Bokrean

Ge oss vår folkfest tillbaka!

Det ska mycket till för att jag ska bli sentimental och börja prata om den gamla goda tiden, men det finns en företeelse som genast leder mina tankar utför nostalgins nedförsbacke. Bokrean.

Folk knuffades och svettades, kastade fynd till varandra och ibland hörde man ett skrik över lokalen; Jag har en Britta, den sista!"

Detta besynnerliga fenomen som återkommit i så många år och så länge jag kan minnas vid ungefär samma tidpunkt. Har vi kanske en elektronikrea som alla känner till? En speciell dag då hygienartikelsrean går av stapeln över hela landet? En matrea som gör att vi väntar med inköp av vissa basvaror i två månader för att kunna spara några slantar? Nej, just det. Bokrean är unik, ska bevaras som en släktklenod och gärna även bli allmän helgdag. Sådan är den status bokrean har uppnått!

Men vänta lite. Nog har det hela liksom mist sin stjärnglans. Precis som annandag pingst blivit som vilken måndag som helst och kungahuset bara är utsmyckning så har bokrean blivit ett "jaja, jag går kanske förbi på väg hem från jobbet". Man lägger några slantar på sin lokala bokhandlare på samma sätt som man lägger några slantar i en tiggares hatt. För att stilla sitt samvete och för att kunna säga "det var inte mitt fel, jag gjorde vad jag kunde", när de tvingas lägga ner. Man tuggar sig igenom katalogen ungefär som man genomlider Kalle Ankas julafton, det ska bara göras.

Varje år är det framför allt två minnen från den gamla goda tiden som dyker upp hos mig. Det första är en klasskamrat i mellanstadiet som fyllde år i februari och alltid bara önskade sig pengar för att kunna gå loss på bokrean. Det andra är hur jag i tonåren tog tåget till Lund och sov över för att kunna köa vid midnatt. Slogs med pensionärer med rullatorer vid denna sena timma inne på Gleerups. För det fanns så mycket spännande att köpa och det fanns inte så många ex av varje. Folk knuffades och svettades, kastade fynd till varandra och ibland hörde man ett skrik över lokalen; Jag har en Britta, den sista! Och sedan, den underbara stunden när man kommer tillbaka till lånemadrassen och går igenom sina fynd över en kopp te och en nattmacka. Fingrar förfrusna av februarinatten försöker vända blad i konstiga seriealbum, tunna diktsamlingar och specialtryckta klassikerboxar på billigt papper. Några barndomsfavoriter hade man också råd med, och lite presentböcker och några som man aldrig hört talas om och kanske inte ens kommer att läsa, men vad gör det?

Känner du så här i år? I så fall; grattis. Du är ett lika unikt fenomen som bokrean i sig. De flesta som yttrar sig är som sagt inte speciellt exalterade eller ens intresserade längre. Och då talar vi om bokälskande människor.

Jag kan ju verkligen inte ett dyft om förlagsbranschen eller bokhandlarbranschen eller något åt det hållet och vet således inte hur ni jobbar. Men som konsument tänker jag yttra mig ändå (kanske för att kunna säga "det var inte mitt fel, jag gjorde vad jag kunde", när bokrean tvingas lägga ner).

Gör allt det som nätbokhandlarna inte kan och ge oss vår folkfest tillbaka. Några tips på vägen, i all välmening:

Pompa och ståt
Öppna inte vid midnatt för det är bara absurt och sånt som ungdomar som tältar utanför biografer orkar med. Men öppna gärna vid halv åtta på kvällen och invig med den pompa och ståt som tillfället förtjänar. Mingel, författare, live-tips, tema, giveaways, roliga prylar, poetry slam, mat, tipsrunda... inte vet jag men. Bara. Gör. Något.

Bredda utbudet
Plocka fram allt ni har på lager, kosta vad det kosta vill i vinstmarginal. Har ni inga roliga titlar på lagret så dra till ett antikvariat och plocka på er. Det här kanske är att uppmuntra till någon slags brottslig eller oetisk handling men det visar i så fall bara på min desperation. De som vill läsa Zlatanboken har antagligen redan läst den. De som vill läsa svenska deckare på Kretasemestern väntar tills de kommer som pocket. Ge oss det vi inte visste fanns, det vi inte visste att vi ville ha.

Ge oss tyngd
Våga lita på att vi kan läsa och förstå lite tyngre grejer. Den som är historieintresserad kan antagligen det mesta om Hitler och Luftwaffe vid det här laget. Den som odlat i några år behöver inte ytterligare en lättbegriplig handbok i att plantera om pelargoner. Tillbaka till bronsåldern, ner på cellnivå, ut ur galaxen! Ge mig en bok om citronfjärilens eller frimärksamlarens innersta väsen och jag köper den. 

Rea pocket
Jag är ingen samlare av böcker utan jag älskar dem hårdhänt och passionerat en kort tid för att sedan inleda nya stormiga relationer. Jag vill kunna vältra mig i böcker och strunta i om jag tappar dem i badet eller dränker dem i ketchup. Rea pocketböcker och jag ska göra dig till en rik man.

Sänk priserna
Vill ni inte rea pocketböcker så gör det åtminstone mödan värt att knalla ner på stan och slåss för de inbundna titlarna. "ord.pris. 179, nu 159" är ett skämt. Hurra jag har råd med en dajmstrut också, kul. Vi vill frossa, men det har jag kanske redan skrivit. Och svara gärna på frågan varför det är okej att andra branscher lockar med "ta tre betala för två" eller "köp tio och få en på köpet" men inte för dem som säljer böcker med hårda pärmar.

Tänk på barnen
Slutligen. Skit i mina tips. Gör vad ni vill gentemot mig och de andra kulturtanterna. Vi gillar er, vi kommer att komma tillbaka även utan reapriser, kasta oss över nobelprisvinnare och skriva insändare om ni slår igen. Vi har även bibliotekslånandet i blodet, snackar i cirklar och går på alla poesiaftnar. Men för guds skull tänk på barnen. Ska ni göra en enda sak så gör något för barnen. Temadag, författarbesök, tipsrunda, live-tips, poetry slam, roliga prylar. Bredd, pocketböcker och billigt, billigt, billigt. Låt er kärlek till böckernas värld smitta och låt inte en enda unge komma hem den 26:e utan en ny bok under armen.

Erika Wallman

Anmäl textfel