Lena Köster
Maria Ernestam förtjänar mer
När det osannolika händer, är det plötsligt inte så osannolikt längre. Det lärde oss Tage Danielsson i en monolog. Maria Ernestam är en författare som ständigt vidrör det osannolika. Hennes senaste roman heter ”Den sårade pianisten”.
Det verkar som om en del människor inte bara har en begåvning utan flera. Maria Ernestam till exempel. Uppväxt i Uppsala är hon kanske inte profet i ”hemlandet”, vad vet jag. Men hon borde vara det, en i kulturgruppen på Uppsalaparnassen, om det nu finns en sådan.
Journalist, med matematikstudier i bakgrunden, statsvetenskapsexamen från USA, elva år i Tyskland som korrespondent för Veckans Affärer och Dagens medicin. Och med sångröst och bekgrund från Jesus Christ Superstar därtill. Huga!
”Den sårade pianisten är hennes åttonde roman. Som alltid berättar hon en sorts vardagshistoria, där vardagen visar sig vara allt annat än vardaglig och innehåller dramatik, osannolikheter, mysterier, tvetydigheter, ångst och tvik.
Det gjorde hon redan 2005 i debutromanen ”Caipirinha med Döden”. Bara idén att Döden som person knackar på dörren och flyttar in! Med allt vad det innebär.
I nya boken har den gåtfulle hotellpianisten James eventuellt brunnit inne. Fast några bevis för det finns inte, så läsaren får tro vad hen vill.
Veronica och Marieke är vuxna väninnor som känt varandra snudd på alltid. En sådan vänskap man/de tror ska vara också framgent, för alltid. Men ett triangeldrama uppstår, där pianisten James utgör ett hörn och kvinnorna de andra två. Och den släta glansiga bilden krackelerar.
Barndom, musik, längtan efter ett liv man själv skapar sig. En moster som dör och kanske inte var just som man trodde. Kärlek förstås. En brand. Oklarheter. Mer kärlek och ett nytt barn vid en relativt osannolik tidpunkt i livet.
I bok efter bok fångar Maria Ernestam in det där, som jag misstänker döljer sig bakom fasaderna. Det är som att skiva sidorna i folkskolans läsebok och hitta nyansförskjutningar och rena felaktigheter i ”far ror, mor är rar”, som nog Maria fick sig itutat i småskolan, född som hon är i slutet av 1950-talet.
Moster är nämligen något mer än moster. Själv är man en annan än man tänkte sig vara, vare sig man är författare, romanfigur eller läsare. Döden kan mycket väl knacka på dörren och någon, som kanske har brunnit upp, inte alls ha brunnit upp. Och är det inte bästa väninnan man ser där borta tillsammans med...
Den ernestamska fantasin har verklighetsförankrade rötter, men också vida vingar. Jag vet inte hur hon bär sig åt för alla intriger och fakta runt om dem, men misstänker en kombination av egen beläsenhet och nätet. I Den sårade pianisten skriver hon om kommissarie Maigret: ”Inte hade du internet till hjälp och ändå lyckades du lösa dina fall…”. Liten hint där?
Med intrigerna i böckerna och livet är det som det är. Man lever på ett sätt, förändras, sviker, blir sviken, går runt ett hörn och hittar plötsligt inte hem. Hör några pianoackord, känner en doft, föder ett barn, skriver en bok, älskar, men vet inte nödvändigtvis vem.
Allt är möjligt, även det omöjliga. Och Maria Ernestams böcker är - för att gå tillbaka till den där caipirinhan som jag är så förtjust i - som drinkar med många ingredienser över det där underliggande lagret av is och den varma solmogna frukten någon stuckit sugröret genom.
Förstår du inte vad jag menar? Läs någon av hennes böcker, till exempel den här senaste, så klarnar det.
Maria Ernestam har inte fullt ut fått den uppmärksamhet hon förtjänar på hemmaplan. Men med så mångskiftande och intelligenta intriger och så gott språk måste den dagen komma. Snarast!
Maria Ernestams böcker: Caipirinha med döden 2005, Busters öron 2006, Kleopatras kam 2007, Alltid hos dig 2008, På andra sidan solen 2010, Marionetternas döttrar 2012, Öga för öga, tass för tass 2014.
Hennes böcker är framgångsrika också utanför Sverige, bland annat i Tyskland, Frankrike och Taiwan. I Frankrke har hon tilldelats priset Pages de Libraires.
Avdelning: Skönlitteratur Taggar: #vardagsliv #intriger #dramatik #mysterier #osannolikheter #spänning #relationer #resor #döden #kärlek
Kommentera
/Visa 1 kommentarer
Mattias Lönnebo
Skönheten av Christian Johansson
”Vissa hävdade att allting började då en flicka försvann spårlöst. Andra påstod att platsen alltid varit ond. Ön låg övergiven sedan krigstiden, och skulle så förbli, var det tänkt. Det var ingen lämplig plats att bosätta sig på. Men när en snipa flyter iland på en intilliggande ö och ett barnlöst par får sin högsta önskan uppfylld startar ett händelseförlopp som avslöjar ett ondskefullt mysterium. Skönheten är en fascinerande och skrämmande thriller om kärleken till våra barn och en oförklarlig ondska som går i arv.” (Beskrivning enligt baksidan)
Avdelning: Skräck Taggar: #ö #döden #thriller #mysterier #recension
Kommentera
Eleni Schmidt
Sherlock Holmes är tillbaka
Sherlock Holmes serien har ju kommit tillbaka till teve och dessutom får vi avnjuta de äldre programmen också. Det är en av de få deckare jag faktiskt gillar. Jag är också glad över att jag aldrig har läst någon Sherlock Holmes historia ordentligt, med undantag från "Det spräckliga bandet". Serien är så pass underhållande att jag skulle titta ändå, men det är en bonus att man faktiskt inte vet vad som ska hända; särskilt som teveserien ska följa orginalhistorierna rätt bra.
Avdelning: Klassiker Taggar: #TV mysterier
Kommentera
Carolina Landin
Shaun Tan som högläsning
Jag blev helt såld när jag läste Berättelser från yttre förorten för några månader sedan – vilken fantastisk bok! Jag skrev i mitt blogginlägg då att man absolut kunde ha den till lite annorlunda och märklig högläsning till lite större barn när man vill ha något som inte liknade något annat. Och just nu kändes det som att det var precis någon sån läsning som krävdes för mina egna barn. Så jag tänkte testa min tes.
Avdelning: Skönlitteratur Taggar: #högläsning #magi #mysterier
Kommentera
Carolina Landin
Rejäl äventyrsläsning, med mystiska ledtrådar och hemligheter
Det var svårt att lägga ifrån sig Små mekaniska mirakel. Det är en spännande bok – hela tiden händer det saker, viktiga ledtrådar hittas, nya personer dyker upp, gamla hemligheter avslöjas. Ett riktigt rejält äventyr är det. Och efter en stund insåg jag vad det kändes som när jag satt och läste boken – som om jag satt och spelade ett datorspel, ett sånt där spel av typen söka efter saker, lista ut var nästa sak finns med hjälp av fotografier, gåtor, ledtrådar, lösa koder, läsa hemliga journaler, använda ett upphittat gammalt mynt för att öppna en mystisk ask och där i hitta en nyckel som går till ett okänt lås… Väldigt trevligt faktiskt, eftersom jag också är en datorspelsspelande person.
Avdelning: Barn Taggar: #recension #9-12 #äventyr #magi #mysterier #högläsning
Kommentera
Anmäl textfel
