Anne-Charlotte Östman

Politik och dramatik i 1940-talets Berlin

Som motståndare till den nazistiska ideologin har förstås kommissarie Schenke en del att parera"

Simon Scarrows kriminalkommissarie Horst Schenke i "Döden i Berlin" är en ytterst sympatisk figur. Handlingen utspelar sig under några få dagar före Blixtkriget den 10 maj. Det är fiktion men inom en korrekt historisk och politisk ram. Schenke är inte med i nazistpartiet, och han har avböjt erbjudandet från Heydrich att få en tjänst inom SS. Han ser som sin främsta uppgift att bekämpa de ligor som härjar i krigets Berlin. I boken ligger fokus på bedrägerier med ransoneringskuponger. 

Som motståndare till den nazistiska ideologin har förstås kommissarie Schenke en del att parera. l egenskap av f d racerförare bjuds han in till en soaré hos en partihöjdare. I en obetalbar scen dyker Hitler upp i biblioteket, där Schenke tagit sin tillflykt. Tillsammans träder de in i festsalen, Hitler med armen runt Schenkes axlar. Führern presenterar Schenke som en sportslig hjälte och jämför honom med de soldater som slåss för Tredje riket. När Hitler tystnar känner sig Schenke tvingad att höja armen till en Heil Hitler-hälsning. Illamående lämnar han tillställningen så fort som möjligt.

Scarrow är bra på att skapa roliga dialoger mellan Schenke och hans kolleger och dem som de utreder. Det är tuffa killar på båda sidorna. 

Spänningen förtätas efter hand som sig bör. När en av de värsta brottslingarna visar sig ha en hållhake på Schenke stiger dramatiken till sin höjdpunkt.

Kommentera

Carolina Landin

Bok- presentation:	Plommonträdet
Författar- presentation:	Ellen Marie Wiseman

Om krigets fasor, och om skuld

Det tog ovanligt lång tid för mig att komma in i den här boken – gång på gång la jag ner den igen och tog upp andra böcker som verkade roligare och mer lättlästa. Förvisso inleds Plommonträdet av många och långa beskrivningar: den lilla tyska staden ska beskrivas, alla rummen i huset där Christine bor ska beskrivas, gatorna, trädgården, mormors utseende, Christines älskade Isaacs hårfärg, ögonfärg, kläder och längd, skogarna som ligger kring staden. Men jag brukar inte ha problem med långa beskrivningar. Inte egentligen, om de på så vis fint målar upp en miljö för mig och det gjorde dessa. Rena idyllen. Det som fick mig att hela tiden lägga ner boken var just det att jag visste att den skulle handla om andra världskriget. Att den skulle bli jobbig att läsa. Jag har läst så många böcker om andra världskriget och visste vad jag hade framför mig. Förtvivlan, sorg och ilska. Att läsa om krigets fasor och om vad människor är kapabla att göra mot varandra är hemskt. Men ändå på något sätt nödvändigt.

Läs hela inlägget ...

Kommentera