Recension
av En förlorad värld, Evelyn Waugh
En sorgsen saga om svunnen tid
"En förlorad värld" ("Brideshead Revisited") är ett elegisk epos över en gången tid. Waugh – eller snarare berättarrösten, Charles Ryder – berättar om en svunnen ungdom och en kärleksvänskap mellan Charles och den excentriske Sebastian Flyte.
Den förhållandevis lyckliga ungdomstiden – som de unga studenterna fyller med champagne, vin, whiskey och vackra kavajer – är självklart högst förgänglig. Sebastian förlorar sig själv i ett alltför ihärdigt drickande, kanske för att komma undan sin familj. Charles blir konstnär och trots att han förlorar kontakten med Sebastian fortfar hans liv att vara knutet till den familj som Sebastian har fjärmat sig ifrån – speciellt Sebastians sorgsna syster Julia.
Trots att det sällan händer särskilt mycket är det alltid givande att läsa Waughs roman, som han själv verkar ha varit väldigt missnöjd med. "En förlorad värld" är inte ett av världshistoriens största mästerverk, men ändock en välskriven roman där dialogerna vibrerar av liv. Jag dras in i fiktionens virvlar tills jag tycker mig känna karaktärerna in på bara skinnet. Slutet brister bitvis, när Waugh som en god katolik ska försöka omstöpa sina moraliskt förfallna fiktiva skapelser. Det blir inte riktigt trovärdigt, men å andra sidan är det ju intressant hur en författares livssyn påverkar verket.
Som helhetsupplevelse är "En förlorad värld" väl värd de timmar jag ägnade åt att läsa den. Jag känner mig väl omhändertagen och underhållen; jag längtar tillbaka in i världen mellan pärmarna. Romanen skrevs mitt under andra världskriget och det märks i den nostalgiska tonen. Det fredstidsliv fyllt av bekymmerslösa utsvävningar som beskrivs i delar av romanen var en svunnen värld och blir därför särdeles levande – jag kan riktigt tänka mig hur starkt Waugh önskade sig tillbaka till den livsstil han beskriver!
Mottagen: 21 september 2012
Anmäl textfel
