Kulturkritikern Walter Benjamin (1892–1940) hade med sig anteckningsboken överallt och satt ofta och skrev på kaféer. Kanske bidrog den omständigheten till den sinnliga fräschör och improvisatoriska rörlighet som kännetecknar också hans mest intrikata och subtila resonemang. Benjamin tyckte om att leta där ingen annan letade, blottlägga symboliska dimensioner i sammanhang där sådana ansågs frånvarande eller betydelselösa. Han uppskattade gamla leksaker och gamla vykort och andra slags förbisedda ting och utvecklade (med Theodor W. Adornos beteckning) ”en mikroskopisk blick” på verkligheten. Det är den spännvidden vad gäller både perspektiv och uttryckssätt som gör honom så stimulerande att läsa. Det händer hela tiden saker i hans texter, med hans texter: varje mening är så att säga ny.

"Bild och dialektik" rymmer bland annat några av Benjamins mest uppmärksammade och inflytelserika texter, som ”Liten fotografihistoria”, ”Konstverket i reproduktionsåldern” och ”Historiefilosofiska teser”, texter det är svårt att föreställa sig den moderna diskussionen om konst och kultur och historia utan. Beskrivningen i den nionde historiefilosofiska tesen av hur ”Historiens ängel” av en storm från paradiset hjälplöst slungas baklänges in i framtiden och alltså blickar bakåt istället för framåt skulle rentav kunna kallas clairvoyant.

Volymen är en idealisk introduktion till Benjamins omfattande skrifställarskap. Den utkom ursprungligen 1969 och trycktes om 1991, men har sedan länge varit utgången.