Anne-Charlotte Östman
När livet saktar ner
En annan lyckträff från bokrean är Simone de Beauvoirs kortroman ”Misstag i Moskva”. Det är en fint bunden bok i det mindre formatet, utgiven på Bucket List Books 2015. Det var första gången berättelsen kom i svensk översättning. I Frankrike publicerades den postumt i tidskriften Roman 20-50 år 1992.
Handlingen utspelar sig alltså i Moskva. Nicole har följt med sin man André som besöker sin vuxna dotter Mascha. Paret är i sextioårsåldern. Nicole delger oss sina tankar kring ålderdom och samlevnad. Hon är själv förtjust i Mascha men är ledsen över att hon inte får någon egen tid med sin man. Bryr han sig kanske inte längre så mycket om henne?
Nicole och André tänker också tillbaka på sitt yrkesliv. De är nu pensionärer. Nicole har insett att man utarmas av alltför mycket fritid. Hon har svårt för leda. Den kan driva henne till ångestens brant.
Det är 1960-tal. Texten innehåller också reflexioner kring situationen i Sovjetunionen. Det är svårt med byråkratin och övervakningen av utlänningar. De får inte åka på de utflykter de vill. Nicole tycker att Mascha kunde göra större ansträngningar i den vägen. André är besviken över socialismens utveckling. Han tror att det är en nedgångsperiod man kan komma ur, men det skulle inte ske medan han levde.
Ålderdom, besvikelse, leda handlar det om. Men det är fint beskrivet med lätt hand. Och det slutar lyckligt.
Avdelning: Skönlitteratur Taggar: #Sovjetunionen #socialism #relation
Kommentera
Anne-Charlotte Östman
Besvärliga frågor
Jag fick en bok i min hand i går. Det var Roger Fjellströms ”På liv och död & Andra omständigheter”, en samling porträtt, debatter och essäer. Fjellström, som sedan 2011 är bosatt i Menton, är författare, filosof och uttolkare av fransk poesi, framför allt Michaux.
Jag satte mig i solen på bio Rios servering vid Hornstulls strand. Med ett kallt glas vitt i handen öppnade jag boken och läste valda stycken här och där. Men det är egentligen inte en bok man ska bläddra förstrött i. Det är en bok som vill utreda saker.
En fråga som Fjellström resonerar kring är vilka judarna är. 2006 larmade Forum för levande historia om att 41 procent av svenskarna hade en negativ syn på ”judar”. Vad lade de då in i begreppet? Kan man över huvud taget göra en sådan enkät när man inte vet vad folk lägger in i ordet?
En annan fråga författaren ställer är om Primo Levi verkligen begick självmord. Man har inte kunnat belägga det med säkerhet. Levi ramlade eller kastade sig ner i trapphuset, där han bodde. Trots osäkerheten har Primo Levis levnadstecknare byggt upp sina biografier kring självmordet.
Ett tidigare opublicerat porträtt i Fjellströms bok går tillbaka till 1972. Det skildrar när han som ung mötte en 18 år äldre Jan Myrdal på en middag. Det är mycket underhållande men också skrämmande. Fjellström går in i samtalet när Myrdal påstått att man inte kan förstå Sovjetunionen utan att ha läst Balzac. Är det inte bättre att läsa Solsjenitsyn?
Sedan vill Fjellström anknyta till yttrandefriheten i ett socialistiskt samhälle. Myrdal tycker emellertid inte att man ska diskutera det ”så teoretiskt och abstrakt”. De viktiga frågorna om yttrandefriheten finns på arbetsplatserna nu, i den dagliga kampen. Jan Myrdal är helt oemottaglig för argument och går hårt åt den unge mannen som han beskyller för okunnig, dum, obegåvad anpassling och annat mycket värre. Myrdals beundrare blir besvärade och troppar av en efter en.
Avdelning: Fakta Taggar: #Förintelsen #antisemitism #socialism
Kommentera
Esther Hansen
Vem var Stieg Larsson?
Med stort intresse har jag följt diskussionerna om Stieg Larsson, hans författarskap och arvet efter honom den senaste veckan. Aldrig tidigare har jag upplevt en så passionerad diskussion om litteratur. Till och med min lokaltidning har haft intressanta artiklar flera dagar i rad med anledning av David Lagercrantz så kallade fjärde bok i Millenium-serien. Det är spännande som en roman.
Vem var Stieg Larsson? För mig som inte personligen kände honom eller några andra inblandade i diskussionerna om honom eller hans litterära arv blir det ett pussel liknande det som finns berättat om i boken "Vem var Alice?" Av T R Richmond (se Kristina Jägerfeldts recension: http://www.litteraturmagazinet.se/t-r-richmond/vem-var-alice/recension/kristina-jagfeldt ).
Stieg Larsson beskrivs som antifascist, antirasist, feminist och socialist.
Som kvinna känner jag solidaritet med Eva Gabrielson som trots sitt långa samboskap med Stieg Larsson gick miste om det litterära förvaltarskapet och ekonomiska arvet efter författaren. Men som läsare och litteraturengagerad är jag tacksam för den spridning Stieg Larssons böcker och politiska engagemang får i denna tid då det behövs mera än någonsin!
Artiklar skrivs om Larssons socialistiska övertygelse, exempelvis Göran Greider i Expressen:
http://www.expressen.se/debatt/socialisten-stieg-larsson-har-raderats/ . Jag vet inte hur det var med det vid tiden för Milleniumböckerna Genom Larssons böcker får jag uppfattningen att han övergav de färglagda politiska höger-vänster politiska åsikterna till förmån för kampen för demokrati och feminismen, mot rasism och i synnerhet fascism.
Lagercrantz påstår att hans brinnande engagemang för Larssons personer, främst Lisbeth Salander kommer att skaffa Larsson en helt ny generation av läsare. Det tror jag på. Personligen håller jag på att läsa om hela Milleniumserien för att om möjligt kunna göra en avvägning av huruvida Lagercrantz med sin uppföljning gör Larssons författarskap rättvisa. Trots deras skilda politiska hemvist.
En rad kända deckarförfattare, gamla vänner och Gabrielsson tar avstånd från "gravplundringen" och andra drar fram hur några författare har fått sina figurer skyddade genom litterära förvaltare.
Stieg Larssons uttryckliga önskemål att överskottet från försäljningen av fjärde boken i serien skall tillfalla Expo lär delvis uppfyllas av förlaget och författaren. Fast först tar de sina arvoden.
Stieg Larsson var medgrundare av den antifascistiska tidningen och stiftelsen Expo. Det blev hans viktigaste politiska engagemang de sista åren av hans liv. Expo har lyckligtvis fått en del av de pengar Larsson velat investera häri.
En av Larssons allraviktigaste uppgifter var att avslöja den svenska fascistiska rörelsen och han har skrivit flera viktiga artiklar och böcker om det. Mycket tidigt skrev han om Sverigedemokraterna, deras arbetsformer och taktik för att ta sig in i riksdagen. Artiklar som vi i efterklokhetens ljus kan se har besannats.
De av hans tankar som kommer tydligast till uttryck i hans världsberömda böcker är hans konsekventa feminism. Jag älskar alla kvinnorna i Milleniumserien, inte bara Salander utan chefredaktör Erica Berger och de övriga kvinnorna på Milleniumredaktionen, ex-polisen vid Milton Security Susanne Linder. Och i hög grad säkerhetspolisen Monica Figuerela.
Bara en sådan enkel scen som mötet med statsministern, justitieministern och chefen för förvaltningsskyddet (alla tre män): Statsministern ser på Figuerela: Kaffe? -Ja, tack, svarar hon och lutar sig tillbaka. Det blir justitieministern som serverar kaffet.
För ytterligare information, läs även stieglarsson.info
Avdelning: Taggar: #Millenium #feminism #demokrati #fascism #rasism #socialism #spänning
Kommentera
/Visa 1 kommentarer
Henrik Elstad
Mäster
Mäster August Palm är den som tog socialismen till Sverige och detta är romanen om hur det kan ha gått till. Som barn lever han i en fattig och utsatt familj vilket leder till att han hamnar hos en skräddare som utackorderad. Hans uppväxt präglas av hunger och armod och en längtan efter både ett bättre liv och kärleken, en kärlek som saknas honom efter att ha separerats från sin familj. Efter att ha avslutat sitt liv som instängd barnarbetare i Skåne hamnar han i Tyskland som skräddargesäll och tar sig sakta uppåt i sin yrkesroll. Där träffar han också Johanna som jobbar på bageri och får Palm att tro på att han kan älskas.
I Tyskland vaknar Augusts politiska medvetenhet och han inleder en envis kamp mot de sociala orättvisor som han har upplevt i sitt eget liv och i sin omgivning. Berättelsen ger en smärtsamt tydlig upplevelse av hur ett liv i fattigdom känns. Därför blir det också en trovärdig skildring av hur arbetarna började kräva sina rättigheter och inledde kampen för ett jämlikare samhälle. De mest omskakande scenerna i boken är när föräldrar tvingas auktionera ut sina egna barn på ackord.
Ser Christina och Frederick där de står i sockenstugan med gråtsvullna ansikten inför de inbjudna. Hammarin från sockennämnden harklar sig. Fattighjälpen säger han sävligt, har beslutat att auktionera ut dessa båda minderåriga barn, han glider sakta med grodblicken över folket som kommit dit, åt den som fordrar lägst ersättning för vård och underhåll.
August tänker på den leda som hans syster dömdes till då hon som elvaårig flicka blev piga i Malmö. Tänker på sin lillebror Frederick som gick till sjöss som gast så fort han fick en plats. Tänker på sig själv.
Min son ska ha det annorlunda.
Det är inte bara August som är huvudperson i Ahndorils ”Mäster-verk”. Läsaren får också följa Johannas slit för familjens och barnens överlevnad. Hon är inte lika övertygad som sin man utan längtar efter ett välordnat liv utan oron för vad som kommer hända honom vid nästa agitation. Att vara socialist innebär en stor risk, t.ex. i kontakten med polis, och solidariteten från andra arbetare är inte så självklar som man kan tro. Beskrivningen av arbetarklassen är också uppfriskande mångsidig. Männens kamp för rättvisa blandas med kvinnornas förhållanden och Palm inser att man kan utnyttjas på olika sätt i det kapitalistiska samhället.
Hela Palms liv slits mellan idé och verklighet och det kräver mycket av honom i form av personlig offervilja, mod och envishet. Konflikten med mer liberala socialister som t.ex. Hjalmar Branting finns också med. Med Palms bakgrund har han svårt att acceptera någon annan inriktning än den rena socialismen. Samarbete med liberalerna avfärdar han med idealistiska skäl, men också p.g.a. den känsla av underlägsenhet som han känner gentemot medelklassen. Trots alla motgångar kämpar han träget vidare mot målet att väcka de arbetande massorna till att organisera sig.
Palms strävan beskrivs trovärdigt i denna fiktiva berättelse som fullbordar Ahndorils trilogi om vetenskap, religion och politik. De två tidigare böckerna; Stjärneborg om Tyko Brahe samt Birgitta och Katarina om heliga Birgitta kan också starkt rekommenderas. Författaren har ett språk som känns samtida och målar effektiva personporträtt i historisk miljö.
Avdelning: Skönlitteratur Taggar: #socialism #historisk roman #recension
Kommentera
Anmäl textfel
