Favoriter - Bloggar - LitteraturMagazinet

 Blogginlägg om favoriter 
 

Sebastian Lönnlöv

Bok-
presentation:
Tago : volym 1
Författar-
presentation:
Rolf Classon

De bästa svenska serierna 2013

Av de 28 svenska seriealbum från 2013 som jag har lyckats läsa vill jag utnämna följande till de allra bästa läsningarna: 


Avdelning: Serier Taggar: #listori #bästa #favoriter #serier
Kommentera
 

Sebastian Lönnlöv

Bok-
presentation:
Skingra
Författar-
presentation:
Erik Bergqvist
Utg.år: 2013
Inbunden
Finns i lager, 172 kr

Den bästa svenska poesin 2013

Jag har läst 44 diktsamlingar som har utkommit i år. Även om jag fortfarande har flera liggande så borde dessa 44 redan lästa ha gett mig en ganska bra bild av poesiåret 2013. Jag tänkte skippa att rada upp de böcker jag inte fångades av och istället satsa helt på att tipsa om riktigt bra diktsamlingar från året som gått.


Avdelning: Poesi Taggar: #poesi #dikter #listor #bästa #favoriter
Kommentera
 

Sebastian Lönnlöv

Bok-
presentation:
Narnia 2: Häxan och lejonet
Författar-
presentation:
C.S. Lewis

När böcker får berätta om mig

Liksom flera bloggarkollegor här väljer jag att haka på Linda Odéns presentation av en själv - genom böcker! Men frågorna ser läskigt svåra ut, så vi får se hur det går...


Taggar: #läsningen och livet #klassiker #favoriter
Kommentera /Visa 1 kommentarer
 

Sebastian Lönnlöv

De bästa serierna 2012

2012 är ett serieår jag alltid kommer att minnas"

2012 är ett serieår jag alltid kommer att minnas. Även om jag på allvar började läsa serier och djupdyka i genren redan 2011 så var 2012 året då jag verkligen gav mig hän och slukade långt mer än hundra album. Nytt och gammalt. Svenskt och internationellt. Jag hade också förmånen att börja jobba på ett bibliotek där det fanns ett bra seriebestånd - och att få vara med och utveckla den biten tillsammans med andra serieintresserade kollegor. 2012 var året då min högsta dröm blev att en dag få jobba på Serieteket. Och många av de serieromaner och andra seriealbum jag läste 2012 kommer jag sent att glömma. Dem listar jag här - så varsågoda, här är min alldeles subjektiva bild av guldkornen ur mitt serie-2012. 


Avdelning: Serier Taggar: #de bästa #guldkorn #favoriter
Kommentera
 

Sebastian Lönnlöv

Bok-
presentation:
Isak och Billy
Författar-
presentation:
Kristofer Folkhammar
Utg.år: 2011
Inbunden
Finns i lager, 253 kr

Min bokstatistik från 2012

Min under hela året noggrant ihopfilade statistik visar att jag har:

Läst 105 böcker (och då räknar jag inte seriealbum eller barnböcker)

varav 30 romaner,
9 novellsamlingar,
3 ungdomsböcker,
34 diktsamlingar,
15 faktaböcker (varav 8 kursböcker),
7 pjäsmanus
7 övrigt

samt 13 barnböcker och 146 (!) seriealbum.

Av romanförfattarna var 17 kvinnor och 13 män.

Av novellsamlingsförfattarna var 4 män och 5 kvinnor.

Av barnboksförfattarna var bara 3 av 13 män.

Av ungdomsboksförfattarna var 2 av 3 män.

Av seriealbumen är 67 skrivna av kvinnor
och 62 av män (resten har flera författare av blandade kön).

Av diktsamlingarna är 16 skrivna av kvinnor
och 18 av män.

Av faktaböckerna är 8 skrivna av män och 6 av kvinnor.

Av pjäserna är 2 skrivna av kvinnor, 5 av män.

Mina största romanupplevelser var Janet Frame (flera böcker) och följande titlar:

Kristofer Folkhammar – Isak och Billy
Christine Falkenland – Sfinx
Arash Hejazi – 47 sekunder. Berättelsen om Irans förlorade generation
Ulla Isaksson – De två saliga
Abdellah Taïa – Ett arabiskt vemod

En stor del av novellsamlingarna var riktigt bra:

Jorge Luis Borges – Alefen
Janet Frame – Lagunen
Tomas Kindenberg – Humoristen
Silke Scheuermann – Rika flickor

En ungdomsbok var extremt bra: Anna Lindbergs ”Något måste hända nu”.

Antalet bra seriealbum är så många att de får ett eget inlägg!

De bästa diktsamlingarna var:

Stina Aronson – Tolv hav
Paul Celan – Den stora tidlösan 
Kristoffer Flensmarck - Almanacka 
Göran Greider – Och dagarna är som små sekel
Hanna Hallgren – Roslära 
Nina Hemmingsson – Det var jag som kom hem till dig 
Lotta Olsson – Himmel i hav 
Tina Persson – Album för förlorade bilder 
Xi Chuan – Ansikte och historia 

Inga faktaböcker var sådär superbra. De bästa pjäserna var ”Syskonbädd” av Stina Aronson och ”Passion är lika med lidande” av Stig Larsson.

Sammanfattningsvis ett extremt bra läsår med väldigt mycket serier, men ganska mycket annat också. Inför nästa år ska jag fortsätta läsa Janet Frame, fortsätta läsa alla bra serier jag får nys om men också försöka täcka in lite mer klassiker än vad som blev fallet i år.

Gott nytt läs-2013!
 


Avdelning: Skönlitteratur Taggar: #statistik #årsredovisning #favoriter #poesi #noveller
Kommentera /Visa 1 kommentarer
 

Sebastian Lönnlöv

Bok-
presentation:
Doktor Glas
Författar-
presentation:
Hjalmar Söderberg
Pocket
Finns i lager, 73 kr
Häftad
Finns i lager, 185 kr
Kartonnage
Finns i lager, 133 kr
Häftad
Finns i lager, 352 kr
Inbunden
Finns i lager, 262 kr

Lördag kväll

Lördagskväll efter en dag på jobbet. Helgpass. Ungefär samma som vardagspass, på ett bibliotek är det alltid lite samma ärenden.

Nu är jag hemma, har ätit pizza. Vad göra? Se en film? Nä, för sambon vill läsa Hjalmar Söderbergs "Doktor Glas" hela kvällen. Han har nämligen äntligen börjat dela med min passion för Söderberg. 

Jag har helt enkelt världens bästa sambo! För nu slipper jag ju se en film och kan sitta och skriva på en presumtiv roman så länge.

Det var förresten en person som ville ha "Doktor Glas" idag och inte hittade den. Egentligen var det efter stängningsdags och alla andra hade hunnit gå, men självklart måste "Doktor Glas" letas upp! Och efter en stund kom jag ju på vad den stod. På hyllan med "Personalen rekommenderar". För det var ju jag som hade ställt den där...


Avdelning: Klassiker Taggar: #favoriter
Kommentera /Visa 2 kommentarer
 

Sebastian Lönnlöv

Bok-
presentation:
Husfrid : en tragikomisk familjeberättelse
Författar-
presentation:
Alison Bechdel

Alison Bechdel - Husfrid

Husfrid är en självbiografisk familjeberättelse, med fokus på pappan som tog livet av sig (eller?) när Alison var 20 år. Alison hade kommit ut som lesbisk en kort tid innan och då fått veta att pappan hela tiden levt ett dubbelliv och att barnvakterna även varit hans älskare. Pappan har, förutom att vara begravningsentreprenör, arbetat som gymnasielärare och valt ut älskare bland sina manliga elever. Husfrid är ett utforskande av Alisons relation till sin pappa och av denna och andra familjehemligheter.

Husfrid är bra tecknad, bra skriven, smart upplagd i högst okronologisk ordning - och väldigt gripande. Efter ett kapitel är jag fast och bara måste läsa vidare. Slutet kommer lite abrupt, men det är å andra sidan mitt enda klagomål. Jag uppskattar boken och jag uppskattar särskilt alla litterära referenser!

Betyg: 8/10


Avdelning: Serier Taggar: #recension #hbtq #hyllning #favoriter #läslycka #kärlek mellan kvinnor #kärlek mellan män #uppväxt #föräldrar
Kommentera
 

Sebastian Lönnlöv

Bok-
presentation:
Redan då var räven jägare
Författar-
presentation:
Herta Müller

Herta Müller - Redan då var räven jägare

Jag visste inte riktigt om jag skulle gilla Herta Müllers romaner, men slog till och skaffade tre stycken. Redan då var räven jägare kom att bli den första jag läste: den drog mig in från förstaste sidan och var, trots sitt ganska snåriga språktillstånd och ibland smått obegripliga innehåll, fängslande lättläst ända till slutet. Det rör sig om en drömsk, kreativ, fantasirik, originell roman. Nog med adjektiv? Det rör sig om ett stort språkexperiment - MEN det finns också ett starkt och minst lika viktigt innehåll. Berättelsen om förtrycket i Ceausescus Rumänien.

Adina, huvudperson i boken, skildras från barndomen och fram till diktaturens fall. Många andra skildras också: Läkaren Paul, Albert som knäcks av förtrycket, underrättelsechefen Pavel och hans älskarinna Clara som även är Adinas bästa väninna. Många andra passerar också revy, men i centrum står Adina med sin orubbliga självständighet vilken får henne att förföljas av Securitates. I Adinas lägenhet finns en rävpäls och en dag när hon kommer hem har den fått svansen avskuren samtidigt som andra spår finns på att någon varit i lägenheten. En annan gång är en av tassarna borta. Så en tass till. Och en till... Adina förstår att när alla tassar är borta är det henne de ska ta därnäst och att flykt är det enda alternativet. Det här är ett scenario som verkligen höll mig i ett strupgrepp under och efter läsningen.

På torget står fem poliser, de har vita handskar på sig, de visslar oreda i de gåendes steg. Solen har ingen tröskel, när man mitt på dagen ser upp mot operans vita balkong faller solens heta ansikte ned i tomma intet. Polisernas visselpipor glänser, deras bukar välver sig mellan polisernas fingrar. Visselpipornas bukar är svällda, som om varje polis höll en sked utan skaft i munnen. Polisernas uniformer är mörkblå, deras ansikten unga och bleka. De gåendes ansikten är uppsvällda av hettan, de gående är nakna i detta ljus. Kvinnorna bär grönsakerna från marknaden i genomskinliga plastpåsar över torget. Männen bär flaskor. Den som går tomhänt, den som inte bär på frukt eller grönsaker eller flaskor har en vinglig blick. Den ser frukten och grönsakerna i de genomskinliga påsarna hos de andra som sommarinälvor. Tomater, lök, äpplen under kvinnornas revben. Flaskor under männens revben. Och mitt i alltihop den vita balkongen, ögonen är tomma.

Betyg: 8/10. Det vill säga: Läs!


Avdelning: Skönlitteratur Taggar: #recension #hyllning #läslycka #språkglädje #favoriter #Nobelpristagare
Kommentera
 

Sebastian Lönnlöv

Bok-
presentation:
Justin Case
Författar-
presentation:
Meg Rosoff
Danskt band
Finns i lager, 208 kr

Justin Case

En väldigt originell ungdomsbok som tål att läsas av alla åldrar. Jag kommer att tänka på The Curious Incident of the Dog in the Night Time - den där charmen, samtidigt som det finns ett obehag.

David Case tror sig plötsligt vara förföljd av ödet och ägnar därefter sin alltmer kaotiska tonårstillvaro åt att försöka fly undan detta öde. David byter namn till Justin, ändrar klädstil, rymmer hemifrån, men ödet låter sig inte luras. Fakta blandas med fiktion - till exempel har Justin en fantasihund som andra kan se och interagera med. Det är svårt att veta vad författarens avsikt med boken är. Att Justin är galen eller verkligen förföljd av ett ondsint öde? Bedöm själv...

Det vill säga: LÄS!

Justin Case är spännande, underhållande och samtidigt så mycket mer än underhållande. Boken ställer stora, svåra frågor och ger inga ordentliga svar. Precis som riktigt kvalitativa böcker ska.

Betyg: 8/10


Avdelning: Ungdom Taggar: #recension #hyllning #läslycka #favoriter
Kommentera
 

Sebastian Lönnlöv

Bok-
presentation:
Pojkflickan
Författar-
presentation:
Nina Bouraoui
Pocket
Finns i lager, 69 kr

Nina Bouraoui - Pojkflickan

Tidigare har jag bara läst Dockan Bella av Nina Bouraoui - en fragmentarisk men intressant nattboksroman. I jämförelse är Pojkflickan en uppenbarelse. Bouraoui återger en till synes självbiografisk berättelse om uppväxten i Algeriet som barn till en fransk och en algerisk förälder. Det faktum att berättarrösten inte är vare sig fransk eller algerisk gör att hen blir ingendera och detta ingentingtillstånd smittar av sig på könstillhörigheten som blir kluven och dubbelbottnad, skapande men ambivalent.

Detta är en på många sätt smärtad och smärtsam berättelse som hjälps fram av ett sagolikt språk med korta meningar. De vränger omkring likt ett hav av ormkroppar, snärjer in varandra i sig själva och gör texten annorlunda, oordnad, upprorisk som den rebelliska pojkflickan vars berättelse vi får ta del av. Yasmina som kallas Nina men kallar sig själv Ahmed.

Bästa vännen Armine spelar också en stor roll, men vem är Armine och vem vågar Armine vara i världen? Vad händer med vänskap när man växer upp? Går det att fortsätta leva i Algeriet, hemlandet med ett blodigt förflutet, där halva ens genetiska ursprung länkar en till förtryckarna, ockupanterna? Går det att leva i Frankrike där halva ens genetiska ursprung inbjuder till rasistisa spottloskor och förkastande ögonkast? Går det att leva som kvinna, som man, som människa? Vem är hund och vem är husse? Vem är vi?

En roman jag sent kommer att glömma, även om jag hade en aning svårt att förlika mig med slutet.

Betyg: 8/10

Avdelning: Skönlitteratur Taggar: #recension #hbtq #hyllning #favoriter #läslycka #språkglädje #kärlek mellan kvinnor #queer #genus #Algeriet
Kommentera
 

Sebastian Lönnlöv

Bok-
presentation:
Timmen mellan hund och varg
Författar-
presentation:
Silke Scheuermann
Inbunden
Finns i lager, 217 kr
MP3 CD
Finns i lager, 226 kr
Pocket
Finns i lager, 55 kr

Silke Scheuermann - Timmen mellan hund och varg

En bok vars första sida var så underbar att jag förvissades om ren och skär läsglädje. När jag sedan läste vidare tyckte jag ganska snart att språket var alldeles för överlastat med bilder. Ju längre jag läste, desto mer fångades jag dock av historien om de två systrarna. Båda är minst sagt instabila och oberäkneliga, men storasystern Ines har dessutom sjunkit djupt ner i alkoholism. I bokens början har de ingen kontakt, men lillasystern - vars namn vi aldrig får veta - går allt mer in i en omhändertagande roll, utan att för den skull kunna undvika att bli kär i systerns partner.

Det kanske låter som en intrig, men för mig är Timmen mellan hund och varg inte främst en bok med handling. Man säger ibland att prosa beskriver händelser medan poesi försöker fånga tillstånd och det senare är precis vad Silke Scheuermann gör så mästerligt. Hur det känns. Hela denna tunna bok är en enda räcka tillstånd, med fullt fokus på nuet. Bildrikedomen blir riktigt givande när jag väl har vant mig vid den. Efter avslutad läsning är jag alldeles uppspelt av läslycka, så där som man blir efter en Riktigt Bra Bok. Jag har redan lånat ut mitt biblioteksex och jag uppmanar er alla: om ni inte redan läst Timmen mellan hund och varg, gå till närmsta bibliotek eller bokhandel. Det här är guld.

Betyg: 9/10


Avdelning: Skönlitteratur Taggar: #recension #hyllning #kortromaner #absurt #favoriter #läslycka
Kommentera
 

Sebastian Lönnlöv

Bok-
presentation:
Jag vet ingenting om dig
Författar-
presentation:
Titti Persson

Titti Persson - Jag vet ingenting om dig

Titti Perssons bok Jag vet ingenting om dig berättar om Sean och Jon, deras liv fram till det första mötet och deras relationer efter det. Sean växer upp i Seattle och hans liv kommer att präglas av systern Debbies försvinnande. Jon växer upp i Skärholmen med en mamma som dricker alldeles för mycket.

I vartannat kapitel berättar Jon om sitt liv i jagform, i vartannat kapitel berättar han om Seans liv i duform. Däremellan finns kursiverade kapitel där Jon berättar om sina upplevelser av deras förhållande. Den här lite intrikata uppbyggnaden fungerar riktigt bra och allt sammantaget är Jag vet ingenting om dig en lågmäld, melankolisk, både ljus och mörk berättelse om livet. Utan överdrifter och på fullaste allvar, men på rätt sida om alla gränser.

Det finns helt enkelt ingenting att klaga på, bara en berättelse att sluka och vidröras av.

Betyg: 9/10


Avdelning: Skönlitteratur Taggar: #recension #hbtq #hyllning #favoriter #läslycka #kärlek mellan män #sorg #uppväxt #kärlek
Kommentera
 

Sebastian Lönnlöv

Bok-
presentation:
Ormens väg på hälleberget
Författar-
presentation:
Torgny Lindgren
Häftad
Finns i lager, 208 kr

Torgny Lindgren - Ormens väg på hälleberget

Jag har tänkt att jag ska läsa något av Lindgren sedan jag lyssnade till Sonjas godhet där Owe Wikström skriver en hel del om denne författare, så när Ormens väg på hälleberget dök upp i charmigt slitet skick på en biblioteksutrensning fick den följa med mig hem. Denna tragiska saga är tunn men mycket tung, det rör sig om en undergångsskildring av antika proportioner, omplanterad i norrländsk mylla och fullsprängd med bibelcitat.

Bokens berättarröst, Jani, håller ett långt tal till Vårherre där han på sitt säregna mål redogör för sitt livs historia. Om uppväxten då byns handelsman utnyttjade moderns fattigdom för sina egna syften. Om vuxendomen då övergreppen lever vidare men med andra personer som förövare och offer. Det handlar om skuld, att vara skyldig. Det handlar om ett oförstående inför makterna, om Vårherres sätt att låta saker ske och Janis behov av att fråga varför.

Det här är en riktigt, riktigt bra bok. Den drabbar och stannar kvar. Nu är jag mycket sugen på att läsa mer av Torgny. Hummelhonung verkar vara det som står på tur. Andra tips mottages förstås tacksamt!

Betyg: 9/10


Avdelning: Skönlitteratur Taggar: #recension #hyllning #favoriter #tungt #kortromaner #moderna klassiker #läslycka #språkglädje
Kommentera
 

Sebastian Lönnlöv

Inuti (Hélène Cixous)

Cixous är mest känd för sin feministisk-psykoanalytiska litteraturteori (presenterad bland annat i Medusas skratt). Ärligt talat; den ger mig huvudvärk. Inuti är något helt annat: en verklighetssaga, tunn men med fler dimensioner än de mätbara. Svårläst men lätt att slappna av med - jag kan ändå inte förstå exakt vad som sker, så jag bara njuter av den mästerverkliga skrivskickligheten, denna snårskog av ord, en labyrint där jag oupphörligen hamnar vilse bland aningar och självemotsägelser.

Oftast när en bok är så pretentiös och stilistiskt elitistisk brukar någonting saknas, en energi och ett driv, den underhållande aspekten i populärkultur: viljan att läsa vidare och veta hur det går. Just denna "jag vill vidare"-känsla är ständigt närvarande i relationen mellan mig och Inuti. En fascination som inte lämnar mig ifred. När jag närmade mig bokens slut hade jag just stigit av pendeltåget och hellre än att åka hem satte jag mig helt enkelt på perrongen och läste, glömsk av kylig skymning. Det gick inte att lägga undan detta berättelseuniversum. När jag insupit sista sidan visste jag: Inuti är en av mina allra största läsupplevelser i år.

Inuti handlar om en fader som dör, en liten dotter som lämnas kvar men som vet någonting andra inte förstår: att fadern är levande, kanske extra levande just genom sin frånvaro. Det handlar också om kärleken i vuxenlivet, olika relationer där ansikten flyter in i varandra, kanske för att det är personer som fyllt samma funktion: att vara den andre. Eller, med Cixous världsbild: att ta faderns plats. Vi talar ju trots allt om (postmodernistisk) (feministisk) psykoanalys.

Inuti utkom i februari 2009 på Modernista förlag, i översättning av Sara Gordan och Kerstin Munck. Originalet (Dedans) utkom 1969 och kan med rätta räknas som en modern klassiker.

Betyg: 8/10

Taggar: #recension #hyllning #läslycka #språkglädje #moderna klassiker #föräldrar #favoriter
Kommentera
 

Sebastian Lönnlöv

Bok-
presentation:
Tom är död
Författar-
presentation:
Marie Darrieussecq

Tom är död (Marie Darrieussecq)

Tom är död. Han dog för tio år sedan, bara fyra och ett halvt år gammal. Kvar i världen finns Toms föräldrar och en storebror och lillasyster. Mamman för ordet och skildrar den enorma sorg som blir till galenskap och oförmåga att gå vidare. Att Tom är död, det är vad allting kretsar kring under 225 sidor, utan att det blir särskilt tjatigt eller upprepande. Först på sista sidan återberättas själva den händelse som blev orsak till Toms död.

När jag läste Tom är död hade jag just haft en föreläsning om sorgeprocessen. Den sorgeprocess som beskrivs i Tom är död är den som av de som tycker sig veta kallas patologisk, sjuklig. För berättaren här är den beteckningen ett hån. Vem kan säga att hon borde ha sörjt färdigt? Vem kan säga att hennes sorg inte är normal?

Samma dag som berättaren börjar skriva har hon för första gången njutit av nuet - under en stund har Toms död inte dominerat hela världen utan blivit en bakgrund till hennes upplevelser. Närvarande, men inte på samma smärtsamma sätt. Nu behöver hon skriva av sig alltihop, skapa en berättelse. Romanen är ganska okronologisk med en skarpt frammejslad berättarröst - det märks att Marie Darrieussecq är en riktigt skicklig författare.

I början blev jag visserligen gripen, men kunde ändå inte låta bli att tänka på Duras och tycka att Darrieussecq kom till korta i den jämförelsen. Dessutom stördes jag lite av de alltför morbida inslagen. Sedan tog boken verkligen tag på alla sätt och jag insåg dessutom hur välskriven den är - språket blir den rakbladsvassa egg som får innehållet att gå direkt in i mig och röra vid varje nervtråd. Det här är inte en mysig snyftare. Det här är emotionell skräck. Tom är död är komplex, nästan fri från fel och en av de allra bästa böcker jag läst i år!

Betyg: 9/10


Avdelning: Skönlitteratur Taggar: #recension #hyllning #favoriter #läslycka #tungt #döden #sorg #Frankrike #obehagligt bra
Kommentera
 

Sebastian Lönnlöv

Bok-
presentation:
En spik, en ros och andra berättelser
Författar-
presentation:
Madeleine Bourdouxhe
Danskt band
Finns i lager, 217 kr

En spik, en ros (Madeleine Bourdouxhe)

Den belgiska författarinnan Madeleine Bourdouxhe levde 1906-1996. Åtta av hennes noveller, i översättning av Madeleine Gustafsson, utkom i år på Elisabeth Grate bokförlag med titeln En spik, en ros. Jag läste några recensioner som inte väckte min lust att skapa en egen uppfattning, men så stod boken lockande nära min hand på biblioteket och det är ju något särskilt med novellsamlingar. Alltså fick En spik, en ros följa med mig hem. Den blev en av mina största läsupplevelser i år.


Bourdouxhes noveller är så otroligt välskrivna att jag knappt kommer ihåg att andas när jag läser dem. Språket gör nästan ont, ögonen vill tåras, det är som att se in i solen, jag blir bländad, samtidigt måste jag läsa vidare. De timmar jag ägnar åt denna bok är alldeles särskilda. Jag kan inte lägga den ifrån mig men jag vill inte att den ska ta slut. Rösterna, karaktärerna tar sig in och blir kvar. Det här är en bok jag ömt vill smeka över ryggen när jag läst sista sidan, hellre än att behöva lägga undan den, förpassa den till handlingarna.

Själva lässtunden blir på något sätt upplyst. Det är svårt att förklara. Jag vet knappt vad jag ska säga. Bourdouxhes noveller är så poetiska, så fria från alla klichéer, så alldeles originellt sina egna, så allvarliga. Det finns något här som är otroligt pretentiöst - på ett helt och hållet lyckat sätt.

Så läs, om du vill. Jag kan rekommendera En spik, en ros men det är ingen bok jag vill springa ut och skrika åt hela världen att läsa. Det är en bok jag gärna skulle behålla som min alldeles helt och hållet egna. Att lämna tillbaka den till biblioteket blir snudd på plågsamt - dels för att jag måste skiljas från den, dels för att den brutalt ska bläddras i av ovarsamma fingrar och ögnas av andra som kanske inte alls ser det jag ser.

Jag vet inte riktigt vad jag ska säga, så jag tror att jag slutar här.


Avdelning: Skönlitteratur Taggar: #recension #hyllning #novellsamlingar #favoriter #läslycka #Belgien #språkglädje #moderna klassiker
Kommentera
 

Sebastian Lönnlöv

Bok-
presentation:
Jag skulle vara din hund (om jag bara finge vara i din närhet)
Författar-
presentation:
Anneli Jordahl

Anneli Jordahl - Jag skulle vara din hund (om jag bara finge vara i din närhet)

I Anneli Jordahls första roman möter vi Ellen Key, en kvinnosakskvinna jag har svårt för; hon har alltid känts som feministernas August Strindberg och aldrig framstått som sympatisk. Jordahls bok fokuserar dock inte på tänkaren Key utan på den älskande Key, vilket i sig kändes ganska tragiskt. Vad man än tycker om hennes åsikter är det väl synd att reducera ett verksamt liv till att handla enbart om "smekhungern" och "Urban-längtan"? Här skildras nämligen Ellen Keys olyckligt kärlek till Urban von Ferlitzen, en gift man med fyra barn. De brevväxlar och utbyter stora ord, men det är "en kärlek som istället för hud mot hud handlade om papper mot papper", om att "låta hans nyss formulerade ord rinna ned i henne som varm choklad". De träffas bara ett par få gånger medan tio år rinner förbi.

Det hela blir en "brevklagan" full av dramatik. De stora orden blir hårda; "jag ville egentligen aldrig kyssa dina snålt tilltagna läppar". Ellen anklagar Urban: "din ryggrad är mjuk som smördeg". Urban anklagar Ellen: "i själva verket är du kall som en aborre en pimplare fått upp en februaridag". Vad återstår för Ellen Key? "Kunde man bli sin egen make och dotter? Vagga sig själv till sömns."

Det här är ingen lycklig kärlekshistoria, det är en mycket olycklig roman. "Hur mycket vägde hennes hjärta nu? Ömt och sorgsvullet fick det inte längre plats i kroppen." Ellen förmår inte avsluta innan hon "blir mattan han torkar av stövlarna på" och får aldrig de kärleksbarn hon längtat efter. Jordahl låter Ellen Key, lärarinnan som skrev om barnens århundrade, önska sig moderskap och giftermål mer än allt annat: "Varför blev hon inte en vanlig kvinna med sitt spädbarns kräkfläck på blusen?" Ellen blir aldrig mor och maka, blir en modern kvinna och så småningom någorlunda respekterad, men lätt att avvika från mängden är det aldrig. "Först stenar man fritänkarna, sedan bygger man monument över dem, med samma stenar." Den som kan kulturklimatet kring Ellen Key märker snart att Jordahl är påläst. Hon väver in Keys tankar samt diverse detaljer och karaktärer ur samtiden. Strindberg fladdrar förbi, likaså Anne Charlotte Leffler, Klara Johansson, Victoria Benedictsson och många andra.

Språket består av ofullbordade satser, som spontant nedtecknade tankar, korthuggna anteckningar. Dessutom är här fullt med metaforer som ger en poetisk känsla. Allting skildras påtagligt konkret: "Kunde han inte formulera något personligt istället för att kasta denna kladdiga pannkaka i synen på henne." Kroppens känslor berättas i bilder, huvudvärk känns "som om någon tryckt på henne en två nummer för liten krigshjälm" eller som "slag med liten hammare över högra ögat". Nervositeten i magen är "ett uppskrämt mörtstim" och Ellen bär ett "hårt spänt läderbälte över bröstet". Vi befinner oss i ett Stockholm fullt av råttor och i landshålor som stinker svinpink, men ändå är miljöbeskrivningarna diktlika: "augustimörkret sänkte sig som en svart kretongklänning", "det var spik i kvällskylan". "Vättern anilinfärgad, som målad av en romantiker eggad av absint."

Som sagt: jag påbörjade boken ytterst skeptisk, mot Ellen Key och mot själva konceptet att skriva om hennes liv med kärleken i centrum. Nu tycker jag att det var ett bra grepp för att göra Key levande och begriplig, utan att vare sig försköna eller förminska henne. Efter sista sidan känner jag mig söndertrasad, riven i strimlor av sympatin. Det här är en av de starkaste böcker jag läst i år - en historisk roman som är samtidigt sofistikerad, språksnygg och känslodrypande.

Betyg: 9/10

Avdelning: Skönlitteratur Taggar: #recension #historiskt #klassiska kvinnor #läslycka #språkglädje #hyllning #favoriter
Kommentera
 

Sebastian Lönnlöv

Bok-
presentation:
Beatriz och himlakropparna
Författar-
presentation:
Lucia Etxebarria

Lucía Etxebarría - Beatriz och himlakropparna

Beatriz är en vilsen ung kvinna från Madrid som har studerat litteratur i Edinburgh i fyra år. Hon lever tillsammans med sin skotska flickvän, Cat, men har svårt att besvara Cats kärlek. Istället för att uppskatta vad hon har drömmer Beatriz om sin tonårsbästis Monica som hon under flera års tid var olyckligt kär i.

Beatriz bestämmer sig för att ta reda på vad som hände med Monica efter deras katastrofala sista vecka tillsammans, så hon lämnar Cat och reser tillbaka till Madrid. Den fysiska jakten på Monica visar sig vara ganska enkel, men Beatriz känslomässiga resa i sina egna minnen - som också upptar större delen av boken - är desto mer komplicerad.

Beatriz och himlakropparna (Beatriz y los cuerpos celestes) är full av amfetamin och heroin, men aldrig drogromantik. Trots flat-temat är detta ingen kärlekshistoria, snarare en sorgsen relationsroman om hur svårt det kan vara att knyta an. Som helhet är det en smärtsam saga som jag verkligen uppskattar. Jag ser inga direkta brister även om meningarna ibland är långa och snåriga med många bisatser.

Finns i pocket. Läs! Finns det någon själ därute som kan rekommendera eller avråda från Kärlek, nyfikenhet, prozac och tvivel av samma författare?

Betyg: 8/10


Avdelning: Skönlitteratur Taggar: #recension #hbtq #hyllning #Skottland #kärlek mellan kvinnor #kärlek #tungt #sorg #favoriter #läslycka
Kommentera
 

Sebastian Lönnlöv

Bok-
presentation:
Dykungens dotter
Författar-
presentation:
Birgitta Trotzig

Birgitta Trotzig - Dykungens dotter

På min första termin litteraturvetenskap nådde vi så småningom till nittonhundratalet och skulle enligt litteraturlistan läsa Dykungens dotter av Birgitta Trotzig, men lärarna hade rätt att ändra listan efter sin undervisning, vilket innebar att min grupp skulle läsa Sveket av samma författare. Jag försökte, jag försökte verkligen, men denna så tunna bok var omöjlig för mig. Jag mådde illa, fick en känsla av att kvävas, drunkna i smuts. Till sist hatade jag boken och stod inte ut med ett enda ytterligare ord. Jag blev skräckslagen i romanens värld där allt var mörkt och illaluktande och vidrigt. Nu, på en kurs om teologi och skönlitteratur, var det dags för Dykungens dotter. Jag hade verkligen inga förhoppningar.

Det första som slog mig var språket. Hur det visserligen frossar i allting äckligt, men ändå skimrar av poesi och liv. Historien är inte särskilt munter: fattigdom, lortsverige, prostitution, aborter, alkoholism, sjukdom, psykos, död. Karaktärerna är sällsamt namnlösa. Huvudpersonen får en benämning först när hon har fött barn - då blir hon Mojan, "morsan" på skånska. Dotterns namn får vi veta först när vi delges inskriptionen på hennes gravsten. Pappan - namnlös. Styvfadern - namnlös. Lillasystern - namngiven, men ändå används namnet aldrig. Det är som om namn skulle ställa sig i vägen. Istället blir personerna helt igenom människor, avskalade och rena mitt i all förnedring.

"Berättelsen påstår att när vi avlar och föder och dör sätter sig ett väldigt drama i scen genom oss. Fast det luktar jord, gyttja, bräckvatten, våt vass, hästgödsel och kogödsel, människoavfall, sur mjölk, grislort, salt, tångbankar, fiskrens, tjära, efterbörd och exkrementer ur detta språk och i dessa människors liv så låder det ingenting trivialt vid dem. Så säger den här berättelsen som tar livet på dödens allvar och som utan genans tar sig för att gestalta transcendens.
Går det?
Vad man ska svara? Man blir generad."

Ur en artikel av Kerstin Ekman, där hon även säger annat klokt:

"En roman måste vara en stötesten, annars glömmer man den. Ju lättare läsning desto snabbare glömska.
En stötesten kan man inte komma ifrån. Den gör sig gång på gång påmind, i början till förargelse. Kanske till vrede. Ännu som undanställd på hylla och infogad i bokstavsordning spökar den. Man tar ner den, läser och grubblar ett tag till på dess svårbegripligheter eller dess oförenlighet med ens egna tänkesätt. Till slut kan den glida ihop med dem; man införlivar något främmande och har fått en ny källa till undran och ibland till en oväntad och orimlig glädje."

Jag kan inget annat än instämma. Dykungens dotter är en bok som ofta får det att svida och vätskas i ögonvrårna, som får strupen att snöras samman och andningen att bli ansträngd. Det är en bok jag kanske aldrig skulle ha orkat läsa ut om den inte var kurslitteratur. Det är en bok jag inte alls njuter av att läsa, men ändå omöjligt kan säga annat om än: Bra! Det är en bok jag sent ska glömma, en bok jag ska bära som en sten i min vävnad. Språket väcker törst efter Kerstin Ekman, Sara Lidman, alla dem som skriver om det svåra så att varje ord blir poesi. Kanske ska jag till och med låna hem Sveket igen.


Avdelning: Skönlitteratur Taggar: #recension #hyllning #tungt #språkglädje #läslycka #favoriter #moderna klassiker #obehagligt bra
Kommentera
 

Sebastian Lönnlöv

Bok-
presentation:
För att lämna röstmeddelanden : tryck stjärna
Författar-
presentation:
Bodil Malmsten

För att lämna röstmeddelande tryck stjärna

Denna pjäs av Bodil Malmsten finns i pocket, inte en dag för tidigt! Jag råder alla att investera några tior för att få höra Bert-Ove, Giselle, Edvard, Jessica och Thomasine. Fem svenskar som framför sina monologer. Fem fiktiva människor som får komma till tals med allt det som annars bara skymtar fram i Ring P1 och på tidningarnas insändarsidor. Dessa fem är förtvivlade, uppgivna, förbannade, deprimerade, självmordsbenägna. Allt utom lyckliga. Det kanske låter tröttsamt, men eftersom Malmsten har hållit i pennan skänker språket en säregen glädje åt det som sägs. Jag njuter verkligen av formuleringskonsten och det är så uppfriskande med dessa röster som liknar varandra och delvis säger samma saker, men som ändå är så personliga.

Jag önskar att det fanns en tidsmaskin som kunde ta mig tillbaka. Inte till stenåldern utan till den tid för så få år sedan då denna pjäs gick att se på scen. För att lämna röstmeddelande tryck stjärna är perspektivgivande, innehållsrik och intrycksfull läsning. Jag hoppas att även uppföljaren Nakna damer på nedre botten mittemot kommer att publiceras i bokform.


Avdelning: Skönlitteratur Taggar: #recension #hyllning #teater #dramatik #pjäser #läslycka #språkglädje #favoriter
Kommentera
 

Sebastian Lönnlöv

Bok-
presentation:
Lagt kort
Författar-
presentation:
Joan Didion
Pocket
Finns i lager, 59 kr

Joan Didion - Lagt kort

Tidigare har jag läst Didions The Year of Magical Thinking (Ett år av magiskt tänkande). Då, för två år sedan, var jag i Ångermanland och begravde min farfar. Sorg var ett angeläget ämne, boken berörde mig starkt. På den tiden var jag inne i en långvarig läsvacka, men Didions självbiografiska sorgskildring blev ett bevis på litteraturens kraft. På sätt och vis har jag nog Ett år av magiskt tänkande att tacka för mina nuvarande bokorgier.

Play It As It Lays handlar om Maria: skild, före detta modell och skådespelerska. Hennes enda dotter är psykiskt handikappad och inlåst på institution. I bokens nutid befinner sig även Maria på mentalsjukhus. Den dåtid som återberättas handlar om hur Maria alltmer tappar greppet. Som läsare väntar jag spänt på att få veta hur det kommer sig att hon anklagas för mord.

Marias rämnande tillvaro och den luxuösa omgivningens känslokyla beskrivs med en fängslande men skrämmande skärpa. Joan Didion bevisar att hon är en konstnär med full kontroll över sina litterära vapen. Efter läsningen är jag skakad på djupet. Visserligen finns det brister, till exempel ett långt parti där vi inte får veta något om Marias känslor utan bara får hennes handlingar beskrivna. Detta dämpar utvecklingskurvan. Ändå - en läsning som inte går att komma undan, som stannar kvar, inristad i skinnet.

Vet någon därute om filmen baserad på boken är sevärd?

Betyg: 8/10


Avdelning: Skönlitteratur Taggar: #recension #hyllning #sjukdom #favoriter #kortromaner #tungt #mörkt #obehagligt bra #moderna klassiker
Kommentera
 

Sebastian Lönnlöv

Tre fantastiska diktsamlingar

Skuggor och speglingar är Lotta Olssons övertygande debut från 1994. Temat är den grekiska mytologins Persephone. Nio år senare kom en uppföljare: Den mörka stigen, om Orfeus och Eurydike. I båda samlingarna är dikterna sonetter - en form som Olssons behärskar galant. Visst tangeras klichéer, men det vägs upp av talangen och lättheten i språket. Lotta Olssons poesi ger mig lyckorysningar.

-

På Sirius finns barn innehåller dikter Federico Garcia Lorca, översatta av Anders Cullhed och Marika Gedin 1987. De väcker mersmak - Lorcas amerikanska dikter, nyss utgivna på Tranan förlag, känns plötsligt väldigt lockande. Lorca var modernist men blandade modernt och klassiskt på ett härligt vis. Jag skulle kunna citera mycket, men får nöja mig med tre favoriter:

Luften,
havande med regnbågar,
krossar sina speglar
över lövverket.

*

Den stjärnbeströdda rymden
återspeglas i ljud.
Spektrumlianer.
Labyrintharpa.

*

En fågel sjunger
så ensam.
Luften förstorar.
Vi lyssnar
genom speglar.

-

I Sverker Åströms översättning av Michelangelos sonetter, från 2005, har rimmen skippats - klokt - men tyvärr brister rymten ibland på sätt som lätt skulle hade kunnat undvikas. Ändå är dikterna starka och vackra. Man måste glädjas åt att vissa av Michelangelos kärleksförklaringar nu får en chans att införlivas i vår kanon. Extra intressanta är dikterna för de som vill läsa om hur samkönad kärlek kunde gestaltas under renässansen.


Avdelning: Poesi Taggar: #recension #klassiker #hyllning #språkglädje #Spanien #Italien #kärlek mellan män #hbtq #favoriter
Kommentera
 

Sebastian Lönnlöv

Bok-
presentation:
Mio, min Mio
Författar-
presentation:
Astrid Lindgren
Kartonnage
Finns i lager, 199 kr
Pocket
Finns i lager, 66 kr
Kartonnage
Finns i lager, 151 kr

Mio min Mio

Det här är en sådan bok som jag med brinnande ögon kommer att försöka övertala min omgivning att läsa. Det är en saga, men den passar sig minst lika bra för vuxna som för barn. Jag njuter av det repetativa språket som är perfekt nästan jämt. Det är så vackert, så ömsint, så sorgset och modigt och stort. Jag gråter för att sårbarhet och litenhet skildras så naket och lyhört. Jag bestämmer mig för att läsa Bröderna Lejonhjärta, Ronja Rövardotter, Spelar min lind sjunger min näktergal, Allra käraste Syster.
 

Vad kan jag säga mer? Mio min Mio är en av de bästa böckerna jag läst i år.

L

Ä

S

Avdelning: Barn Taggar: #recension #hyllning #favoriter #språkglädje #läslycka
Kommentera
 

Sebastian Lönnlöv

Bok-
presentation:
Den sammanlagda längden av alla broar som någon gång byggts
Författar-
presentation:
Marie Norin

Den sammanlagda längden av alla broar som någon gång byggts

Veckolån på biblioteket får mig att se rött och gnissla tänder, men för Marie Norins senaste diktsamling gjorde jag ett undantag. Jag visste att jag ändå skulle kasta mig över den, och i väntan på att äga ett eget exemplar blev bibliotekets oemotståndligt. Den allra första dikten bådade mer än gott:

Jag tror att det regnar, det är därför bilden är så kornig. Men jag vet inte vad han bygger, det handlar kanske om att packa väskan rätt
Han håller händerna på bordsskivan, städat
Och för lång tid framåt


Glappen, hoppen, den bekymmerlösa tonen, allt det som fått mig att läsa de tre tidigare diktsamlingarna fanns närvarande. När jag såg att DSLAABSNGB är illustrerad av en konstnär jag gillar blev jag förstås ännu gladare. Konstnären heter Eva-Maria Ern. 

Diktsamlingens inledande dikter var precis vad jag hade väntat mig - men ändå inte, ändå nytt. Därefter följde en svacka som gjorde ont. Som tur var gick det snabbt över. Därefter njöt jag för fullt. Det är underbart att vilka böcker man än gräver ner sig i, Marian Keyes eller samtidspoesi, så förnimmer läsaren exakt samma kickartade läsglädje från det som i hans/hennes/henoms ögon är bra.

Jag bläddrar i DSLAABSNGB för att hitta fler citat men det är alldeles omöjligt att välja. Imorgon ska den utsökta lilla volymen vara tillbakalämnad och jag har separationsångest. Låt mig uttrycka det så här: Jag hade skyhöga förväntningar och jag blev inte ett dugg besviken.


Avdelning: Poesi Taggar: #bibliotek #recension #hyllning #favoriter #språkglädje #läslycka
Kommentera
 

Sebastian Lönnlöv

Allen Ginsberg - Skrik och sorg

I antologin BEAT! introducerades the beatniks och jag smakade hungrigt på Ferlinghetti, Ginsberg, Kerouac och alla andra. Det inspirerade mig till att köpa Howl and other poems och Kaddish and other poems i en liten rörig bokhandel i Bloomsbury för snart två år sedan. Nu bestämde jag mig för att till slut ta itu med dem.

Jag började med Howl, debuten – och blev inte imponerad. Visst finns här halsbrytande vändningar (yacketayakking screaming vomiting whispering facts and memories and anecdotes and eyeballs kicks and shocks of hospitals and jails and wars), men jag blir trött av allt prat om knark och sex. ”Titta vad cool jag är, jag har testat alla droger i hela världen och säger kuk i varannan mening!” Visst, jag är pryd men främst stör jag mig på att helheten helt enkelt inte är övertygande.

Några dagar senare läste jag Kaddish. Och WOW. Vilken skillnad! Här är allting smärtsamt skrivet, här griper dikterna tag om mina inälvor och kramar väldigt hårt. Det dräller av droger men främst blir jag hög på språket. Sidorna är fulla av spyor och könsorgan men Allen, jag förlåter dig vad som helst! Titeldikten är allra bäst - jag blir omskakad och andlös bara av att läsa de inledande verserna:

Strange now to think of you, gone without corsets & eyes, while I walk on the sunny pavement of Greenwich Village

downtown Manhattan, clear winter noon, and I’ve been up all night, talking, talking, reading the Kaddish aloud, listening to Ray Charles blues shout blind on the phonograph

the rhythm the rhythm – and your memory in my head three years after

Denna trettio sidor långa sorgesång påminner om Mig äger ingen - men är ännu bättre.


Avdelning: Poesi Taggar: #recension #moderna klassiker #föräldrar #döden #sorg #hyllning #språkglädje #läslycka #favoriter
Kommentera
 

Sebastian Lönnlöv

Bok-
presentation:
Det ondas blommor
Författar-
presentation:
Charles Baudelaire
Inbunden
Finns i lager, 307 kr

Denna dag som är idag...

...ägnar jag mig åt pluggning, tedrickning och läsning. Som vanligt. Men vad kan passa bättre på självaste Världsbokdagen än att med ett lyckligt leende läsa Baudelaire och med en salig suck lägga ifrån sig pocketen när den sista dikten sorgligt nog är läst? Det ondas blommor kommer jag att återvända till gång på gång tills 99 % av raderna är understruckna med rött bläck. Det finns inte en enda dålig dikt i hela boken, trots att den innehåller mer än hundra dikter. Inte ens i de dikter som täcker flera sidor finns svaga verser.

Jag tror inte att kvaliteten beror enbart på Baudelaire i egen hög person - även översättaren Ingvar Björkesson måste ha åstadkommit ett mästerverk, för när jag läser engelska översättningar som knappt lyckas rimma förundras jag än mer över att jag hittar cirka 3 nödrim i hela boken. Han är i gott sällskap dessutom, för såväl Gunnar Ekelöf som Hjalmar Gullberg, Dan Andersson och åtskilliga andra har tolkat Baudelaire.

Allting stämmer. 10 poäng av tio, 100 poäng av hundra. Ingen besvikelse, bara sötma och extas. Jag har sällan stött på så fulländade upplevelser och nästan enbart inom poesin: Tuija Nieminen Kristoferssons dikt i D:ets mage, Tranströmers Den halvfärdiga himlen, Sonja Åkessons Hästens öga, Marie Lundquists Astrakanerna, Bei Daos Färdskrivaren. Men det är länge sedan nu och därför är jag än mer överväldigad över att få en ny favorit att sälla till de gamla utslitna. Snart kommer pocketen att vara sönderläst. Köp! Själv ska jag surfa runt en stund på Fleurs' Du Mal och förbanna mig själv för att jag inte kan franska.

À la pâle clarté des lampes languissantes,
Sur de profonds coussins tout imprégnés d'odeur
Hippolyte rêvait aux caresses puissantes
Qui levaient le rideau de sa jeune candeur.


Avdelning: Poesi Taggar: #recension #klassiker #läslycka #språkglädje #favoriter #hyllning
Kommentera
 

Sebastian Lönnlöv

Bok-
presentation:
Hiatus
Författar-
presentation:
Hanna Nordenhök

Läsrapport inför nyårsafton

Första halvan av Hanna Nordenhöks Hiatus var helt enkelt lysande, sedan blev den mig likgiltig. Ändå beundrar jag verkligen förmågan att skapa njutning med passager som dessa:

Varifrån i bilden. Fri
och mörk

eller

Väg. Att andas. Hända. Ändras.

eller

Här.
Här är inte inte där.
Världen lägger sig och reser sig.
Linjer och skärpa.

En än mer helgjuten läsupplevelse var Det som ögat ser av Ann Lagerhammar. Först kändes även den lite likgiltig och jag irriterade mig på långa passager som lika gärna kunde ha varit rent avskrivet från faktaböcker - författaren ville ha med mycket teori om t.ex. filosofi. Sedan tog historien fart, jag lärde känna huvudpersonen Lykke och engagera mig i henom. Efter ett tag läste jag frenetiskt, febrigt, och plötsligt var historien slut - vilken besvikelse! Jag antar att jag berördes i så hög grad just för att det handlar om androgynitet och identitet, vilken känns väldigt angeläget där jag är just nu i livet. Vilken inte innebär att boken bara skulle beröra förvirrade nittonåringar. Nejnej. Läs! Finns i Månpocket nu, bara att lägga vantarna på och låta sig dras in i.

Pluspoäng för det modiga i att ta en verklig, historisk person och sedan dikta upp dennes dagbok, så att jag ända till slutet svävar i osäkerhet kring om personen finns och om dagboken funnits. Ann Lagerhammar är en mer än lovande debutant som förtjänar mer uppmärksamhet än hon har fått. Jag tror plötsligt mycket mer på nya, svenska romaner.


Avdelning: Skönlitteratur Taggar: #recension #hbtq #hyllning #läsrapport #intersexualism #poesi #favoriter #läslycka
Kommentera
 

Sebastian Lönnlöv

Bok-
presentation:
Den stängda boken
Författar-
presentation:
Jette A. Kaarsbøl

Den stängda boken

Jette A. Kaarsbøls Den stängda boken utgavs 2003 och skildrar sent artonhundratal, tidigt nittonhundratal. Huvudperson är Frederikke, vars tillvaro förändras drastiskt när hon förälskar sig i den karismatiske läkaren Fredrik och dras in i en helt annorlunda värld än det konventionella borgarhem hon är van vid. Frederikke är redan förlovad, men med en man som hon känner allt större avsky inför.

När Frederik friar förstår Frederikke inte att det han erbjuder henne är något helt annat än det hon vill ha. Hans bisyssla som illegal abortör accepterar hon, trots att det egentligen är emot allt hon någonsin lärt sig. Vad hon inte vet är att Fredrik bryter mot de dåtida lagarna på sätt som Frederikke ännu är för naiv för att ens ana. Hon är blind i sin förälskelse och överlycklig – en helt annan person än den tysta och osäkra skugga som hon varit innan Frederik kom in i hennes tillvaro. Under de kommande åren förstår hon långsamt att hennes kärlek inte är besvarad. Därmed rasar hela ”Rikkes” världsbild samman.

Den stängda boken är mörk, men inte alls nattsvart utan snarare genomgrå. Det händer egentligen mycket litet under de femhundra sidorna. Jag vet att vissa läsare har haft problem med detta. Själv är jag fast i det subtila spindelnätet som dras åt allt mer. Under merparten av boken är jag lika förälskad som Frederikke (men inte i Fredrik utan i boken). Därefter blir stämningen gradvis alltmer klaustrofobisk. Karaktärerna skadar varandra på alla tänkbara sätt, utan att egentligen använda våld. Jag gråter, men inte förrän sista sidan är färdigläst. Jag önskar att de få ljusglimtarna varit fler; att personerna inte tvunget skulle gå under på detta sätt. Samtidigt vet jag att detta är en bra bok eftersom jag känner, tänker, dras in i virvlarna.

7/10


Avdelning: Skönlitteratur Taggar: #recension #hbtq #hyllning #läslycka #språkglädje #favoriter #kärlek mellan män #historiskt #Danmark #kärlek #sexualitet
Kommentera

Anmäl textfel

 LitteraturMagazinets bloggar 

 

Sök bok/författare/artikel


Om LitteraturMagazinet

LitteraturMagazinet – Sveriges största litterära magasin är en redaktionell nättidskrift som hade premiär i januari 2012. Vi bevakar litteratur med författarintervjuer, recensioner, krönikor och debatt. Följ oss på Facebook, Twitter och prenumerera på vårt nyhetsbrev!
Läs mer om LitteraturMagazinet

Aktuella recensioner

Om Alfons och hans skapare

Recension: Bakom Alfons : Gunilla Bergström in på livet av Klas Gustafson

Betydligt mer än ännu en bilderbok om döden

Recension: Den långa resan av Sofia Hedman

Dikter som ryms på handens fingrar

Recension: Ensamtal av Ann Jäderlund

Många nyanser av grönt

Recension: Zeinas green kitchen : Gröna recept från olika delar av världen av Zeina Mourtada

En fjolårsfavorit full av känsla

Recension: Doften av ett hem av Bonnie-Sue Hitchcock

En bok om döden

Recension: Den ofrånkomliga gåtan: om döden och frågorna inför livets slut av Owe Wikström

En dyster men spännande framtid

Recension: Curly Bracket. Game over av Johan Wendt

Hjärta och smärta i en diktning som berör

Recension: Nattmusik för dagsländor av Eva-Stina Byggmästar

En bok om att vara på väg

Recension: Evigheten har redan börjat av John Ortberg

Kärlek, humor och vänskap

Recension: Will Grayson, will grayson av John Green
Glansholms Bokhandel & Antikvariat
Kundtjänst, vardagar 9-16: 070-692 50 50
LitteraturMagazinet
Redaktör: Sandra Sandström
Ansvarig utgivare: Linus Glansholm
Teknik: Framkant Media AB
Annonsera:  Framkant Media AB