Daniel Gunnarsson
Där kräftorna sjunger
Ibland händer det, även om det är mycket sällan, att en debutroman tar i stort sett hela världen med storm. Delia Owens ”Där kräftorna sjunger” är just en sådan bok. 2019 var den årets mest sålda bok i USA, den låg på New York Times lista över bästsäljare i över ett år och nu 2020 utsågs den här i Sverige till årets bok av Bonniers Bokklubbar när läsarna själva fick rösta. Boken har om man räknar in samtliga format sålts i över 150 000 exemplar bara här i Sverige sedan den gavs ut i april 2020. Vad tycker då jag om ”Där kräftorna sjunger”? Läs vidare så skall jag delge min uppfattning.
Avdelning: Skönlitteratur Taggar: #recension #natur #mord
Kommentera
Mattias Lönnebo
En grotesk bok
Jag har faktiskt aldrig läst något liknande. Det svenska splattret har fått ett nytt ansikte (givetvis utan hud). Jag börjar med förlagets presentation:
13 svarta sagor om ond bråd död
Kannibalchock! Blodshämnd! Lustmord! Videovåld!
Den här novellantologin bjuder på en rejäl dos skön retroskräck inspirerad av skräckfilmer från tiden då videokassetter och movieboxar räknades som högteknologi.
Här möter du 13 kvinnor som på olika sätt tar sig an, drabbas av eller själva utövar mänsklig ondska.
Avdelning: Skräck Taggar: #blod #mord #tortyr #hämnd #swedishzombie
Kommentera
Mattias Lönnebo
Mord i midsommartid
Varför är just midsommarhelgen så tacksam att skildra i litteraturen och särkskilt i thrillern och deckarens form? Det finns nog flera anledningar till det. Midsommarhelgen är viktig och vi kan relatera till den. För många finns både sorgliga eller roliga minnen efter firandet. Vi vet hur lätt det kan spåra ur, samtidigt som det ska vara den där lyckliga familjehelgen för barnen. Sverige stannar nästan upp under firandet. Det är ett tillfälle när polisen är överbelastad och underbemannad och det finns gott om berusade möjliga offer, och opålitliga vittnen.
Det blir dramatiskt när trevligheten och glädjen ställs mot ondskan under midsommarnattens mytomspunna timmar.
Avdelning: Spänning Taggar: #deckare #midsommar #mord #boktips
Kommentera
Mattias Lönnebo
Lost Boy Lost Girl av Peter Straub
Lost Boy, Lost Girl börjar med ett dödsfall. Tim Underhill - återvänder till sin hemstad efter sin svägerskas självmord. En vecka senare försvinner hennes son Mark. Orsaken till en eller kanske båda av dessa händelser är en galning, som har plågat i grannskapet. Och också ett närliggande hus, som den unge Marks blivit besatt av innan han försvann. Underhill börjar frukta att pojken, vid avslöjandet av husets hemligheter, kan ha dragits djupt in i mörkret, förförd av ondskans makter. Han har rätt.
Avdelning: Skräck Taggar: #Peter Straub #mord #hus
Kommentera
Mattias Lönnebo
Svarta huset av Stephen King och Peter Straub
Svarta huset, eller Black House som den heter i original, är en skräckroman som gavs ut i Sverige 2005. Det är först nu som jag har läst den, och jag gillar den.
Avdelning: Skräck Taggar: #mord #Jack Sawyer
Kommentera
Esther Hansen
Spännande semesterläsning att lyssna till
"Den gränslösa" handlar för mycket om sekterism, för lite avd Q men är dock en Adler-Olsen-deckare som för oss till Bornholm och Öland. Stor glädje har jag som vanligt av Stefan Sauks fina uppläsning som fått mig att älska den svenska (översatta) ljudboken mera än den danska. Adler-Olsen har berättat att romanerna om Avd Q vid Köpenhamnspolisen egentligen är en enda roman på tusentals sidor uppdelad på tio böcker. Det samma gäller för flera andra deckare som man kan sträckläsa/lyssna på.
Till exempel Ann Rosmans romaner från Marstrand som ger oss välunderbyggda berättelser från artonhundratalet kopplat med nutiden på ett mycket spännande och engagerande sätt. Inlevelsefullt upplästa av Mirja Turestedt.
Ett annat exempel är den pågående serien med böckerna om engelska arkeologen Ruth Galloway och hennes kontakter med polisen för åldersbestämning av nya och gamla skelettfynd och de därav uppståndne relationer och komplikationer Här preskriberas inga mord! Upplästa av min favorituppläsare Angela Kovacs.
Nyupptäckt denna sommar är för mig Peter Mays trilogi från ön Sankt Lewis i Hebriderna om (ex-)polisen från Edinburgh och hans uppväxt på ön. Mats Eklund är den utmärkta uppläsaren.
Min personliga deckarfavorit just nu är Christoffer Carlssons trilogi om den sobrilberoende polisen, som är aktiv i mina egna söderomsöderområden. I likhet med Jan Guillous Hammiltonromaner får man hela tiden känslan av att, ja, det minns jag, det läste jag i tidningen. Fast alltihop är påhittat. Förtjänstfullt uppläst av Niklas Engdahl.
En massmördare räddar en självmordsbenägen pensionerad polis
Stephen King när han är som bäst utan störande "gostbuster" inslag. "Mr Mercedes"
övertygande uppläst av Johan svensson.
Vi är många som fantiserar om hus o människor vi ser från tåg. Här är en dramatik som griper tag. Om överraskande starka kvinnor där inget är som det först verkar. "Kvinnan på tåget" av Paula Hawkins. Uppläst av favoriten Angela Kovacs
Simona Ahrnstedt, vår egen svenska romancedrottning, blir bättre o bättre. I kombination med Julia Dufvenius blir kärlekshistorien oslagbar: "En enda hemlighet". Mest njuter jag av berättelsen om den somaliska “pigan” som visar sig också vara medicine studerande och hennes idol, läkaren från “Läkare utan gränser” som speciellt engagerar sig för ett barnsjukhus i Tchad. Och självklart det lyckliga slutet som knyter ihop alla olika människor till en enda stor familj. Tänk så outhärdligt om vi inte fick njuta av det emellanåt!
Världen som den ser ut i dag kan vi behöva reflektera djupare över någon gång på semestern också. Frågan om mänskliga rättigheter är ständigt aktuell och kan presenteras på olika sätt:
Skönlitterärt som i Johanne Hildebrandts roman "Älsade krig" om en naiv reporters brutala uppvaknande när hon hamnar mitt i krigets Irak. Hildebrandt vet vad hon talar om då hon själv rapporterat från verklighetens krigsdrabbade Irak. Men i den skönlitterära formen finns utrymme för ett bättre slut än vad det annars så ofta blir. Sara Lind gestaltar romanens hjältar och antihjältar med sin uppläsning.
Det undersökande reportaget är som allrabäst i Carina Bergfeldts “Sju dagar kvar att leva”. Boken är spännande som en roman, omöjligt att sluta lyssna. Tvingar oss att själva tänka efter: Vad tycker vi egentligen om dödsstraffet? Karin Bergquist har den rätta, sakliga tonen i sin uppläsning av boken.
Mest drabbande är kanske Martin Schibbye och Johan Perssons “438 dagar” om två svenska journalister som ville ta reda på sanningen om hur jakten på olja drabbade befolkningen i Ogadenregionen i Etiopien. I stället blev det en berättelse om att bli skjuten, dömt och fängslat i det ökända Kalityfängelset. En berättelse som också får en sorts lyckligt slut, för några.
-Det du har hört i "438 dagar" är inte baserad på en sann historia -det är en sann historia! avslutar författarna.
Boken är uppläst av Martin Schibbye och Martin Wallström
Avdelning: Taggar: #semester #spänning #fiktion #verklighet #mänskligarättigheter #yttrandefrihet #romance #deckare #kärlek #hat #mord #sekterism #ljudbok #boktips #sommarläs
Kommentera
Lena Köster
Mord i dåligt väder
Hur långt kan man gå när det gäller research? Funderar på att fråga en rättsmedicinare om ett par sätt att begå mord.
Hur skjuter man någon i huvudet så att ansiktet finns kvar, för de efterlevandes skull? Å ena sidan.
Hur mördar man någon och kommer undan med det, för att tillvägagångssättet är smart? Å andra sidan.
Ett uppenbart mord som i själva verket är ett assisterat självmord.
En till synes naturlig död för en sjuk, som egentligen blir mördad.
Ingetdera särskilt originellt, så det gäller att hitta just min twist.
Till båda dåden finns det, i min synopsis, anledningar. Inte bara att de utförs, utan hur. Och just det där ”hur” måste jag ta reda på mer om.
Att döma av alla långa tackdrapor i början eller, oftast, slutet av romaner, särskilt deckare, är det så man gör: kollar med rättsmedicinare, poliser, jurister, kärnforskare, mikrobiologer, astronomer, kvantkemister, hårfrisörskor, veterinärer, fasadmålare, bergsklättrare, pionodlare. eller vad man nu behöver för sin intrig.
Och så alla underbara, fantastiska, outtröttliga personer på förlaget (om man har något).
Och vänkretsen och familjen.
Kanske skulle jag börja med ett fejkat tackavsnitt…
Hur som helst går mina tankar just nu allt som oftast till mord, även om min senaste roman, ännu inte publicerad, inte alls handlar om det, trots tre dödsfall. Och även om jag mest skriver poesi och musik den här försommaren.
Men alldeles runt hörnet, kanske i morgon, eller om en månad, ska jag testa om jag kan skriva en deckare. En idé om offer och förövare, om motiv, om några spektakulära scenerier och om miljöer stulna från verkligheten, finns alltså på plats i hjärnvindlingarna.
Så nu startar researchen som kommer att innefatta bland annat medicinska detaljer, ett visst mått av vapenkunskap, en del psykologi, några på-plats-studier och kunskaper om orgelspel och skulpturkonst.
Något ska man ju ha att göra om det blir dåligt väder i sommar…
Avdelning: Spänning Taggar: #mord #dödsskjutning #orgel #rättsmedicin #psykologi #självmord #mördare
Kommentera
/Visa 1 kommentarer
Carl Magnus Juliusson
Poet och Foxconn-arbetare död genom självmord
Igår läste jag en artikel (här) som jag såg länkad till på Facebook. Den handlade om 24-åriga Xu Lizhi som jobbade i staden Shenzhen i Kina, på det taiwanesiska företaget Foxconn, en komponenttillverkare med över en miljon anställda och som tillverkar majoriteten av världens alla iPhones.
Xu Lizhi föddes 1990 – samma år som jag. Och den sista september i år tog han livet av sig genom att hoppa från ett fönster i en av företagets sovsalar. Enligt artikeln i Washington Post ska 18 personer som arbetat på Foxconn ha försökt ta livet av sig (”attempted suicides”) under de senaste fem åren.
Dock är artikeln lite väl försiktig i sin räkning. En snabb sökning på internet visar – t.ex. i en artikel i SvD från förra året – att tre stycken inte bara försökt, utan även lyckats, ta livet av sig förra året. 2010 var det rent utav 13 stycken som begick självmord. Det vanligaste tillvägagångssättet är att hoppa från något av fabrikernas tak.
Men varför man nu valt att lyfta fram Xu Lizhi – fastän han endast är en av många Foxconn-anställda som valt att avsluta sitt liv på grund av de hemska arbets- och levnadsvillkor som de anställda är tvungna att befatta sig med i brist på andra arbeten – är inte på grund av hans ringa ålder.
Han var nämligen också poet, skildrande såväl mörkret som meningslösheten i dessa fabriker, där människor tvingas leva under slavlika förhållanden för att vi ska kunna spela Candy Crush på spårvagnen hem.
Taggar: #Kina #död #självmord
Kommentera
Anne-Charlotte Östman
Fiktion som stannar på ytan
Jag fick ”Annan påföljd” i min hand. Annars hade jag nog inte läst den. Fast boken har en intressant utgångspunkt. Författaren Nina Larsdotter använder sig av rättegångsprotokoll och sparade sms för att försöka förstå det tragiska mord som en 15-årig pojke begick mot en lika gammal flicka i juni 2009. Larsdotter fyller ut med dialoger och tankar.
Av sms-trafiken ser man hur pojkens flickvän - i boken Sofia - eggar honom till brottet. Han har varit otrogen genom att kyssa Mathilda. Den försmådda står inte ut med vetskapen om det som skett. Och alla andra kompisar som också vet hur hon har blivit sviken! Framför allt står hon inte ut med att se sin rival.
Egentligen är Sofia inte lämnad. Mördaren, Philip, vill ha henne tillbaka, alltid och för alltid hos sig. Men han måste göra sig förtjänt av det och radera Mathilda från jordens yta. Visst finns det likheter med Knutbymorden men med ombytta könsroller.
Precis som Nina Larsdotter undrar jag hur något så grymt kan hända för en så futtig sak. Författaren har ingen entydig förklaring. I förhörsprotokoll kommer fram att förövaren hade ont om vänner. Men snarare hade han blivit av med sina vänner för att han umgåtts för tajt med Sofia. I verkligheten hade hans föräldrar försökt få honom att förstå att något var osunt och att han borde inskränka sitt umgänge med flickvännen. Jag blir rädd. Omgivningen såg och försökte ingripa. Ändå ledde detta fram till en katastrof. Kan sådant hända vem som helst? frågar jag liksom författaren. Men mina barn är vuxna. Hon oroar sig över sina när de växer upp.
Tyvärr tror jag inte att den här romanen tillför något väsentligt till det juridiska protokollet. Föräldrar och deras förhållanden skildras sentimentalt och klyschigt, och dialogen är platt. Det blir också otroligt tjatigt med alla återgivna sms som inte varierar mycket i innehåll. Det hade behövts en mer inträngande psykologisk djupdykning i de inblandade och deras omgivning. Då hade "Annan påföljd" kunnat framstå som ett allvarligt försök att bringa reda i något så skrämmande som ett mord bland skolungdomar.
Avdelning: Skönlitteratur Taggar: #ungdomskärlek #mord
Kommentera
Esther Hansen
Vem mördade Olof Palme?
Jag glömmer aldrig framsidan på Dagens Nyheter den första mars 1986 som skrek ut: “OLOF PALME MÖRDAD” med enorma svarta bokstäver. Kunde omöjligt tro att det var sant. Det ofattbara förblev obegripligt hur noga jag än följde nyhetsrapporteringen i flera år. Slutligen slog jag mig till ro med att det ju nog var Christer Pettersson i alla fall. Jag litar på Lisbeth Palme.
Tjugoåtta år senare hittar jag den sju år gamla deckaren: “Faller fritt som i en dröm” av Leif GW Persson och får äntligen svar på mina frågor. Nej, det är en roman, inte en dokumentär. Men människan har ett behov för mening och sammanhang och Perssons roman ger mig det. I romanformen och med stor humor möter jag eliten inom Stockholmspolisen som av rikspolischefen får i uppgift att göra en sista kraftsamling för att lösa mordgåtan innan mordet preskriberas. Gränsen var då tjugofem år, men lagen ändrades senare med anledning av det fortfarande olösta mordet på vår statsminister.
Den “hemliga” gruppen försöker sätta sig in i det orimligt stora materialet och gör det med beundransvärd systematik och noggrannhet. Genom deras rapportering får jag äntligen klarhet i vad om egentligen hände på mordnatten och därefter. Den delen av romanen tror jag är sann till största delen. Men sen kommer kriminalkommisarie Bäckström in i handlingen och diktandet tar för allvar vid.
Perssons humor är välbekant och jag kan trots det sorgliga i historien inte låta bli att roa mig mycket över hur romanfiguren Jarlebring gör upp med myten om att det skulle ha varit Christer Pettersson som var mördaren. En av romanens absoluta höjdpunkter!
Det dokumentära händelseförloppet som bildar bakgrund för romanen förtar på inget sätt spänningen, tvärtom! Och visst känns det tillfredsställande att äntligen få veta vem mördaren var även om det bara är fiktion.
Peter Andersson läser ljudboken på ett mycket förtjänstfullt sätt. Rytmen, språket och innehållet framhålls och gör det till en sådan njutning att lyssna att jag gärna gör det flera gånger. Boken rekommenderas varmt till alla som liksom jag själv missade den förut eller kanske fått lust att läsa om den.
Avdelning: Spänning Taggar: #spänning #mord #polisarbete #mat #dryckesvanor #kärlek #politik #verklighet #fiktion #belöning #säkerhetspolisen #humor #dubbelspel #samlargalenskap
Kommentera
Pernilla Flisberg
Behaglig spänning
Jag har nyligen läst ut Mari Jungstedts senaste deckare, ”Den man älskar”. Det är hennes tolfte del i serien som utspelar sig på Gotland
Avdelning: Spänning Taggar: #Gotland #mobbning #brott #mord
Kommentera
Joanna Górecka
Angående krönikan om sex och skam
Angående den här krönikan: http://www.litteraturmagazinet.se/kronikor/sex-sjalvmord-och-schizofreni
Det var min absoluta avsikt att hänsynslöst och onyanserat klumpa ihop verken. Var och ett av dessa har unikt debatterats och diskuterats, dess symbolik har dissekerats och obducerats. Jag menar, om vi ger en barnsligt enkel översiktbild: det är ändå sex stycken självmord som föregicks av kärleksaffärer. Kanske pratar jag bara i min senpubertala nattmössa. Kanske gör jag inte det
Avdelning: Klassiker Taggar: #Debatt #obduktion #självmord #senpubertal #nattmössa
Kommentera
Carolina Landin
Harry Hole och de tusen ledtrådarna
Full av förväntan efter mästerliga Rödhake laddade jag ner nästa Harry Hole-bok i telefonen. Här skulle lyssnas! Men det blev riktigt segt – faktiskt vill jag nog säga att jag blev riktigt besviken.
Visst – Jo Nesbø är en mästare på att förvilla sin läsare, lägga ut falska ledtrådar och gömma hemligheter i hemligheter. Aldrig kan jag som läsare riktigt veta ”vem som gjorde det”. Men i Smärtans hus blir det alldeles för mycket av småpillspolisarbetet.
Avdelning: Spänning Taggar: #recension #ljudböcker #harry hole #norge #bankrån #mord #polisarbete #deckare
Kommentera
Anne-Charlotte Östman
Det berättigade mordet
Håkan Nessers femte och sista Barbarotti-deckare har den egendomliga titeln Styckerskan från Lilla Burma. Styckerskan är en kvinna som bodde på en gård som kallades för Lilla Burma. Ellen Bjarnebo är dömd för att ha dödat sin man och har suttit av straffet på Hinseberg. Utredningen är sedan länge avslutad. Nu är det emellertid så att nästa man som hon bodde ihop med är försvunnen sedan fem år tillbaka. Fallet är olöst men av brist på ledtrådar har polisen lagt det på is. Tills kommissarie Asunander, Gunnar Barbarottis chef, öppnar det igen. Hans kriminalinspektör är drabbad av en svår personlig tragedi och behöver något lagom att ta hand om. Man förväntar sig inte något resultat helt enkelt.
Avdelning: Skönlitteratur Taggar: #mord
Kommentera
Carolina Landin
Ruth livspusslar
Det här är tredje boken om Ruth, och ja, jag tycker fortfarande mycket om henne. Och Nelson. Jag tycker nog ännu mer om Nelson än om Ruth nu faktiskt. Alla hans fel och brister och tillkortakommanden med datorer, ovilja för att kallprata med folk han inte känner på badsemestern, hans humör (rytigt) och hela honom. Fast han nog egentligen är skapt för att man ska tycka att han är burdus och jobbig.
Avdelning: Spänning Taggar: #recension #Ruth Galloway #Norfolk #arkeologi #deckare #mord #andra världskriget #England
Kommentera
/Visa 1 kommentarer
Mattias Lönnebo
"Astrid Lindgren uppmanade barn att ta livet av sig"
Fantasi och sagor har ibland ifrågasatts som något onödigt, omoget och rent av skadligt. Ju populärare en företeelse är, desto mer måste den nagelfaras och kritiseras. Det är som om själva framgången för något så irrationellt som sagor och fantasy vore ett tydligt tecken på att något skumt är på gång. Om man verkligen läser berättelsen som djävulen läser bibeln, kan man säkert hitta något misstänkt.
Den amerikanska recensenten Ethel L Heins skrev om Bröderna Lejonhjärta: "Boken kan ge unga människor en obehaglig känsla. Dess upptagenhet av döden och antydningar om själavandring kan vara förvirrande. Det avslutande stilla accepterandet av självmord kan chockera"
Ethel L Heins tycks ha läst Bröderna Lejonhjärta utan att ha förstått verkets dramaturgi. I början tar Jonatan Skorpan på sina axlar för att undfly det brinnande huset. Han offrar sitt liv för sin lillebror. I slutet återgäldar Skorpan detta genom att ta den dödligt brännskadade Jonatan på sina axlar och hoppa till landet Nangilima. Det är vackert, det är poetiskt och det är en SAGA. Känslan jag som barn fick av att läsa detta, var inte en oemotståndlig längtan efter att hoppa ut genom fönstret, utan helt enkelt en lycklig och (ursäkta uttrycket) hoppfull känsla.
Astrid Lindgren sa: "Jag tror på barns behov av tröst. När jag var barn, då trodde man att när jag dör så kommer jag till himlen … Men den trösten har inte nutidens barn. Den sagan har de inte kvar. Och då tänkte jag: man kan ju kanske ge dem en annan saga som de kan värma sig vid lite grann i väntan på det oundvikliga slutet."
Hårt men sant - Det oundvikliga slutet. Och ändå ville hon ge hopp? Frågan är om tron på himlen verkligen har försvunnit? Där var hon nog lite väl pessimistisk, men hennes strävan att ge hopp och livsmod, samt hennes insiktsfulla iakttagelse om att vi behöver tron på ”en god fortsättning”, är förmodligen fullständigt korrekt. Och detta kunde hon förmedla utan att skygga för det svåra och smärtsamma.
I detta är hon en förebild för mig som författare.
© Jacob Forsel
PS. Om fantasy, om denna litterära ”resa till det helande landet” och om min nya bok ”Genom Skuggornas dal”, ska jag tala på bokmässan i Göteborg den 26/9 kl. 15.00
Vem vet? Vi kanske ses där, i böckernas Nangijala.
Avdelning: Barn Taggar: #nostalgi #klassiker #självmord
Kommentera
/Visa 18 kommentarer
Anne-Charlotte Östman
Ett litterärt lurendrejeri
I dag ska ni få en lite längre text att läsa. Jag vill gärna berätta om Romain Garys författarskap som är objektet för min doktorsavhandling. Gary är inte så känd i Sverige, vilket jag tycker är synd förstås. Det är ett lättillgängligt humoristiskt verk. De böcker som jag nämner nedan med svensk titel inom parentes är alla utgivna på svenska. Med livet framför sej kom i nyutgåva på Norstedts 2010 och finns i pocket att köpa för en billig penning.
Avhandlingsarbetet var lustfyllt. Det hade börjat med ett skratt. Min man Örjan var i Frankrike 1977 och blev rekommenderad att läsa en ny spännande författare, Emile Ajar. Debutboken hette Gros-Câlin. Det betyder ungefär Storkram och var det namn som berättaren M. Cousin gett den pytonorm han levde tillsammans med i en tvårummare i Paris. Det var en hejdlöst rolig roman med sina upptåg och sitt underfundiga språk. Ytterligare tre böcker i samma humoristiska stil kom i snabb takt. När jag hade lagt fram min C-uppsats frågade min handledare om jag skulle fortsätta att skriva om Ajar. Då svarade jag att det kanske inte var så lätt med ett så nytt och litet författarskap.
Några dagar efteråt stod det klart att det var den sen länge etablerade Romain Gary som använt sig av pseudonym för att villa bort kritikerna och få chansen att bli läst med nya ögon. Det franska litterära etablissemanget blev grundlurat. Gary hade sänt ut sin yngre släkting Paul Pavlowitch att spela rollen som den nya författaren. Själv var jag på Franska institutet i Stockholm i november 1978 då Pavlowitch läste ur L’angoisse du roi Salomon (Kung Salomos ångest) som snart skulle komma ut. Han vägrade att svara på personliga frågor och kedjerökte nervöst under hela tillställningen.
Avslöjandet kom efter att Gary den 2 december 1980 tagit livet av sig 66 år gammal. Han hade lagt sig på sängen i sin våning på rue du Bac i Paris, riktat pistolkolven mot gommen och tryckt av. Rädslan för ålderdomen och de allt mer komplicerade turerna i Ajar-affären hade tagit ut sitt pris. Han efterlämnade en liten skrift med titeln Vie et mort d’Emile Ajar (Emile Ajars liv och död) och slutade med att säga att äntligen hade han uttryckt sig fullständigt.
Nu fick jag chansen till ett avhandlingsämne. Den enes död den andres bröd. Jag kunde helt enkelt jämföra Garys tidigare författarskap med stil och innehåll i de böcker han skrev under pseudonym.
La promesse de l’aube (Löfte i gryningen) hade han gett ut 1960. Titeln syftade dels på det löfte som han bara genom att komma till livet gett sin mor att bli något stort, dels den förväntan som moderskärleken gav honom om att få uppleva kärlek även i vuxen ålder. När jag 1987 hade publicerat en understreckare i Svenska Dagbladet om Gary blev jag uppringd av en dam som sa att hon var Brigitte, en av de åtrådda kvinnorna i självbiografin. Christel Kriland som hon hette bjöd hem mig, och jag förstod att Romain Gary i hög grad var levande i hennes minne.
Hon hade träffat honom på 30-talet när hon som ung journalist sändes till Frankrike för att skriva om en utställning. Christel var då gift med Lillebror Söderlundh. Men hennes väninna Sylvia som sällskapade med Garys bäste vän René presenterade Romain för henne. Han var vid den tiden juridikstudent. Vid en tentamen hade han en Dalahäst som maskot, berättade hon för mig. Han hade börjat skriva skönlitterärt och lät henne få det första romanmanuskriptet som förblev opublicerat. Jag fick läsa det, och det blev värdefullt för min analys.
Sylvia, som var silversmed, och hennes man doktor René Agid kom att leva i ett långt och stabilt äktenskap. Gary tog ofta sin tillflykt till dem. De var med sitt präktiga borgerliga liv en fast punkt för honom som var mer äventyrlig. Hans biografi var imponerande. Han uppfyllde med råge moderns förväntningar. Han blev krigshjälte under befrielsen av Europa, diplomat efter kriget, var verksam i Hollywood en period och blev tilldelad Goncourtpriset två gånger. Det var emot reglerna, men juryn visste inte att Gary inte bara var upphovsman till Les racines du ciel (Himlens rötter) som fått priset 1956 utan också till La vie devant soi (Med livet framför sej) 1975. Så blev det möjligt – den enda gången i historien.
Christels och Romains historia blev kort. Hon hade inte orkat med honom i längden, anförtrodde hon mig. Han hade en glupande erotisk aptit – livet ut framstår det som när man läser Myriam Anissimovs gedigna biografi, Romain Gary, le caméléon. Jag fick för övrigt glädjen att bidra något till hennes bok genom att översätta till franska den omfattande korrespondensen mellan Sylvia och hennes svenska väninna. I så gott som varje brev nämns Gary, så också i ett brev som Christel fått just den dag jag hälsade på henne i Saltsjöbaden.
Jag fick tillstånd av Garys son att läsa ett alternativt slutkapitel till Gros-Câlin som förlaget inte velat ha med – det hade inte författaren kunnat argumentera emot eftersom han höll sig undan. Diego Gary var en vacker ung man som tog emot mig på rue du Bac, men ack så olycklig. Året innan fadern dog hade modern, skådespelerskan Jean Seaberg tagit sitt liv. Vilket öde för en son!
Den 7 maj 1994 försvarade jag min avhandling L’utopie et l’ironie, Etude sur Gros-Câlin et sa place dans l’oeuvre de Romain Gary. Resultatet som jag kommit fram till var att flera av Garys tidigare teman fanns kvar hos Ajar, kärleken, livsångesten och konsten kontra verkligheten, men de gestaltades på ett vardagligare plan. Tillsammans med den uppskruvade humorn gjorde det att stilen blev mer träffande och effektiv i sitt ofta satiriska uppsåt.
I Gros-Câlin var förvandlingen och pånyttfödelsen centrala motiv. Gary hade träffat och blivit starkt berörd av paleontologen och jesuiten Pierre Teilhard de Chardin. Denne hade sammanlikat sin forskning och sin kristna tro till en vision om ett universum som växer och utvecklas till fullkomning. Ormen Gros-Câlin hoppades på något mer genomgripande än att ömsa skinn. För att göra omslaget till avhandlingen tog jag min svärmor till hjälp. Hon fick teckna en pytonorm med guldstjärna på huvudet.
Avdelning: Skönlitteratur Taggar: #Frankrike #avhandling #pseudonym #självmord
Kommentera
Anmäl textfel
