har tex Star Wars. Det är en rymdsaga och realism är inget som ska spela någon roll. Jag köper antigravitation, lasersvärd och rymdmonster. Jag köper kraften. Men när man har bombrymdskepp i rymden, som släpper bomber som faller nedåt, trots att det annars är tyngdlöst … (The Last Jedi) det irriterade mig, men andra kanske inte alls tänker på det.

Alien Prometheus

En misslyckad film med logiska luckor stora nog för Herculesplan att flyga igenom. Ett exempel är när Fifield och Millburn går vilse i grottan. Hur kommer det sig att de överhuvudtaget gick vilse och att ingen hörde deras begäran om att få återvända? Att ingen förstod att de var borta utan bara antog att de var kvar med sina kamrater? Att ingen kunde vägleda dem rätt, med tanke på all högteknologisk övevakningsutrustning som hade koll på deras positioner osv? Inte så trovärdigt precis.

Och Sagan om Ringens Örnar, är ett välkänt exempel på konstighet. Varför tog inte brödraskapet Örnarna till Domedagsklyftan istället för att riskera livet på marken? Det irriterar mig inte så mycket, eftersom örnarna har ungefär samma funktion i boken som änglarna har i bibeln. De låter sig inte kontrolleras utan dyker upp ”när det är meningen”. Ändå tycker jag att Tolkien kunde ha funderat på deras roll när det gällde att rädda Gandalf från Orthanc. Kanske kunde han ha kommit på något annat sätt?

Hur overklig världen än är – eller snarare hur annorlunda mot vår värld fiktionen än är, så behöver den vara logisk i sin egen kontext. Logiska luckor eller motsägelser är lika störande i en fantasivärld som i en berättelse om vår egen. Ett världsbygge har sina egen inneboende logik och sina egna lagar. Trots allt det fantastiska i fiktionen som måste de spelreglerna följas för att inte berättelsen ska bryta förtrollningen som den har skapat hos läsaren eller tittaren.

En annan fallgrop är bristande kunskaper. När författaren beskriver något, ofta ett militärt fältslag, och det blir uppenbart för den som kan sin militärhistoria att man helt enkelt inte slogs på det där sättet med svärd. Brister i trovärdighet och detaljer skaver och förstör en kanske annars utmärkt bok. Eller religion är en vanlig fallgrop för svenska författare – Det kan nämligen vara svårt för en person som saknar religiösa erfarenheter att på ett trovärdigt sätt skildra en troende persons andliga liv. När då en läsare som har sådana kunskaper upptäcker alla fel, faller boksidorna platt till marken.

Det finns nog ingen berättelse som är helt utan fel och brister. Här och var finns det logiska luckor och svagheter, när författaren inte har tänkt efter ordentligt. Men förhoppningsvis ska de vara så små och oväsentliga att man ändå köper historien och låter sig förtrollas. Det är gott nog. Jag hoppas att mina egna berättelser är någorlunda befriade från sånt. Men jag är inte säkert på det. Förr eller senare kommer någon att fråga: Har du tänkt på att ... ?

Slutligen kommer jag att tänka på att vår vanliga verkliga värld är helt mirakulöst fantastisk i sig. Men att vi människor inte är särskilt rationella. Vårt handlande är sannerligen fullt av logiska luckor. Framförallt är vi blinda för undret att existera och radiostyrda att dränka vår längtan efter helhet i ett rus av konsumtion. 

Mattias Lönnebo
Mattias Lönnebo är en skönlitterär författare. Vid sidan av sitt författarliv verkar han som präst i Svenska kyrkan.

Kommentera

Bok- presentation:	Belägringen
Författar- presentation:	David Gemmell

Dark Moon

David Gemmell har jag skrivit om förut. Han var en kompetent författare som skrev fantasy och historiska romaner. Stilen kännetecknas av väldigt intressanta karaktärer och spännande berättelser. Det som lite skiljer honom från mängden är också den andliga sidan, där den delen av kampen är minst lika viktig som jordiska strider. Personerna skildras sammansatt och komplext, vilket verkligen kommer till uttryck i Dark Moon. En av huvudpersonerna, krigaren Tarantio, har två själar. En lite mer normal och sansad, och en grym och hänsynslös; lite som Dr Jekyll and Mr Hyde. Det inre samspelet mellan dem och konsekvenserna i verkligheten är både dramatiskt och intressant. 

Förlagets beskrivning av boken: (Den finns inte översatt till svenska)

The peaceful Eldarin were the last of three ancient races. The mystical Oltor, healers and poets, had fallen before the dread power of the cruel and sadistic Daroth. Yet in one awesome night the invincible Daroth had vanished from the face of the earth. Gone were their cities, their armies, their terror. The Great Northern Desert was their only legacy. Not a trace remained for a thousand years...

The War of the Pearl had raged for seven years and the armies of the four Duchies were exhausted and weary of bloodshed. But the foremost of the Dukes, Sirano of Romark, possessed the Eldarin Pearl and was determined to unravel its secrets.

Then, on one unforgetable day, a dark moon rose above the Great Northern Desert, and a black tidal wave swept across the land. In moments the desert had vanished beneath lush fields and forests and a great city could be seen glittering in the morning sunlight.

From this city re-emerged the blood-hungry Daroth, powerful and immortal, immune to spear and sword. They had only one desire: to rid the world of humankind for ever.

Now the fate of the human race rests on the talents of three heroes: Karis, warrior-woman and strategist; Tarantio, the deadliest swordsman of the age; and Duvodas the Healer, who will learn a terrible truth.
 

Om ni läser fantasyböcker på engelska så är det här ett mycket bra val. Den är både spännande, välskriven och läsvärd, avsedd för en vuxen publik. Och har ni inte läst något av Gemmell ännu så är det här kanske en bra börja? Ett äventyr som inte är uppdelat på många olika volymer utan håller sig till en!

Mattias Lönnebo
Mattias Lönnebo är en skönlitterär författare. Vid sidan av sitt författarliv verkar han som präst i Svenska kyrkan.

Kommentera

Bokhandeln som försvann

På bilden ser ni hur jag berättar om min senaste bok på Drottninggatans bokhandel i Uppsala. Det blev det sista eventet där innan bokrea och stängning"

De fysiska boklådorna är hårt utsatta, och vi vet att fler och fler slår igen runt om i Sverige. Konkurrensen är knivskarp med näthandeln, ett minskat läsande hos många, samt konkurrensen med e-media som strömmande ljudböcker och e-böcker. (Fastän e-boken har inte riktigt slagit igenom i Sverige på allvar ännu.)

Den lokala bokhandeln fungerar ofta som mötesplats för bokintresserade och som en möjlig arena för författare att möta sin publik. Där kan man få goda råd och få upp ögonen för böcker som man inte ens visste att de fanns. På bilden ser ni hur jag berättar om min senaste bok på Drottninggatans bokhandel i Uppsala. Det blev det sista eventet där innan bokrea och stängning. Mötesplatserna mellan läsare och lokala författare blir helt klart inskränkt med färre butiker. Dessutom sker ju samtidigt nedskärningarna på biblioteken samt i skolornas möjlighet att betala för författarbesök.

Hur ser framtiden ut?

Det finns flera frågor angående den digitala bokens lönsamhet. När ljud och e-böcker börjar sändas via strömmande media så är det nog inte alltid helt enkelt att få tillräckligt hög lönsamhet. Antalet titlar stiger men lönsamheten sammanlagt sjunker. Författarna får inte särskilt bra betalt, och betalar man inte för detta så lär det minska intresset från författarnas sida att skriva på avtal. Om ett avtal premierar ljudbokens längd kommer det att slå ekonomiskt mot barn och ungdomsböcker som ju ofta är kortare.
Det sker en enorm konsolidering inom branschen. Men det känns sorgligt att de fysiska boklådorna tycks gå en dyster framtid till mötes. Eller gör de alltid det? Trots nedläggningar?

Kanske kommer Mårten på Drottninggatans bokhandel att försöka sig på en nystart igen? Vi får se. För det visar sig att vissa typer av boklådor hittar sin publik genom god service, bra lästips och kringförsäljning. Vi har exempel på detta både utomlands och här hemma. I Malmö har en minibokhandel öppnat vid St Knuts torg. I Uppsala går The English Bookshop bra. En bokhandel som satsar på riktig nutida kvalitetslitteratur och kan ge goda tips som går utöver det som marknadsförs via de breda kanalerna kanske kan vara en nisch som fungerar? 

Jag tror på bokens framtid. Men hur formerna för försäljning och formaten blir, återstår att se.
 

Mattias Lönnebo
Mattias Lönnebo är en skönlitterär författare. Vid sidan av sitt författarliv verkar han som präst i Svenska kyrkan.

Kommentera

Bok- presentation:	Kanariefågeln och fladdermusen
Författar- presentation:	Mattias Lönnebo
Häftad Färdig att skickas, 183 kr 217 kr

Dryader och Demoner

Efter mycket arbete kom så min bok Dryader och Demoner ut. För en författare är det en riktig julklapp att öppna kartongerna från tryckeriet och känna på böckerna för den första gången. De är bundna i sk danskt band, vilket är första gången för någon av mina alster. (En bok med mjuka pärmar, men dubbelvikta, vilket gör den mycket stadigare än en pocket.)

Dryader och Demoner är en helt fristående uppföljare på "Amsalor och draken", och "Kanariefågeln och fladdermusen." Den utspelar sig i Tabors fantasyvärld och har många likheter med miljön i "Tusen och en natt". Det är en riktig klassisk fantasybok med underjordiska gångar, skatter och livsfarliga monster. Ändå har jag ansträngt mig mycket för att hitta nya vinklingar och undvika de värsta klyschorna. Den har sin egen stil och är förankrad i ett ordentligt världsbygge.

Baksidestexten:

Vi får möta magikern Sartek och dryaden Molnlätt; Krigarna Grang och den skönsjungande Varga; jägaren Triva och prinsessan Iba. Dessutom ansluter sig en ny medlem till äventyrarna, den unge Cadi. Deras samarbetsförmåga och mod prövas i fem sammanflätade actionfyllda och humoristiska äventyr.

Och en karta är inte dum att ha! Den här ritade jag en vacker sommardag.

Boken är alltså avdelad i fem berättelser som ändå hänger ihop. Det gör den mycket passande för den som inte orkar läsa en tegelsten utan gärna läser lite kortare. Men också bra för den som gärna läser vidare. Då upplevs berättelserna mer som långa kapitel som leder fram till den dramatiska finalen. Inspiration till historierna har jag denna gång fått genom olika fantasieggande konstverk och byggnader. Två exempel är ruinstaden Petra, samt målningen De dödas ö, av Arnold Böcklin.

Dryader och Demoner är spännande, men inte för otäck, passande för 12 år och uppåt. Och även för vuxna fantasyfans, måste jag tillägga. Många av vändningarna är humoristiska, men "vuxna" scener lyser med sin frånvaro. Det här är en bok som man kan läsa högt för lite yngre barn utan att rodna.

Den är på 254 sidor, och finns även som e-bok. Jag hoppas att den finner sina läsare.

Så här kommenterade författaren Oskar Källner: “Spännande äventyr med charmiga karaktärer och en rejäl dos humor!” 

Recension på BTJ Samtliga berättelser är fulla av fantastiska detaljer, genomsyrade av ärlig godhet, men också strid med vapen, humoristiska anspelningar på såväl sagor som berättelser ur Bibeln. "Helt strålande fantasyläsning!" Helhetsbetyg: 5. – Kerstin Hagstrand-Velicu.

Mattias Lönnebo
Mattias Lönnebo är en skönlitterär författare. Vid sidan av sitt författarliv verkar han som präst i Svenska kyrkan.

Kommentera

Bok- presentation:	Alla Ti Kl/Ivanhoe
Författar- presentation:	Walter Scott

Ivanhoe

I den fagra trakt av gamla England, som vattnas av floden Don, utbredde sig i forna tider en stor skog. Den betäckte större delen av de vackra kullar och dalar, som ligga mellan Sheffield och den trevna staden Doncaster, och litet av den finns ännu kvar vid de ståtliga herresätena Wentworth och Warncliff Park samt kring Rotherham. Här hade fordom den i sagorna omtalade Wantleydraken sitt tillhåll; här utkämpades under Rosornas krig många av de häftigaste drabbningarna, och här huserade förr dessa skaror av ridderliga och tappra stigmän, vilkas bragder blivit förevigade i engelsk sägen och sång.

Så börjar Ivanhoe, av Sir Walter Scott, i översättning av Hugo Hultenberg, 1912.
Denna riddarroman har dramatiserats för film, radio och tv. De två för oss mest kända versionerna är de som traditionsenligt sänts vid nyår. Versionen från 1952 med Elisabeth Taylor och sedan från 1982 med bla Sam Neill.
Boken som skrevs redan 1820, kan tyckas lite väl högtravande och gammaldags både i gestaltning och ordval, men det är som sagt var inte så underligt eftersom den har åtskilliga år på nacken. Ändå är den i sin svenska översättning från 1912 fortfarande läsvärd. Den har även getts ut i senare svenska versioner och finns att läsa på bibliotek, på nätet eller köpa hem som e-bok.
Ivanhoe visar på 1800-talets intresse för medeltiden och riddaridealet. Vi kan även skönja detta intresse i arkitekturen där man gärna efterapade ett slags idealbild av medeltid när man skulle bygga nya kyrkor eller restaurera gamla sådana till att se mer ”medeltida ut” än de gjorde under medeltiden! Den Zettervallska renoveringen av Uppsala domkyrka är ett praktexempel på detta; Neuschwansteins fantastiska slott från 1869 är ett annat.
Handlingen i Ivanhoe behöver knappast presenteras närmare. Men en intressant sak är att den riktar en kraftfull udd mot antisemitismen. Judar var diskriminerade även under medeltiden, och ofta förföljda. Vi vet att antisemitismen i Sverige tyvärr når nya höjder idag. Synagogor är de enda religiösa byggnaderna idag som regelmässigt behöver ha beväpnade vakter. Vilket borde väcka betydligt större vrede och medial indignation än vad det faktiskt gör. Vi människor har en tendens att vänja oss vid det mesta, tyvärr. 

I Ivanhoe är det den vackra judinnan Rebecka och hennes far som råkar illa ut och som Ivanhoe riskerar sitt liv för att rädda. Som hjälte och moraliskt föredöme är Ivanhoe sympatisk och lätt att tycka om. Det är också i Ivanhoe som Robin Hoodmyten formas på ett tydligt sätt.

Som kuriosa kan man nämna att Ivanhoe också har blivit till otaliga seriealbum och till och med en rollspelmodul för spelet Drakar och Demoner! Roger Moore har även spelat Ivanhoe i en TV-serie från 1958.

Nåja, vilket film är bäst? Ivanhoe och den svarte riddaren från 1952 eller den nyare från 1982?

Personligen tycker jag faktiskt att den äldre är bättre. Dels är dräkterna och rustningarna häftigare, och så gillar jag Elisabeth Taylor! Dels är den i flera scener betydligt mer dramatisk där slutduellen sker mellan Ivanhoe och Sir Brian de Bois-Guilbert, beväpnade med stridsgissel och yxa.
Länk till duellen: https://www.youtube.com/watch?v=HYh0JbXuQrc

En av de mer lättillgängliga skildringarna är som tecknad serie. Många av oss som är födda på 60-70-talet har läst Illustrerade Klassiker, där Ivanhoe och Robin Hood var självklara inslag.

Ivanhoe tillhör de verkliga litteraturklassikerna. Och jag kan varmt rekommendera boken. Den är lika mycket ett tidsdokument över 1800-talets tankevärld, och ett inlägg mot antisemitism, som den är en tänkvärd riddarsaga.

Mattias Lönnebo
Mattias Lönnebo är en skönlitterär författare. Vid sidan av sitt författarliv verkar han som präst i Svenska kyrkan.

Kommentera