Recension av Väldigt sällan fin, Sami Said: En bok som vill vara ifred – precis som huvudpersonen - LitteraturMagazinet

 Gästrecension 

Recension av Väldigt sällan fin, Sami Said

En bok som vill vara ifred – precis som huvudpersonen

Jag känner mig som käringen mot strömmen. Boken älskas av många, men jag är mycket kluven till den"
Bok-
presentation:
Väldigt sällan fin
Författar-
presentation:
Sami Said
Inbunden
Finns i lager, 262 kr

En dryg vecka har gått sedan jag läste ut boken. Samvetet har gnagt, men jag har svårt att riktigt ta till mig den här boken. Huvudpersonen Noha vill vara ifred, det framgår med önskad tydlighet, och jag kände många gånger under läsningen att jag också ville lämna honom ifred. För jag förstår honom inte.

Huvudpersonen är så distanserad, djupfryst i sin egen värld, där helst ingen annan ska komma in, och jag uppfattar honom också som lite känslokall även om den envisa Anna till slut lyckas nästla sig in, men bara en liten bit. Det känns som om Noha borde förses med en diagnos av något slag.

Boken är inte lättillgänglig ens layoutmässigt. Radavståndet är för litet och vållar svårigheter för dem som inte längre har purunga ögon. Eftersom det finns väl tilltagna marginaler upptill och nertill hade sidorna kunnat göras längre med ett större radavstånd utan att öka bokens sidantal. Dessutom misshandlar författaren ibland språket. Medvetet skulle jag tro, han vill få läsaren att kämpa.

Noha börjar studera på universitet i Linköping. Han förmanas och varnas av föräldrarna för de svenska flickorna som bara kastar sig efter män. Familjen lever strikt efter religionen, men eftersom Noha inte vill ha något umgänge alls så är han inte oroad. Han äter på udda tider för att slippa träffa någon av de andra som bor i korridoren. Han fördjupar sig i böcker om religion och om Eritrea, det land han lämnade som liten. Var hör han egentligen hemma, han behöver mer kunskap om Eritrea. Lugnet i Nohas liv består inte så länge, för plötsligt tränger sig två personer på.

Den ena är ”Abdul-nånting” som vill diskutera islam med Noha, egentligen heter Abdul Fredrik och är ursvensk, men Fredrik har upptäckt islam och konverterat. Han vill bli så islamsk det går, han drar med Noha på olika möten. Fredrik går in för sin nya identitet och går till överdrift, i alla fall i början. Han plågar Noha med långa samtal om Koranen.

Den andra som envist tränger sig på är Anna, en bohemisk ursvensk tjej som lockas av Nohas tillbakadragenhet. Hon älskar musik och kan inte förstå att Noha inte lyssnar på musik. Gång på gång tar hon kontakt och tvingar Noha att gå ut och att umgås med Annas vänner. Det är obekvämt för Noha och han flyr. Han kan inte umgängeskoderna. Hon ger inte upp, när Noha drar sig tillbaka skriver hon brev till honom.

Den andra delen av boken är betydligt intressantare. Då åker Noha tillsammans med sin far och yngre bror till Eritrea. Nohas farfar har dött och fadern behövs för att reda ut dödsboet. Här möter vi de eritreanska släktingarna och Noha passar inte riktigt in här heller.

I vanlig ordning försöker han göra sig så osynlig som möjligt, men det fungerar inte i Eritrea och framför allt inte med hans faster, en kvinna som vet vad hon vill och talar om det. Här verkar det inte alls lika strikt islamskt som hemma, fastern drar även med fadern på bio, och hon visar Noha faderns gamla skivor och berättar hur han dansade och jagade fruntimmer i sin ungdom. Noha förvånas, det är inte den far han känner, hans far kan hela Koranen utantill. Noha tinar upp något i Eritrea.

Jag känner mig som käringen mot strömmen. Boken älskas av många, men jag är mycket kluven till den. Jag förstår att den handlar om utanförskap och hur människor förhåller sig till varandra, inte främst om etnisk tillhörighet eller religion. Men den är inte lätt att ta till sig. Det tog mig lång tid att läsa boken. Det är ingen bladvändare precis utan känns lika frånvänd som huvudpersonen. Det är som om boken säger till mig: Låt mig vara ifred!

Profil: Viola Kondracki

Mottagen: 15 september 2012

 
 Relaterade artiklar 

Jonas Gardell inleder säsongen 2013

Många författare sommarpratar

Årets sommarpratare i P1 presenterades den 29 maj 2013. Ett tiotal av dem är författare, bland annat Jonas Gardell, Mikael Niemi, Theodor Kallifatides, Sara Danius och Sami Said. Kristian Gidlund, som i maj kom ut med “I Kroppen Min” som bygger på hans blogg med samma namn, pratar den 30 juni. Han lider av obotlig magsäckscancer och ska prata om livet och sjukdomen.”Jag ska prata om landet jag lämnar, om vår demoniserade rädsla för döden. Och jag ska berätta om resan mot livets slut och alltings början.”

Läs mer ...

Anmäl textfel

 Recensioner 

Recension av Väldigt sällan fin, Sami Said

Känslan av att aldrig höra hemma

Ett överraskande språk, vändningar som oftast är oförutsägbara och sökandet efter den egna identiteten gör den här boken till något utöver det vanliga"
I sin debutroman ”Väldigt sällan fin” ger Sami Said en oerhört nyanserad bild av känslan av att stå med fötterna i två olika samhällen samtidigt, med olika kulturer, historiska bakgrunder, förväntningar och trygghetszoner som kan göra det oerhört svårt för den berörda personen att avgöra vilken fot det är som man egentligen skall stå på. Samtidigt kommer den känslan i...
Recension av profil: Emma Kreü
 Intervjuer 
Sami Said tar succén med ro

Sommarpratar den 13 augusti

Sami Said tar succén med ro

Sami Said har gjort kometkarriär sedan hans hyllade debutbok “Väldigt sällan fin” kom ut i augusti 2012. För ett år sedan var han en helt okänd debutant. Sedan dess har han uppmärksammats i de flesta sammanhang i den litterära världen. Han har suttit i tv-soffor, tilldelats priser och skildrats i långa porträtt på kultursidorna. När LitteraturMagazinet träffade honom skissade han på sitt sommarprogram som sändes i P1 den 13 augusti 2013.

– Livet som uppburen författare skiljer sig inte så mycket från livet som outgiven författare, säger han när LitteraturMagazinet träffar honom.

Läs mer ...

Utgivning

Monomani

av Sami Said
För att kunna skriva klart sin roman var huvudpersonen i Monomani...

Väldigt sällan fin

av Sami Said
Noha lämnar sin familj i Göteborg och flyttar till Linköping för att studera. En stor del av hans identitet upptas av att han är från Eritrea och muslim och han vill ägna sin tid åt att förkovra sig i att läsa om hemlandet och inte bli störd. Men när folk börjar tränga sig igenom hans frivilliga isolering så vet han snart inte vart hans kall ta vägen.
Inbunden, Finns i lager, 262 kr

Sök bok/författare/artikel


Om LitteraturMagazinet

LitteraturMagazinet – Sveriges största litterära magasin är en redaktionell nättidskrift som hade premiär i januari 2012. Vi bevakar litteratur med författarintervjuer, recensioner, krönikor och debatt. Följ oss på Facebook, Twitter och prenumerera på vårt nyhetsbrev!
Läs mer om LitteraturMagazinet

LitteraturMagazinet recenserar

Med rätt att sörja

Recension: Svartstilla av Susanne Skogstad

Tunn linje mellan framgång och katastrof

Recension: Fallet av Lars Wilderäng

En bok om det obeständiga

Recension: Den tunna isen av Lena Einhorn

Kärnfullt när bok blir serie

Recension: Guldkompassen 1 av Stéphane Melchior

Välkommen till Franks värld

Recension: Planeten Frank av David Yoon
Glansholms Bokhandel & Antikvariat
Kundtjänst, vardagar 9-16: 070-692 50 50
LitteraturMagazinet
Redaktör: Sandra Sandström
Ansvarig utgivare: Linus Glansholm
Teknik: Framkant Media AB
Annonsera:  Framkant Media AB