Lena Köster

Bok- presentation:	Caipirinha med Döden
Författar- presentation:	Maria Ernestam

Maria Ernestam förtjänar mer

När det osannolika händer, är det plötsligt inte så osannolikt längre. Det lärde oss Tage Danielsson i en monolog. Maria Ernestam är en författare som ständigt vidrör det osannolika. Hennes senaste roman heter ”Den sårade pianisten”.

Det verkar som om en del människor inte bara har en begåvning utan flera. Maria Ernestam till exempel. Uppväxt i Uppsala är hon kanske inte profet i ”hemlandet”, vad vet jag. Men hon  borde vara det, en i kulturgruppen på Uppsalaparnassen, om det nu finns en sådan.

Journalist, med matematikstudier i bakgrunden, statsvetenskapsexamen från USA, elva år i Tyskland som korrespondent för Veckans Affärer och Dagens medicin. Och med sångröst och bekgrund från Jesus Christ Superstar därtill. Huga!

”Den sårade pianisten är hennes åttonde roman. Som alltid berättar hon en sorts vardagshistoria, där vardagen visar sig vara allt annat än vardaglig och innehåller dramatik, osannolikheter, mysterier, tvetydigheter, ångst och tvik.

Det gjorde hon redan 2005 i debutromanen ”Caipirinha med Döden”. Bara idén att Döden som person knackar på dörren och flyttar in!  Med allt vad det innebär.

I nya boken har den gåtfulle hotellpianisten James eventuellt brunnit inne. Fast några bevis för det finns inte, så läsaren får tro vad hen vill.

Veronica och Marieke är vuxna väninnor som känt varandra snudd på alltid. En sådan vänskap man/de tror ska vara också framgent, för alltid. Men ett triangeldrama uppstår, där pianisten James utgör ett hörn och kvinnorna de andra två. Och den släta glansiga bilden krackelerar.

Barndom, musik, längtan efter ett liv man själv skapar sig. En moster som dör och kanske inte var just som man trodde. Kärlek förstås. En brand. Oklarheter. Mer kärlek och ett nytt barn vid en relativt osannolik tidpunkt i livet.

I bok efter bok fångar Maria Ernestam in det där, som jag misstänker döljer sig bakom fasaderna. Det är som att skiva sidorna i folkskolans läsebok och hitta nyansförskjutningar och rena felaktigheter i ”far ror, mor är rar”, som nog Maria fick sig itutat i småskolan, född som hon är i slutet av 1950-talet.

Moster är nämligen något mer än moster. Själv är man en annan än man tänkte sig vara, vare sig man är författare, romanfigur eller läsare. Döden kan mycket väl knacka på dörren och någon, som kanske har brunnit upp, inte alls ha brunnit upp. Och är det inte bästa väninnan man ser där borta tillsammans med...

Den ernestamska fantasin har verklighetsförankrade rötter, men också vida vingar. Jag vet inte hur hon bär sig åt för alla intriger och fakta runt om dem, men misstänker en kombination av egen beläsenhet och nätet. I Den sårade pianisten skriver hon om kommissarie Maigret: ”Inte hade du internet till hjälp och ändå lyckades du lösa dina fall…”. Liten hint där?

Med intrigerna i böckerna och livet är det som det är. Man lever på ett sätt, förändras, sviker, blir sviken, går runt ett hörn och hittar plötsligt inte hem. Hör några pianoackord, känner en doft, föder ett barn, skriver en bok, älskar, men vet inte nödvändigtvis vem.

Allt är möjligt, även det omöjliga. Och Maria Ernestams böcker är - för att gå tillbaka till den där caipirinhan som jag är så förtjust i - som drinkar med många ingredienser över det där underliggande lagret av is och den varma solmogna frukten någon stuckit sugröret genom.

Förstår du inte vad jag menar? Läs någon av hennes böcker, till exempel den här senaste, så klarnar det.

Maria Ernestam har inte fullt ut fått den uppmärksamhet hon förtjänar på hemmaplan. Men med så mångskiftande och intelligenta intriger och så gott språk måste den dagen komma. Snarast!

Maria Ernestams böcker: Caipirinha med döden 2005, Busters öron 2006, Kleopatras kam 2007, Alltid hos dig 2008, På andra sidan solen 2010, Marionetternas döttrar 2012, Öga för öga, tass för tass 2014.

Hennes böcker är framgångsrika också utanför Sverige, bland annat i Tyskland, Frankrike och Taiwan. I Frankrke har hon tilldelats priset Pages de Libraires.

Kommentera /Visa 1 kommentarer

Carolina Landin

Bok- presentation:	Bedragen
Författar- presentation:	Katerina Janouch

Säkert rätt bra om vardagsliv - men inte min grej

Katerina Janouchs bok Bedragen är inte den sortens bok jag normalt brukar läsa. Men jag gick och kände att jag nog hade ett stort behov av att läsa om någon annans vardagsproblem. Så varför inte prova en svensk relationsroman som omväxling?

Och, visst, inledningsvis trivs jag väldigt bra med att läsa om Cecilia Lunds liv. Hennes nattpass som barnmorska (gillade verkligen att läsa om själva barnmorskandet), pusslandet med vardagslivet för fyrabarnsfamiljen i lilla förortsvillan, maken Johns egenheter, och så den märkliga kvällen när det mitt i fiskpinnemiddagen ringer på dörren och där står en Simon. En vuxen son som John inte visste om att han hade.

Läs hela inlägget ...

Kommentera