De döda är alltid fler
än de levande
och om livet
inte längre känns som liv
har jag i alla fall
deras ben och tänder
att skriva med

Marie Lundquists nya dikter rör sig nära döden, den egna och andras, inte minst hennes fars. Hon trevar sig fram, söker sig ibland till konsten och till musiken, som sägs kunna sjunga om det som inte hörs. Och i en dikt till Witold Gombrowicz, varifrån citatet ovan är hämtat, tycker hon sig kanske finna en möjlig hållning: ”Din död är förhävelse / och ödmjukhet / Varje dag uppfordrar den mig / till liv”.

För levande och döda heter en diktsamling av Tranströmer. Marie Lundquiste nya samling har titeln De dödas bok, men den riktar sig naturligtvis till oss levande. Så här skriver hon i en dikt tillägnad Witold Gombowicz:

De döda är alltid fler
än de levande
och om livet
inte längre känns som liv
har jag i alla fall
deras ben och tänder
att skriva med

Diktsamlingen rör sig nära döden, den egna och andras, inte minst hennes fars. Hon trevar sig fram, söker sig ibland till konsten och till musiken, som sägs kunna sjunga om det som inte hörs. Och idikten till Withold Gombrowicz tycker hon sig kanske finna en möjlig hållning: ”Din död är förhävelse / och ödmjukhet / Varje dag uppfordrar den mig / till liv”.