LitteraturMagazinets recension
av Tiger, Tiger, Tiger, Åsa Lind
Lekfull jakt efter grannens katt
Tigern är grannens katt, och allt du vill är att leka med den. Men det vill inte alltid Tiger. Katten är lite lurig på det sättet. För vart gömmer sig Tiger? Var tar Tiger vägen? Och när kommer Tiger fram igen?
”Tiger, Tiger, Tiger” med text av Åsa Lind och bild av Joanna Hellgren var kanske den mest otippade nomineringen till Augustpriset 2019 i barn- och ungdomskategorin. Bilderboken hade faktiskt glidit ganska obemärkt förbi, utan särskilt många recensioner och omnämnanden alls. Men det gör den inte mindre förtjänt av sin nominering! Priset gick till sist till Oskar Kroons mellanåldersbok ”Vänta på vind”, men ”Tiger, Tiger, Tiger” hade helt klart varit en lika värdig vinnare.
Det är djurkärleken jag personligen tar med mig från boken. Den villkorslösa djurkärlek, fascinationen och trevande förståelsen för det levande gör att ”Tiger, Tiger, Tiger” kastar mig tillbaka till min egen barndom. Såväl text som bild berättar klockrent om den intensiva kattkärleken som tar sig ett alldeles eget uttryck hos ett småbarn. För det är bara som barn man känner riktigt så starkt och intensivt. Den här kärleken som ofta blir lite för påträngande för katten ifråga, men som är genomgenuin och hjärteknipande att se. Men egentligen är det inte det som ”Tiger, Tiger, Tiger” handlar om.
Absolut är det så att barnet i bilderboken vill leka med Tiger. SÅ VÄLDIGT VÄLDIGT GÄRNA. Men det finns ändå gränser för hur långt uppmärksamhetsspannet kan sträcka sig. Det finns ju mycket annat att se och göra som pockar på uppmärksamhet. Det finns kanor att åka i, gungor att gunga på, blommor att plocka och en kväll som närmar sig. Det är just detta, den nära vardagsskildringen som står för djupet i bilderboken. I slutändan är det ett barn som tar oss med in i vardagen, och utforskar det som för den vuxna är ett snävt närområde, men som för barnet är hela världen.
Det är enkelt att tro att boken är en pekbok där katten ska hittas på varje uppslag och att det är bokens syfte. Men Tiger finns inte med på alla sidor, knappt ens hälften. Men det är spännande att spana efter honom ändå, och att han inte finns överallt gör det extra roligt att hitta honom då och då. För boken handlar mer om att följa ett barn från morgon till kväll än om att hitta en katt. Katten är bara ett trevligt plus i kanten, och en uppenbar pageturner.
Hela boken är vackert färgsatt. Särskilt öppningsbladet och avslutningsbladet kan vara bland det vackrare jag sett i en bilderbok i år. Stämning, känsla och inbjudan. Dessa två uppslag berättar mer om boken än några ord. Att boken går från dag till natt gör också bokens upplägg som typiskt godnattsagevänligt. De charmanta men något omaka rimmen späder på den känslan. Det är just en sådan bilderbok som får ögonlocken att bli allt tyngre samtidigt som hjärtat växer, och det är ett väldans fint betyg.
Mottagen: 17 december 2019
Anmäl textfel
