LitteraturMagazinets recension
av Kammakargatan, Therese Bohman
En pärla i stil och stämning
I dag har jag till och med åkt ner på stan för att bekanta mig med den anonyma Kammakargatan i Therese Bohmans nya bok med samma namn. Den sträcker sig från Torsgatan norrut och korsar Drottninggatan i närheten av huset, där hon har sina vänner. Berättaren jämför tystnaden på “sin” gata med vimlet på Drottninggatan före jul.
Undertiteln till den nya boken är “En julberättelse”. Den har tidigare publicerats som en adventskalender för en begränsad krets prenumeranter. Det är en vacker, liten bok. Jag tänker att den kan vara en fin gåbortpresent för kommande glöggpartyn. När Therese Bohman presenterade den på Norstedts pressträff kallade hon den för en bagatell. Texten fyller inte mycket mer än hundra glest redigerade sidor. Men en pärla är den i stil och stämning.
Handlingen utspelar sig när Therese kommer till Stockholm 1997 för att börja studera på kulturvetarlinjen. Hon är inte bekant med stan och har inte råd med något annat än ett rum i en villa i Skogås. Vid introduktionsföreläsningen blir hon bekant med Andreas. De delar på priset för kursböckerna. Han kopierar ett ex av dem på antikvariatet, där hans vän Roman arbetar.
De två ger ut en litterär tidskrift. De bor också tillsammans på Kammakargatan 27. Som jag förstås passerade i dag. Det är ett äldre hus. I berättelsen ägs fastigheten av Andreas moster. Där disponerar de en vacker våning med öppen spis.
Vänskapen med Andreas och Roman för in den ensamma, nyinflyttade Therese i ett socialt sammanhang. Varje lördag är det fest. Men det är de två som utgör världens centrum under de månader som boken handlar om.
De unga männen pyntar våningen rikligt med gamla, vackra saker och bjuder in ett fyrtiotal personer till sin traditionella julfest den 21 december. De lagar mat med omsorg, både till vardags och fest.
De är esteter alla tre. Jag noterar en mening i slutet av boken, där berättaren skriver att hon “visst kunde vara en person som gjorde anspråk på det som är vackert i världen”. Tiden på Kammargatan ser hon tillbaka på som en gåva.
Mottagen: 10 november 2025
Anmäl textfel
