LitteraturMagazinets recension
av Valentina, Evie Blake
En Valentina inom varje kvinna? Nej, tack!
Boken marknadsförs som en erotisk roman med en stark kvinnlig hjältinna. Men intrycket är snarare att hon är osäker – och gestaltningen är bristfällig.
Valentina är modefotograf i Milano och delar sin lägenhet med Theo, en mycket hemlighetsfull man. Hennes liv flätas på ett mystiskt vis samman med Louise, som levde i Venedig drygt 80 år tidigare. Louise är fast i ett olyckligt och kärlekslöst äktenskap med en våldsam man och uthärdar vardagen genom att leva dubbelliv. Som Belle lever hon ut sin sexualitet helt utan hämningar.
Romanen marknadsförs som en erotisk roman där kvinnan har makten, men till detta ställer jag mig frågande. Det gäller möjligen Belle som tar makten över sin egen kropp och sexualitet, trots att hon egentligen är fånge i sitt äktenskap, medan Valentina snarare försöker intala sig att hon är självständig och har makten över sitt eget liv men i själva verket låser in sig själv i ält över den odefinierade relationen med Theo. Valentina sägs vara orädd och nyfiken, men verkar snarare osäker och tänker en och annan tanke som andas avsmak snarare än nyfikenhet.
Inget fel med att vara osäker och fundera över sin relation, men det blir sannolikt bättre om man som författare är ärlig med att det är intentionen.
Inledningsvis, på bokens första sidor, känns det som att boken skiljer sig från en del andra samtida böcker i genren då jag uppfattar den som förhållandevis välskriven. Det intrycket håller dock inte i sig särskilt länge och den bristfälliga gestaltningen är en stor del av orsaken. Alla inslag av sex är över på några rader, varav tre ständigt återkommande ord är ”djupare och djupare” – det är inte vare sig berörande eller inspirerande. Den här boken kunde jag med lätthet sitta och läsa på pendeltåget, om jag säger så. Samtidigt ägnar författaren stundvis mycket tid åt att beskriva detaljer, såsom utseenden, kläder och miljöer.
Boken är nästan 400 sidor lång och jag hade läst mindre än 100 när jag insåg att det skulle bli väldigt svårt att stå ut så länge – och det var värre ställt med Valentina än med Belle. Efter ett tag började jag bläddra förbi alla kapitel med Valentina och endast läsa de kapitel som handlade om Belle, eftersom dessa ändå innehöll element av den frihet och skamlöshet som jag tycker ska finnas i erotik, men efter ett tag kändes inte heller det särskilt givande – det blev för mycket ”djupare och djupare”, för mycket ”tell” i stället för ”show”.
”Jag tror att alla kvinnor oavsett var i livet de än befinner sig, har en Valentina i sig”, står det undertecknat bokens författare på omslaget.
Tack, men nej tack.
Mottagen: 10 mars 2014
Anmäl textfel
