Lena Köster

Bok- presentation:	Caipirinha med Döden
Författar- presentation:	Maria Ernestam

Maria Ernestam förtjänar mer

När det osannolika händer, är det plötsligt inte så osannolikt längre. Det lärde oss Tage Danielsson i en monolog. Maria Ernestam är en författare som ständigt vidrör det osannolika. Hennes senaste roman heter ”Den sårade pianisten”.

Det verkar som om en del människor inte bara har en begåvning utan flera. Maria Ernestam till exempel. Uppväxt i Uppsala är hon kanske inte profet i ”hemlandet”, vad vet jag. Men hon  borde vara det, en i kulturgruppen på Uppsalaparnassen, om det nu finns en sådan.

Journalist, med matematikstudier i bakgrunden, statsvetenskapsexamen från USA, elva år i Tyskland som korrespondent för Veckans Affärer och Dagens medicin. Och med sångröst och bekgrund från Jesus Christ Superstar därtill. Huga!

”Den sårade pianisten är hennes åttonde roman. Som alltid berättar hon en sorts vardagshistoria, där vardagen visar sig vara allt annat än vardaglig och innehåller dramatik, osannolikheter, mysterier, tvetydigheter, ångst och tvik.

Det gjorde hon redan 2005 i debutromanen ”Caipirinha med Döden”. Bara idén att Döden som person knackar på dörren och flyttar in!  Med allt vad det innebär.

I nya boken har den gåtfulle hotellpianisten James eventuellt brunnit inne. Fast några bevis för det finns inte, så läsaren får tro vad hen vill.

Veronica och Marieke är vuxna väninnor som känt varandra snudd på alltid. En sådan vänskap man/de tror ska vara också framgent, för alltid. Men ett triangeldrama uppstår, där pianisten James utgör ett hörn och kvinnorna de andra två. Och den släta glansiga bilden krackelerar.

Barndom, musik, längtan efter ett liv man själv skapar sig. En moster som dör och kanske inte var just som man trodde. Kärlek förstås. En brand. Oklarheter. Mer kärlek och ett nytt barn vid en relativt osannolik tidpunkt i livet.

I bok efter bok fångar Maria Ernestam in det där, som jag misstänker döljer sig bakom fasaderna. Det är som att skiva sidorna i folkskolans läsebok och hitta nyansförskjutningar och rena felaktigheter i ”far ror, mor är rar”, som nog Maria fick sig itutat i småskolan, född som hon är i slutet av 1950-talet.

Moster är nämligen något mer än moster. Själv är man en annan än man tänkte sig vara, vare sig man är författare, romanfigur eller läsare. Döden kan mycket väl knacka på dörren och någon, som kanske har brunnit upp, inte alls ha brunnit upp. Och är det inte bästa väninnan man ser där borta tillsammans med...

Den ernestamska fantasin har verklighetsförankrade rötter, men också vida vingar. Jag vet inte hur hon bär sig åt för alla intriger och fakta runt om dem, men misstänker en kombination av egen beläsenhet och nätet. I Den sårade pianisten skriver hon om kommissarie Maigret: ”Inte hade du internet till hjälp och ändå lyckades du lösa dina fall…”. Liten hint där?

Med intrigerna i böckerna och livet är det som det är. Man lever på ett sätt, förändras, sviker, blir sviken, går runt ett hörn och hittar plötsligt inte hem. Hör några pianoackord, känner en doft, föder ett barn, skriver en bok, älskar, men vet inte nödvändigtvis vem.

Allt är möjligt, även det omöjliga. Och Maria Ernestams böcker är - för att gå tillbaka till den där caipirinhan som jag är så förtjust i - som drinkar med många ingredienser över det där underliggande lagret av is och den varma solmogna frukten någon stuckit sugröret genom.

Förstår du inte vad jag menar? Läs någon av hennes böcker, till exempel den här senaste, så klarnar det.

Maria Ernestam har inte fullt ut fått den uppmärksamhet hon förtjänar på hemmaplan. Men med så mångskiftande och intelligenta intriger och så gott språk måste den dagen komma. Snarast!

Maria Ernestams böcker: Caipirinha med döden 2005, Busters öron 2006, Kleopatras kam 2007, Alltid hos dig 2008, På andra sidan solen 2010, Marionetternas döttrar 2012, Öga för öga, tass för tass 2014.

Hennes böcker är framgångsrika också utanför Sverige, bland annat i Tyskland, Frankrike och Taiwan. I Frankrke har hon tilldelats priset Pages de Libraires.

Kommentera /Visa 1 kommentarer

Carl Magnus Juliusson

Lars Norén och inbördeskrig i kärnfamiljen

Natten är dagens mor är en pjäs full av både psykiskt och fysiskt våld och är stundvis väldigt smärtsam att se på"

Igår var jag och såg en uppsättning av Lars Noréns Natten är dagens mor på Göteborgs stadsteaters mindre scen, Nya Studion. Titeln kommer från Stagnelius och utgör, tillsammans med en annan av Noréns pjäser, Kaos är granne med Gud, sista raden i den fantastiska dikten "Vän! I förödelsens stund", en dikt om hopp och glädje i stunder av det allra mörkaste av mörker. 

Den utspelar sig i köket till ett familjehotell under en enda dag. Medlemmarna i familjen är alla skadade och fulla av inre sår efter femton år av faderns alkoholism och personlighetsförändringar som konsekvenser av hans drickande. Föräldrarna har ont om pengar och jobbar alla av dagens vakna timmar. Den yngsta sonen – den som tagit kanske mest skada – är inkapabel till att göra någonting överhuvudtaget utom kanske att läsa. 

Natten är dagens mor är en pjäs full av både psykiskt och fysiskt våld och är stundvis väldigt smärtsam att se på. Dramat igenom går en stor kökskniv från hand till hand som en form av tjechovsk pistol i bakgrunden. Alla är fångar i sig själva, i sin historia och i sina omständigheter. 

När det kommer till såväl familjetragedier som problemet överlag att leva med och nära på, och i samråd med, andra människor, är Lars Norén lite av mörkrets furste. Ingen vad jag vet har skildrat det så rått och så skoningslöst som han. 

Men varför ska man överhuvudtaget se det?

"Alla lyckliga familjer är varandra lika, men den olyckliga familjen är alltid olycklig på sitt speciella sätt."

Så inleder Leo Tolstoj Anna Karenina.

Har man inte växt upp i en familj så dysfunktionell som en Norén-familj får man kanske lite perspektiv på sig själv och sin uppväxt. Man får en förståelse för att alla inte har haft det lika bra som en själv och att det sätter sina spår. Har man växt upp under familjeförhållanden som liknar det Norén gestaltar, kantat av våld och missbruk, kanske det åtminstone kan vara en liten tröst i allting att veta att man inte är ensam, att ens historia i alla fall finns omskriven någonstans för andra att se – och kanske till och med förstå.

Det är ju trots allt en av konstens allra viktigaste uppgifter. 

Kommentera

Sebastian Lönnlöv

Bok- presentation:	Dramer
Författar- presentation:	Lars Norén

Andra pjäsen: Kommer och försvinner

"Kommer och försvinner", från 2001, är på många sätt lik den första pjäsen, "Under". Även här har vi tre röster som talar med varann. Här är personerna som rösterna tillhör inte lika socialt utslagna, men de är lika förtvivlade och förvirrade. Här är det också en enda dialog-monolog utan aktindelningar. Och utan korsfästelser. Annars är känslan mycket densamma: att något är väldigt fel och det är omöjligt att faktiskt kommunicera. Men mitt i detta: extremt poetiskt.

Läs hela inlägget ...

Kommentera

Carl Magnus Juliusson

Bok- presentation:	Biskötarna
Författar- presentation:	Lars Norén

Lars Norén 70 år!

I dag den 9 maj fyller Lars Norén 70 år.


Och dagen till ära har jag läst hans båda romaner, Biskötarna och I den underjordiska himlen: Biskötarna II (de enda romaner han faktiskt skrivit), från 1970 och 1972.

I socialrealistisk anda skildrar Biskötarna Stockholms undre liv, bestående av folk i utsatta positioner och i utanförskap: fattiga, hemlösa, narkomaner, prostituerade och kriminella, under några varma sommarveckor 1969.

Läs hela inlägget ...

Kommentera

Vesna Prekopic

Lars Norén 70 år

Det är det som är det stora – hans besatthet av oss människor"

Lars Norén fyller 70 år idag. Vi dramatiskt lagda kaoskulturälskare gratulerar och uppmärksammar på olika sätt denna högtidsdag.

I dag i sena oktober tog jag mig till Moderna Museet, jag minns inte vad som tagit mig dit, kanske en ledig lördag bara. Men jag minns hur jag stannade till i Videorummet. Satte mig i den långa svarta skinnsoffan, i det stora mörklagda rummet. Och jag minns orden som i perfekt tidsprecision projicerades i versaler på den stora väggen.

Det var Lars Noréns röst som tyst talade till mig. Hans verk Fragment, bestående av 60 textfragment, drog mig stillsamt in i i hans alldeles eget bokstavsland. Där stannade jag en lång stund.

Repetition sägs ju vara kunskapens moder, och kanske var det det jag ville uppnå, genom att gång på gång insupa dessa korta tankevisualiseringar. Genom att ta fram mitt block, skriva ner en- två- och treradingarna som omslöt mig i det andaktsfulla rummet. Att ta mig närmare Lars Norén.

Idag på hans födelsedag tar jag fram det lilla blocket igen. Och med all säkerhet säger de ord jag valde att spara lika mycket om oss alla som kollektiv som om Lars Norén som individ. Det är det som är det stora – hans besatthet av oss människor.

Ur Fragment

NÄR JAG FINNER DET
FINNS DET INTE
______________

PERFEKTIONEN FINNS REDAN
DET GÄLLER BARA ATT FYLLA DEN
MED ALLT MÖJLIGT SKRÄP
______________

ATT BLOTTA
ÄR ATT DÖLJA
DET BLOTTADE
_____________

NÄR JAG GÅR SÖNDER HAR JAG ÄNTLIGEN NÅGOT ATT SÄGA
_____________

Rekommenderad läsning: DN:s intervju med Lars Norén

http://www.dn.se/kultur-noje/lars-noren-hotellet-finns-inom-mig-jag-ar-standigt-dar-pa-ett-eller-annat-satt/ 

Evenemangstips: Kulturhuset i Stockholm hyllar Lars Norén genom en heldag med bland annat seminarier, soppteater, dans och filmvisning

http://kulturhusetstadsteatern.se/Teater/Evenemang/Lars-Noren-70-ar/

Kommentera /Visa 1 kommentarer

Sebastian Lönnlöv

Bok- presentation:	Dramer
Författar- presentation:	Lars Norén

Första pjäsen: Under

Noréns nyutkomna "Dramer" består av två tjocka böcker. Den ena heter "Samhälle", den andra "Terminal". Första pjäsen i "Samhälle" heter "Under" och skrevs 1998. Den handlar om tre personer som ligger, sitter och står lite svajande. De är av allt att döma utslagna, hemlösa, försupna och/eller nerknarkade.

Läs hela inlägget ...

Kommentera

Sebastian Lönnlöv

Bok- presentation:	Dramer
Författar- presentation:	Lars Norén

Hjälp! Vilka tegelstenar!

När jag beställde hem Lars Noréns "Dramer" förstod jag inte att det skulle röra sig om cirka 3000 bibeltunna sidor. Men men, bara att ge sig i kast med tegelstenarna! Jag har redan läst den första pjäsen i halvan "Samhälle" och tänker mig att det blir vettigast om jag gör en kort recension per pjäs.

Så välkommen med på resan när jag läser alla dessa Norénpjäser! Hur många timmar i terapi måste jag gå efteråt för att smälta innehållet, tror ni?

Kommentera /Visa 1 kommentarer

Anne-Charlotte Östman

Bok- presentation:	Rickard III
Författar- presentation:	William Shakespeare
Pocket Finns i lager, 55 kr

Premiär: Rickard III på Dramaten

I går var det generalrepetition. Jonas Karlsson som spelar Rickard III öppnade pjäsen skämtsamt innan ridån gick upp. Han placerade en termos på ett strategiskt ställe och sade att under en generalrepetition kan vad som helst hända. Publiken skrattade, och det är ingen tvekan om att Jonas Karlsson med små medel, mimik och gester, har en komisk talang. Det har han bevisat många gånger tidigare: i filmen Miffo, i pjäsen Erik XIV och på andra ställen.

Så hade vi scenen framför oss: tre väggar med graffiti och en väldig port längst in. På grå stolar på en likaså grå vridscen sitter svart- och vitklädda människor. Det är snarare 2000-tal än 1500-tal. Avskalad scenografi är det som så ofta nu för tiden. Jag tänker på Mutter Courages vagn som är i ständig rörelse utefter krigets frontlinjer. Här vrider sig våldets spiral, mordkomplotter och intriger initierade av den makthungrige Rickard.

Rickard III får vara rolig i sitt hyckleri och sin cynism men också aggressiv. Pjäsen innehåller starka känsloutbrott.

Läs hela inlägget ...

Kommentera

Anne-Charlotte Östman

Bok- presentation:	Mästaren och Margarita
Författar- presentation:	Michail Bulgakov

Djävulen går klädd i överrock

Innan föreställningen av ”Mästaren och Margarita” på Dramaten i går hade man möjlighet att höra dramaturg Magnus Florin berätta om pjäsen och författaren. Det är ju ursprungligen en roman av Michail Bulgakov. Han började skriva på den 1928 och fortsatte ända till sin död 1940. Stalin regerade, och Moskvaprocesserna inleddes 1936 med deporteringar och avrättningar. Det var en tid då många hade en väska packad, eftersom ingen kunde veta vem som var på tur att bli hämtad av säkerhetspolisen.

Det var omöjligt för Bulgakov att publicera en roman som hade metafysiska inslag med Djävulen och Jesus och bland annat var ett uttryck för författarnas svåra belägenhet. 1930 då han i princip hade yrkesförbud skickade han ett brev direkt till Sovjetunionens ledning. Han är helt krossad, skriver han. ”Jag ber er att tänka på att om jag inte får skriva, är detta för mig likvärdigt med att bli begravd levande.”

Läs hela inlägget ...

Kommentera

Sebastian Lönnlöv

A Long Day's Journey Into Night

En mörk magi håller mig fången"

Jag gillar dramatik och jag är van vid att dramer brukar kunna vara tämligen tragiska. Ändå blir jag totalgolvad av Eugene O'Neills "Long Day's Journey Into Night", eller på svenska: "Lång dags färd mot natt." Det här är en väldigt omfångsrik pjäs och den är inte munter någonstans. Ändå finns det en mörk magi som håller mig fången vid sidorna och händelseförloppet.

Läs hela inlägget ...

Kommentera

Anne-Charlotte Östman

Bok- presentation:	Kung Lear
Författar- presentation:	William Shakespeare
Pocket Finns i lager, 55 kr Häftad Finns i lager, 262 kr

Mastig Kung Lear på Stockholms stadsteater

Det var mastigt: tre timmar Kung Lear på Stockholms stadsteater. Faderskärlek och svek står i centrum. Scenen är en sjukhussal. Den moderna scenografin aktualiserar förhållandet mellan åldrande föräldrar och vuxna barn. Det är väl inte alltid så kärleksfullt. De gamla och sjuka kan upplevas som en börda.

Lear är gammal, och han vill dela riket mellan sina tre döttrar. Den bästa biten har han sparat till Cordelia. Men eftersom hon inte smickrar fadern på det utstuderade sätt som systrarna Goneril och Regan gör blir hon förskjuten. Så fortsätter dramat med ondska, intriger, våld och existentiell poesi.

Läs hela inlägget ...

Kommentera

Sebastian Lönnlöv

Bok- presentation:	Guds drömmare
Författar- presentation:	Alfhild Agrell
Inbunden Finns i lager, 244 kr

Mera bokrea!

Nu har årets sista inköpta bokreaböcker trillat ner och det blev en bra blandning av klassiker, moderna klassiker och nytt, tycker jag. Lite vemodgt är det alltid - blev bokrean inte mer än så här, i år heller? Men men. Det kommer fler februari...

Läs hela inlägget ...

Kommentera /Visa 1 kommentarer

Sebastian Lönnlöv

Bok- presentation:	Guds drömmare
Författar- presentation:	Alfhild Agrell
Inbunden Finns i lager, 244 kr

Bokreaköp

Alfhild Agrell - Guds drömmare. Svensk roman som först trycktes 1904 - Agrell är en mycket intressant röst från det sena artonhundraltalet/tidiga nittonhundratalet och jag har hittills bara läst hennes pjäser. 79 kr.

Nova Gullberg Zetterstrand - Cal. En svensk debut med några år på nacken, dessutom råkar jag vara kollega med författaren. 19 kr.  

Lars Gyllensten - Barnabok. Den här svenska moderna klassikern har jag inte läst och det är faktiskt pinsamt! 19 kr.

Georg Stiernhielm - Dikter. En del Stiernhielm ingick i min första littvetkurs och jag läser gärna mer! 19 kr. 

Anneli Jordahl - Augustenbad en sommar. Jag älskade Jordahls debutroman, som cirklade kring Ellen Key, och det här kändes som ett utmärkt tillfälle att råda bot på det faktum att jag inte har läst denna bok. 59 kr.

Nelly Sachs - Den store anonyme. Jag har lånat och läst denna samling med postuma dokument, men jag MÅSTE äga den!!! 59 kr.

Aris Fioretos - Flykt och förvandling. Bildbiografi över Nelly Sachs. Ja, jag är en smula besatt av Nelly! 89 kr.

Allt detta från Adlibris och Bokus. Jag måste säga att det råder en viss prisskillnad, samt att båda har en hel del kul som de andra saknar. Så titta ordentligt och köp försiktigt! Imorgon bryter det ut. Bevare oss bokmalar och våra biblioteksassistentlöneplånböcker väl!

Kommentera

Sebastian Lönnlöv

Bok- presentation:	När man skjuter arbetare
Författar- presentation:	Kerstin Thorvall
Pocket Finns i lager, 73 kr

Julläsning och läsminnen

Jag har varit hemma från jobbet i hela två dagar nu och har ännu en hel ledig dag framför mig (om inte min förkylning, som passade på att bryta ut ordentligt på självaste julafton, blir värre och jag ligger snörvlande i sängen även de dagar då jag borde biblioteksarbeta). Dock har det hittills blivit väldigt lite läst och det jag faktiskt har läst har varit ganska otippat: en självbiografisk bok om striptease.

Däremot har jag fått en del julklappsböcker som ser riktigt smaskiga ut och när jag är ensam ett antal dagar över nyår tänkte jag mig att jag ska kunna läsa desto mer. Som nyss nämnda bok, men även Janet Frame och - hade jag verkligen tänkt mig - något av Kerstin Thorvall, antagligen "När man skjuter arbetare". Men som nog alla vet så är det en sak att tro att några dagars ledighet innebär obegränsad läsning och en helt annan sak att faktiskt få in de där böckerna bland allt annat som också ska passas på med. Alla årets recensioner som återstår att skriva. Den där egna romanen som skulle bli färdig lagom till det nya året. Och...

Men jag har i alla fall hunnit gallra i bokhyllorna och så har jag tänkt en hel del på läsning kopplat till liv. Ibland minns jag så tydligt vad jag har läst vid ett visst tillfälle, det har färgat av sig på minnena. Till exempel tänker jag på när jag var på universitet i York för att delta på en konferens, en sommar för några år sedan. Jag bodde i ett studentrum med vattenkokare och drack massa pås-chai som jag hade köpt på campusmatbutiken. Först läste jag "Beatriz och himlakropparna" av Lucia Etxebarriá - en underbar, sorgsen bok med HBT-tema. Sedan blev det "Antonius and Cleopatra" av självaste Shakespeare - inte jättebra, men det var i alla fall en passande miljö för blankvers och sextonhundratalsdrama. Och i campus-bokbutiken hittade jag "Brideshead Revistied" av Evelyn Waugh. Den satt jag och läste när jag åkte tåg från York till Skottland. Då och då tittade jag upp från sidorna med andra världskriget och katolicism och olycklig kärlek, ut i landskapet. De sista sidorna slukade jag sittande på min resväska på stationen i Glasgow.

De minnesbilderna ska jag fira med att se några avsnitt av tv-serien "Brideshead Revisited" (En förlorad värld) nu i kväll.

Har du några läsminnen kopplade till platser eller perioder i ditt liv?

Kommentera

Sebastian Lönnlöv

Bok- presentation:	Nattorienterarna
Författar- presentation:	Kristina Lugn
Danskt band Finns i lager, 143 kr

Kristina Lugn - Nattorienterarna

Kristina Lugns Nattorienterarna är ganska lik Idlaflickorna, på så sätt att den består av en dialog mellan två personer. Här handlar det dock inte om två personer som glider in i varandra, utan mer om två skilda personligheter, Vera och Bricken, lärarkollegor som möts i en park mitt i natten och pratar vidare, trots att "godnatt" lyder som en refräng genom pjäsen. Det är bra, det är läsvärt och det är absolut en Lugn-titel jag kan rekommendera! Alla som gillar att läsa pjäsmanus, gillar Kristina Lugn och/eller inte har läst Kristina Lugn borde lägga händerna på Nattorienterarna.

Betyg: 8/10

"Krossat hjärta är inte löjligare än till exempel krossat glas och krossade tomater."

"Jag vägrar att utsätta mig för mina grannar mer. De har spridit ut ett rykte om att jag är ful. Vad har de för rätt att uttala sig om sådant? Tror de att de har blivit konstkritiker helt plötsligt?"

Kommentera

Sebastian Lönnlöv

Bok- presentation:	Stulna juveler
Författar- presentation:	Kristina Lugn

Kristina Lugn - Stulna juveler

Vad handlar "Stulna juveler" om? En psykiater som våldtar sin patient och sedan friar? En analysand som blivit kär i och ska gifta sig med sin analytiker? En analytiker som tänker gifta sig med sin analysands dotter? En ST-läkare som blir kär i sin handledares dotter? En änkling som bara kan älska den döda? Allt, på samma gång! Det blir lite rörigt och väldigt absurt, men språkhanteringen är superb! Barnet längtar efter någon som ”klipper av banden mellan mödrar och barn” och ”befriar mig från mitt modersmål”. Majvor, poet och analysand, lovar att ”riva praktiskt taget hela svartbygget i mitt hjärta” – ”Det enda jag sparar är källarförrådet”. Här finns klara kopplingar till Freud och det undermedvetna. Camilla vars mamma begått självmord säger att ”Den stora högtiden för dem som älskar de döda är att ingen kan ta dem ifrån oss längre, inte ens de själva.”

Huvudperson är alltså poeten Majvor Lysén-Axén och Lugn driver med kroppsfixerad lyrik när hon låter analytikern imitera Majvors poesi: ”Moderkakan. Dubbelhakan. Underfettet. Lossnar från skelettet.” Karaktärerna kan rätt vad det är brista ut i rimmande sång och vissa partier är rena poesin. Det är nog min största invändning - att detta är mer poesi än dramatik, att språket hamnar i centrum och handlingen i skymundan. Samtidigt är det som sagt lite rörigt och jag föredrar nog Lugn i rollen som poet.

Betyg: 5/10

Kommentera

Sebastian Lönnlöv

Bok- presentation:	Medealand och andra pjäser
Författar- presentation:	Sara Stridsberg
Inbunden Finns i lager, 260 kr

Sara Stridsberg - Medealand

Här är Medea psykiskt sjuk, självdestruktiv, tidvis intagen, ibland med sin kropp som emotionell handelsvara, en flykting som inte får stanna av humanitära skäl utan ska utvisas, en manipulativ människa i djupaste nöd som kan döda för att hämnas när hon inte blir bemött med kärlek. Till och med döda sina egna barn. De som är döda när pjäsen börjar. Eller lever de ännu?

Är de där i vita rockar läkaren och sköterskan eller gudinnan och medhjälparen? Är modern ett spöke eller en hallucinerad skugga? Här finns mycket som inte går att slå fast. Här finns diverse anspelningar på Södergran och Lysistrate. Här finns en styrka, en kraft, en råhet, en desperation som gör att jag både skulle ha gett allt för att se den på scen, och aldrig skulle ha velat utsätta mig själv för den pärsen.

Jag kanske reagerar starkare än andra för att där jag växte upp fanns en familj med ett äldre barn och nyfödda tvillingar och en mamma som fått förlossningspsykos. Hon hade en stödperson hos sig hela dagarna, men en morgon kom stödpersonen för sent och pappan hade bråttom och under den tid hon var ensam hemma hann mamman döda barnen och ta en tablettöverdos. Hon kördes till sjukhus, magpumpades och överlevde för att sedan hamna på rättspsyk där hon så småningom kom ur psykosen men aldrig kom undan det hon gjort.

Jag gillade aldrig Euripides Medea, men nu känner jag mig lite, lite sugen på en omläsning...

Betyg: 8/10

Citat ur pjäsen:

"Du kan springa, men du kan aldrig försvinna."

"Jag antar att han ljuger henne full med skit och knullar henne tills hon skriker."

"Hjärta för hjärta. Öga för öga. Kön för kön."

"Jag är inte rädd för okända. Jag är bara rädd för dem jag älskar. En främling kan aldrig skada mig."

"Vad är egentligen en mor utan sina barn? (tystnad) En omänniska. En solförmörkelse. En söndersliten ros."

"Den svarta rosen. Svindeln. Sekundresan ut bland stjärnorna och tillbaka."

"Min kärlek är ett terrordåd."

"Jag drömde att en fjäril flög ut ur min mun och sade att jag var förlåten."

"En mor går upp på berget med sin yngsta son. Himlen är fet och molnen gnistrar. Det tar dagar att ta sig dit på knubbiga små ben, men han älskar äventyret. På toppen av berget hjälper han henne att samla ihop kvistar och ruttnande löv. Hon förbereder en eldstad. ... Hon väntar på att någonting ska stoppa henne. Hon väntar på att Gudarna ska kliva ner ur himlanrna och skona henne och ta allt det brännbara ur hennes händer. Men det finns ingen Gud. Ljuset dör."

"Blunda nu mina älsklingar. Allt ska bli bra, min lilla Tiger. Ingenting kommer att hända oss mer. Mamma ska ta er in i det mjuka, ljuvliga mökret."

Kommentera

Sebastian Lönnlöv

Bok- presentation:	Strindberg : ett liv ; Tribadernas natt ; Målet mot fröken Julie
Författar- presentation:	Per Olov Enquist

P.O. Enquist - Tribadernas natt

Jo, jag var ju på antikvariatsmässa och dreglade över mycket men prisklasserna var så oerhörda att jag gick hem med bara ett kap: Tribadernas natt av P.O. Enquist. Jag minns att jag undrat över detta drama ända sedan jag såg en affisch för det i min litteraturhistoriebok på gymnasiet. Nu kändes det mycket lockande. Hem gick jag och läste ut samma dag, det är kort men mycket hinner hända under de få akterna.

Det handlar om Strindberg och hans före detta fru, Siri von Essen, som han anklagat för att vara "tribad", alltså lesbisk. Med på scen finns också kvinnan som utlöste anklagelserna och som Siri von Essen sedan levde ihop med fram till denna kvinnas död. Som fjärde person i triangeldramat finns en intet ont anande manlig skådespelare som beundrar Strindberg. Fast beundra Strindberg är svårt att göra i den här pjäsen, där han panikslaget försöker hävda sin manlighet med hänvisningar till sin penisstorlek. Det är ingen pjäs som sätter Strindberg på piedestal, utan tvärtom en pjäs som problematiserar honom. Dock inte mer än vad han själv gjorde i sina pjäser.

Pjäsen tar avstamp i en repetition av Den starkare, en enaktsdrama med vilket Strindberg gjorde fiasko. Jag läste det idag - delar finns med i Enquists pjäs men helheten är alltid helheten som ni vet - och det var verkligen inte mycket att hänga i julgranen. Däremot vill jag (som förövrigt har undervisning om Strindberg hela denna veckan) genast läsa En dåres försvarstal som ligger till grund för den här pjäsen.

Betyg: 7/10

Kommentera

Sebastian Lönnlöv

Bok- presentation:	Tre systrar ; Körsbärsträdgården
Författar- presentation:	Anton Tjechov

6 kortrecensioner

Tre systrar av Anton Tjechov innehåller allt jag tidigare har uppskattat i Körsbärsträden och nu vill ha när jag läser Tjechov. Tre systrar gör mig än mer övertygad om att jag och Tjechov är goda läsningsvänner. Måsen och Onkel Vanja hamnar högre upp på prio-listan. (läst i januari 2009)

Går vidare i världen av Leif Holmstrand är bra poesi. Inte himmelsvridande poesi, men bra poesi som jag är mycket glad över att ha läst. (läst i mars 2009)

The Tempest (Stormen) av William Shakespeare är ett väldigt bra exempel på att Shakespeare var en hemskt ojämn typ. Jag vill fortfarande läsa allt han skrivit, men detta är ingen pjäs som gör mig mer entusiastisk över ett sådant projekt. (läst i februari 2009)

Staden av Anna Branting är inte bra, men väldigt intressant. Jag har läst den andra, förkortade utgåvan inom ramen för en fördjupningskurs om sedlighet i 1800-talslitteratur. Staden utgavs 1901 och behandlar verkligen sedlighet, på ett ganska moraliserande sätt. Slutet känns väldigt plötsligt och inte alls särskilt relevant för berättelsen. Detta är möjligtvis ett givande tidsdokument, särskilt som Anna Branting - fru till Hjalmar - är så pass bortglömd, men någon tidsöverskridande klassiker är Staden i mina ögon inte alls. (läst i mars 2009)

Resa med lätt bagage av Tove Jansson är ytterligare en av Tove Janssons novellsamlingar som gör mig både illa berörd och upprymd. Mumintrollet i all ära, men varför så lite fokus på Tove Janssons novellistik och övriga vuxenlitteratur? (läst i april 2009)

Samhällets stöttor av Henrik Ibsen är ingen ny Et dukkehjem, men den tar upp ibsenska teman om sanning och idealism på ett sätt som känns givande att läsa inom ramen för Ibsens författarskap som helhet. Det är ingen bra ingång till Ibsen, men det är ett drama upplagt på intrigmässigt fulländat sätt. Klas Östergrens översättning flyter väl, men jag skulle hellre läsa originalet. (läst i maj 2009)

Kommentera

Sebastian Lönnlöv

Bok- presentation:	Invasion! : pjäser noveller texter
Författar- presentation:	Jonas Hassen Khemiri

Jonas Hassen Khemiri - Invasion!

Jag har aldrig läst ut en roman av Khemiri, men tydligen passar hans pjäser mig bättre. Det var ett sant nöje att läsa Invasion! och Fem gånger gud. Jag uppfattar Khemiri som en underfundig och uppfinningsrik pjäsförfattare som aldrig stagnerar i enkla lösningar, som låter saker vara komplicerade och invecklade. Det gör läsupplevelsen fem gånger rikare.

Invasion! är en stark pjäs - både slutet och den bortklippta scenen som inte spelas. Även Fem gånger gud gjorde ont emellanåt. Khemiri är en delvis hänsynslös författare och han låter sina karaktärer vara hänsynslösa mot varandra. När fyra skolelever och en misslyckad skådespelare ska iscensätta sina drömmar kan vad som helst hända... det sociala spelet dissekeras effektivt. I båda pjäserna finns greppet att ömsom låta karaktärerna framstå så som de vill vara och ömsom visa dem i andras ögon. Det vore väldigt häftigt att se de här pjäserna på scen!

Novellerna och kåserierna som finns med i denna samlingsvolym är stundom lysande. Jag har alltid sett Khemiri som en bra författare. Nu har jag äntligen fått något på fötterna och det gläder mig. Jag ser varmt fram emot K:s framtida alster!

Kommentera

Sebastian Lönnlöv

Bok- presentation:	För att lämna röstmeddelanden : tryck stjärna
Författar- presentation:	Bodil Malmsten

För att lämna röstmeddelande tryck stjärna

Denna pjäs av Bodil Malmsten finns i pocket, inte en dag för tidigt! Jag råder alla att investera några tior för att få höra Bert-Ove, Giselle, Edvard, Jessica och Thomasine. Fem svenskar som framför sina monologer. Fem fiktiva människor som får komma till tals med allt det som annars bara skymtar fram i Ring P1 och på tidningarnas insändarsidor. Dessa fem är förtvivlade, uppgivna, förbannade, deprimerade, självmordsbenägna. Allt utom lyckliga. Det kanske låter tröttsamt, men eftersom Malmsten har hållit i pennan skänker språket en säregen glädje åt det som sägs. Jag njuter verkligen av formuleringskonsten och det är så uppfriskande med dessa röster som liknar varandra och delvis säger samma saker, men som ändå är så personliga.

Jag önskar att det fanns en tidsmaskin som kunde ta mig tillbaka. Inte till stenåldern utan till den tid för så få år sedan då denna pjäs gick att se på scen. För att lämna röstmeddelande tryck stjärna är perspektivgivande, innehållsrik och intrycksfull läsning. Jag hoppas att även uppföljaren Nakna damer på nedre botten mittemot kommer att publiceras i bokform.

Kommentera

Sebastian Lönnlöv

Bok- presentation:	Till Damaskus ; Ett drömspel
Författar- presentation:	August Strindberg

Läsrapport

Den gamle och havet är så sorglig att jag vill skrika, gny, kliva in i sidorna, eller kanske bara fly – jag vet inte vad. Samtidigt ger den litet samma känsla som Jonathan Livingstone Seagull. En filosofisk invit till att tolka, tänka. Här kommer isberget Hemingways stil verkligen till sin rätt, när han tillämpar sin speciella teknik utan att fördenskull försöka sudda bort vartenda spår av känsla. Sista sidan är läst, jag är livligt ledsen på ett ganska mysigt sätt.

Hedda Gabler var intressant (stark kvinnoroll, skärpt stilistik, välutmejslade karaktärer) och jag fortsätter absolut att digga Ibsen. Men vad är det med slutet, egentligen? Det verkar som om författaren helt enkelt har tröttnat. Bara några repliker till och pjäsen hade blivit ett mästerverk. Nu känner jag mig djupt besviken.

Den sextonde december vaknas Ett drömspel på Dramaten. Ser verkligen fram emot det. Tack Teresa för att jag får göra dig sällskap! Laddar upp med att läsa pjäsen och Till Damaskus, när jag ändå håller på. Minst sagt skumt! Fröken Julie är jag förälskad i sedan länge – vilken kraft!

Eftersom jag är synnerligen polygam i min inställning till böcker får Strindberg finna sig i att min uppmärksamhet är delad mellan honom, Bhagavad Gita, Much Ado about Nothing och en hel del annat. Hittills har han inte klagat.

Kommentera

Carolina Landin

Bok- presentation:	Saga och Moses
Författar- presentation:	Maria Källström

Saga och Moses

Läs hela inlägget ...

Avdelning: Barn Taggar: #recension #börja läsa #7-9 #hästar #vardagsdramatik #kodknäckarna #versaler

Kommentera