"Tillvaron och världen är evigt rättfärdigad bara som estetiskt fenomen"

Tragedins födelse från 1872 är Nietzsches första bok. Som klassisk filolog och romantisk filosof i Schopenhauers anda tar han sig här an den antika tragedins problem. Utifrån det berömda begreppsparet dionysiskt och apolliniskt leder det till en kritisk omvärdering av den västerländska konstnärliga och vetenskapliga kulturen. Boken trycks här i en ny svensk översättning av Martin Tegen tillsammans med Joachim Retzlaffs översättning av det ofullbordade utkastet "Filosofin under grekernas tragiska tidsålder" från 1873.

"När Nietzsche själv blickar tillbaka på sitt förstlingsverk Tragedins födelse, i det förord som inleder nyutgåvan från 1886, framträder den för honom som en 'problematisk bok'. Dess författare beskrivs i milt ironiska termer som en 'gåttydare' och som en 'mystisk och nästan menadisk själ', som kanske 'hellre borde ha sjungit eller diktat' vad han hade att säga. Detta förord, skrivet femton år senare, är något av det märkligaste som formulerats i sin genre. Det är skrivet av någon som under denna tidsrymd förflyttat sig så långt från sin utgångspunkt, att han blivit som en främling för sig själv, men som samtidigt i detta första försök känner igen vad som skulle komma att bli bestämmande för hans gärning. I denna bok förtätas på sätt och vis vad vi vant oss att känna igen som modernitetens centrala problemställningar: dess kluvna förhållande till historien, brottet med det mimetiska inom konsten och den stegrade förhoppningen kring konstverket som förlösande utopi, liksom kritiken av vetenskap, förnuft och framstegsanda. Under täckmanteln av en vetenskaplig studie lanserar den sitt filosofiskt-estetiska manifest, som samtidigt pekar rakt mot filosofins och metafysikens grundfrågor." (Ur Hans Ruins efterord)

Så här skrev några recensenter om den svenska utgåvan av Tragedins födelse:

"Det som gör det hela så fascinerande, tror jag, är den spänning mellan distans och närhet som finns i texten. Ofta får man en känsla av att allt egentligen handlar om Nietzsche själv."

Anders Johansson, Sydsvenska Dagbladet

"Äntligen en nyöversättning av Nietzsches vulkaniskt pulserande debutbok" Christian Nilsson, BTJ "Nietzsches inflytande över 1900-talets litterära, psykoanalytiska, kulturteoretiska, idéhistoriska och politiska rörelser går knappast att överskatta Det mest frapperande vid läsningen av Tragedins födelse, mästerligt översatt av Martin Tegen, är inte så mycket den kunskapsrikedom Nietzsche uppenbarligen besitter, utan hans skapande metoder, hans sammanflätningar av olika temata, ja det rent musikaliska i hans språkliga kompositionsprinciper, liksom i de fullkomligt kompromisslösa dragen i hans argumentation, hans expansiva allusioner, djärva metaforer och tvärsäkra stil Mycket kan sägas om Nietzsche, men ofarlig har han aldrig varit"

Martin Lagerholm, Smålandsposten