Carolina Landin
Carolina tycker till om Austen – the sequel
Jag skröt igår om att det var så mycket som gjorde att jag tyckte om att läsa Jane Austens böcker att jag var tvungen att återkomma i ämnet med ett inlägg till. Så nu återvänder jag alltså till Austenland.
Varför gillar jag då så mycket att läsa Austen? Igår skrev jag om alla de fantastiska karaktärer man får lära känna i hennes böcker. Men sen är det detta med miljön de lever i. England, överklass, början av 1800-talet, landsbygd, fina hus, byta om till middagen, promenader i parken och i det vackra landskapet (som liksom finns till för hästar, för jakt och för stillsamt promenerande människor), upstairs/downstairs… Jag upphör aldrig att fascineras av den här världen! Jag älskar ju att läsa om andra världar och främmande miljöer, och det här är så oerhört långt ifrån min egen verklighet att det egentligen är som att läsa fantasy. Minus svärdsfajterna och de magiska besvärjelserna.-KLIPP Drakar finns det dock en hel del hos Austen också. Tänk bara på lady Catherine DeBurgh på Rosings park (i Stolthet och fördom). Eller på sir Walter Elliott i Övertalning.
Ja, ja, ett vanligt argument för att tycka om Austen är att det hon skriver känns så modernt fast det är så länge sedan det skrevs. Det gör det! Hur de tänker och funderar och så, ja. Men deras värld jämfört med min egen moderna? Ta bara det här med vad de håller på med om dagarna. Ingen av huvudpersonerna jobbar. Eller, OK, vi har i just Övertalning i och för sig en hoper sjökaptener i flottan, men de sköter liksom sitt arbete vid sidan av de viktiga händelserna i de här lantlivskretsarna.
Men förutom de uppenbarligen tjänstlediga kaptenerna has det inga som helst arbeten. Dagarna går ut på att gå på visit hos varandra (tja, de har ju inte Facebook så på något sätt måste de viktiga statusuppdateringarna göras), prata med varandra om vad som sades under visiterna, gå på promenader, beundra landskapet, skriva brev till varandra om man bor för långt bort för att göra visiter, gå hem till varandra på middag eller eventuellt bara gå hem till varandra efter middagen för att umgås lite på kvällskvisten. Och hela tiden går allt ut på att konversera, konversera, konversera. Tiden mellan allt socialt leverne övar man kanske på sitt pianospel eller broderar, eller läser (kvinnorna), går ut och skjuter ner lite fasaner från skyn eller läser (herrarna). De eventuella barnen tar någon annan (anställd) hand om. De får möjligen komma in en stund framåt kvällen och artigt säga hej till sina föräldrar. Om de inte rent av går på skola någon annanstans och bara kommer hem till jullovet (och oj, vad stimmigt och jobbigt livet blir då, klagar en av personerna i Övertalning). Maten lagas givetvis av någon annan. Påklädningen också. Städningen ska vi inte bara prata om. Och, ja, ni vet allt det där som fyller åtminstone hela mitt liv – det gör någon annan. Återstår alltså bara det sociala livet.
Visst verkar det fint och lyxigt med allt det där – uppassande, tjänstefolk och lyx. Men tänk om jag själv hade levt då, och med de förhållandena? Jag, som tycker långa släktmiddagar med allmänt hållen konversation är ungefär lika roligt som kroken tandläkaren använder för att rota djupt nere vid tandhalsarna? Jag, som inte ringer upp någon om jag inte har ett direkt ärende av något slag? Visiter för allmänt småpratande, middagar med intelligent konversation, långa kvällar i sällskapsrummet med social samvaro…jag hade verkligen inte stått ut många dagar i Austenland. Möjligen om jag hade arbetat som hushållerska eller bondmora eller något annat ruschigt (fast då hade jag säkert inte kunnat läsa böcker och det hade nog varit ännu värre att stå ut med).
Klart att personerna i boken ältar så mycket vad andra människor säger och tycker, och hur de säger det, och till vem, och i vilken ordning de i ett promenadsällskap promenerar och att en liten dagsuflykt till Lyme kan bli ett helt äventyr när man inte har något annat för sig om dagarna än just det att umgås med andra människor. Jag kan bli lite trött när Austen börjar rabbla vem som ska åka hem i vagn och vem som ska promenera, vem som ska stanna hos en sjukling och vem som ska gå iväg på middag. Det känns väldigt omständligt och jag vill bara skrika att ”jamen hur svårt kan det vara? Just do it!”
Och etiketten! Den kan jag fascineras över hur länge som helst! Vem som ska tilltalas på vilket sätt: Miss Elliott om äldsta systern i Övertalning, Miss Anne eller Miss Anne Elliott om näst äldsta systern. Ers nåd ibland och ers höghet ibland, ibland sir, ibland högvälborne... Och så vet alla i ryggmärgen vilken ordning man ska gå in i och ut ur i rum, beroende på rangordning. Gifta fruar först, i ordning efter börd förstås, och så ogifta kvinnor sedan, i åldersordning. Man baxnar.
Sen lägger jag ner Austenboken ifråga och återgår till vardagslivet i Vismarlöv. Där maten lagas av oss själva (efter det att vi trötta kommer hem från jobbet). Där middagen aväts i sällskap med våra barn, som vi umgås med och uppfostrar alldeles själva, tack så mycket. Och där middagsbordet utan vidare ceremonier lämnas eftersom kvällsaktiviteter väntar. Ordningsföljd när vi tågar ut från köket finns helt enkelt inte. Jag tänker på vårt sociala liv kontra de högtstående konversationerna i Austens sällskapsrum: fredagskväll i Vismarlöv där någon sitter vid TVn, någon med en bok och minst två av oss glor in i någon slags datorskärm. Jag tänker på fysisk aktivitet à la Austen – promenad – kontra vardagsfysisk aktivitet i Vismarlöv – borsta av en snöig bil samtidigt som man stampar med fötterna för att inte frysa sönder och samman.
Austens värld – det är rena fantasyn. Och eftersom jag älskar att fly in i en annan värld när vardagslivet känns lite för vardagligt så älskar jag Austens värld.
Avdelning: Skönlitteratur Taggar: #läsfunderingar #Jane Austen #England #1800-tal
Kommentera
Carolina Landin
Klassikerläsning - Austens Övertalning
Anne Elliott är verkligen körd. Hon är på glasberget. 27 år och ogift – det kommer liksom aldrig att bli någon reda med den kvinnan. Inget bröllop, dömd att vara den negligerade mellansystern för resten av livet. Inte för att hon vill gifta sig med någon – hon blev kär i en kapten Fredrik Wentworth när hon var 19, han friade till henne men hon blev övertalad av sin mors vän att tacka nej eftersom kaptenens framtid var lite osäker. Han blev mycket sårad och drog ut på havet, blev framgångsrik kapten med eget skepp och många pengar. Anne kom aldrig över honom och kan inte tänka sig någon annan.
Avdelning: Skönlitteratur Taggar: #recension #klassiker #England #1800-tal
Kommentera
Viktoria Thornberg
Fredagsenkäten
Ja, fredagsenkäten har varit lite på semester under helgerna, men nu är den tillbaka med full kraft! Även om jag inte är hemma så ska väl ni inte behöva gå förutan! Så, vi börjar väl direkt!?
Avdelning: Taggar: #fredagsenkäten #enkät #England #London
Kommentera
/Visa 1 kommentarer
Viktoria Thornberg
Anglomania
Då min föräldraledighet närmar sig sitt slut så bestämde maken och jag oss för att glömma vardagen och ta några dagar tillsammans med pocketen då vi bara försöker ha roligt och umgås. Eftersom det är lite off season finns det en hel del restresor men vi ville inte flyga särskilt långt pocketens första semester. Speciellt som vi inte blir borta särskilt länge. Då vi båda är anglofiler så bestämde vi oss för att strunta i solsemester (trots att det lockar oerhört just nu) och istället ta några dagar i London. Det är några år sedan sist men det är ändå en stad vi besökt tidigare så därför känner vi inte att vi ”måste hinna med allt”. Jag tror att jag gjort det mesta i litteraturväg, hehe, men tar tacksamt emot tips ändå.
Avdelning: Taggar: #bokhandlar #England #London #Harry Potter
Kommentera
/Visa 2 kommentarer
Viktoria Thornberg
Undanträngda minnen och bestialiska mord
Om en deckardebut någonsin hyllats så är det väl den här! Det är ingen ände på hyllningarna i blurbarna på baksidan. På sätt och vis förstår jag varför, men det gör också att jag blir lite, lite aningens besviken. För det är en verkligt bra historia det här. Miljöbeskrivningarna av Isle of Lewis i Yttre Hebriderna är fantastiska och det är både lättläst och spännande, men det är kanske inte den bästa deckare jag någonsin har läst. Definitivt tillräckligt bra för att jag ska vilja läsa mer dock. Mays författarskap är definitivt något jag kan tänka mig att följa och det känns inte alls som en debut det här. Det är redan väldigt genomarbetat i stilen.
Avdelning: Spänning Taggar: #England #Skottland #recensioner
Kommentera
/Visa 1 kommentarer
Viktoria Thornberg
Bland spöken och bestialiska mord i Oxford i december
Jag brukar försöka undvika att läsa recensioner om böcker om jag vet att jag ska läsa dem inom en snar framtid. Några inlägg om Snögloben har jag dock sett och de har väl inte varit de mest smickrande jag läst. Jag håller dock inte alls medför jag gillar det här! Dessutom är det perfekt julläsning då den utspelar sig under december, veckorna fram till jul.
Avdelning: Skönlitteratur Taggar: #Oxford #skräck #England #deckare #recensioner
Kommentera
/Visa 1 kommentarer
Carolina Landin
Morton överraskar mig och det gillar jag så mycket!
Kate Morton hade jag läst en hel del om på bokbloggarna och förstått att ”hur kan du ha missat henne? Läs, människa, läs!” Feelgood, England, gamla familjehemligheter som uppdagas, kärlek...ja, vad väntade jag på? Nu har jag läst min första Morton-bok och det blev En välbevarad hemlighet. Den var precis vad jag hoppades på.
Avdelning: Feelgood Taggar: #recension #England #familj #andra världskriget #kärlek #spänning
Kommentera
/Visa 4 kommentarer
Carolina Landin
Ruth livspusslar
Det här är tredje boken om Ruth, och ja, jag tycker fortfarande mycket om henne. Och Nelson. Jag tycker nog ännu mer om Nelson än om Ruth nu faktiskt. Alla hans fel och brister och tillkortakommanden med datorer, ovilja för att kallprata med folk han inte känner på badsemestern, hans humör (rytigt) och hela honom. Fast han nog egentligen är skapt för att man ska tycka att han är burdus och jobbig.
Avdelning: Spänning Taggar: #recension #Ruth Galloway #Norfolk #arkeologi #deckare #mord #andra världskriget #England
Kommentera
/Visa 1 kommentarer
Carolina Landin
Highclere Castle - verklighetens Downton Abbey
Jag är mycket fascinerad av gamla engelska hus (ja, jag har skrivit om det flera gånger och tenderar väl att bli lätt tjatig). Inte bara husen, utan också hela det här downstairs-upstairs-grejen, rangordningen både inom herrskap och tjänstefolk, förundran över vad hela denna tjänarstab egentligen sysslade med hela dagarna. Hur kan någon arbeta bara med att vara tillhands för sin herres påklädnad? Exempelvis? Eller en butler – vad GÖR en sådan herre hela dagarna förutom att basa över resten av tjänstefolket och ha Ansvar För Vinkällaren Och Matsilvret?
Avdelning: Taggar: #recension #biografi #England #slott #herrskap #tjänstefolk #Downton Abbey
Kommentera
Carolina Landin
Ibbotson och romantiken. Och hindren, glöm inte dem!
Det ska vara hinder för kärleken i en romantisk bok. Två personer ska mötas, gärna i början på boken, ljuv musik ska omgående uppstå men därefter kan de förstås inte få varandra på sidan 30 för då blir det inte mycket till bok. Nej, sedan ska problemen uppstå som gör att de älskande skiljs åt och kvider och lider på var sitt håll ett tag. Men läsaren kan inte lämnas med att de älskande har oöverstigliga problem – nej, det måste vara lite ljuspunkter här och där, lite hopp, kyssar, hålla handen (eller rykande sex om det är en mer erotisk bok), lite mer ljuv musik innan fler hinder uppstår, de skiljs åt igen för att sedan till fullt blås med smäktande fioler återförenas i solnedgången i slutet av boken. Så ska det vara. Så därför blir jag missnöjd när jag läser Ibbotsons The Morning Gift.
Avdelning: Feelgood Taggar: #romantik #England #andra världskriget #Wien #recension
Kommentera
Carolina Landin
När framsidan är 125 gånger läskigare än innehållet
Framsidan på Possessed av Kate Cann är riktigt snygg. Och riktigt läskig. Just besatthet har alltid varit det som skrämt mig mest i böcker och filmer, ända sedan jag hade otaliga mardrömmar efter att ha sett Exorcisten alldeles oförberedd som rätt ung. Och så fick jag nästan en alien-känsla av den här bilden. Mmmm….skräckmys, tänkte jag, spände liksom fast säkerhetsbältet i läsfåtöljen och började läsa.
Det är en helt OK bok. Men läskig – nä, det är den inte. Och besatthet? Alltså, när då?
Avdelning: Ungdom Taggar: #England #landsbygd #skräck #spöken #kärlek #recension
Kommentera
Carolina Landin
Gravid arkeolog + människooffer = mys
Jag gillar verkligen att få träffa Ruth igen. Jag gillar hennes kunskap inom arkeologi, hennes oförmåga att shoppa (bara ha med sig en två storlekar för liten t-shirt hem efter flera timmars shoppande), hennes längtan hem från en fest till sin säng med svala påslakan och en god bok, hennes oelegans. Och jag gillar att få träffa Harry Nelson också – hans upplevelse av ett teaterbesök med en svårförståelig pjäs, hans fasta övertygelse om att alla arkeologer dricker cider och hans raseri över en trilskande dator. Ruth och Nelson är så mänskliga.
Avdelning: Spänning Taggar: #deckare #människooffer #arkeologi #England #historia #Ruth Galloway #recension
Kommentera
/Visa 1 kommentarer
Carolina Landin
Bokmiljöer
Ganska ofta hoppar jag på Annikas bokbloggsjerka, och nu tyckte jag att det var dags eftersom veckans fråga satte igång massor av funderingar och bokhågkomster hos mig. Hon frågar:
Berätta om en ”bokmiljö” som du har besökt alternativt gärna skulle vilja besöka. Naturligtvis är det även okej att ta upp fiktiva miljöer om du vill det!
Avdelning: Skönlitteratur Taggar: #bokbloggsjerka #England #Oxford #Cambridge #skräck #universitet #arkitektur
Kommentera
/Visa 5 kommentarer
Daniel Gunnarsson
Främlingens barn
Alan Hollinghursts roman från 2012 är en stor läsupplevelse. Man får under i stort sett ett sekel följa en engelsk familj och deras sociala samspel. Miljön är typiskt brittisk, de finare intellektuella sfärerna, med herrgård och betjänter. Språket är ypperligt, personerna starka karaktärer som består efter det att boken är läst. Omfånget kan skrämma, nästan 600 sidor, men i varje fall jag önskade att den var minst dubbelt så tjock... Kan inte bli annat än 5 DG!
Avdelning: Skönlitteratur Taggar: #England
Kommentera
Carolina Landin
Grevinnan
Detta är storartad underhållning. Innan jag läste om den här boken hos Bokhyllan i pepparkakshuset så visste jag inte att Eva Ibbotson hade skrivit vuxenlitteratur. Det har hon alltså, men det andas ändå Ibbotson i varje mening och i varje karaktär.
Avdelning: Feelgood Taggar: #recension #romantik #England #1920-tal #engelska slott
Kommentera
Henrik Elstad
Mörk jord - Belinda Bauer
Deckaren som genre har tappat allt mer mark när jag ska välja bok. Allt för många medelålders poliser med alkoholproblem och psykopatiska seriemördare skildrade med ett ganska fantasilöst språk har passerat som läsning under åren. Därför är det skönt att man ibland ändå kan hitta författare som lyckas uppbringa den där spänningen som ändå riktigt bra kriminallitteratur kan innebära. Belinda Bauer sällar sig nog till den ganska begränsade skara som jag fortfarande läser.
Bauer har nästan inga poliser med i sin första bok Mörk jord. Redan där blir den ganska originell. Istället är det 12-årige Stephen och barnamördaren Arnold Avery som för berättelsen framåt. Stephen är ute på Exmore-heden och gräver, han letar efter sin morbror Billy som försvann för flera år sedan liksom många andra barn. Avery dömdes för mord på flera av barnen, men ställdes aldrig till ansvar för Billys död då dennes kropp aldrig hittades. När Stephen blir allt mer desperat börjar han ta reda på fakta om mördaren som kanske tog hans morbrors liv och kontaktar denne i fängelset genom brevväxling. Det blir en psykologiskt intressant skildring av arbetarklasskillen som försöker ta sitt öde i egna händer genom att konfrontera monstret som han håller ansvarig för familjens situation. Sökandet efter Billys kropp är också sökandet efter en väg ut ur fattigdomen och den hopplösa tillvaro som han känner. Relationen till den stränga mormodern är en viktig anledning till Stephens engagemang att hitta Billy. Han vill också att hans mamma som är ganska uppgiven ska se honom för den han är och inte som en potentiell efterträdare till den försvunne fadern.
Så länge Stephens vardagliga liv och tankar, samt hans kryptiska brevväxling med Avery dominerar bokens handling är det en mycket spännande berättelse. Tyvärr tappar den i intensitet på slutet när upplösningen blir ganska ordinär. Ändå är Bauer en trevlig ny bekantskap som jag nog kommer att läsa mer av.
Avdelning: Spänning Taggar: #England #recension
Kommentera
Henrik Elstad
Främlingen i huset
Doktor Faraday kallas till Hundreds Hall där den välbärgade familjen Ayers bor för att se till tjänsteflickan Betty som klagar över magont, men som i själva verket är uppskrämd av någonting. Efter det blir Faraday en allt mer vanlig besökare på godset och han får därmed bevittna en fruktansvärd händelse. På en fest för de nyblivna grannarna biter husets hund Gyp grannflickan i ansiktet så illa att hon blir vanställd. Hunden avlivas men det visar sig bara vara början på familjen Ayers bekymmer.
Berättelsen utspelar sig i slutet på 40-talet och familjen Ayers problem och huset Hundreds Halls förfall får symbolisera den förändring som sker i ett England där överklassens dominans bryts och ett mer modernt samhälle växer fram. Ayers består av mor, son och dotter som kämpar för att driva godset vidare. Sonen Rod som efter faderns död är herrn i huset börjar prata om märkliga händelser och krafter som hotar både honom och hela familjen. Han lider av en skada från kriget som Faraday försöker bota med moderna läkarmetoder. Faraday blir inte bara deras husläkare utan allt mer en del av familjen och är den som berättar historien. Rod förefaller dras allt mer in i en psykisk sjukdom och efter en brand i hans rum och andra utfall beslutar Faraday att sonen ska placeras på institution.
De spöklika händelserna på Hundreds Hall fortsätter men kvinnorna i huset gör allt för att hålla stället igång. Det visar sig dock att gamla tragedier kommer ikapp dem och påverkar deras själsliv. Huset är en viktig karaktär med ett eget liv och det blir allt svårare att skilja på vad som verkligen händer och vad som är olika personers hallucinationer. Faraday är i alla fall klar över att det som händer i huset måste ha någon naturlig förklaring, alternativt att de boende där drabbats av vanföreställningar. Han blir känslomässigt bunden både till familjen och till huset vilket gör att han engagerar sig mer än vad som är bra för hans eget bästa…
Till en början förstod jag inte riktigt att boken fått så mycket hyllningar, men Waters är skicklig på att bygga upp en känsla för karaktärerna. Vid ett tillfälle diskuterar några av huvudpersonerna hur problemen för Ayers ackumuleras och det är ett bra sätt att beskriva läsupplevelsen också. Boken växer för varje sida och man dras ofrånkomligen mot upplösningen som är en katastrof för familjen Ayers, men som också skildrar hur ”vanligt folk” får det allt bättre. Som symbol för det står bl.a. tjänsteflickan Betty och nya familjehus som byggs på mark som tidigare tillhört Hundreds Hall. Boken bjuder också på intressanta resonemang kring psykisk sjukdom eller ”galenskap” och övernaturliga fenomen. Hur tacklar det moderna rationella samhället gamla förklaringar som lever kvar som sanningar hos folk?
Främlingen i huset är en klassisk spökhistoria och en skildring av ett samhälle i brytningstid då gamla värderingar möter nya och många är osäkra på hur framtiden ska te sig. Skräcklitteratur när den är som bäst!
Avdelning: Skräck Taggar: #England #spöken #recension
Kommentera
Henrik Elstad
Neverwhere - Neil Gaiman
Richard Mayhew är på väg till en middag med sin flickvän och hennes chef, när han upptäcker en skadad kvinna på marken. Han släpper allt annat och hjälper henne. Det visar sig att det finns människor som jagar kvinnan som heter Door. Richard får också uppleva hur alla runt omkring honom plötsligt inte verkar se honom alls. Som om han var raderade från deras medvetande. Så småningom om blir han varse att han numera tillhör Undre London, en värld som är skild från London ovan jord. Han dras in i Doors sökande efter en ängel.
Urban fantasy brukar inte vara min genre, men i detta fall tycker jag att det funkar hyfsat. Gaiman är skicklig på att överbrygga den värld vi känner med parallella verkligheter och varelser från sagovärlden. Det blir ganska trovärdigt och jag dras med i sökandet som för karaktärerna längre ner under Londons tunnlar i en Dantelik nedstigning. Trots alla faror och prövningar som Richard genomgår så växer han med "uppgiften" och vänjer sig allt mer vid livet under London som han är bunden till. Någorlunda originiellt tycker jag att det blir och Gaiman använder ett språk när han beskriver de olika miljöerna som matchar berättelsen på ett bra sätt. Även om skurkarna har försetts med ganska brutal humor och det i vissa fall inte är helt tydligt vilken roll alla figurer spelar, så är karaktärerna också intressanta då de skiljer sig lite från annan fantasy som jag har läst. Det blev inte samma läsupplevelse som med Amerikanska gudar, men Gaiman är en intressant berättare!
Avdelning: Fantastik Taggar: #England #recension
Kommentera
Anmäl textfel
