Skraplotter av Kerstin Ekman - LitteraturMagazinet

 Glansholms Bokhandel & Antikvariat 
 Information från förlaget 

Skraplotter

Av Kerstin Ekman

Bok-
presentation:
Skraplotter
Författar-
presentation:
Kerstin Ekman

Snön har redan kommit till Svartvattnet i västra Jämtland. Prästen Ingefrid Mingus från Stockholm kliver ur bilen, ut i det vita och kalla. Det är hennes allra första besök i byn och hon har kommit eftersom hennes biologiska mor, Myrten, precis har dött och testamenterat sina tillgångar till Ingefrid. Hon träffade aldrig sin mor och adoptivföräldrarna hade alltid sagt att hon var en fattig kvinna men det visar sig nu inte stämma. Tvärtom. Hon var välbärgad och arvet är stort.Genom brev, dagböcker och foton lär Ingefred sig allt mer om sin biologiska släkts dramatiska historia. Hon ser på bilderna att Myrten var en vacker kvinna men vem hon egentligen var längst innerst inne är det ingen som kan berätta. Myrtens fostersyster, Risten, som trodde att de båda hade delat allt i lust och nöd visste inte ens om att hon hade fött en dotter.Och vem var fadern? Ingefred vet inte att han är i livet och att han finns i hennes omedelbara närhet. Men kommerhan någonsin att ge sig till känna?

Utgåvor

CD-skiva
Förlag: Bonnier Audio
Lagerstatus: Definitivt slut
Utgivningsdatum: 20040331
9789179531935

Kartonnage
Förlag: Albert Bonniers Förlag
Lagerstatus: Definitivt slut

Rubrik: Ur inledningen av Skraplotter:


”Det var allhelgonaafton hon kom. Underligt nog. Från allhelgona är det riktig vinter. Då har snön lagt sig. Det går inte längre att krafsa fram tranbärsrevor i myren. Frostklara dagar sätter sig tjädern i topp och haren har ömsat päls och tagit den vita på. De klara isarna på tjärnar och pluttar är översnöade, ja, allt som är svart och allt som har ruttnat i hösten är borta. De döda har frid och den erbjuds också åt de levande. Jag skulle åka med kyrkskjutsen till Röbäck på allhelgonadagen för att lägga en vitmossekrans på Myrtens grav. I högmässan fick jag väl gå för att vänta in Reine som skjutsar de gamla med taxi. Men jag tålde inte prästen. Hon bara röker och babblar, sa Elias och det hade han rätt i. Denna afton i skymningen satt Elias och jag i mitt kök med varsin kopp kaffe. Det var så tyst. Det hade snöat hela eftermiddagen och Elias spår var för länge sen borta. Nu föll snön bara flinga för flinga. Då hörde vi en bil. När vi märkte att den inte körde förbi utan stannade på landsvägen ovanför huset kikade vi förstås. Elias frågade vem det var men jag visste inte. Det var en liten röd bil. Ett fruntimmer. Hon steg ur och innan hon drog ihop kappan hann jag se kragen. Dä ä en präst, sa jag. Å fan, sa Elias. Marianne skulle ju inte sluta förrän te nyår. Det var vad vi trodde. Att nya prästen var ute och hälsade på de äldre som vi kallas. Då hörde vi henne knacka på. Inte så värst försynt. Dom ä som dammsugaragenter, sa Elias. Få dom in foten så ha du dom här. Bju´na inte på kaffe. Jag sa att jag gatt gå och öppna i alla fall. Och där stod hon, barhuvad i kylan. Men hon hade bra kängor. Det var en liten kropp med stadiga ben i tjocka svarta strumpor. Ansiktet var omålat. På sätt och vis såg hon ut som en flicka fast hon måste vara gott och väl i femtioårsåldern. Fötter och händer var barnsligt små. Hon var alldeles allvarlig. Man kunde tro att hon var rädd. Ögonen var ljust blå och satt ganska tätt ihop. Hon pressade ihop läpparna och stirrade. Säg nånting människa, tänkte jag. Det man efteråt mindes bäst i hennes ansikte var näsan. Den var bred och böjd och alldeles för stor för det åldrade flickansiktet. Goddag, sa hon. Ja, det var ovanligt. Elias brukar klaga över att det bara är hej och hejdå nuförtiden. Om hon nu var präst, sa han efteråt. En skjorta med rundkrage kan väl vemsomhelst gå in och köpa sig. Han ville ha det till att hon kom för att luras, att hon var en sån som åkte runt och stal från åldringar. Hon sträckte fram handen och sa ett namn som ingen av oss förstod. Vi hade aldrig hört det förr. Jag har kommit för att min mor ska vara född i det här huset, sa hon. Ja, då ha du komme fel, sa jag. Myrten Fjellström, bodde hon inte här? Sen minns jag inte riktigt. Det vart väl tyst. Jag tror jag backade mot kökssoffan och satte mig. Jag sa antagligen att det var nåt fel. Ett missförstånd. Myrten Fjellström hade inga barn. Eller om jag inte sa nånting alls. Jag vet inte. Att hon tog fram ett kuvert ur kappfickan kommer jag ihåg. Jag var kall om fingertopparna när jag skulle ta i det och jag fumlade så att Elias tog det i stället. Ingefrid, sa han. Ingefrid Mingus. Skulle det va namnet? Jag kallas Inga men jag är döpt till Ingefrid. Brevet fick jag från en advokat i Östersund, sa hon. Jag har ärvt min mor.”


Med Skraplotter avslutar Kerstin Ekman sin breda romantrilogi Vargskinnet om byn Svartvattnet, som inleddes 1999 med Guds barmhärtighet och 2002 följdes av Sista rompan.


Nu i lågprisutgåva!

Utgivningsdatum: 20040827
9789100104320

MP3-fil
Förlag: Bonnier Audio
Lagerstatus: Finns i lager
Utgivningsdatum: 20100528
9789173484626

Pocket
Förlag: Albert Bonniers Förlag
Lagerstatus: Definitivt slut


Det är ingen lätt sak att få barn när man är över nittio. Skammen och hemligheterna finns ju, och barnen är våra domare. Men kanske barnet kan vara en gåva även om det är en medelålders kvinna som är präst. Om man törs ta emot den.


Ingefrid har letat sig fram till fjällbyn och till huset där hennes okända mor bodde. Vem konstnären Elias Elv är vet hon inte. Inte ens Myrten som han fick barn med visste. Men Risten, som bor kvar i Myrtens hus, vet.


När Elias ser ut över den kalla fjällsjö som heter Svartvattnet, tycker han att han ser in i rena klara Intet. Hans dotter Ingefrid ser i samma syn Guds skapelse.


Här i Röbäcks socken är den omsluten av blåa skogsåsar.


Vargskinnet, Kerstin Ekmans rika trilogi om människorna i den jämtländska fjällbyn, sträcker sig över hela nittonhundratalet. Den inleddes med Guds barmhärtighet som följdes av Sista rompan. Skraplotter som är den avslutande delen belönades med Augustpriset 2003.




”Ett mästerligt epos, det är berättarkonst på allra högsta nivå.” Helsingborgs Dagblad



”När jag/du läser den finner vi att den omfattar och berättar den värld vi lever i.


Och det är stort.” Aftonbladet



”En svensk litterär bedrift av de mått som inte får många motsvarigheter på ett par decennier. Leta reda på det högsta grantornet i Jämtland, mät det och du får svar på hur imponerad jag är.” Svenska Dagbladet

Det är ingen lätt sak att få barn när man är över nittio. Skammen och hemligheterna finns ju, och barnen är våra domare. Men kanske barnet kan vara en gåva även om det är en medelålders kvinna som är präst. Om man törs ta emot den.
Ingefrid har letat sig fram till fjällbyn och till huset där hennes okända mor bodde. Vem konstnären Elias Elv är vet hon inte. Inte ens Myrten som han fick barn med visste. Men Risten, som bor kvar i Myrtens hus, vet.


När Elias ser ut över den kalla fjällsjö som heter Svartvattnet, tycker han att han ser in i rena klara Intet. Hans dotter Ingefrid ser i samma syn Guds skapelse.


Här i Röbäcks socken är den omsluten av blåa skogsåsar.


Vargskinnet, Kerstin Ekmans rika trilogi om människorna i den jämtländska fjällbyn, sträcker sig över hela nittonhundratalet. Den inleddes med Guds barmhärtighet som följdes av Sista rompan. Skraplotter som är den avslutande delen belönades med Augustpriset 2003.




”Ett mästerligt epos, det är berättarkonst på allra högsta nivå.” Helsingborgs Dagblad



”När jag/du läser den finner vi att den omfattar och berättar den värld vi lever i.


Och det är stort.” Aftonbladet



”En svensk litterär bedrift av de mått som inte får många motsvarigheter på ett par decennier. Leta reda på det högsta grantornet i Jämtland, mät det och du får svar på hur imponerad jag är.” Svenska Dagbladet

Utgivningsdatum: 20050128
9789100106515

Inbunden
Förlag: Albert Bonniers Förlag
Lagerstatus: Definitivt slut

Rubrik:

Ur inledningen av Skraplotter:
”Det var allhelgonaafton hon kom. Underligt nog.
Från allhelgona är det riktig vinter. Då har snön lagt sig. Det går inte längre att krafsa fram tranbärsrevor i myren. Frostklara dagar sätter sig tjädern i topp och haren har ömsat päls och tagit den vita på. De klara isarna på tjärnar och pluttar är översnöade, ja, allt som är svart och allt som har ruttnat i hösten är borta. De döda har frid och den erbjuds också åt de levande.
Jag skulle åka med kyrkskjutsen till Röbäck på allhelgonadagen för att lägga en vitmossekrans på Myrtens grav. I högmässan fick jag väl gå för att vänta in Reine som skjutsar de gamla med taxi. Men jag tålde inte prästen. Hon bara röker och babblar, sa Elias och det hade han rätt i.
Denna afton i skymningen satt Elias och jag i mitt kök med varsin kopp kaffe. Det var så tyst. Det hade snöat hela eftermiddagen och Elias spår var för länge sen borta. Nu föll snön bara flinga för flinga. Då hörde vi en bil. När vi märkte att den inte körde förbi utan stannade på landsvägen ovanför huset kikade vi förstås. Elias frågade vem det var men jag visste inte. Det var en liten röd bil.
Ett fruntimmer. Hon steg ur och innan hon drog ihop kappan hann jag se kragen.
Dä ä en präst, sa jag.
Å fan, sa Elias. Marianne skulle ju inte sluta förrän te nyår.
Det var vad vi trodde. Att nya prästen var ute och hälsade på de äldre som vi kallas. Då hörde vi henne knacka på. Inte så värst försynt.
Dom ä som dammsugaragenter, sa Elias. Få dom in foten så ha du dom här. Bju´na inte på kaffe.
Jag sa att jag gatt gå och öppna i alla fall. Och där stod hon, barhuvad i kylan. Men hon hade bra kängor.
Det var en liten kropp med stadiga ben i tjocka svarta strumpor. Ansiktet var omålat. På sätt och vis såg hon ut som en flicka fast hon måste vara gott och väl i femtioårsåldern. Fötter och händer var barnsligt små. Hon var alldeles allvarlig. Man kunde tro att hon var rädd. Ögonen var ljust blå och satt ganska tätt ihop. Hon pressade ihop läpparna och stirrade. Säg nånting människa, tänkte jag. Det man efteråt mindes bäst i hennes ansikte var näsan. Den var bred och böjd och alldeles för stor för det åldrade flickansiktet.
Goddag, sa hon.
Ja, det var ovanligt. Elias brukar klaga över att det bara är hej och hejdå nuförtiden.
Om hon nu var präst, sa han efteråt. En skjorta med rundkrage kan väl vemsomhelst gå in och köpa sig. Han ville ha det till att hon kom för att luras, att hon var en sån som åkte runt och stal från åldringar.
Hon sträckte fram handen och sa ett namn som ingen av oss förstod. Vi hade aldrig hört det förr.
Jag har kommit för att min mor ska vara född i det här huset, sa hon.
Ja, då ha du komme fel, sa jag.
Myrten Fjellström, bodde hon inte här?
Sen minns jag inte riktigt. Det vart väl tyst. Jag tror jag backade mot kökssoffan och satte mig. Jag sa antagligen att det var nåt fel. Ett missförstånd. Myrten Fjellström hade inga barn. Eller om jag inte sa nånting alls. Jag vet inte.
Att hon tog fram ett kuvert ur kappfickan kommer jag ihåg. Jag var kall om fingertopparna när jag skulle ta i det och jag fumlade så att Elias tog det i stället.
Ingefrid, sa han. Ingefrid Mingus. Skulle det va namnet?
Jag kallas Inga men jag är döpt till Ingefrid. Brevet fick jag från en advokat i Östersund, sa hon. Jag har ärvt min mor.”

Med Skraplotter avslutar Kerstin Ekman sin breda romantrilogi Vargskinnet om byn Svartvattnet, som inleddes 1999 med Guds barmhärtighet och 2002 följdes av Sista rompan.

Utgivningsdatum: 20031003
9789100580889

E-Bok
Förlag: Albert Bonniers Förlag
Lagerstatus: Finns i lager

Ur inledningen:

"Det var allhelgonaafton hon kom. Underligt nog.
Från allhelgona är det riktig vinter. Då har snön lagt sig. Det går inte längre att krafsa fram tranbärsrevor i myren. Frostklara dagar sätter sig tjädern i topp och haren har ömsat päls och tagit den vita på. De klara isarna på tjärnar och pluttar är översnöade, ja, allt som är svart och allt som har ruttnat i hösten är borta. De döda har frid och den erbjuds också åt de levande.
Jag skulle åka med kyrkskjutsen till Röbäck på allhelgonadagen för att lägga en vitmossekrans på Myrtens grav. I högmässan fick jag väl gå för att vänta in Reine som skjutsar de gamla med taxi. Men jag tålde inte prästen. Hon bara röker och babblar, sa Elias och det hade han rätt i.
Denna afton i skymningen satt Elias och jag i mitt kök med varsin kopp kaffe. Det var så tyst. Det hade snöat hela eftermiddagen och Elias spår var för länge sen borta. Nu föll snön bara flinga för flinga. Då hörde vi en bil. När vi märkte att den inte körde förbi utan stannade på landsvägen ovanför huset kikade vi förstås. Elias frågade vem det var men jag visste inte. Det var en liten röd bil.
Ett fruntimmer. Hon steg ur och innan hon drog ihop kappan hann jag se kragen.
Dä ä en präst, sa jag.
Å fan, sa Elias. Marianne skulle ju inte sluta förrän te nyår.
Det var vad vi trodde. Att nya prästen var ute och hälsade på de äldre som vi kallas. Då hörde vi henne knacka på. Inte så värst försynt.
Dom ä som dammsugaragenter, sa Elias. Få dom in foten så ha du dom här. Bju´na inte på kaffe.
Jag sa att jag gatt gå och öppna i alla fall. Och där stod hon, barhuvad i kylan. Men hon hade bra kängor.
Det var en liten kropp med stadiga ben i tjocka svarta strumpor. Ansiktet var omålat. På sätt och vis såg hon ut som en flicka fast hon måste vara gott och väl i femtioårsåldern. Fötter och händer var barnsligt små. Hon var alldeles allvarlig. Man kunde tro att hon var rädd. Ögonen var ljust blå och satt ganska tätt ihop. Hon pressade ihop läpparna och stirrade. Säg nånting människa, tänkte jag. Det man efteråt mindes bäst i hennes ansikte var näsan. Den var bred och böjd och alldeles för stor för det åldrade flickansiktet.
Goddag, sa hon.
Ja, det var ovanligt. Elias brukar klaga över att det bara är hej och hejdå nuförtiden.
Om hon nu var präst, sa han efteråt. En skjorta med rundkrage kan väl vemsomhelst gå in och köpa sig. Han ville ha det till att hon kom för att luras, att hon var en sån som åkte runt och stal från åldringar.
Hon sträckte fram handen och sa ett namn som ingen av oss förstod. Vi hade aldrig hört det förr.
Jag har kommit för att min mor ska vara född i det här huset, sa hon.
Ja, då ha du komme fel, sa jag.
Myrten Fjellström, bodde hon inte här?
Sen minns jag inte riktigt. Det vart väl tyst. Jag tror jag backade mot kökssoffan och satte mig. Jag sa antagligen att det var nåt fel. Ett missförstånd. Myrten Fjellström hade inga barn. Eller om jag inte sa nånting alls. Jag vet inte.
Att hon tog fram ett kuvert ur kappfickan kommer jag ihåg. Jag var kall om fingertopparna när jag skulle ta i det och jag fumlade så att Elias tog det i stället.
Ingefrid, sa han. Ingefrid Mingus. Skulle det va namnet?
Jag kallas Inga men jag är döpt till Ingefrid. Brevet fick jag från en advokat i Östersund, sa hon. Jag har ärvt min mor."

Utgivningsdatum: 20091029
9789143500967

Bok: 13898

Anmäl textfel

 Författarporträtt 

Kerstin Ekman

Hon har sedan debuten 1959 givit ut ett 20-tal böcker. Författarskapet började i deckargenren och flera av hennes senare böcker bär också spår från kriminalromanens upplägg.

 Fem frågor 

Hon skriver sig in i världar som inte finns

Kerstin Ekman: "Mitt arbete är bara mitt"

Kerstin Ekman skriver för att det faller sig naturligt:

– Som att simma faller sig naturligt för en groda.

Och det är alltid den bok hon för tillfället håller på med som känns mest betydelsefull.

– Det som jag har skrivit förut verkar inte så viktigt när jag har något nytt att fundera fram och skriva ut.

Läs mer ...
 Författarporträtt 

Kerstin Ekman

Hon har sedan debuten 1959 givit ut ett 20-tal böcker. Författarskapet började i deckargenren och flera av hennes senare böcker bär också spår från kriminalromanens upplägg.

Utgivning

Rövarna i Skuleskogen

av Kerstin Ekman
Han heter Skord och kommer från skogen. Han dras till människorna...

Kalla famnen

av Kerstin Ekman
 Augustvinnande Kerstin Ekman inledde på sextiotalet sin karriär ...

30 meter mord

av Kerstin Ekman
Hela rullen var inte mer än hundratjugu meter lång men på de sist...
Häftad, Finns i lager, 262 kr

Han rör på sig

av Kerstin Ekman
Att det var mord stod klart för Viggo Bredberg. Men vad fanns det...

Dödsklockan

av Kerstin Ekman
Den årliga älgjakten är inne, och kompisgänget har som vanligt samlats. Efter en middag med mycket sprit orsakar de en bilolycka, där en cyklist avlider. Paniken infinner sig och gänget bestämmer sig för att smita undan, men det finns ett vittne, den illa omtyckte Klas Bodin.

De tre små mästarna

av Kerstin Ekman
De tre små mästarna är egentligen kineser och döda för ett par tu...

Sista rompan: Vargskinnet II

av Kerstin Ekman
Kriget gestaltar om livet för människorna i Svartvattnet. I den h...

Händelser vid vatten

av Kerstin Ekman
En kvinna flyttar från Stockholm tillsammans med sin dotter till den lilla byn Svartvattnet i Norrland och börjar arbeta som lärare inom det lilla kollektivet hennes pojkvän är med i. Ett 18 år gammalt olöst mord blir återigen aktuellt och tillvaron blir helt plötsligt mycket farlig.
Häftad, Finns i lager, 322 kr
Pocket, Finns i lager, 73 kr

Grand final i skojarbranschen

av Kerstin Ekman
Är en författare en cirkushund? Kerstin Ekman skriver om de mekanismer som griper tag i en författare som slår igenom. Går det att behålla kontrollen över bilden av sig själv?

Gör mig levande igen

av Kerstin Ekman
Ett krig rasar i Europa och människors rädsla och egna intressen tar över allt mer. En grupp kvinnor träffas regelbundet och diskuterar hur man kan motverkar detta, hur fortsätter vi leva och bry oss om varande och slipper undan denna cynism som bildats?
Häftad, Finns i lager, 345 kr

Herrarna i skogen

av Kerstin Ekman
Min glädje finns i skogen. Jag går mycket i skogen och har haft g...
Inbunden, Finns i lager, 316 kr

En stad av ljus

av Kerstin Ekman
"En stad av ljus" är den sista delen i Kerstin Ekmans romansvit "Kvinnorna och staden". Man får återigen följa kvinnorna och deras liv i Katrineholm som allt igenom åren växt fram.

Sista rompan

av Kerstin Ekman
Kriget gestaltar om livet för människorna i Svartvattnet. I den h...

Änglahuset

av Kerstin Ekman
1940 tal och kriget rasar i Europa. I lilla Katrineholm skeppas trupper förbi och insamlingar sker till Finlandshjälpen. I Änglahuset bor Tora Otter. Det är svåra tider men man börjar ändå ana en ljusning, där folkhemmet långsamt börjar växa fram.
Kartonnage, Finns i lager, 145 kr

Den brinnande ugnen

av Kerstin Ekman
En pyroman härjar i Uppland och vardagen blir plötsligt lika spän...
Häftad, Finns i lager, 235 kr

Hunden

av Kerstin Ekman
Kerstin Ekman porträtterar rädsla, ensamhet och överlevnadsvilja igen en hunds ögon. Den lilla valpen är bortsprungen, och man får följa dennes kamp och vilja att överleva i den hårda och stränga naturen.

Guds barmhärtighet

av Kerstin Ekman
”Det blir en lång väntan till nästa del, inte bara för att jag vi...
Häftad, Finns i lager, 302 kr

Häxringarna

av Kerstin Ekman
I början av 70-talet påbörjade Kerstin Ekman den stora romansvite...

Skraplotter

av Kerstin Ekman
Snön har redan kommit till Svartvattnet i västra Jämtland. Präste...

Mordets praktik

av Kerstin Ekman
Doktor Pontus Revinge hade från början en föraktad tjänst bland s...

Urminnes tecken

av Kerstin Ekman
”Ja. Gud välsigne den som skriver så mästerliga mellanromaner.” S...
Häftad, Finns i lager, 235 kr

Springkällan

av Kerstin Ekman
I början av 70-talet påbörjade Kerstin Ekman den stora romansvite...

Utgivning - andra språk

Sök bok/författare/artikel


Om LitteraturMagazinet

LitteraturMagazinet – Sveriges största litterära magasin är en redaktionell nättidskrift som hade premiär i januari 2012. Vi bevakar litteratur med författarintervjuer, recensioner, krönikor och debatt. Följ oss på Facebook, Twitter och prenumerera på vårt nyhetsbrev!
Läs mer om LitteraturMagazinet

Aktuella recensioner

Spänning som gränsar till skräck

Recension: Vittne av Caroline Mitchell

Med världsbygge och persongalleri som fängslar och berör

Recension: Czentes Omega av Anna Jakobsson Lund

Färden mot upplysning

Recension: Labyrint Illumination av Karin Pasche

En dag på förskolan

Recension: Allan och Mike: Vi leker att jag är din pappa av Tora von Platen

Livscoachen hela veckan

Recension: Tänk positivt annars kan du dö av Marie Tillman

Grekisk mytologi som vi sett den förut

Recension: Grekisk mytologi : antikens gudar och hjältar av Michael Gibson

Kärlek och svek i FN

Recension: Som pesten av Hanne-Vibeke Holst

Hisnande läsning när Pessl är tillbaka

Recension: Neverworld av Marisha Pessl

Galant om fångar i tiden

Recension: Neverworld av Marisha Pessl

Mysig skräck för nybörjarläsare

Recension: Mystiska skolan. Charlie, Charlie, är du där? av Katarina Genar
Glansholms Bokhandel & Antikvariat
Kundtjänst, vardagar 9-16: 070-692 50 50
LitteraturMagazinet
Redaktör: Sandra Sandström
Ansvarig utgivare: Linus Glansholm
Teknik: Framkant Media AB
Annonsera:  Framkant Media AB