När livet är svårt, kanske omöjligt, söker man sig ofta helt naturligt till det andliga i tillvaron. Till tron på en Skapare och till naturens helande kraft, till skönheten i en blommas färg, form eller doft, till en fjärils lekfullt behagliga soldans eller till regnets läkande tårar från himlen. Så gjorde också författaren till ”Ur elden lyfter vingar”, när hon drabbades svårt av elöverkänslighet.

Margareta Juhlin lämnar här ut sina dagboksanteckningar från det år, då hon insjuknade. Hon vill öppet berätta för att öka förståelsen för de elöverkänsligas omöjliga situation. Framförallt vill hon förmedla, att hon har lyckats bli frisk ifrån sin sjukdom. Att vingarna bär igen! Fast något svedda.

Margareta Juhlin, som är änglamålare, låter sin fiktiva skyddsängel följa henne med ”änglaögon”under den svåra sjukdomstiden. Hon får också sällskap av en liten grå fågel, som ser hennes utsatta situation utifrån ”ur fågelperspektiv”- alltså totalt oförstående. Så som de flesta ser på den elöverkänslige.

Margareta mår numera bra, men vägen dit har varit lång och krokig. Hennes tro på en kärleksfull Gud, som kanske prövar men aldrig sviker, naturens läkande kraft, rätt läkare och en empatisk KBT- terapeut har tillsammans med hennes man och hennes änglar hjälpt henne igenom och ända fram.