Turinsvepningen - Bloggar - LitteraturMagazinet

 Blogginlägg om Turinsvepningen 
 

Vad kan arkeologin säga om Jesus? Anne-Charlotte Östman

Bok-
presentation:
Bibeln och arkeologerna
Författar-
presentation:
Hans Furuhagen
Inbunden
Finns i lager, 316 kr

Vad kan arkeologin säga om Jesus?

Jag blev nyfiken på en bok som legat flera år under min mans nattduksbord: Hans Furuhagen, "Bibeln och arkeologerna" från 2010. Jag bläddrade fram till kapitlet "Jesusarkeologin". Furuhagen, som är antikhistoriker, skriver att han känner stor tvekan inför Jesusarkeologins anspråk. De arkeologiska fynden kan ibland belysa detaljer i Nya testamentets berättelser, men det är vanskligt att tillämpa arkeologins metoder på ett enskilt livsöde. Och när man låter ett enskilt fynd bekräfta en utsaga eller ett förlopp i Bibeln rör det sig knappast om vetenskaplig arkeologi, enligt honom, utan snarare om journalistik. Fynden får lätt ett massmedialt intresse.

Enstaka fynd som fått stor uppmärksamhet är några inskrifter, en med ståthållaren Pontius Pilatus namn, en benkista med översteprästens Kaiafas namn och ytterligare en benkista med påskriften "Jakob son till Josef, bror till Jesus". Judarna deponerade sina döda i gravgrottor med stora stenblock. När kroppen hade upplösts föste man ihop skelettdelarna i en grop så man fick plats för nya lik. Men under det sista decenniet före Kristus började de förmögna familjerna i Jerusalem att samla ihop de dödas ben i dekorerade benkistor av kalksten, ett så kallat ossuarium. De har blivit mycket intressanta för utforskningen av Nya testamentet.

På 1930-talet hittade en arkeolog ett ossuarium med påskriften "Jesus son till Josef". Det var förbryllande för de troende kristna: Hur kunde det finnas skelettdelar kvar efter den till himlen uppstigne Jesus? När man på 1980-talet uppförde ett hyreshus i en förort till Jerusalem stötte man på en gravgrotta med sex benkistor. På en stod det "Maria", på en annan "Josef", på en tredje "Jesus son till Josef". Det var uppenbarligen en familjegrav. I en katalog som publicerades 1994 över judiska ossuarier är emellertid det vanligaste mansnamnet Josef, följt av Jesus, och det näst vanligaste kvinnonamnet är Maria.

Tydligen kunde vem som helst heta Jesus och vara son till en Josef och en Maria, sammanfattar Furuhagen. Men eftersom inskrifterna Pontius Pilatus och Kaiafas kan gälla som bekräftelse på att dessa personer existerat kan de emellertid också ses som ett indicium på att Jesus har existerat som historisk person. Dock kan, enligt Furuhagen, inga arkeologiska fynd sättas i direkt samband med personen Jesus från Nasaret. 

Författaren kommer också in på reliker som haft så stor betydelse för pilgrimer. Det är föremål som sägs ha ägts eller vidrörts av en helig person. De anses utstråla gudomlig kraft. Den mest vördade av de kristna relikerna är den linnevävnad som ända sedan medeltiden har ansetts vara Jesu liksvepning. Den förvaras nu i domkyrkan i Turin. Svepningen har ett avtryck av en död mans kropp, en knappt synlig bild som har formen av ett fotonegativ. När reliken visades upp 1898 kunde man fixera bilden och kopiera den till en positiv bild på ett fotografi. Då såg man en naken långsträckt man med långt mörkt hår och ett fylligt skägg. Så avbildades Jesus under medeltiden, skriver Furuhagen, men inte under senantiken. Under Konstantin den stores tid porträtterades Jesus i stället som en skägglös yngling, mer lik den grekiske guden Apollon än en judisk profet. 

Ett helt vetenskapsområde uppstod kring svepningen, den så kallade sindonologin. Namnet kommer av sindon som är Bibelns grekiska ord för Jesu liksvepning. Men vävnadens ålder är helt avgörande. Vatikanen gav 1988 tillstånd till att tre små bitar klipptes ur och sändes för kol 14-test. Tre laboratorier i England, Schweiz respektive USA var ense om att den del av vävnaden där proven togs kan dateras till tiden 1260-1390. Några amatörforskare hävdade då att testbitarna kom från den del av svepningen som hade lagats under medeltiden. Men där blev det stopp hos Vatikanen. Laboratorierna har fått nej på förfrågan om att studera någon del av tyget där det finns avtryck av den döda manskroppen. 

Ingen vet hur bilden är gjord, och diskussionen pågår även in på 2000-talet. Särskilt Wikipedia ägnar stor uppmärksamhet åt svepningen i Turin. Furuhagen avslutar kapitlet med att Jesu uppståndelse varken kan bevisas eller motbevisas av Jesusarkeologin.


Avdelning: Fakta Taggar: #arkeologi #Bibeln #Jesus #Turinsvepningen
Kommentera

Anmäl textfel

 LitteraturMagazinets bloggar 

 

Sök bok/författare/artikel


Om LitteraturMagazinet

LitteraturMagazinet – Sveriges största litterära magasin är en redaktionell nättidskrift som hade premiär i januari 2012. Vi bevakar litteratur med författarintervjuer, recensioner, krönikor och debatt. Följ oss på Facebook, Twitter och prenumerera på vårt nyhetsbrev!
Läs mer om LitteraturMagazinet

Aktuella recensioner

Tunt men ömsint om en mor

Recension: En kvinnas frigörelse av Édouard Louis

Jul i Berlin 1939

Recension: Mörkläggning av Simon Scarrow

Vackert om en gåtfull färd

Recension: Myten om Luna av Hillevi Torell

Luxemburg under ytan

Recension: Tivolit av Jenny Runesson

Naturnära om livets hårda villkor

Recension: Dit du går, följer jag av Lina Nordquist

Kärlek på kundtjänst

Recension: Älskar att hata dig av Lovisa Wistrand

Överlastad spänningsroman

Recension: Plats 7A av Sebastian Fitzek

Tröstande godnattbok

Recension: Flickan från andra sidan havet av Sophie G. Hallgren

Fantastisk skildring av ett människoliv

Recension: Märit av Elisa Rossholm

Stringent om en livsavgörande händelse

Recension: Dödsängel av Axel Burénius
Glansholms Bokhandel & Antikvariat
Kundtjänst, vardagar 9-16: 070-692 50 50
LitteraturMagazinet
Redaktör: Sandra Sandström
Ansvarig utgivare: Linus Glansholm
Teknik: Framkant Media AB
Annonsera:  Framkant Media AB