Recension
av Mary och mormor, Tine Mortier och Kaatje Vermeire
Mycket sorg och ljuvliga illustrationer
"Mary och mormor" är en helt fantastiskt vacker och mycket, mycket sorglig bilderbok. Kaatje Vermeires Illustrationer är så fina att man nästan drunknar i dem. Man fastnar och vill inte därifrån. Alla bilder är inte så ljusa, dock. En del är mörka och skrämmande och det här är en bok man ska läsa tillsammans med barn i ett bestämt syfte. Det är ingen vanlig godnattsaga och man måste ge sig tid att prata ordentligt om vad som händer i berättelsen och om bilderna.
I början är det lite som kan vara "hittepå". Mary föds under ett körsbärsträd och springer runt tillsammans med mormor när hon bara är sex månader. Just den bilden, som illustrerar "Mary och mormor" på ängen, är nog min absoluta favorit. Den måste ses!
Mormor och Mary är tvillingsjälar. De är lika vilda och glupska båda två. De gör allt ihop. Gungar, äter kakor och klättrar i träd. Ända tills det som inte får hända ändå händer. Mormor snubblar och faller i koma. Hon hamnar på sjukhus, och när hon vaknar har hon förlorat sitt tal. Ingen mer än Mary förstår vad hon vill.
Det är tråkigt på sjukhuset och det är tråkigt med mormor som inte alls är som vanligt utan bara är tyst. Mary målar teckningar och gör sig ovän med sjukhuspersonalen. När sedan nästa katastrof inträffar, att morfadern dör, är det Mary som på eget bevåg tar med sig mormor för att få träffa morfar en sista gång. Det är mormors önskan, men ingen mer än Mary förstår.
Som sagt, en bok om sorg, smärta och död. En bok man måste tala om då man läser den. En bok väl värd att läsa, om inte annat för oss vuxna för de ljuvliga illustrationernas skull.
Mottagen: 22 maj 2012
Anmäl textfel
