Arga Bibliotekstanten

I wear black on the outside 'cause black is how I feel on the inside

Bibliotekarier på film - det är ett kapitel för sig.

Där får man en nästan lika klichéspäckad bild som i utländska (läs amerikanska) filmer på 60- och 70-talet när man porträtterade "svenska flickan" .
(Ni vet, blondinen Ing-gaa med stora bröst, flätor, iklädd bikini alternativt tyrolerklänning.
Med IQ motsvarande badboll och så urbota korkad att hon ínte ens lärt sig ordet yes utan säger jaaa, med tysk brytning.)

Det finns typ två varianter av kvinnliga bibliotekarier i Hollywoodvärlden:

1. Den gamla. Ful, snipig, med hårknut och missklädsamma glasögon. Tråkigt klädd i beige tantkofta, rutig kjol som täcker knäna och präktiga skor. Bitter och trist. Okysst, of course. Den eviga ungmön.

2. Den unga. Egentligen är hon till förväxling lik den gamla, kläder, hårknut - allt. Men det kan hända att det dyker upp en prins (dvs en man, vilken som helst, det är inte så jäkla noga) och befriar henne. Som SER henne. Tar av henne glasögonen, löser upp hårknuten, och voila: en vacker kvinna uppenbarar sig som genom ett trollslag!

Det märkliga är att när hon väl tagit av sig glasögonen och löst upp hårknuten återvänder hon aldrig till fängelset, ursäkta biblioteket. Inte behöver en riktig kvinna gå omkring och damma på ett bibliotek. Nej, nu börjar livet! Hon har ju lyckats snärja en karl.

Inte heller verkar hon ha behov av glasögon i fortsättningen. Är optikerförbundet underrättat?

Favorit i repris

Kommentera /Visa 1 kommentarer