Recension
av Mao och den stora svälten, Frank Dikötter
Skräckinjagande om ett stycke kinesisk historia
Jag ska medge att jag inte är särskilt inläst på Kinas historia, men jag vet om att Folkrepubliken Kina utropades 1949 och fram till 1976 styrdes av diktatorn Mao Zedong som var med och grundade Kinas kommunistparti 1921. Jag vet även att Kina och dess befolkning under Maos styre for fruktansvärt illa – men exakt hur illa fick jag reda på först när jag läste Frank Dikötters bok som bland annat bygger på svåråtkomligt arkivmaterial och intervjuer med ögonvittnen och överlevande.
1958 presenterades "Det stora språnget", en plan med målet att Kina skulle förvandlas till ett modernt samhälle med både ett starkt jordbruk och en stark industri och helst skulle Kinas utveckling överträffa Storbritanniens – inom 15 år. Medlet hette arbetskraftsmobilisering och tvångskollektivisering, men projektet slog fullständigt fel. Inom jordbruket förvanskades siffror för att möta stegrande produktionskrav, varför större delen av den reella produktionen exporterades; nya odlingstekniker och konstbevattningsprojekt som stred mot naturens förutsättningar och böndernas gedigna kunskaper ledde till missväxt; stora förflyttningar av arbetskraft ledde till att skördar inte kunde tas om hand och därför förstördes och massjakt på småfåglar ledde till att insekter fick fritt spelrum och angrep grödorna. Resultatet blev missväxt, massvält, ofattbar fattigdom, ett land i ruiner och minst 45 miljoner dödsoffer till följd av alltför hårt arbete, svält, kroppsbestraffningar och avrättningar.
Dikötters material är omfattande och presentationen är stundvis torr och akademisk. Det är mycket siffror och många namn att hålla reda på, men det måste det vara: här och var, främst mot slutet av boken, presenteras i klarspråk vad människor utsattes för och dessa partier är så ohyggliga att jag läser dem, ja, men mer snabbt skummar förbi dem för att inte behöva dröja kvar vid den fruktansvärda tortyr och de helvetiska levnadsförhållanden som människor genomled och flera gånger blir jag illamående av det jag läser.
Det tog sin tid att ta sig igenom "Mao och den stora svälten", men så tacksam jag är att jag gjorde det. Resultatet blev en nyttig, viktig och stundvis skräckinjagande lektion i historia, samhällskunskap och psykologi som jag gärna för på tal när tillfälle ges.
Mottagen: 10 augusti 2012
Anmäl textfel
