Den sista indianboken
Fantasyn har tagit över efter indianböckerna
Indianböcker är en utdöd genre. “De spännande äventyren och kampen mellan ont och gott hittar läsarna numera i fantasylitteraturen”, säger forskaren Yvonne Pålsson vid Umeå universitet som skrivit en avhandling om svenska ungdomsböcker om indianer.
Lekar och leksaker på temat “cowboys och indianer” präglade många barn i Sverige under 1900-talet. Inspirationen kom bland annat från “indianböcker” – som under förra seklet var en lika stark genre som “hästböcker”. Men det senaste trettio åren har något hänt. Indianböckerna har i princip försvunnit helt. Det visar forskaren Yvonne Pålsson vid Umeå universitet i sin avhandling “I Skinnstrumpas spår. Svenska barn- och ungdomsböcker om indianer, 1860-2008" som hon lade fram i maj 2013.
I avhandlingen kom Yvonne Pålsson bland annat fram till att genren "indianböcker" började dö ut på 1980-talet. Böcker om kampen mellan indianer och vita var tidigare enormt stor och präglade flera generationer barn efter att den första och klassiska indianboken “Den siste mohikanen” av James Fenimore Cooper översattes till svenska i mitten av 1800-talet.
“De spännande äventyren och kampen mellan ont och gott hittar läsarna numera i fantasylitteraturen”, säger Yvonne Pålsson i ett pressmeddelande från Umeå universitet..
En traditionell indianbok är, enligt forskaren , “en äventyrsberättelse om konfrontationer mellan indianer och vita, oftast skildrade ur de vitas perspektiv, med överfall och tillfångatagande som vanliga motiv och med handlingen förlagd till de djupa skogarna eller prärien. Indianerna beskrivs antingen som onda och blodtörstiga eller goda och ädla. I båda fallen är de underlägsna de vita och dömda till undergång eftersom civilisationen måste främjas.”
I USA och Kanada finns idag en typ av biografiskt präglade ungdomsromaner skrivna av författare med rötter i den indianska kulturen – men de översätts sällan till svenska.
Anmäl textfel
Läs mer ...
