Esther Hansen
Spännande semesterläsning att lyssna till
"Den gränslösa" handlar för mycket om sekterism, för lite avd Q men är dock en Adler-Olsen-deckare som för oss till Bornholm och Öland. Stor glädje har jag som vanligt av Stefan Sauks fina uppläsning som fått mig att älska den svenska (översatta) ljudboken mera än den danska. Adler-Olsen har berättat att romanerna om Avd Q vid Köpenhamnspolisen egentligen är en enda roman på tusentals sidor uppdelad på tio böcker. Det samma gäller för flera andra deckare som man kan sträckläsa/lyssna på.
Till exempel Ann Rosmans romaner från Marstrand som ger oss välunderbyggda berättelser från artonhundratalet kopplat med nutiden på ett mycket spännande och engagerande sätt. Inlevelsefullt upplästa av Mirja Turestedt.
Ett annat exempel är den pågående serien med böckerna om engelska arkeologen Ruth Galloway och hennes kontakter med polisen för åldersbestämning av nya och gamla skelettfynd och de därav uppståndne relationer och komplikationer Här preskriberas inga mord! Upplästa av min favorituppläsare Angela Kovacs.
Nyupptäckt denna sommar är för mig Peter Mays trilogi från ön Sankt Lewis i Hebriderna om (ex-)polisen från Edinburgh och hans uppväxt på ön. Mats Eklund är den utmärkta uppläsaren.
Min personliga deckarfavorit just nu är Christoffer Carlssons trilogi om den sobrilberoende polisen, som är aktiv i mina egna söderomsöderområden. I likhet med Jan Guillous Hammiltonromaner får man hela tiden känslan av att, ja, det minns jag, det läste jag i tidningen. Fast alltihop är påhittat. Förtjänstfullt uppläst av Niklas Engdahl.
En massmördare räddar en självmordsbenägen pensionerad polis
Stephen King när han är som bäst utan störande "gostbuster" inslag. "Mr Mercedes"
övertygande uppläst av Johan svensson.
Vi är många som fantiserar om hus o människor vi ser från tåg. Här är en dramatik som griper tag. Om överraskande starka kvinnor där inget är som det först verkar. "Kvinnan på tåget" av Paula Hawkins. Uppläst av favoriten Angela Kovacs
Simona Ahrnstedt, vår egen svenska romancedrottning, blir bättre o bättre. I kombination med Julia Dufvenius blir kärlekshistorien oslagbar: "En enda hemlighet". Mest njuter jag av berättelsen om den somaliska “pigan” som visar sig också vara medicine studerande och hennes idol, läkaren från “Läkare utan gränser” som speciellt engagerar sig för ett barnsjukhus i Tchad. Och självklart det lyckliga slutet som knyter ihop alla olika människor till en enda stor familj. Tänk så outhärdligt om vi inte fick njuta av det emellanåt!
Världen som den ser ut i dag kan vi behöva reflektera djupare över någon gång på semestern också. Frågan om mänskliga rättigheter är ständigt aktuell och kan presenteras på olika sätt:
Skönlitterärt som i Johanne Hildebrandts roman "Älsade krig" om en naiv reporters brutala uppvaknande när hon hamnar mitt i krigets Irak. Hildebrandt vet vad hon talar om då hon själv rapporterat från verklighetens krigsdrabbade Irak. Men i den skönlitterära formen finns utrymme för ett bättre slut än vad det annars så ofta blir. Sara Lind gestaltar romanens hjältar och antihjältar med sin uppläsning.
Det undersökande reportaget är som allrabäst i Carina Bergfeldts “Sju dagar kvar att leva”. Boken är spännande som en roman, omöjligt att sluta lyssna. Tvingar oss att själva tänka efter: Vad tycker vi egentligen om dödsstraffet? Karin Bergquist har den rätta, sakliga tonen i sin uppläsning av boken.
Mest drabbande är kanske Martin Schibbye och Johan Perssons “438 dagar” om två svenska journalister som ville ta reda på sanningen om hur jakten på olja drabbade befolkningen i Ogadenregionen i Etiopien. I stället blev det en berättelse om att bli skjuten, dömt och fängslat i det ökända Kalityfängelset. En berättelse som också får en sorts lyckligt slut, för några.
-Det du har hört i "438 dagar" är inte baserad på en sann historia -det är en sann historia! avslutar författarna.
Boken är uppläst av Martin Schibbye och Martin Wallström
Avdelning: Taggar: #semester #spänning #fiktion #verklighet #mänskligarättigheter #yttrandefrihet #romance #deckare #kärlek #hat #mord #sekterism #ljudbok #boktips #sommarläs
Eleni Schmidt
Apropå Knausgårdgrejen...
Jag har inget att säga om själva debatten.
Avdelning: Taggar: #Självbiografier #romaner #fakta #fiktion
Esther Hansen
Vem mördade Olof Palme?
Jag glömmer aldrig framsidan på Dagens Nyheter den första mars 1986 som skrek ut: “OLOF PALME MÖRDAD” med enorma svarta bokstäver. Kunde omöjligt tro att det var sant. Det ofattbara förblev obegripligt hur noga jag än följde nyhetsrapporteringen i flera år. Slutligen slog jag mig till ro med att det ju nog var Christer Pettersson i alla fall. Jag litar på Lisbeth Palme.
Tjugoåtta år senare hittar jag den sju år gamla deckaren: “Faller fritt som i en dröm” av Leif GW Persson och får äntligen svar på mina frågor. Nej, det är en roman, inte en dokumentär. Men människan har ett behov för mening och sammanhang och Perssons roman ger mig det. I romanformen och med stor humor möter jag eliten inom Stockholmspolisen som av rikspolischefen får i uppgift att göra en sista kraftsamling för att lösa mordgåtan innan mordet preskriberas. Gränsen var då tjugofem år, men lagen ändrades senare med anledning av det fortfarande olösta mordet på vår statsminister.
Den “hemliga” gruppen försöker sätta sig in i det orimligt stora materialet och gör det med beundransvärd systematik och noggrannhet. Genom deras rapportering får jag äntligen klarhet i vad om egentligen hände på mordnatten och därefter. Den delen av romanen tror jag är sann till största delen. Men sen kommer kriminalkommisarie Bäckström in i handlingen och diktandet tar för allvar vid.
Perssons humor är välbekant och jag kan trots det sorgliga i historien inte låta bli att roa mig mycket över hur romanfiguren Jarlebring gör upp med myten om att det skulle ha varit Christer Pettersson som var mördaren. En av romanens absoluta höjdpunkter!
Det dokumentära händelseförloppet som bildar bakgrund för romanen förtar på inget sätt spänningen, tvärtom! Och visst känns det tillfredsställande att äntligen få veta vem mördaren var även om det bara är fiktion.
Peter Andersson läser ljudboken på ett mycket förtjänstfullt sätt. Rytmen, språket och innehållet framhålls och gör det till en sådan njutning att lyssna att jag gärna gör det flera gånger. Boken rekommenderas varmt till alla som liksom jag själv missade den förut eller kanske fått lust att läsa om den.
Avdelning: Spänning Taggar: #spänning #mord #polisarbete #mat #dryckesvanor #kärlek #politik #verklighet #fiktion #belöning #säkerhetspolisen #humor #dubbelspel #samlargalenskap
Anmäl textfel