Sluta tramsa i hen-debatten! - LitteraturMagazinet

 LitteraturMagazinet Debatt 
Bok-
presentation:
Kivi & Monsterhund
Författar-
presentation:
Jesper Lundqvist
Utg.år: 2012
Inbunden
Finns i lager, 156 kr

Kåkå Olsen tycker att hen-debatten hamnat på en barnsligt låg nivå

Sluta tramsa i hen-debatten!

I vintras släpptes Sveriges första barnbok med pronomet hen, ”Kivi & Monsterhund”, vilket även blev startskottet på den hen-debatt som vi nog inte har sett slutet på än (om inte annat så eldar jag på den nu). Och det är bra. Språket ska väcka debatt. Det är sunt.

Men det finns en sak jag inte begriper eller står ut med: trams.

Att pronomet hen betyder "höna på engelska!" och "konstig på japanska!" har otaliga debattörer upplyst världen om under de veckor som nu passerat sedan boken om Kivi kom ut.
I svenskan finns en mängd ord som betyder något helt annat på andra språk: barn betyder lada (som i sin tur är ett ryskt bilmärke) och slut betyder slampa på engelska, fick är tyska för fan eller knulla, beroende på sammanhang; kurva betyder hora på tjeckiska; Alfons är inte bara en barnboksfigur - det är även det danska ordet för hallick och så vidare.

Ett och annat ljushuvud har påpekat att hen "är ett gammalt svenskt ord för brynsten!". Jaha, och?
Den äldre betydelsen av rolig är lugn, ikon är för dagens digitala infödingar något som ligger på datorns skrivbord, en mus är ett djur men kan även användas som benämning på kvinnans könsorgan.

Det är på intet sätt ovanligt att ord – oavsett språk – har flera olika betydelser, eller med tiden får utvidgade, eller rentav en helt nya. Med tanke på att det talas tusentals språk i världen och vi lånar ord kors och tvärs över språkgränserna, är det helt omöjligt att ha ett språk som är helt rent från inlån eller dubbla betydelser – eller menar ni på fullaste allvar att vi borde rensa svenskan från alla ord som kan betyda något annat på antingen vårt eget eller något annat språk?

Jag misstänker att en stor del av ogillandet kan bero på otydlighet eller okunskap"

På ett nätforum läste jag att "Om man pratar engelska blir det ganska förvirrande, eller hur? Oh, look at that gorgeous hen!" tyckte någon.
Om man pratar engelska, så pratar man – naturligtvis – engelska. "Oh, look at that gorgeous woman!"– om det är en kvinna, "Oh, look at that gorgeous man!" – om det är en man, "Oh, look at that gorgeous person!" – om man inte vet könet på den där helt gorgeous människan, eller av en eller annan anledning tycker att könet är oviktigt.
I engelskan händer det även att "they" används som könsneutralt pronomen i tredje person singular, även om användandet är omstritt, men "look at that person, they are goregous!" borde inte förolämpa ens den mest konservativa språkpuristen.

Jag misstänker att en stor del av ogillandet kan bero på otydlighet eller okunskap. Eftersom hen är ett personligt pronomen används det på samma sätt som han och hon. Därför blir det avigt när hen-förespråkare avkrävs försök att ersätta ett substantiv med ett pronomen och skribenter rentav gör sådana utbytesförsök och därmed trasslar in sig i konstiga formuleringar som "den ena hen" och "en annan hen" (jämför: "den ena han" och "en annan hon"). Det heter "den ena personen" (eller "den ena mannen") och "en annan person" (eller "en annan kvinna"). Jämför orden talesman, taleskvinna och talesperson. Man säger väl inte taleshen, eller hur?

Så kan vi komma överens om att vi i fortsättningen diskuterar på ett städat sätt, utan tramsargument?"

En och annan henförespråkare har uttryckt gillande inför tanken att hen ersätter alla andra pronomen i tredje person singular, men min bestämda åsikt är att hen ska komplettera – inte ersätta – våra andra personliga pronomen. Det är ju svårt att utveckla ett språk om varje tillägg innebär två avdrag. Komplettering kan ske som följer:

1. När könet är okänt. Exempel: "... någon gång ... ska hen få en hund, kan de halvt säkert lova - men bara om Kivi nu själv lovar sova." (citat ur Kivi & Monsterhund).
2. När man inte vill avslöja könet. Exempel: "Jag fick ett telefonsamtal från en av mina patienter som undrade kring en konstig biverkning som hen fått av ..."

Förra året skrev jag, tillsammans med en kurskamrat, en c-uppsats om informella lärmiljöer och medskapande kulturer med inriktning på slash fiction*. Det är mest kvinnor som ägnar sig åt att läsa och skriva slash fiction men vi hade även med män och personer med en gränsöverskridande könsidentitet i undersökningen. Då var det praktiskt med hen. Vår undersökning bestod även av ett antal intervjuer med slashskribenter av samtliga kön och med hjälp av hen kunde vi i möjligaste mån garantera deras anonymitet.
Så kan vi komma överens om att vi i fortsättningen diskuterar på ett städat sätt, utan halmgubbar och tramsargument? Tack.

* Slash fiction = romantisk, homoerotisk hopparning av karaktärer – till exempel Harry Potter och Draco Malfoy – med bibehållen kontext. 


Profil: Kåkå Olsen

3 april 2012
 

Anmäl textfel

Om LitteraturMagazinet

LitteraturMagazinet – Sveriges största litterära magasin är en redaktionell nättidskrift som hade premiär i januari 2012. Vi bevakar litteratur med författarintervjuer, recensioner, krönikor och debatt. Följ oss på Facebook, Twitter och prenumerera på vårt nyhetsbrev!
Läs mer om LitteraturMagazinet

LitteraturMagazinet recenserar

Tät relationsroman där vemodet får ta plats

Recension: Sent på dagen av Tessa Hadley

Kristoffer Bark - lite blekare än Maria Wern

Recension: Dotter saknad av Anna Jansson

Hur var Förintelsen möjlig?

Recension: Varför kunde det ske? : det finns många förklaringar till Förintelsen av Barbro Eberan

En Mann för vår tid

Recension: Fyra noveller : Tonio Kröger ; Tristan ; Döden i Venedig ; Mario och trollkarlen av Thomas Mann

En nessersk feelgood

Recension: Halvmördaren : Krönika över Adalbert Hanzon i nutid och dåtid författad av honom själv av Håkan Nesser
Glansholms Bokhandel & Antikvariat
Kundtjänst, vardagar 9-16: 070-692 50 50
LitteraturMagazinet
Redaktör: Sandra Sandström
Ansvarig utgivare: Linus Glansholm
Teknik: Framkant Media AB
Annonsera:  Framkant Media AB