Mattias Lönnebo
Drevet går
Nu är det bråk igen. Adlibris sålde grovt antisemitisk litteratur, trots att det strider mot deras egen policy. Enligt Adlibris så plockar man bort det så fort att man märker att det dyker upp något olämpligt. Jag kontrollerade sanningshalten i detta genom att söka på vissa hatfyllda titlar. Och ja, de togs bort efter något dygn. Bra. Men om ni vill leva upp till er policy så får ni vara vaksammare i framtiden.
Avdelning: Mat Taggar: #drev #censur #hat
Kommentera
Maria Sidén
En tacksam kvinna som inte går ut själv i mörkret
Jag har länge tänkt att jag ska vara tacksam för att jag inte har det som de som har det värst. Där borta ni vet. Långt borta. Där blir kvinnors kön stympade. Där säljs de som sexslavar. Men även i Sverige sker könsstympningar. Så hur ser ett liv ut hittills för denna priviligierade kvinna?
Men när jag börjat tänka efter, hur har livet som kvinna i jämställda Sverige sett ut för en så vanlig tjej som mig?
Det började med Grooming utan att det ledde någonstans som tur var, mycket hot lite verkstad, vet inte hur många förslag jag fått sedan 12 års åldern om saker jag inte ens vetat vad det är... Näthat såklart (våldta mig här och där, döda mig på diverse fantasifulla sätt), slumpat men även från dejtingsidor (såklart!?) Slagen i magen av random dude på en icabutik, vid 13 års ålder. Sexuella trakasserier under gymnasieåren, någon som fått tag på mitt nummer, skickade obscena bilder på valda delar av sig själv, och snällt delgav vad denna skulle göra med mig. För den visste vart jag bodde. Såklart kunde inte polisen inte göra något. Sov med lampan tänd och drömde mycket mardrömmar...
Universitetetstiden, jagad och misshandlad, kunde fly, snubben blev dömd. En arbetsplats jag minns där det jobbade gubbar i 50-års åldern. Alltid kommentarer om vart har du sovit inatt. Vad gjorde du och din kille. Du ser sjuk ut, jaha inget smink. Och alla hade de fruar och döttrar, vanliga hederliga svenska män. Jag har ingen aning om hur många gånger män tafsat under danskvällar. För många i alla fall. Nej verkar vara det nya Ja. Jag får dessutom mindre lön än alla medborgare jag beskrivit ovan. Och tänk, jag är en av dem som klarat mig jävligt bra. Men jag går inte ut själv när det är mörkt.
vi sa: vi ska ta över vi ska ta över världen vi ska bli stora vi ska bli mäktiga, ha ha och vi ska göra jorden hel ja vi ska göra vattnet rent och vi ska aldrig skada varandra mer //Laleh, Goliat.
Jag har nyligen upptäckt Yoko Ono av en slump. Jag fann boken "funderingar jag gärna delar med mig" på en loppmarknad. Jaha, har hon skrivit en bok... Så förväntningar existerade inte överhuvudtaget. Nu står hon med på listan" personer du skulle vilja träffa, död/levande".
I boken "Funderingar jag gärna delar med mig" skildrar Ono livsfrågor som hon brinner för. I 26 kapitel delger hon sina kloka tankar om livet, drömmar, inre kraft, så abstrakt men ack så glasklart. Så vackert. Älskade denna bok . Hennes nyaste bok "Woman Power" består av bilder och citat. Korta tänkvärda och personliga citat. Det är som att hon öppnat sitt hjärta och ut ramlar dessa små små ord av klokhet,styrka och kärlek. De berörde mig...
Every woman has a song to sing
Every women has a story to tell.
And make no mistake about it, brothers.
We women have the power to move the mountains. //Women power, Yoko Uno.
Avdelning: Taggar: #kvinnodagen #femnism #women #biografi #sexuella trakaserier #näthat #jämställd #priviligerad #kvinnliga författare #könsmakt
Kommentera
Esther Hansen
Spännande semesterläsning att lyssna till
"Den gränslösa" handlar för mycket om sekterism, för lite avd Q men är dock en Adler-Olsen-deckare som för oss till Bornholm och Öland. Stor glädje har jag som vanligt av Stefan Sauks fina uppläsning som fått mig att älska den svenska (översatta) ljudboken mera än den danska. Adler-Olsen har berättat att romanerna om Avd Q vid Köpenhamnspolisen egentligen är en enda roman på tusentals sidor uppdelad på tio böcker. Det samma gäller för flera andra deckare som man kan sträckläsa/lyssna på.
Till exempel Ann Rosmans romaner från Marstrand som ger oss välunderbyggda berättelser från artonhundratalet kopplat med nutiden på ett mycket spännande och engagerande sätt. Inlevelsefullt upplästa av Mirja Turestedt.
Ett annat exempel är den pågående serien med böckerna om engelska arkeologen Ruth Galloway och hennes kontakter med polisen för åldersbestämning av nya och gamla skelettfynd och de därav uppståndne relationer och komplikationer Här preskriberas inga mord! Upplästa av min favorituppläsare Angela Kovacs.
Nyupptäckt denna sommar är för mig Peter Mays trilogi från ön Sankt Lewis i Hebriderna om (ex-)polisen från Edinburgh och hans uppväxt på ön. Mats Eklund är den utmärkta uppläsaren.
Min personliga deckarfavorit just nu är Christoffer Carlssons trilogi om den sobrilberoende polisen, som är aktiv i mina egna söderomsöderområden. I likhet med Jan Guillous Hammiltonromaner får man hela tiden känslan av att, ja, det minns jag, det läste jag i tidningen. Fast alltihop är påhittat. Förtjänstfullt uppläst av Niklas Engdahl.
En massmördare räddar en självmordsbenägen pensionerad polis
Stephen King när han är som bäst utan störande "gostbuster" inslag. "Mr Mercedes"
övertygande uppläst av Johan svensson.
Vi är många som fantiserar om hus o människor vi ser från tåg. Här är en dramatik som griper tag. Om överraskande starka kvinnor där inget är som det först verkar. "Kvinnan på tåget" av Paula Hawkins. Uppläst av favoriten Angela Kovacs
Simona Ahrnstedt, vår egen svenska romancedrottning, blir bättre o bättre. I kombination med Julia Dufvenius blir kärlekshistorien oslagbar: "En enda hemlighet". Mest njuter jag av berättelsen om den somaliska “pigan” som visar sig också vara medicine studerande och hennes idol, läkaren från “Läkare utan gränser” som speciellt engagerar sig för ett barnsjukhus i Tchad. Och självklart det lyckliga slutet som knyter ihop alla olika människor till en enda stor familj. Tänk så outhärdligt om vi inte fick njuta av det emellanåt!
Världen som den ser ut i dag kan vi behöva reflektera djupare över någon gång på semestern också. Frågan om mänskliga rättigheter är ständigt aktuell och kan presenteras på olika sätt:
Skönlitterärt som i Johanne Hildebrandts roman "Älsade krig" om en naiv reporters brutala uppvaknande när hon hamnar mitt i krigets Irak. Hildebrandt vet vad hon talar om då hon själv rapporterat från verklighetens krigsdrabbade Irak. Men i den skönlitterära formen finns utrymme för ett bättre slut än vad det annars så ofta blir. Sara Lind gestaltar romanens hjältar och antihjältar med sin uppläsning.
Det undersökande reportaget är som allrabäst i Carina Bergfeldts “Sju dagar kvar att leva”. Boken är spännande som en roman, omöjligt att sluta lyssna. Tvingar oss att själva tänka efter: Vad tycker vi egentligen om dödsstraffet? Karin Bergquist har den rätta, sakliga tonen i sin uppläsning av boken.
Mest drabbande är kanske Martin Schibbye och Johan Perssons “438 dagar” om två svenska journalister som ville ta reda på sanningen om hur jakten på olja drabbade befolkningen i Ogadenregionen i Etiopien. I stället blev det en berättelse om att bli skjuten, dömt och fängslat i det ökända Kalityfängelset. En berättelse som också får en sorts lyckligt slut, för några.
-Det du har hört i "438 dagar" är inte baserad på en sann historia -det är en sann historia! avslutar författarna.
Boken är uppläst av Martin Schibbye och Martin Wallström
Avdelning: Taggar: #semester #spänning #fiktion #verklighet #mänskligarättigheter #yttrandefrihet #romance #deckare #kärlek #hat #mord #sekterism #ljudbok #boktips #sommarläs
Kommentera
Mattias Lönnebo
Häxhammaren
En av historiens vidrigaste bestsellers (Ja, det var faktiskt en sådan!) är Häxhammaren av de dominikanska inkvisitorerna, Jacob Sprenger och Heinrich Kramer 1487.
Boken beskriver hur man hittar och oskadliggör häxor och trollkarlar. Den fullkomligt dryper av kvinnohat och vidskepelse, och kopplar detta till kristen tro på ett sätt som även fick de medeltida teologerna att höja på ögonbrynen. Den stämplades som skadlig och som ett falsarium, både av inkvisitionen och universitetet i Köln (som i boken påstås stödja skriften, vilket alltså var en ren lögn) Kramer dömdes av inkvisitionen för kätteri, men det var för sent. Tryckpressarna spred boken som blev allt populärare hos vidskepliga människor. De stora häxförföljelserna, masshysterin som kom på 1600-talet, skedde framförallt i norra Europa, där kyrkan efter reformationen underställts de världsliga domstolarna och kungamakten. Det teologiska avståndstagande som den romersk katolska kyrkan gjort kunde därför inte stoppa häxprocesserna i norr. Minst 40-60000 människor mördades, de flesta var kvinnor.
I Sverige var det populärt att använda barn som vittnen. Rättegångsprotokoll finns bevarade och domarna använde ledande frågor eller hot för att få barnen att ange häxorna. Häxjakten i Sverige ledde till att 300 prsoner dog och stödde sig på en lag mot häxeri från 1608. Föföljelserna kalaldes "Det stora oväsendet" 1668-1676. Alla slags människor var inblandade i förföljelserna, bönder, präster, soldater, män, kvinnor och barn, och kommisionerna mot häxor utsändes av kungen själv. Men en av ledmöterna i Stockholmskommisionen, prästen Erik Noraeus tvivlade. Han fick höra att en av kvinnorna erkänt under tortyr. Han övertalade två av de andra ledmöterna att göra om förhören. Hon och flera andra kvinnor räddades, när man insåg hur förhören gått till samt att barnen som vittnade hade ljugit. Sveriges sista häxprocess inträffade år 1757, då 18 personer förklarades oskyldiga. Det dröjde dock ända till 1779 innan lagen om häxeri togs bort.
Och vad hände med barnen i Stockholm som vittnat falskt? Först utnyttjades de av systemet, därefter blev de straffade för sina lögner. "Det ena vittnet efter det andra kallades in och erkände gråtande samma sak. Gävlepojken och tre flickor som ansågs ha varit anstiftare blev dömda till döden och avrättade. Några barnavittnen valdes som varnande exempel att piskas offentligt. En flicka som skulle piskas på fyra torg i Stockholm dog innan hela straffet verkställts." (Jan Milld 2008)
Vi förfasas! Hur kan det komma sig att hysterier av detta slag kan uppstå? Vi vet att häxförföljelser fortsätter än idag mot män och kvinnor i vissa delar av världen där vidskepslen är utbredd och människor är fattiga och saknar grundläggande utbildning. Annars tenderar vi nog att lägga vidskepligt hysteri av detta slag till något som hände då, och som vi aldrig skulle kunna göra oss skyldiga till.
Tänk så snabbt vi glömmer! Det var inte länge sedan judar, romer och andra sk "undermänniskor" massutrotades i Europa. I jämförelse med detta är häxprocesserna en parantes. Det finns alltså en tendens hos oss människor att demonisera andra för att själva känna trygghet och makt. Dessa tendenser tycks stärkas i kristider, och när samhället förändras på ett för oss okontrollerbart sätt.
Små grupper demoniserar gärna sin omgivning, det är välkänt - tex terrorgruppper och extremister. Det IS nu gör mot kristna och mot andra irakiska minoritetsgrupper är fasaväckande. I Sverige utsätts judar åter från förföljelser från extermister.
Vi får var och en se upp så att vi inte faller in i destruktiva beteenden utan i stället väljer den universella kärlekens väg: "Du ska älska din nästa som dig själv"
Avdelning: Fakta Taggar: #Häxhammaren #kvinnohat #feminism #magi
Kommentera
Joanna Górecka
Genant nog läser jag helst Strindberg när han hatar kvinnor
Alla har sin egen Strindberg och jag kan ju berätta om min Strindberg , om ni såhär på en lördag känner att det vore lite party att få höra om hur min Strindberg ser ut (klart ni känner så!)
Först och främst borde jag berätta att jag ibland kallar honom för Agge. För att lätta upp stämningen liksom. (Han gillar inte det, men vad kan han göra när han är hm, hädangången) (Faktum är att jag inte tror att han gillar mig heller, men återigen – inte mycket att göra åt.)(Hehe.)
Avdelning: Klassiker Taggar: #kvinnohat #feminism #självupptagen
Kommentera
/Visa 1 kommentarer
Linda Odén
Vi måste våga prata om det
Det behövs modiga människor för att lyfta kontroversiella företeelser som många vill tysta. Maria Sveland är helt klart en modig människa och hon har skrivit en av årets viktigaste böcker.
Avdelning: Fakta Taggar: #genus #hat #politik #Läst 2013
Kommentera
/Visa 2 kommentarer
Anne-Charlotte Östman
Att skriva sig skuldfri
När jag skrev om Romain Gary hade jag jämfört Gros-Câlin med andra jag-romaner med liknande motivkrets. Då blev jag bekant med Emmanuel Boves debutroman Mes amis (Mina vänner). Den var från 1924, men hans författarskap hade nyupptäckts på 70-talet. Mes amis översattes till svenska av Katarina Frostensson och sattes upp på teaterscenen av Allan Edwall på Brunnsgatan 4. Den handlar liksom Gros-Câlin om en ensam man som söker kärleken i Paris och är inte utan humoristiska inslag. Titeln är ironisk. Huvudpersonen Victor Bâton har inga vänner, bara i sin fantasi.
Där hade jag en nisch. Jag hade funnit ett författarskap som höll på att tas fram ur gömmorna. Dessutom framställde baksidestexter och franska recensioner Bove som en modernist och föregångare till Beckett. Det kunde vara intressant att titta närmare på.
När jag hade läst igenom Emmanuel Boves verk, ett trettiotal romaner och novellsamlingar, visste jag inte vad jag skulle göra med honom. Min ansökan till Vetenskapsrådet hade varit indränkt i teorier och klurigheter, som sig bör, men jag tyckte inte längre att de var i paritet med hans författarskap. Han använde sig visserligen som modernisterna av fler sätt än intrigen för att strukturera sina romaner, och hans fokus på detaljer kunde ibland peka framåt mot den nya franska romanen. Men han var inte svårtillgänglig. Ett tema framstod tvärtom mycket tydligt, och det var berättarens vilja att komma ifrån en skuld som hade med kvinnor att göra. Han skrev sig fri genom att framställa kvinnan som en obeständig och ond varelse. Hans äktenskapsroman Journal écrit en hiver (En vinterdagbok) fick mig att tänka på Strindbergs En dåres försvarstal som för övrigt först publicerats på franska med titeln Le plaidoyer d’un fou.
Detta mer eller mindre förtäckta kvinnohat skapade ett obehag hos mig, speciellt som det inte var tillräckligt raffinerat för att vara intressant. Jag tyckte att författarens ego lyste igenom alltför tydligt. Den litterära bearbetningen var inte alltid av hög kvalitet.
Min lösning blev att öppet värdera författarskapet i mitt post doc-arbete Identification et distance, Etude de trois romans d’Emmanuel Bove racontés à la première personne. Man är nog van vid att forskare som objekt väljer ett verk som tilltalar dem starkt. Här var jag lite udda. Men jag hade mina favoriter som Mina vänner och efterföljaren Armand.
Jag blev inbjuden till en Bove-konferens på universitet i Lille, där jag var den enda icke-franskspråkiga forskaren. Jag presenterade min kritiska läsning av Journal écrit en hiver. Jag menade att författarens identifikation med huvudpersonen påverkade gestaltningen negativt. Brott mot genrekrav och andra försummelser gjorde berättaren opålitlig. Det kändes lite djärvt, men mitt föredrag blev väl mottaget.
Journal écrit en hiver kom på svenska under titeln En vinterdagbok 2008. Läs den och bilda er en egen uppfattning! Den finns med på Adlibris bokrea.
Avdelning: Skönlitteratur Taggar: #kvinnohat #modernism #Frankrike
Kommentera
Anmäl textfel
