LitteraturMagazinets recension
av 11.05.05-14.10.17, Marie Norin
Poesi som inte experimenterar för sin egen skull
Marie Norin skildrar upplevelser i omsorgsindustrin. Det är angeläget. Men kanske hade en prosabok passat bättre?
Med sina fyra tidigare diktsamlingar har Marie Norin tagit sig in i min sfär av svenska favoritpoeter, tack vare sitt sätt att helt avslappnat hantera experimenten med språket, snarare än att fastna alltför mycket i experimenterandet för dess egen skull.
Norins förra diktsamling kom 2008. Sedan dess har hon istället givit ut förtätade, märkliga kortromaner. I denna återgång till poesin är både stilen och tonen på många sätt olik Norins tidigare diktning. Även om livet med nyfött barn förut har tagit sin in i texterna tränger sig vardagen här in mycket mer påtagligt, i form av arbetsliv och politik.
Berättarrösten skildrar sin timanställning på ett boende för vuxna med svåra psykiatriska problem. Boendet ägs av ett privat företag och chefen har total emotionell kontroll över sina anställda. Ingen får en skälig lön och klagomål välkomnas inte. Under en genomgång av dessa ständiga enkäter säger chefen "skriver man en tvåa på frågan om man trivs på sin arbetsplats bör man så klart fundera på om man ska stanna kvar". Så enkelt kan det vara när rättigheter försvinner och alla som har arbete ska vara glada över att över huvud taget ha inkomst, hur låg eller osäker den än är.
Glappet mellan denna beslutsnivå och "brukarnas" absurda tillvaro med vanföreställningar och tvångstankar är starkt skildrat.
"han slår i väggarna. de har ökat medicineringen, vissa mornar har han skitit och pissat ner sig själv och sängen så fullständigt att jag aldrig riktigt vet i vilken ände jag ska börja"
Pärmarna pryds av listor över diagnoser, symptom, mediciner och biverkningar - allt på kliniskt medicinskt språkbruk och dessutom sammanblandat, på ett sätt som tycks ifrågasätta hela vårt sätt att kategorisera.
"ihållande och abnormt förhöjd, expansiv eller irritabel sinnesstämning (mani. upphetsning el. lyckorus) omväxlande med depressionsperioder alt. besvärsfrihet (eutymi), alt. blandtillstånd, låg avsiktsförståelse, låg avledbarhets-, aggressivitets- och aktivitetskontroll, i högre el. lägre grad alkoholrelaterade fosterskador"
Samtidigt är texterna från boendet väldigt raka och opoetiska, vilket skapar ett glapp gentemot de andra dikterna i samlingen, som inte tycks lika fast rotade i samma värld. Texterna är angelägna på helt olika sätt och konkurrerar tyvärr med varandra.
Jag är glad över att Marie Norin kommer tillbaka med en diktsamling men jag önskar ändå att hon hade skrivit en prosabok om sina upplevelser i omsorgsindustrin. Det skulle kunna nå så många fler och det här är definitivt berättelser som behöver berättas, behöver läsas, behöver debatteras i det samtida klimat som vi har skapat.
Mottagen: 8 mars 2015
Anmäl textfel
