Carolina Landin
Carolina tycker till om Austen – the sequel
Jag skröt igår om att det var så mycket som gjorde att jag tyckte om att läsa Jane Austens böcker att jag var tvungen att återkomma i ämnet med ett inlägg till. Så nu återvänder jag alltså till Austenland.
Varför gillar jag då så mycket att läsa Austen? Igår skrev jag om alla de fantastiska karaktärer man får lära känna i hennes böcker. Men sen är det detta med miljön de lever i. England, överklass, början av 1800-talet, landsbygd, fina hus, byta om till middagen, promenader i parken och i det vackra landskapet (som liksom finns till för hästar, för jakt och för stillsamt promenerande människor), upstairs/downstairs… Jag upphör aldrig att fascineras av den här världen! Jag älskar ju att läsa om andra världar och främmande miljöer, och det här är så oerhört långt ifrån min egen verklighet att det egentligen är som att läsa fantasy. Minus svärdsfajterna och de magiska besvärjelserna.-KLIPP Drakar finns det dock en hel del hos Austen också. Tänk bara på lady Catherine DeBurgh på Rosings park (i Stolthet och fördom). Eller på sir Walter Elliott i Övertalning.
Ja, ja, ett vanligt argument för att tycka om Austen är att det hon skriver känns så modernt fast det är så länge sedan det skrevs. Det gör det! Hur de tänker och funderar och så, ja. Men deras värld jämfört med min egen moderna? Ta bara det här med vad de håller på med om dagarna. Ingen av huvudpersonerna jobbar. Eller, OK, vi har i just Övertalning i och för sig en hoper sjökaptener i flottan, men de sköter liksom sitt arbete vid sidan av de viktiga händelserna i de här lantlivskretsarna.
Men förutom de uppenbarligen tjänstlediga kaptenerna has det inga som helst arbeten. Dagarna går ut på att gå på visit hos varandra (tja, de har ju inte Facebook så på något sätt måste de viktiga statusuppdateringarna göras), prata med varandra om vad som sades under visiterna, gå på promenader, beundra landskapet, skriva brev till varandra om man bor för långt bort för att göra visiter, gå hem till varandra på middag eller eventuellt bara gå hem till varandra efter middagen för att umgås lite på kvällskvisten. Och hela tiden går allt ut på att konversera, konversera, konversera. Tiden mellan allt socialt leverne övar man kanske på sitt pianospel eller broderar, eller läser (kvinnorna), går ut och skjuter ner lite fasaner från skyn eller läser (herrarna). De eventuella barnen tar någon annan (anställd) hand om. De får möjligen komma in en stund framåt kvällen och artigt säga hej till sina föräldrar. Om de inte rent av går på skola någon annanstans och bara kommer hem till jullovet (och oj, vad stimmigt och jobbigt livet blir då, klagar en av personerna i Övertalning). Maten lagas givetvis av någon annan. Påklädningen också. Städningen ska vi inte bara prata om. Och, ja, ni vet allt det där som fyller åtminstone hela mitt liv – det gör någon annan. Återstår alltså bara det sociala livet.
Visst verkar det fint och lyxigt med allt det där – uppassande, tjänstefolk och lyx. Men tänk om jag själv hade levt då, och med de förhållandena? Jag, som tycker långa släktmiddagar med allmänt hållen konversation är ungefär lika roligt som kroken tandläkaren använder för att rota djupt nere vid tandhalsarna? Jag, som inte ringer upp någon om jag inte har ett direkt ärende av något slag? Visiter för allmänt småpratande, middagar med intelligent konversation, långa kvällar i sällskapsrummet med social samvaro…jag hade verkligen inte stått ut många dagar i Austenland. Möjligen om jag hade arbetat som hushållerska eller bondmora eller något annat ruschigt (fast då hade jag säkert inte kunnat läsa böcker och det hade nog varit ännu värre att stå ut med).
Klart att personerna i boken ältar så mycket vad andra människor säger och tycker, och hur de säger det, och till vem, och i vilken ordning de i ett promenadsällskap promenerar och att en liten dagsuflykt till Lyme kan bli ett helt äventyr när man inte har något annat för sig om dagarna än just det att umgås med andra människor. Jag kan bli lite trött när Austen börjar rabbla vem som ska åka hem i vagn och vem som ska promenera, vem som ska stanna hos en sjukling och vem som ska gå iväg på middag. Det känns väldigt omständligt och jag vill bara skrika att ”jamen hur svårt kan det vara? Just do it!”
Och etiketten! Den kan jag fascineras över hur länge som helst! Vem som ska tilltalas på vilket sätt: Miss Elliott om äldsta systern i Övertalning, Miss Anne eller Miss Anne Elliott om näst äldsta systern. Ers nåd ibland och ers höghet ibland, ibland sir, ibland högvälborne... Och så vet alla i ryggmärgen vilken ordning man ska gå in i och ut ur i rum, beroende på rangordning. Gifta fruar först, i ordning efter börd förstås, och så ogifta kvinnor sedan, i åldersordning. Man baxnar.
Sen lägger jag ner Austenboken ifråga och återgår till vardagslivet i Vismarlöv. Där maten lagas av oss själva (efter det att vi trötta kommer hem från jobbet). Där middagen aväts i sällskap med våra barn, som vi umgås med och uppfostrar alldeles själva, tack så mycket. Och där middagsbordet utan vidare ceremonier lämnas eftersom kvällsaktiviteter väntar. Ordningsföljd när vi tågar ut från köket finns helt enkelt inte. Jag tänker på vårt sociala liv kontra de högtstående konversationerna i Austens sällskapsrum: fredagskväll i Vismarlöv där någon sitter vid TVn, någon med en bok och minst två av oss glor in i någon slags datorskärm. Jag tänker på fysisk aktivitet à la Austen – promenad – kontra vardagsfysisk aktivitet i Vismarlöv – borsta av en snöig bil samtidigt som man stampar med fötterna för att inte frysa sönder och samman.
Austens värld – det är rena fantasyn. Och eftersom jag älskar att fly in i en annan värld när vardagslivet känns lite för vardagligt så älskar jag Austens värld.
Avdelning: Skönlitteratur Taggar: #läsfunderingar #Jane Austen #England #1800-tal
Kommentera
Carolina Landin
Ärmen som förvaringsplats
Ärmar. För mig är det något som värmer underarmarna. En nödvändig förlängning på klädesplagget ”tröja” helt enkelt. Man viker upp dem lite, kanske. Eller drar ner dem över händerna om det känns lite fruset. Men för mig är det inte mycket mer än så.
Annat är det i en del böcker, mest kanske i fantasy, eller i historiska romaner. Där är ärmarna för en del personer först och främst en slags förvaringsplats. Man kan ”elegant plocka fram ett dokument ur ärmen”, eller ”snabbt dra en dolk ur ärmen”. Det där har jag funderat en hel del på – hur går det till? Rent praktiskt??
Avdelning: Skönlitteratur Taggar: #läsfunderingar
Kommentera
/Visa 2 kommentarer
Carolina Landin
Jamen jag VET att hon heter Härrmajånni
Alltså – det här med namn i böcker, och hur man uttalar dem. Eller kanske ännu mer skillnaden mellan hur man vid tyst läsning uppfattar namn i böckerna och hur man sedan måste förändra uppfattningen om namnet när det ska uttalas högt. Jag har problem med det.
Avdelning: Skönlitteratur Taggar: #läsfunderingar #högläsning
Kommentera
/Visa 2 kommentarer
Carolina Landin
Läsfunderingar 5 - ondska
Jag har precis avslutat högläsning av Mio min Mio för mina barn. De hade inte hört den sedan de var mycket små, och mindes den som en "tråkig bok". Nu ändrade de uppfattning och var totalt uppslukade av berättelsen, av sagan och sagovärlden.
Givetvis särskilt av riddar Kato. Han är ju hyfsat viktig i handlingen. Och när jag läser om riddar Kato så börjar jag som så väldigt många gånger förr fundera över ondska, och över onda personer i böcker och i filmer. Vad driver dem?
Avdelning: Taggar: #läsfunderingar #ondska
Kommentera
Carolina Landin
Bokbloggsjerka 12-15 april
Äntligen fredag! Och jerka hos Annika! Den här veckan frågar hon efter
Kan du ge tips på en bok som man absolut inte kan lägga ifrån sig? Om du kan får du gärna ge förslag på en bok inom så många genrer som möjligt, men det är absolut inte ett krav för att vara med i jerkan. Förslag på en bok är lika välkommet som förslag på tio!
Och det finns väl egentligen hur många böcker som helst som jag genom åren inte kunnat slita mig ifrån. Men för att inte göra någon slags långrandig självbiografisk roman här om Böcker Jag Läst Genom Historien (jag började inte ens föra läsdagbok förrän jag var över 40...) så gör jag det så enkelt för mig som möjligt. Jag skriver helt enkelt upp de första fyra titlarna som poppade upp i huvudet.
Avdelning: Skönlitteratur Taggar: #spänning #boklista #läsfunderingar
Kommentera
Carolina Landin
Bokbloggsjerka 22 - 25 mars
Dags för bokbloggsjerka! Det var ganska många veckor sen sist. Dels beroende på att Annikas dator tyckte livet var jobbigt och blev sjuk, dels för att jag tyckte att ett antal frågor de senaste jerkorna var jobbiga och så fegade jag ur. Eller nåt. Men den här veckan får jag klaga lite, så nu vill jag vara med! Nu frågar Annika:
Kan du ge exempel på en hyllad bok som du avskydde eller som du inte alls förstod dig på?
Och då vill jag dra upp den där boken som alla andra verkar gilla. Den där boken som ges som exempel på ny och bra fantasy och samtidigt en bra ungdomsroman. Nämligen Cirkeln av Mats Strandell och Sara Bergmark Elfgren.
Avdelning: Fantastik Taggar: #läsfunderingar
Kommentera
Carolina Landin
Bokbloggsjerka 16 - 19 november
Det finns många titlar på fantasy-böcker som gör mig oerhört sugen på att läsa boken bara efter att ha hört/sett titeln.
Avdelning: Fantastik Taggar: #titlar #läsfunderingar
Kommentera
Carolina Landin
Nån som läst Karen Miller? (fantasy)
.JPG)
Jag såg de här i bokhandeln när jag var där i ett annat ärende: Kingmaker/Kingbreaker och Fisherman's Children - The Reluctant Mage + A Blight of Mages, alla av Karen Miller. Blev sugen på att läsa - ryggarna på Kingmaker/Kingbreaker är sjukt snygga. Någon som har läst henne? Bra? Jag har inte haft tid med fantasy på länge så jag vill ha något riktigt, riktigt bra.
Avdelning: Fantastik Taggar: #läsfunderingar
Kommentera
Anmäl textfel
