Mattias Lönnebo
Värderingar och romantik
Få saker är så tacksamma när det gäller att spegla en tidsanda och värderingar, som serietidningar. Jag har tidigare skrivit om skräckserier och den indignerade moralkpanik som de utlöste i femtiotalets USA, och i 1970-80-talets Sverige. Men vi har också romanantiska serier som satt sitt avtryck på unga generationer. Hur ska ett förhållande vara? Vad längtar vi efter?
Kärleksserier från igår speglar 50 och 60-talets syn på kärlek och romatik. Hur mycket har förändrats? Ja, en hel del, men många föreställningar lever också kvar i form av fördomar mot både män och kvinnor. Det förvärras av den växnade politiska och religiösa extremisen, både här hemma och i utlandet. Le, gråt eller sucka åt dessa serietidningsframsidor. Valet är ditt.
Avdelning: Serier Taggar: #feminism #könsroller #jämlikhet #romantik
Kommentera
Mattias Lönnebo
Gud och feminismen
När man följer nyheterna så kan man höra om olika religiösa riktningar som gärna vill ta ett steg tillbaka och motverka kvinnors rättigheter. Dessa finns. Men vi har många exempel på motsatsen. Gudstron kan vara en stark kraft till befrielse, förändring och att motverka diskriminering.
I Kyrkans tidning nr 4 2016 (Ulrika Knutson) nämns flera slående exempel på hur kristen tro gått hand i hand med kravet på kvinnlig rösträtt i Sverige och västvärlden.
Avdelning: Fakta Taggar: #feminism #religion
Kommentera
Esther Hansen
Vem var Stieg Larsson?
Med stort intresse har jag följt diskussionerna om Stieg Larsson, hans författarskap och arvet efter honom den senaste veckan. Aldrig tidigare har jag upplevt en så passionerad diskussion om litteratur. Till och med min lokaltidning har haft intressanta artiklar flera dagar i rad med anledning av David Lagercrantz så kallade fjärde bok i Millenium-serien. Det är spännande som en roman.
Vem var Stieg Larsson? För mig som inte personligen kände honom eller några andra inblandade i diskussionerna om honom eller hans litterära arv blir det ett pussel liknande det som finns berättat om i boken "Vem var Alice?" Av T R Richmond (se Kristina Jägerfeldts recension: http://www.litteraturmagazinet.se/t-r-richmond/vem-var-alice/recension/kristina-jagfeldt ).
Stieg Larsson beskrivs som antifascist, antirasist, feminist och socialist.
Som kvinna känner jag solidaritet med Eva Gabrielson som trots sitt långa samboskap med Stieg Larsson gick miste om det litterära förvaltarskapet och ekonomiska arvet efter författaren. Men som läsare och litteraturengagerad är jag tacksam för den spridning Stieg Larssons böcker och politiska engagemang får i denna tid då det behövs mera än någonsin!
Artiklar skrivs om Larssons socialistiska övertygelse, exempelvis Göran Greider i Expressen:
http://www.expressen.se/debatt/socialisten-stieg-larsson-har-raderats/ . Jag vet inte hur det var med det vid tiden för Milleniumböckerna Genom Larssons böcker får jag uppfattningen att han övergav de färglagda politiska höger-vänster politiska åsikterna till förmån för kampen för demokrati och feminismen, mot rasism och i synnerhet fascism.
Lagercrantz påstår att hans brinnande engagemang för Larssons personer, främst Lisbeth Salander kommer att skaffa Larsson en helt ny generation av läsare. Det tror jag på. Personligen håller jag på att läsa om hela Milleniumserien för att om möjligt kunna göra en avvägning av huruvida Lagercrantz med sin uppföljning gör Larssons författarskap rättvisa. Trots deras skilda politiska hemvist.
En rad kända deckarförfattare, gamla vänner och Gabrielsson tar avstånd från "gravplundringen" och andra drar fram hur några författare har fått sina figurer skyddade genom litterära förvaltare.
Stieg Larssons uttryckliga önskemål att överskottet från försäljningen av fjärde boken i serien skall tillfalla Expo lär delvis uppfyllas av förlaget och författaren. Fast först tar de sina arvoden.
Stieg Larsson var medgrundare av den antifascistiska tidningen och stiftelsen Expo. Det blev hans viktigaste politiska engagemang de sista åren av hans liv. Expo har lyckligtvis fått en del av de pengar Larsson velat investera häri.
En av Larssons allraviktigaste uppgifter var att avslöja den svenska fascistiska rörelsen och han har skrivit flera viktiga artiklar och böcker om det. Mycket tidigt skrev han om Sverigedemokraterna, deras arbetsformer och taktik för att ta sig in i riksdagen. Artiklar som vi i efterklokhetens ljus kan se har besannats.
De av hans tankar som kommer tydligast till uttryck i hans världsberömda böcker är hans konsekventa feminism. Jag älskar alla kvinnorna i Milleniumserien, inte bara Salander utan chefredaktör Erica Berger och de övriga kvinnorna på Milleniumredaktionen, ex-polisen vid Milton Security Susanne Linder. Och i hög grad säkerhetspolisen Monica Figuerela.
Bara en sådan enkel scen som mötet med statsministern, justitieministern och chefen för förvaltningsskyddet (alla tre män): Statsministern ser på Figuerela: Kaffe? -Ja, tack, svarar hon och lutar sig tillbaka. Det blir justitieministern som serverar kaffet.
För ytterligare information, läs även stieglarsson.info
Avdelning: Taggar: #Millenium #feminism #demokrati #fascism #rasism #socialism #spänning
Kommentera
/Visa 1 kommentarer
Eleni Schmidt
Hösten är tillbaka
För all del, det är supervarmt och soligt, men jag har börjat jobba och då är det faktiskt höst, anser jag.
Avdelning: Skönlitteratur Taggar: #feminism #anorexi #rivalitet
Kommentera
Eleni Schmidt
Flickors historia
Jag läste att tredje delen av "Flickornas historia" har kommit ut.
Avdelning: Fakta Taggar: #Flickor #feminism #litteratur #historia
Kommentera
Mattias Lönnebo
Urslula Le Guin får stort litteraturpris
Feminist, världsberömd författare och drömmare
Urslula Le Guin fick nyligen ta emot ett av Amerikas finaste bokpriser ur Neil Gaimans hand, ”the Medal for Distinguished Contribution to American Letters 2014” Detta pris avser att belöna ”individer som haft en exceptionell påverkan på landets kulturella arv”.
Avdelning: Fantastik Taggar: #fantasy #pris #feminism #queer #sagor #sociologi
Kommentera
Sebastian Lönnlöv
Obligatorisk läsning!
Jag får erkänna det direkt: jag var väldigt skeptisk till Liv Strömqvist väldigt länge och hade svårt att hänga med i hypen över hennes serier. Först med sin förra bok, "Ja till liv", började hon vinna över mig på sin sida. Med nya albumet "Kunskapens frukt" är jag definitivt frälst.
Där Strömqvists tidiga album varit ganska spretiga har "Kunskapens frukt" en sylvass, knivskarp riktning. Det faktaboksdrag som ofta funnits hos Strömqvist når här en väldigt personlig blomning. Det är bara att luta sig tillbaka och insupa nya kunskaper, komplett med referenssystem!
"Kunskapens frukt" handlar om kvinnans könsorgan. Hur kommer det sig att så många kvinnor vill operera sina blygdläppar så att de blir mindre? Varför är det ett hot om kvinnans könsorgan är stort, tar plats, breder ut sig? Kan det hänga ihop med att det enda som räknas på kvinnans kön egentligen inte är det yttre utan själva slidan, för att bara just den ryms i vår logik kring sex och befruktning?
Vilken historia har kvinnans kön - vad har ändrats i hur vi ser på könsorgan? Hur kommer det sig att kvinnor idag anses ha svårt att få orgasm, medan det tidigare har funnits uttalanden om att kvinnor tenderar att komma för tidigt? Hur påverkades synen på sex av att man tidigare trodde att kvinnan måste få orgasm för att kunna bli med barn?
Hur kommer det sig att vi idag ser på mannen som mer sexuellt driftigt än kvinnan, medan kvinnan tidigare setts som den liderliga, känslostyrda som lockar med sig den annars logiske mannen? Varför ska kvinnor behöva känna att deras kön är ofräscha? Och varför ses mensblod som äckligt idag när det tidigare har tilldelats magiska egenskaper?
Mycket av könsroller och tänk kring sex är så extremt tidsbundet. Just detta visar Strömqvist. Ett viktigt ämne - extremt väl genomfört. Många har sagt det och jag upprepar: Obligatorisk läsning!
Alltså: Läs "Kunskapens frukt". Det är inte en uppmaning. Det är en order.
Avdelning: Serier Taggar: #feminism #kvinnligt #hyllning
Kommentera
Mattias Lönnebo
Häxhammaren
En av historiens vidrigaste bestsellers (Ja, det var faktiskt en sådan!) är Häxhammaren av de dominikanska inkvisitorerna, Jacob Sprenger och Heinrich Kramer 1487.
Boken beskriver hur man hittar och oskadliggör häxor och trollkarlar. Den fullkomligt dryper av kvinnohat och vidskepelse, och kopplar detta till kristen tro på ett sätt som även fick de medeltida teologerna att höja på ögonbrynen. Den stämplades som skadlig och som ett falsarium, både av inkvisitionen och universitetet i Köln (som i boken påstås stödja skriften, vilket alltså var en ren lögn) Kramer dömdes av inkvisitionen för kätteri, men det var för sent. Tryckpressarna spred boken som blev allt populärare hos vidskepliga människor. De stora häxförföljelserna, masshysterin som kom på 1600-talet, skedde framförallt i norra Europa, där kyrkan efter reformationen underställts de världsliga domstolarna och kungamakten. Det teologiska avståndstagande som den romersk katolska kyrkan gjort kunde därför inte stoppa häxprocesserna i norr. Minst 40-60000 människor mördades, de flesta var kvinnor.
I Sverige var det populärt att använda barn som vittnen. Rättegångsprotokoll finns bevarade och domarna använde ledande frågor eller hot för att få barnen att ange häxorna. Häxjakten i Sverige ledde till att 300 prsoner dog och stödde sig på en lag mot häxeri från 1608. Föföljelserna kalaldes "Det stora oväsendet" 1668-1676. Alla slags människor var inblandade i förföljelserna, bönder, präster, soldater, män, kvinnor och barn, och kommisionerna mot häxor utsändes av kungen själv. Men en av ledmöterna i Stockholmskommisionen, prästen Erik Noraeus tvivlade. Han fick höra att en av kvinnorna erkänt under tortyr. Han övertalade två av de andra ledmöterna att göra om förhören. Hon och flera andra kvinnor räddades, när man insåg hur förhören gått till samt att barnen som vittnade hade ljugit. Sveriges sista häxprocess inträffade år 1757, då 18 personer förklarades oskyldiga. Det dröjde dock ända till 1779 innan lagen om häxeri togs bort.
Och vad hände med barnen i Stockholm som vittnat falskt? Först utnyttjades de av systemet, därefter blev de straffade för sina lögner. "Det ena vittnet efter det andra kallades in och erkände gråtande samma sak. Gävlepojken och tre flickor som ansågs ha varit anstiftare blev dömda till döden och avrättade. Några barnavittnen valdes som varnande exempel att piskas offentligt. En flicka som skulle piskas på fyra torg i Stockholm dog innan hela straffet verkställts." (Jan Milld 2008)
Vi förfasas! Hur kan det komma sig att hysterier av detta slag kan uppstå? Vi vet att häxförföljelser fortsätter än idag mot män och kvinnor i vissa delar av världen där vidskepslen är utbredd och människor är fattiga och saknar grundläggande utbildning. Annars tenderar vi nog att lägga vidskepligt hysteri av detta slag till något som hände då, och som vi aldrig skulle kunna göra oss skyldiga till.
Tänk så snabbt vi glömmer! Det var inte länge sedan judar, romer och andra sk "undermänniskor" massutrotades i Europa. I jämförelse med detta är häxprocesserna en parantes. Det finns alltså en tendens hos oss människor att demonisera andra för att själva känna trygghet och makt. Dessa tendenser tycks stärkas i kristider, och när samhället förändras på ett för oss okontrollerbart sätt.
Små grupper demoniserar gärna sin omgivning, det är välkänt - tex terrorgruppper och extremister. Det IS nu gör mot kristna och mot andra irakiska minoritetsgrupper är fasaväckande. I Sverige utsätts judar åter från förföljelser från extermister.
Vi får var och en se upp så att vi inte faller in i destruktiva beteenden utan i stället väljer den universella kärlekens väg: "Du ska älska din nästa som dig själv"
Avdelning: Fakta Taggar: #Häxhammaren #kvinnohat #feminism #magi
Kommentera
Elin Lucassi
Jag är så trött på att försvara feminismen
Mina vänner är fina människor...eller?
En del av mina vänner är kvinnor. Andra säger sig älska kvinnor.
Dessa mina vänner är fina människor. De är inte rasister. Definitivt inte!
-De skulle inte posta black face-bilder på facebook.
-De skulle inte skriva rasistiska kommentarer om sin älskade med bakgrund i annat land än Sverige och sen hö-hö-höa bort det som "det är ju bara ett skämt".
-De skulle inte garva åt folk som röstar på tex V, mp för att få en motvikt till Sd.
-De skulle inte raljera över partiledaren som uttalar sig antirasistiskt.
-De skulle inte lägga upp motpropaganda från Sd som förvanskar antirasistiska partiprogram.
-De skulle verkligen inte kräva att man skulle ha kallat black power-rörelsen för humanism-rörelsen "för det handlar ju om att ALLA är lika mycket värda och då blir det skevt att bara prata om de svartas rättigheter".
Dessa mina vänner kan relatera till att det djupt mänskliga i att identifiera sig med den grupp man placerats i. Den svarte mannen kan förmodligen relatera till apartheid på ett djupare plan än den med beige hud. Den rullstolsburen kan antagligen relatera till den som inte får jobb pga att arbetsgivaren vägrar sätta in rullstolsramp på kontoret. Den med judisk bakgrund blir nog särskilt illa berörd av berättelser från förintelsen.
Jag som kvinna relaterar till alla de kvinnor i världen som pga att de är just kvinnor inte får samma förutsättningar som den som är man. Det berör mig på djupet när jag läser om kvinnor som inte får köra bil, som stenas, som får lägre lön, som skuldbeläggs för den våldtäkt de blivit utsatta för, som bär sin familjs heder mellan sina ben, som får kortare taltid i skolan, som alltid måste få prefixet "tjej" eller "dam" placerat framför dem aktivitet de utövar, som inte får rätt medicinsk vård eftersom den mesta forskningen utgår från mannens fysiologi.
Jag relaterar till allt detta i egenskap av kvinna. Eftersom det skulle kunna handla om mig. Eller min mamma, dotter, svärmor, syster, farmor.
Jag läser. MYCKET. En väldigt stor del av det jag läser förminskar denna min känsla av obehag inför vad kvinnor utsätts för.
-Mina vänner postar stereotypa bilder på kvinnor på facebook.
-Mina vänner skriver misogyna kommentarer om sin älskade och viftar bort det som "bara ett skämt"
-Mina vänner garvar åt folk som röstar på F!
-Mina vänner raljerar över feminister
-Mina vänner sprider motståndarnas falska F!-information
-Mina vänner kräver att den feministiska rörelsen byter namn till humanism "för det handlar ju om att ALLA är lika mycket värda och det blir skevt att bara prata om kvinnors rättigheter".
Jag börjar bli trött på att förklara och försvara. På att bemöta "men inte alla män"-argument. På att le överseende när ni garvar åt mig och mina vänners kamp.
För att citera systrarna Kronlöf, "tur för dig, att jag är en så jävla PK-tjej".
Avdelning: Taggar: #genus #feminism
Kommentera
/Visa 8 kommentarer
Sebastian Lönnlöv
Munro skriver starkt om genus
Jag har aldrig tidigare läst Alice Munros noveller, hur jag nu har kunnat undgå det. När hon fick Nobelpriset kastade jag mig inte över de böcker av henne som jag hade hemma, utan lånade ut dem. För en vecka sedan fick jag tillbaka de bägge böcker, ”Dance of the Happy Shades” och ”To Much Happiness”. I den förra, som var Munros debut och utkom redan 1968, finns en novell med namnet ”Boys and Girls”. En novell som fick mig att överösa marginalerna med utropstecken.
Avdelning: Skönlitteratur Taggar: #noveller #novellsamling #genus #kön #feminism #barndom #uppväxt #kvinnligt #Nobelpriset
Kommentera
Joanna Górecka
Jag fortsätter vara arg och håller utkik efter dicklitt
På tal om skepsis mot det kvinnliga författarskapet. Jag lyssnar ofta på en dokumentär från P1 som heter Vad spelar könet för roll? som handlar om vilka roller skådespelerskor får spela på teatern.
Ni kanske kan gissa vad det handlar om för roller. Ofta tråkiga stereotypa roller skrivna av män. Rollfigurer som gärna ska hålla käften, svimma eller dö när de inte är upptagna med att fläkta sig eller rodna.
Jag tycker att dokumentären säger mycket om vårt samhälle.
Det finns en sekvens där Magnus Florin, chefsdramaturg på Dramaten intervjuas.
Reportern frågar.
- Kan det finnas någon kvinnlig Strindberg som blev bortskuffad för att hon inte… fick finnas?
- Nej, det kan man säga att det inte göra. Det är inte något som skulle gå att skuffa undan.
- Är det så?
- Nej. Det finns ingen kvinnlig Goethe eller kvinnlig Beethoven.. det är sådana gigantiska författarskap… det finns ingen kvinnlig Shakespeare.
Det gör mig nästan lite fnissig. Kvinnor hade inte mycket tid eller utrymme att vara genier på nämnda geniers tid, de var upptagna med att försöka att inte kvävas av alla korsetter och kyskhetsbälten samhället hade låst dem i. Men håller du inte med mig om att det rimligen borde ha funnits ett och annat kvinnligt geni inlåst i alla burar?
Nej, Magnus Florin, chefsdramaturg på Dramaten. Det finns ingen kvinnlig Strindberg. Men glöm inte att det inte finns någon manlig Victoria Benedictsson, det finns ingen manlig Charlotte Brontë, ingen manlig Virginia Woolf, Sylvia Plath, Emily Dickinson, Karin Boye, Marguerite Duras, Djuna Barnes, Jane Austen och jag kan fortsätta rabbla tills jag tappar tungan.
Samma radiodokumentär. En annan dramatiker drar i till med att säga:
- En kvinnlig Dostojevskij, hur fan hade det sett ut?
Han erkänner visserligen att Emily Dickinson var briljant, men hon var ett sprött geni, hennes författarskap var som glaaas, inte lika explosivt eller våldsamt som ett manligt författarskap. Det explosiva och våldsamma, det traditionellt manliga, verkar enligt den talande naturligtvis stå över det spröda, traditionellt kvinnliga.
Nanna Johansson skriver förresten briljant om det här http://www.politism.se/nanna-johansson/man-som-ar-ointresserade-av-kvinnor/ – män som inte vill läsa böcker skrivna av kvinnor.
Vill förresten göra en shoutout till alla bokhandlar: var är all dicklitt? För könssorteringen är inte jämställd i bokhandlarna. Böcker som handlar om kvinnor har redan en egen vedertagen rubrik - chicklitt, medan böcker som handlar om män befinner sig i ingenmansland. De kan tydligen vara allt mellan romaner till deckare till geniaaaaliska, explovisa och våldsamma.
Taggar: #arg #dicklitt #chicklitt #feminism #jämställdhet #könssortering
Kommentera
/Visa 1 kommentarer
Sebastian Lönnlöv
Arga manifest
Jag har läst två manifest på sistone: "Queer Nation-manifestet" och "SCUM-manifestet". Texten som lade grunden till den ilskan queeraktivismen, i spåren av aids, och så en av de mest omdiskuterade moderna texterna någonsin.
"Queer Nation-manifestet" finns fritt tillgängligt på nätet, i svensk översättning tack vare Lesbisk Pocket - sedan start har Queer Nations manifest bara varit menat för icke-kommersiell spridning. "SCUM-manifestet" av Valerie Solanas har Sara Stridsbergs översatt och skrivit ett intressant förord till.
Vad är då skillnaderna - och likheterna?
Taggar: #kvinnlighet #manlighet #genus #queer #hbtq #feminism #manifest
Kommentera
Mikael Rapp
Efter Fittstim. Några ord till tröst...
När jag var ungefär 12-13 år var det en dag på skolan då några tjejer från klassen kom fram och frågade mig om jag var feminist. Jag var ung då och helt oengagerad i samhällsfrågor så jag frågade vad det var för något. Jag fick det berättat för mig att en feminist tror att könen ska vara jämställda. Jag tyckte svaret var rätt uppenbart. Mot slutet av dagen hade det blivit en grej och både killar och tjejer gick runt och frågade sina skolkamrater om dem var feminister.
Vi spolar fram ungefär tio år: Samma människor som då gick runt och frågade om sina skolkamrater i praktiken var för jämställdhet är upprörda, för att inte säga arga efter att ha sett första avsnittet av Belinda Olssons dokumentärserie Fittstim. Att programmet har fått en hel del känslor att blossa upp hos människor i alla åldrar är det nog inte många som missat. Speciellt om man som du läser Litteraturmagazinet lite av och till. Och det kan väl vara helt i sin ordning. Om vi utgår ifrån frågan Olsson ställer i början av första avsnittet; "Har feminismen spårat ur?" kan man ju säga att resultatet blev mindre än lyckat!
Låt mig förklara: Jag har inget problem med frågeställningen. SVTs uppgift är att granska och kritisera och som en av dem ledande politiska rörelserna förtjänar feminismen uppmärksamheten. Stå ut med mig för om det är nåt feminismen tål, så är det granskning. En rörelse vars målsättningar utan att tveka är sunda och korrekta har ingenting att dölja.
Min kritik riktar sig främst, precis som många andras, mot hur dåligt hela spektaklet var. Det är allvarligt men jag kunde inte låta bli att småle för mig själv medan jag såg det. Kan ha varit skadeglädje. Inte ofta man får se nån göra bort sig så mycket på en timme. Att påstå att man ska granska feminismen på det sätt som Olsson utger sig att göra och sedan låta hela programmet handla om feminister vars aktivism är väldigt smal i sina sakfrågor för att dessutom sen påstå att rörelsen som helhet skulle ha tappat kompassen får mig att undra om Olsson bara är ute efter att provocera.
Men jag vill ändå säga några uppmuntrande ord till dem tusentals (miljontals?) personer som blivit rosenrasade av programmet. Från min färgade bild på twitter verkar det som att programmet har fått hela massor med människor att mera aktivt organisera sig i feministiska organisationer. Är inte det bra?
Dem som redan är engagerade i samma organisationer verkar översköljda av en vilja att motbevisa Belinda Olsson och har börjat fokusera mer (eller mer tydligt i alla fall) på just dem frågor som ligger till grunden för feminismen och som Olsson påstår försvunnit från den svenska feminismen. Är inte det bra?
Det kliar så mycket i fingrarna bland de svenska mediernas debattörer att nästan alla vill vara med och kritisera programmet och prata om hur mycket fel Olsson har och varför. Det har skapat debatt helt enkelt. Är inte det bra?
Är hela efterspelet ändå inte lite win-win? Belinda Olsson fick göra tv och skapa debatt vilket hon ju åtminstone lyckats med, och feminismen har fått sig en extra liten adrenalin-boost. Inte för att det har behövts men ändå... Jag tror att den svenska feminismen kommer tjäna på Fittstim. Och om det inte vore för att hon så kraftigt övertygat mig om det motsatta så skulle jag nästan tro att Belinda Olsson på ett mycket intelligent sätt använt sig av nån sorts omvänd psykologi (om det bara vore så väl...) för att mobilisera feminister över hela Sverige. Dem kallar mig Mikael Rapp, proffsoptimist. Lycka till!
Avdelning: Taggar: #feminism #fittstim #tröst
Kommentera
/Visa 2 kommentarer
Joanna Górecka
Genant nog läser jag helst Strindberg när han hatar kvinnor
Alla har sin egen Strindberg och jag kan ju berätta om min Strindberg , om ni såhär på en lördag känner att det vore lite party att få höra om hur min Strindberg ser ut (klart ni känner så!)
Först och främst borde jag berätta att jag ibland kallar honom för Agge. För att lätta upp stämningen liksom. (Han gillar inte det, men vad kan han göra när han är hm, hädangången) (Faktum är att jag inte tror att han gillar mig heller, men återigen – inte mycket att göra åt.)(Hehe.)
Avdelning: Klassiker Taggar: #kvinnohat #feminism #självupptagen
Kommentera
/Visa 1 kommentarer
Vesna Prekopic
"Fittstim"-frågorna lika viktiga nu som då
De senaste dagarna har debatten om feminism och antifeminism minst sagt rört upp känslor. Redan innan sändning hade "Fittstim - min kamp" fått så mycket uppmärksamhet, att när det väl sändes måste champagnekorkarna flugit högt bland alla ansvariga på svt. Programmet skulle undersöka om feminismen har gått för långt och förutom att själva frågeställningen provocerade, så provocerade programledaren och huvudpersonen Belinda Olsson bara genom att ha gjort programmet.
Avdelning: Fakta Taggar: #fittstim #feminism #antifeminism #jämställdhet
Kommentera
Vesna Prekopic
När män som hatar kvinnor inte bara är en boktitel
Maria Svelands bok Hatet är en bok som är svår att släppa ifrån sig, om man är intresserad av politik och samhällsfrågor. Jag sträckläste den i höstas i ett handsvettigt svep. Idag tog jag fram den igen innan jag gick på föreläsning med författaren själv om sin bok om antifeminismen och dess uttryck i Sverige.
Avdelning: Fakta Taggar: #feminism #antifeminism
Kommentera
Carolina Landin
Det där med att vara kvinna
Konsten att vara kvinna är en typisk toalettbok. Och med det menar jag inte att jag helst skulle vilja spola ner den på toaletten – nej, inte alls! Jag gillade den! Men det är en sån där bok som på inga villkors vis kan läsas i ett sträck, och då passar det utmärkt att ha den liggandes inne på toaletten så att man kan läsa den i småportioner då och då under dagen.
Avdelning: Skönlitteratur Taggar: #recension #feminism
Kommentera
Sonja Abrahamsson
Tankar kring SCUM-manifestet
Slutligen tog jag ändan ur vagnen och läste det omtalade SCUM-manifestet av Valerie Solanas. Jag ville se vad the fuzz var about som jag brukar säga när jag inte fattar nånting om något som är allmänt omtalat.
SCUM-manifestet är lite som bibeln: många har läst andras tolkningar av skriften och gett egna utlåtanden därefter, i stället för att själva läsa boken för att kunna bilda sig en mer självständig uppfattning.
Avdelning: Klassiker Taggar: #feminism #jämställdhet
Kommentera
/Visa 2 kommentarer
Elin Lucassi
Kap 4-6 Helgonlika män och feministiska tendenser
Kapitel 4 inleds dramatiskt med att den store tågbaneentreprenören McNamara som något slags mörkt varsel plötsligt lämnar skeppet. Han drar helt enkelt. Det enda han lämnar efter sig är en hög kontrakt värda en förmögenhet. Dagny är i chock! Vad är det som håller på att ske. Stämning känns allt mer ödesmättad.
Avdelning: Klassiker Taggar: #elinläserayn #politik #feminism #genus
Kommentera
/Visa 1 kommentarer
Sebastian Lönnlöv
Det finns många fler än 50 nyanser
Sitter just nu och lyssnar på Frida Hyvönens låt "Pony", som känns som en intressant kommentar till 50 nyanser, som ju aktualiserats nu i och med att hela trilogin varit lös inspiration för sexiga underkläder. Ett sätt att tjäna pengar på ungefär samma sorts marknadsföring som vanligt, bara lite extra kryddad - inte med BDSM förstås, men med lite vaga antydningar till underkastelse.
Kan BDSM vara intressant? Absolut! "Pony" har rader som dessa:
A stable’s where you learn to be in charge and not take shit
Dress to the occasion
Leather boots and a stiff black whip
I don’t even have to use it
I just hold it like this
Pony knows when she sees it
That does she not behave she’ll get to taste it
Pony knows when she sees it
That does she not obey she’ll make me use it
[...]
Tickle the palm of my hand with grey eager lips
I give you sugar pony if you give me obedience
Tickle the palm of my hand with grey eager lips
I give you sugar pony if you give me this
Här tycker jag att vi har intressanta anspelningar på underkastelse och lydnad, två krafter som vi människor ju har en tendens att hänfalla åt. Och även i litteraturen finns det spännande exempel. Vad sägs om "Huden är det elastiska hölje som omsluter hela lekamen" av Bjørn Rasmussen, där vi både har hästar, ridlärare med piska, självskadebeteende och en massa sex.
Eller vad som helst av Christine Falkenland. Här snackar vi sexdrypande skildringar som är rejält obehagliga på många plan och samtidigt fängslande. Gertrud Hellbrand är en annan gigant i genren.
Men om jag ska läsa något om BDSM eller sex över huvud taget så ska det vara mångbottnat. Det ska våga gå över gränser på ett intressant sätt, något som ger upphov till frågor, tankar, känslor. Det ska beröra, både genom obehag och spänning. Det ska inte lämna mig likgiltig - men det ska gå att läsa in saker i skildringarna.
Det, vågar jag påstå, är något helt annat än fler dussinberättelser som dryper av förlegade könsroller och unkna värderingar i största allmänhet. Det är inget fel på sexuella lekar och praktiker som leker med dominans och undergivenhet, men det krävs mer än lite blaskig BDSM för att göra ett verk riktigt angeläget.
Avdelning: Skönlitteratur Taggar: #50 nyanser #sexualitet #genus #feminism #musik
Kommentera
/Visa 1 kommentarer
Sebastian Lönnlöv
Alla barn har inte en "mamma och pappa"
På mitt jobb försöker vi tänka normkritiskt. Att inte gå in och tillskriva folk vissa relationer eller egenskaper för att vi förutsätter en viss sexualitet, en viss könsidentitet, och så vidare. Det handlar om att hellre säga partner än pojkvän/flickvän/fru/make ifall vi vet att personen har en partner, men inte vet könet på denna. Vet vi inte om personen har en partner ska vi självklart inte förutsätta att så är fallet! Hen kanske har två, tre eller ingen alls.
Avdelning: Barn Taggar: #genus #normkritik #normer #familjer #föräldrar #feminism #bibliotek
Kommentera
/Visa 7 kommentarer
Sebastian Lönnlöv
Marjane Satrapi - Broderier
Titeln på denna serieroman är tvetyg. Dels kan det syfta på textila broderier, dels på den "helbrodyr" som innebär att kvinnan låter sy ihop sin "mödomshinna" för att verka vara oskuld (ni vet den där "mödomshinnan" som råkar ha blivit tagen på allvar i tusentals år fast den bara nästan finns).
Det handlar om en grupp iranska kvinnor i olika åldrar som sitter runt en tesamovar och utbyter berättelser om sina egna liv och andras - kvinnors liv, även om män alltid finns med på ett hörn. Mycket oskuld, förlorad oskuld och sexuella erfarenheter blir det. Allt är hållet i en ganska lättsam ton fastän berättelserna ofta är tämligen allvarliga.
Betyg: 7/10
Avdelning: Serier Taggar: #recension #Iran #genus #feminism #sexualitet #kärlek
Kommentera
Sebastian Lönnlöv
Sara Stridsberg - Medealand
Här är Medea psykiskt sjuk, självdestruktiv, tidvis intagen, ibland med sin kropp som emotionell handelsvara, en flykting som inte får stanna av humanitära skäl utan ska utvisas, en manipulativ människa i djupaste nöd som kan döda för att hämnas när hon inte blir bemött med kärlek. Till och med döda sina egna barn. De som är döda när pjäsen börjar. Eller lever de ännu?
Är de där i vita rockar läkaren och sköterskan eller gudinnan och medhjälparen? Är modern ett spöke eller en hallucinerad skugga? Här finns mycket som inte går att slå fast. Här finns diverse anspelningar på Södergran och Lysistrate. Här finns en styrka, en kraft, en råhet, en desperation som gör att jag både skulle ha gett allt för att se den på scen, och aldrig skulle ha velat utsätta mig själv för den pärsen.
Jag kanske reagerar starkare än andra för att där jag växte upp fanns en familj med ett äldre barn och nyfödda tvillingar och en mamma som fått förlossningspsykos. Hon hade en stödperson hos sig hela dagarna, men en morgon kom stödpersonen för sent och pappan hade bråttom och under den tid hon var ensam hemma hann mamman döda barnen och ta en tablettöverdos. Hon kördes till sjukhus, magpumpades och överlevde för att sedan hamna på rättspsyk där hon så småningom kom ur psykosen men aldrig kom undan det hon gjort.
Jag gillade aldrig Euripides Medea, men nu känner jag mig lite, lite sugen på en omläsning...
Betyg: 8/10
Citat ur pjäsen:
"Du kan springa, men du kan aldrig försvinna."
"Jag antar att han ljuger henne full med skit och knullar henne tills hon skriker."
"Hjärta för hjärta. Öga för öga. Kön för kön."
"Jag är inte rädd för okända. Jag är bara rädd för dem jag älskar. En främling kan aldrig skada mig."
"Vad är egentligen en mor utan sina barn? (tystnad) En omänniska. En solförmörkelse. En söndersliten ros."
"Den svarta rosen. Svindeln. Sekundresan ut bland stjärnorna och tillbaka."
"Min kärlek är ett terrordåd."
"Jag drömde att en fjäril flög ut ur min mun och sade att jag var förlåten."
"En mor går upp på berget med sin yngsta son. Himlen är fet och molnen gnistrar. Det tar dagar att ta sig dit på knubbiga små ben, men han älskar äventyret. På toppen av berget hjälper han henne att samla ihop kvistar och ruttnande löv. Hon förbereder en eldstad. ... Hon väntar på att någonting ska stoppa henne. Hon väntar på att Gudarna ska kliva ner ur himlanrna och skona henne och ta allt det brännbara ur hennes händer. Men det finns ingen Gud. Ljuset dör."
"Blunda nu mina älsklingar. Allt ska bli bra, min lilla Tiger. Ingenting kommer att hända oss mer. Mamma ska ta er in i det mjuka, ljuvliga mökret."
Avdelning: Skönlitteratur Taggar: #recension #hyllning #teater #pjäser #dramatik #feminism #genus
Kommentera
Sebastian Lönnlöv
Bitterfittan
Maria Svelands Bitterfittan är snabbläst och svårsläppt med sin ringa mängd sidor och sitt lättlästa sätt att presentera inte särskilt lättsamma teman. När jag köpte Bitterfittan för flera månader sedan skämdes jag nästan. Kanske för att jag fått helt fel intryck av vilken sorts bok det var. Kanske för att jag egentligen inte var särskilt sugen på att läsa den. Kanske för att mina fördomar säger mig att böcker som kan köpas på Konsum inte är värda min uppmärksamhet. Hursomhelst förpassades Bitterfittan till bokhyllan och där stod den tills min mamma lånade, läste och blev lyrisk. Då växte min nyfikenhet. Rejält.
Bitterfittan har en stark berättarinna som påminner mycket om mig själv under de år då jag hade som mest problem med min egen och andras inställning till min könsidentitet och sexuella läggning. De åren då jag var som mest arg över den begränsade könsroll jag förväntades hålla mig inom. Bitterfittan sjuder av en sund ilska och en berättarlusta som använder språket väl - inte experimentellt, men effektivt och lekfullt.
Jag har med besked slutat ångra att jag köpte den här knallrosa pocketen, ty den är värd sin vikt i guld. Jag stör mig på vissa generaliseringar - slutsatserna är väldigt rimliga men argumentation brister ibland - riktigt så enkel som den framställs är inte världen. Detta är dock jordnötter i sammanhanget. Jag gläder mig över att Maria Svelands debut smyckar topplistorna och kan köpas på Coop. Jag önskar bara ännu mer debatt kring budskapet, både det jag känner igen och det jag tvekar inför. Har du läst Bitterfittan är jag säker på att du har tankar att dela med dig av. Varsågod! Kommentarfältet och Tekoppen väntar spänt.
Avdelning: Skönlitteratur Taggar: #recension #genus #feminism #hyllning #föräldraskap
Kommentera
Anmäl textfel
