Mattias Lönnebo
Historiens märkligaste fantasyfilm
Det heliga berget (La montaña sagrada) av Alejandro Jodorowsky. 1973 briserade denna bomb på Cannes filmfestival, som både gjorde skandal och samtidigt höjdes till skyarna av fansen. Först 30 år senare släpptes den för en bredare publik på DVD. För den som vågar finns nu i en uppgraderad och restaurerad version.
Avdelning: Fantastik Taggar: #jodorowsky #fantasyfilm #naket #grotesk #Cannes #filmfestival
Kommentera
Mats Strandberg
Radioprogram om kulturturism
Ovan ser ni en bild från kyrkogården Mt Hope i Maine. Just i den där slänten blir lillkillen Gage begravd i filmatiseringen av Jurtjyrkogården. För ett par år sen var jag på en resa i Stephen Kings fotspår, och fler bilder kan ni se på mitt Instagram, under hashtaggen #skpilgrimage. Anledningen till att jag berättar om det här just nu är att jag nyligen var gäst i P1-programmet Epstein & Wilson, som handlade om "kulturturism" - lyssna på det här!
Avdelning: Skräck Taggar: #turism #resor #usa #film #skräck
Kommentera
Mikael Rapp
Böcker som film: Några tankar
Jag gillar när böcker blir filmatiserade. Harry Potter-filmerna var väl inte fantastiska. Något jag skyller på att Terry Gilliam nekades som regissör. Den heliga gralen av bok-filmatiseringar för mig är och förblir hans evighetsprojekt "The Man Who Killed Don Quixote". Den bästa filmatiseringen av en bok är nog fortfarande Apocalypse Now.
Men oavsett hur bra eller dåliga filmatiseringarna blir så är jag nästan alltid exalterad inför nya filmatiseringar av böcker. Några synpunkter:
- Den Store Gatsby går inte att få till. Det har försökts fem gånger. Det går inte. (Däremot säger den senaste filmatiseringens populäritet en del om vår nutid.)
- Sagan om Ringen-filmerna är bra. Bilbo-filmatiseringarna likaså. Men det finns inga filmatiseringar av böcker som gör mig så frustrerad över "konstnärlig frihet".
- Hunger Games går att titta på.
- Joe Wrights filmatiseringar av diverse klassiker är välproducerade men överambitiösa. Seriöst: Att filma Anna Karenina går inte om det inte är ett nio timmar långt, ryskt opus. Och vem vill titta på det?
Den nya filmatiseringen av Bröderna Lejonhjärta blir intressant. Lär inte vara lika bra som jag minns Olle Hellboms version. Jag ser fram emot filmatiseringen av Pynchon's Inherent Vice. Så pass mycket att jag läste boken. The Grand Budapest Hotel kändes lite grann som en bok. Eller iaf en pjäs.
Filmatiseringar är oavsett kvalité en tribut till världens bästa medium: Böckerna.
Avdelning: Taggar: #film #filmatisering
Kommentera
Mats Strandberg
Träffade två fantastiska förebilder i USA
I USA träffade jag två personer vars arbete jag beundrar väldigt mycket. Jag käkade lunch i New York med David Levithan, som inte bara skriver grymt bra ungdomsböcker (ofta med hbtq-tema), utan också arbetar med förlaget PUSH som fokuserar på nya röster inom ungdomslitteraturen. Jag har träffat Levithan förut, när han var i Sverige för att prata om boken Världens viktigaste kyss, och jag kan meddela att han är precis så smart, rolig och trevlig som en hoppas när en läser hans böcker. Han berättade om sin idé till sin kommande roman, och den är faktiskt helt jävla briljant. Jag vill läsa den nu genast, men tyvärr har han knappt börjat med den ännu. Om du inte läst honom så är mina favoriter Jag, En, och En bit av mig fattas.
I Vermont träffade jag Rob Schmidt, som bland annat regisserat skräckfilmen Wrong turn, ungdomsfilmen Crime and punishment in suburbia (löst baserad på Krig och fred), och en kortfilm i antologin Masters of horror. Det skulle bara ha blivit en kaffe hemma hos honom och hans fantastiska fru Zoë, men blev en hel kväll där vi Youtube:ade musikalfilmklipp. Han och Zoë arbetar nu bland annat med projektet Worst thing about coming out, om att komma ut som hbtq-person.
Taggar: #hbtq #film #skräck #ungdom #david levithan
Kommentera
Mattias Lönnebo
Odödliga klassikern "1984" blir film igen
På något sätt tycks inte 1984 av George Orwell någonsin förlora sin aktualitet. Den skrevs 1949. Tyvärr ligger det i människans natur att vilja kontrollera och manipulera. I de värsta scenariorna leder det till krig, och i 1984 är det ett normaltillstånd med krig och total makt: ”Krig är fred. Frihet är slaveri. Okunnighet är styrka.” Partiets slagord skulle kunna utgöra en beskrivning av både nazismen, kommunismen och nu senast den ”Islamiska statens” (IS) tankemönster.
Avdelning: Klassiker Taggar: #övervakning #film
Kommentera
Carl Magnus Juliusson
Claude Lanzmann: Liv och verk
För ungefär ett halvår sedan skrev jag ett blogginlägg om att jag varit och sett Claude Lanzmanns dokumentärfilm The Last of the Unjust och som hade premiär på Göteborgs internationella filmfestival iår.
Då sa jag att jag snart också skulle läsa hans självbiografi, Haren i Patagonien, från 2012. Och det har jag gjort nu. Med några få undantag är det nästan det enda jag har gjort de senaste dagarna.
Claude Lanzmanns liv är som en sammanfattning av det europeiska 1900-talets historia. Och det är en otroligt fascinerande framställning som vi här får oss till skänks i denna fantastiska självbiografi.
Taggar: #Frankrike #Paris #film #krig #Förintelsen
Kommentera
Mattias Lönnebo
Vett och etikett
”I höstas drog A-märkningen av film i gång på en del svenska biografer. Märkningen
betyder att en film har klarat Bechdeltestet, ett test som visar om det i filmen finns två
namngivna kvinnor som pratar med varandra om något annat än en man. Nu hoppas Baker Karim, långfilmskonsulent på Svenska filminstitutet att något liknande kan vara på gång för att testa mångfalden i svensk film.
– Jag tror att det kan vara en strålande idé, säger han.” källa:SVT
Avdelning: Fakta Taggar: #feminsim #hbtq #film #kultur #a-märkning #Bechdevtest
Kommentera
Mattias Lönnebo
Sagor och filmer
Den klassiska folksagan, Törnrosa, har blivit till mastodontisk storfilm: Maleficent, med Angelina Jolie. Det var med viss bävan jag köpte biljetter och gick för att se den. Jag är en älskare av fantasy och folksagor, men Disneys versioner har inte alltid varit helt lyckade. "Svärdet i stenen" från 1963 är rent bedrövlig, men "Snövit" från 1937 är fantastiskt bra.
Nu har tekniken gått framåt och animationer kombinerade med äkta skådespeleri kan göra underverk. Filmen börjar rätt klyschigt och förutsägbart med sin övertydliga berättarröst. Och jag kväver en gäspning. Men sedan händer saker. Filmeffekterna är bra, skådespelarna likaså. Och filmen har en twist, en nytolkning av det klassiska som "ger den vingar". Utan att avslöja för mycket så besannades inte mina farhågor. Det är en bra version av den gamla sagan och kommer säkert att glädja många 11-åringar. Sammanfattningsvis: Inget mästerverk, men en rolig nytolkning.
Varför gör man en film av en sådan välkänd berättelse? Ja, det vittnar väl om folksagans kraft och en tydlig pik till oss vuxna att fortsätta läsa sagor för barnen. Gemenskapen kring berättelsen och boken, skapar sann magi och för samman generationer i närhet och trygghet. Fantasin i det berättade ordet slår, trots allt, den största bioduk i prisvärdhet och känsla.
Avdelning: Fantastik Taggar: #disney #folksaga #maleficent #film #läsning
Kommentera
Mats Strandberg
Skräcken i mitt liv
Jag har älskat skräck så länge jag kan minnas. När jag var liten var det bröderna Grimms sagor. Originalversionerna utan sjungande gnagare, där Askungens styvsystrar skar av sig hälar och tår för att kunna pressa ner fötterna i prinsens glassko. Eller gamla svenska folksagor, som den om hur Djävulen tvingar folk att dansa så länge att det till slut bara är skallarna kvar som hoppar runt i ring. När jag var tio upptäckte jag Stephen King och Dean R Koontz. Jag läste konstant en hel sommar på campingen vid Siljan. Blev så mörkrädd att jag fick stresseksem. Och ändå ville jag bara ha mer.
Några år senare kom skräckfilmerna in i mitt liv. Jason, Freddy, Michael och Pinhead dök upp på dåliga kopior av kopior på VHS-band som nån spelat in från FilmNet. Mina föräldrar lät mig visserligen läsa vad som helst, men de var en del av videovåldspaniken på åttiotalet - jag fick inte ens se Indiana Jones-filmerna eller Gremlins. Det förbjudna gjorde förstås skräcken ännu mer spännande.
Och sedan kom Twin Peaks. Ingen annan fiktion i någon form har påverkat mig så mycket. Och inget har varit läskigare än Bob, en långhårig kille i jeansväst.
Skräcken är den enda genre som jag varit konstant trogen mot genom åren. Det är skitkul att skriva på min första skräckroman nu. Som författare kan det vara tvära kast i självförtroendekurvan, men jag gillar min idé och jag har börjat lära känna mina huvudpersoner på allvar. Jag har hittat deras språk, deras sätt att se på världen, jag vet hur de rör sig. Och de är personer som jag själv har saknat att få se i skräckgenren. Jag tycker om att skriva dem. För mig handlar det alltid om karaktärerna i första hand, både som författare och som läsare. Det spelar det ingen roll hur finurlig en handling är, eller hur blodtörstiga de onda clownerna eller vampyrerna eller rabieshundarna är, om jag inte kan bry mig om karaktärerna och vad som händer med dem.
Avdelning: Skräck Taggar: #skräckfilm #skriva skräck #färjan
Kommentera
/Visa 3 kommentarer
Carl Magnus Juliusson
Ondska enligt James Bond
"Det finns en God Bok om godhet och hur man ska bära sig åt för att vara god och så vidare, men det finns ingen Ond Bok om ondska och om konsten att vara ond."
Ondska finns – det tror vi i alla fall. Eller rättare sagt: den finns – vi pratar om den varje dag – men varje gång vi ska definiera den rinner den mellan fingrarna på oss. Den undflyr oss, vägrar inordnas under en enkel definition.
Och att en sådan sak som ondska inte på ett självklart sätt går att förklara färdigt en gång för alla är frustrerande. Det gör ont. Det väcker känslor. Ondskan tillhör vår absoluta vardag, vår politik och genomsyrar nästintill alla våra handlingar och interaktioner med såväl djur och människor. Ändå är det så svårt att tala om.
De senaste åren har vi sett det i samband med Breivik, i svårigheten med att rita upp linjer för var galenskap, ideologisk fundamentalism och ren och skär ondska börjar och slutar, var de överlappar varandra, var det är det ena och inte det andra.
Vi såg också problemet gestaltat i von Trottas senaste film om Hannah Arendt och ondskans banalitet. Arendt menade i sin bok att Eichmann endast var en banal byråkrat, pliktskyldig, fantasilös och helt oförmögen till att tänka själv. Ett ont system skapar ondskefulla handlingar som beordras och utförs utan att människorna i leden egentligen fattar några egna beslut, eller ens tänker en endaste tanke om det är moraliskt eller inte, det de just ska utföra.
Var sitter ondskan? Var har den sitt tillhåll? Sitter det i individen eller i ett större system som reproducerar vissa handlingar som inom ett visst systemet kan tyckas logiska, men utifrån sett ter sig fruktansvärda?
Har ondskan en logik överhuvudtaget? Och går den att förstå utan att själv vara ond – eftersom man i den stunden erkänner att det finns skäl till ondska? Skäl man kan förstå och i någon logisk mån acceptera?
William Faulkner formulerade det sista i Det allra heligaste som: ”Kanske det just är i det ögonblicket då vi inser, medger att det finns ett logiskt mönster för det onda, som vi dör.”
Ondskan – var får den plats?
Taggar: #ondska #godhet #politik #film
Kommentera
Emma Kreü
Navelskåderier kring ett sviktande bokminne
Det händer inte ofta, men när det händer så blir jag lika generad varje gång... Tror man att man har ett minne av stål och det faktiskt sviker en, jag då blir man både förvirrad och lite vilsen. Fastän det bara är inför en själv.
Avdelning: Fantastik Taggar: #bokminne #bokfilm #omslagsminne #navelskåderier
Kommentera
Mattias Lönnebo
Barnens ö förbjuds i Australien
Filmen "Barnens ö" av Kay Pollak, klassas som barnpornografi i Australien. Den som köper eller säljer filmen i Australien riskerar 10 års fängelse. Det är inte utan att man höjer på ögonbrynen när denna berömda socialrealistiska skildring efter boken "Barnens ö" av PC Jersild stämpas på detta sätt. Filmen hittades tydligen hemma hos pedofiler, och eftersom den innehåller några nakenscener, bla där man under några sekunder ser pojkens underliv, klassas den som olaglig. Det tog rätt lång tid för dem att komma fram till detta beslut, kan man tycka. Filmen är från 1980.
Avdelning: Barn Taggar: #censur #barnpornografi #yttrandefrihet #film
Kommentera
/Visa 5 kommentarer
Arga Bibliotekstanten
I wear black on the outside 'cause black is how I feel on the inside
Bibliotekarier på film - det är ett kapitel för sig.
Där får man en nästan lika klichéspäckad bild som i utländska (läs amerikanska) filmer på 60- och 70-talet när man porträtterade "svenska flickan" .
(Ni vet, blondinen Ing-gaa med stora bröst, flätor, iklädd bikini alternativt tyrolerklänning.
Med IQ motsvarande badboll och så urbota korkad att hon ínte ens lärt sig ordet yes utan säger jaaa, med tysk brytning.)
Det finns typ två varianter av kvinnliga bibliotekarier i Hollywoodvärlden:
1. Den gamla. Ful, snipig, med hårknut och missklädsamma glasögon. Tråkigt klädd i beige tantkofta, rutig kjol som täcker knäna och präktiga skor. Bitter och trist. Okysst, of course. Den eviga ungmön.
2. Den unga. Egentligen är hon till förväxling lik den gamla, kläder, hårknut - allt. Men det kan hända att det dyker upp en prins (dvs en man, vilken som helst, det är inte så jäkla noga) och befriar henne. Som SER henne. Tar av henne glasögonen, löser upp hårknuten, och voila: en vacker kvinna uppenbarar sig som genom ett trollslag!
Det märkliga är att när hon väl tagit av sig glasögonen och löst upp hårknuten återvänder hon aldrig till fängelset, ursäkta biblioteket. Inte behöver en riktig kvinna gå omkring och damma på ett bibliotek. Nej, nu börjar livet! Hon har ju lyckats snärja en karl.
Inte heller verkar hon ha behov av glasögon i fortsättningen. Är optikerförbundet underrättat?
Favorit i repris
Taggar: #film #klyschor #glasögon
Kommentera
/Visa 1 kommentarer
Carl Magnus Juliusson
Claude Lanzmann på Göteborgs internationella filmfestival
Göteborgs internationella filmfestival rör sig mot sitt slut för iår. Och för mig var det med ett minnesvärt slutackord. Igår var jag nämligen och såg Claude Lanzmanns senaste – mer än tre och en halv timme långa – dokumentärfilm The Last of the Unjust.
Nästa år fyller Lanzmann 90 år. Han är vad man kanske skulle kunna kalla en riktig klassisk fransk intellektuell – såväl filmregissör som journalist och författare. Han tillhörde den närmaste kretsen runt Jean-Paul Sartre och Simone de Beauvoir och var också den som kom att efterträda den senare som chefsredaktör för tidskriften Les Temps Modernes. Men kanske är han mest känd för sin nio och en halv timme långa dokumentär Shoah från 1985, vilken tog honom 10 år att göra, och som visades på bio här i Göteborg förra året.
Kännetecknande för Lanzmanns dokumentärer är att stor vikt läggs vid det talade ordet. Gemensamt för både Shoah och The Last of the Unjust är vittnesmålen om Förintelsen; subjekten intervjuas under lång tid, tillåts att tala till punkt, utveckla och att återkomma till samma teman om igen, utan att behöva stressa. Det är personligt och djupt gripande.
Shoah är verkligen en dokumentär som tränger in under huden på en för att stanna. Och ja, längden spelar roll. Orden finns även utgivna i bokform, med förord av Simone de Beauvoir, och har bland annat översatts till svenska.
I The Last of the Unjust får vi se en intervju som Lanzmann gjorde 1975 men aldrig släppte – kanske på grund av att att innehållet skulle kunna ha ansetts så kontroversiellt att det fanns en risk för att det som egentligen sades skulle bli överskuggat och hamna i skymundan för ideologiska ordkrig.
Under en vecka intervjuar Lanzmann Benjamin Murmelstein, den enda överlevande från det judiska äldre-rådet i koncentrationslägret Theresienstadt. Under flera år arbetade han nära Eichmann själv innanför väggarna på koncentrationslägret.
Det judiska rådet har efter kriget anklagats för att ha samarbetat med nazisterna. I intervjun får man ta del av långa redogörelser för organisationen, vad han var tvungen att bevittna och problematiken en person som Murmelstein befann sig i, som mellanhand mellan judarna i lägret och nazisterna som skötte det. Resterande medlemmar i rådet blev alla mördade av nazisterna en i taget. Murmelsteins vittnesmål är därmed helt unikt.
En annan intressant del av intervjun med Murmelstein är hans direkta relation till just Adolf Eichmann och hans personliga inblick i hans sätt att vara och arbeta. Hans mening är tvärtom Hannah Arendts teori om ondskans banalitet – vars giltighet dock inte nödvändigtvis står och faller på punkten om Eichmann var en djävul eller en byråkrat – och som föddes ur de hektiska debatterna kring rättegången 1961. Enligt Murmelstein var Eichmann trots allt en ”demon”.
Nästa projekt för mig blir nu att att läsa (för detta är ju trots allt en litteraturblogg) Lanzmanns självbiografi Haren i Patagonien från 2012 och som nu kommit på svenska.
Taggar: #Förintelsen #film #vittnesmål
Kommentera
Henrik Elstad
Blodisande Barker
"Hellraiser" är en av skräckfilmshistoriens klassiker, med den oförglömlige karaktären "Pinhead". "The Hellbound Heart" är boken som filmen baseras på. Såväl bok som filmmanus har skrivits av Clive Barker, en ganska ny personlig favorit. Efter att ha läst de tre första novellsamlingarna i "Books of Blood" var jag fast.
Avdelning: Skräck Taggar: #skräckfilm
Kommentera
Anette Blomqvist
Min stora Jennifer Lawrence-kärlek!
Om jag har en riktigt dålig dag, är galet trött eller bara på dåligt humör då googlar jag Jennifer Lawrence vilket alltid får mig på bra humör. Jag antar att jag inte är ensam om att älska henne för maken till härligare skådis/människa får man nog leta efter. Som sagt så är hon en helt otroligt duktig skådespelare och ett bra bevis på det är hur till exempel filmerna The Hunger Games, som skulle kunnat bli en flopp med tanke på hur bra böckerna är, är till stor del på grund av hennes skådespelarprestation helt fantastiska. Fast sedan är det ju då hennes personlighet som tilltalar de flesta.
Taggar: #skådespelare #humor #film
Kommentera
/Visa 1 kommentarer
Sofia Hallberg
Böcker som blir film 2014
Nu har det Svenska filminstitutet och Film- och tvproducenterna presenterat de kommande svenska långfilmspremiärerna.
Nedan har jag valt ut några filmer som kommer att gå upp på bio under 2014 och som är baserade på tidigare utgivna böcker.
Avdelning: Skriv! Taggar: #film
Kommentera
/Visa 1 kommentarer
Linda Odén
En favoritbok blir film del 2
Det är snart dags för den 37e upplagan av Göteborgs Internationella Filmfestival och där visas en film som baseras på en av mina absoluta favoritböcker. I samband med festivalen besöker författaren Chimamanda Ngozi Adichie Göteborg.
Taggar: #Chiwetel Ejiofor #film #Thandie Newton #Göteborgs Internationella Filmfestival
Kommentera
/Visa 1 kommentarer
Linda Odén
En favoritbok blir film
En nyårsafton träffas fyra trasiga figurer på Topper’s Houses tak i London. De är alla där av samma anledning -att ta sitt liv. Istället för att hoppa hittar de en annorlunda gemenskap medan de delar en pizza. De fortsätter att träffas och långsamt, långsamt börjar vi förstå varför de inte såg någon annan utväg än att hoppa från skyskrapans tak den där nyårsnatten.
A long way down av Nick Hornby är en riktigt bra bok som är vansinnigt rolig och väldigt hemsk på samma gång. I den får vi träffa B-kändisen Martin som på ytan har allt, eller i alla fall hade allt, Maureen som offrar allt för sin handikappade son Matty, men som inte orkar mer, JJ, den coola amerikanen och Jess, en ung tjej med rejäla familjeproblem.
Martin hittar en artikeln där det står att det behövs ungefär 90 dagar för någon som vill ta livet av sig att hitta tillbaka till livet och de fyra lovar varandra att ge livet en chans precis så länge. Vill de fortfarande dö när de 90 dagarna har gått är det fritt fram, men tills dess ska de stötta varandra.
Jag älskar sättet som Hornby blandar skämt och allvar. Han låter oss verkligen lära känna självmordskandidaterna och självklart vill jag inte förlora någon av dem. De vill inte heller förlora varandra, men inte alltid leva. Det här är en av mina absoluta favoritböcker av honom och näst efter High Fidelity det bästa han skrivit. Precis som High Fidelity ska A long way down bli film. Tyvärr är det Pierce Brosnan som ska spela Martin, det känns minst sagt sådär, men det här kan ändå bli en riktig höjdare.
Jag ser alltså mer än gärna filmen, men frågan är om jag inte ska läsa boken en gång till först. Eller så läser jag den efter jag sett filmen. Kanske är det bästa egentligen.
Taggar: #film
Kommentera
/Visa 1 kommentarer
Daniel Gunnarsson
First blood/Tvekampen
John Rambo är säkert känd för många. Den första filmen om honom First blood är en film som inte bör blandas ihop med de övriga då den är så mycket bättre. Bra story, spänning och samhällskritik gör den till en sevärd film. Vad en del kanske inte känner till är boken Tvekampen skriven av David Morrell utgiven 1972 som utgör förlagan till filmen. Den är om än mycket bättre än filmen och underbar sträckläsning. Betyg för filmen blir 3 starka DG och boken får 4 DG!
Avdelning: Skönlitteratur Taggar: #film
Kommentera
Daniel Gunnarsson
Höstlegender
Jim Harrison är en otroligt bra författare, speciellt kortromaner och noveller är hans styrka. I Höstlegender får vi ta del av tre av hans kortromaner i en volym (Hämnd, Mannen som avstod från sitt namn och Höstlegender). Mycket skarptecknat, koncist och rakt på sak med en prosa som griper tag i läsaren. Den tredje berättelsen är den som även fått namnge boken och vilken även filmatiserats med t ex Brad Pitt och Anthony Hopkins i rollerna. Missa inte boken bara för att du har sett filmen! Betyg film 3 DG och bok 4 DG!
Avdelning: Skönlitteratur Taggar: #film #noveller #kortromaner
Kommentera
Daniel Gunnarsson
Sin City
Läste Frank Millers Sin City i söndags och blev tvungen att se om filmen igår! Suggestivt, vackert, rått, mörkt och hårdkokt... Får självaste James Ellroy att rodna! Måste säga att filmen är mycket väl trogen den grafiska romanen. Filmen spänner dock över tre delar jag har bara läst del ett men där är dialogen i stort sett ordagrann. Kul kuriosa är att Frank Miller spelar prästen i filmen. Båda får 4 DG!
Avdelning: Serier Taggar: #film
Kommentera
Daniel Gunnarsson
The Crow
Här kommer återigen ett tips på en enastående bra grafisk roman The Crow! En mörk olycklig historia om kärlek och hämnd. Blev för övrigt filmatiserad, en mycket lyckad sådan, och känd för att Bruce Lees son Brandon Lee förolyckades under inspelningen. Kan även passa på att nämna soundtracket som även det höll hög kvalitet med artister såsom The Cure, Stone Temple Pilots, Nine Inch Nail och Jane Siberry. Rakt igenom 4 DG!
Avdelning: Serier Taggar: #grafisk roman #film
Kommentera
Carolina Landin
En fantastisk upptäckt av Hugo Cabret
Avdelning: Barn Taggar: #recension #9-12 #Paris #1930-tal #film #filmhistoria #bildberättande #tågstation #frånvarande föräldrar #maskiner
Kommentera
Anmäl textfel
Aktuella recensioner
Bläddervänligt om världens hästraser
Recension: Fakta om hästar och ponnyer : Lär dig allt om världens hästraser av Kritika Gupta
Zelenskyj och den ryska propagandan
Recension: Spelaren : Volodymyr Zelenskyj och kriget i Ukraina av Simon Shuster
Kan vi lära av historien?
Recension: En tid för krig : Europas väg mot storkonflikt 1939 och 2022 av Wilhelm Agrell
Berättelse om en hjälte
Recension: Hand i hand med barnen till Treblinka : Berättelsen om Janusz Korczak av Margit Silberstein
