Ulf Malmqvist - LitteraturMagazinet

 Litteraturblogg: Ulf Malmqvist 

Visa standardvy Visa omslagsvy

 

Lyrikvännen i Italien

I Italien däremot misströstar poeten Valerio Magrelli om poesins överlevnad"

På omslaget till Lyrikvännens senaste nummer (3-4/2019) rinner vattnet i en strid ström under Ponte Fabricio i Rom. Mycket vatten har hunnit rinna under den bron sedan Lennart af Petersens tog fotografiet 1949. Omslaget vittnar om att det är italiensk poesi som bildar numrets tema.

Den avgående redaktören Marie Pettersson reflekterar självkritiskt i den inledande texten om det överhuvudtaget är en god idé att sätta ihop tidskriftsnummer utifrån ett tema. De blivande redaktörerna för Lyrikvännen - Anna Lundvik och David Zimmerman - har under den gångna hösten befunnit sig på plats i Italien och mött några italienska poeter. De bjuder på en spännande läsning i ett nummer som inte håller sitt tema i alltför strama tyglar. Bland annat får vi möta nyskrivna dikter av herrarna Ulf Eriksson och Kristoffer Leandoer, vilket alltid är en ynnest.

I Italien däremot misströstar poeten Valerio Magrelli om poesins överlevnad: "Fram tills igår var jag optimistisk vad gäller poesins framtid!" Han uttrycker att han alltid trott på poesins överlevnad, men att han nu inte tror så längre. Anledningen är hur forskare i Kina har modifierat DNA. Hur detta hänger ihop med poesins framtid, eller snarare brist på framtid, berättar han för David Zimmerman på ett tämligen övertygande sätt. Även Christina Ubah Ali Farah uttrycker farhågor om den italienska poesins framtid och ser de snabba digitala publiceringsformerna som ett hot. Hon manar till eftertanke: ”Poesi behöver mycket raffinering och omtanke om varje ord.” Trots allt bjuder det föreliggande numret på ett flertal bevis på att poesin fortfarande lever och mår bra, både i Italien och i Sverige.


Taggar: #Italien #poesi #Ponte Fabricio #farhågor
28 juni 2019
Profil: Ulf Malmqvist
 
Kommentera
 

Ny poesi från Österbotten

Bildspråket är expressivt. Svärtan uttrycksfull"

Nicko Smith: Hki Rött
Nicko Smith: Bipolära skeppsbrott i Österbotten

Den finlandssvenske poeten Nicko Smith debuterade i fjol med ”Hki Rött” och redan under vårvintern publicerade han sin andra diktsamling: ”Bipolära skeppsbrott i Österbotten”. Utgivningstakten är imponerande. När jag läser honom tänker jag på Åke Hodell och de andra så kallade konkretisterna, de som gärna förde in den visuella framställningen av dikten som ett poetiskt tillägg. Nicko Smith låter stundtals bokstäverna ta plats på arket, som gemener och versaler utslitna ur ordet och dikten. Ögat och tanken får på något sätt upptäcka och återskapa språket igen – hitta ordet och sammanhanget.
   

Men för att ta det från början: ”Hki Rött” är en väldigt urban diktsamling. Den rör sig i kvarter med ”matutdelningsköer”, ”tysta tiggarhörn” och ”inkassoångest”, ett slags stadens baksida, oavsett stad. Men här rör det sig om Helsingfors, Helsinki, Hki. Tonläget är högt uppskruvat. Nästan varje enskild rad är sin egen utsaga, där påstående läggs till påstående. Bildspråket är expressivt. Svärtan uttrycksfull. Här finns Gasmasksvart, Mjölksvart, Schackmattsvart och Stjärnsvart. I detta glimmar ljusen från en avlägsen himmel och från flimrande tv-apparater. Poeten anspelar på ”svartvita Aki Kaurusmäki filmer” och visst blänker det i den regnvåta asfalten, där poeten rör sig genom Helsingfors. Han registrerar, noterar och går vidare.
   

I sin andra diktsamling fortsätter Nicko Smith sitt lustfyllda utforskande av det expressiva bildspråkets möjligheter, men nu i en mer pastoral miljö: ”Långt bortom/storstadsångestens/överfyllda tomhet”. I den föreliggande samlingen rör sig poeten över hela Österbotten. ”Tiderna förändras” hävdar Nicko Smith och förklarar att förr (i antikens Grekland) ansågs bipolär syndrom vara en gudagåva. Nu behandlas den med till exempelvis litium eller neuroleptika. ”Jag har dykt ner till bottnarna och klättrat upp till topparna i sjukdomsbilden som funnits ända sedan mina ungdomsår” förklarar poeten i sitt förord. I den senaste diktsamling blir anslaget mer centrallyriskt och det uppskruvade tonläget dämpas en smula.


När poeten fyller en hel sida med ordet ”Mani”, skrivet tätt och utan mellanslag - då hugger det till i läsaren. Men när han några sidor senare hävdar: ”Stjärnljuset på min panna/Änglavinden söker andetagen” så förstår läsaren någonting av de bottnar och toppar som Nicko Smith beskriver i sitt förord. Det är i gestaltningen av detta som ”Bipolära skeppsbrott i Österbotten” blir en angelägen diktsamling.
 


Avdelning: Poesi Taggar: #Österbotten #Bipolär #Bildspråk #Konkretister
14 april 2018
Profil: Ulf Malmqvist
 
Kommentera
 

Var är Gud i e-boken?

Plötsligt kan det stå ett dallrande och upphöjt "älskar" på en enskild rad"

Det är någonting med radbrytningar just nu.

I Dagens Nyheter den 16 februari hävdade Jonas Thente att en välplacerad radbrytning är som att möta Gud. Han tog Katarina Frostenssons radbrytning
"en
våg"
ur diktsamlingen "Stränderna" som ett föredömligt exempel på detta.

Nyligen tillkännagavs det att Gunnar D Hanssons "Tapeshavet" är nominerad till Nordiska rådets litteraturpris. "Äntligen" lockas jag utropa! I metadikten "Glasört, jordrök" brottas poeten med den oskrivna dikten och tvingas erkänna: "Helt krasst:/det hela har gått snett från början och då hjälper inga snygga/ radbrytningar i världen."

Jag har laddat ned några angelägna diktsamlingar som e-böcker. Det finns just nu över 600 diktsamlingar på den digitala bokhyllan i nätbokhandeln. Jag tänker att det är behändigt att kunna bära med sig poesin i fickan - i mobilen. Det låter sig göras. Hela Prousts romansvit ryms redan där.

Men så är det det där med radbrytningar. Plötsligt infaller radbrytningarna lite hur som helst på mobilskärmen. Plötsligt kan det stå ett dallrande och upphöjt "älskar" på en enskild rad, trots att ordet inte tillnärmelsevis har en sådan upphöjd ställning i diktsamlingens pappersförlaga.

Var är Gud i e-boken?
 


Avdelning: Poesi Taggar: #radbrytning #e-böcker #Nordiska rådets litteraturpris
2 mars 2018
Profil: Ulf Malmqvist
 
Kommentera
 

Du måste läsa för ditt barn!

och du kan redan nu börja formulera frågorna som kommer att utveckla ditt barn till en reflekterande läsare"

Du måste läsa för ditt barn. Du har läst i tidningen att Sverige sjunker i Pisa-mätningarna med avseende på bland annat läsförståelsen. Förklaringarna till detta är många, men en av anledningarna är enligt läsforskaren Caroline Lidberg att vi inte har någon tradition av att föra textsamtal i skolan. Hon menar att eleverna tidigt knäcker läskoden, men att de vid fjärde och femte klass tappar i textförståelse eftersom de inte har någon uppövad förmåga att ställa frågor till texten och läsa mellan raderna. ”Vi har ingen som helst tradition av att föra textsamtal” hävdar hon i det senaste numret av Lärarnas Tidning (1/14). Därför har eleverna svårt att ta till sig texterna när de blir längre och mer krävande.
   Det är just därför du ska läsa för ditt barn från tidig ålder. Du ska läsa och du ska fråga. Du ska ställa tolkningsfrågor och värderingsfrågor utifrån boken ni läser. Tolkningsfrågornas svar finns mellan raderna i boken. De kan till exempel undra över hur huvudpersonen känner sig i en viss situation. Värderingsfrågorna uppehåller sig utanför texten och kryper in under huden: skulle du vilja vara kompis med huvudpersonen?
   Rigmor Lindö är inne på samma spår i boken ”Det tidiga språkbadet” (Studentlitteratur): ”När de börjar läsa på egen hand nöjer de sig inte med att läsa ´på raderna´ utan kommer att ställa frågor till text och bild och använda sig av de strategier som de fått smaka på som lyssnare under förskoleåren. Detta är en effektiv metod för att ge alla barn möjlighet att utvecklas till reflekterande läsare som utvecklar en god läsförståelse.”
   Just därför ska du läsa för ditt barn, och du kan redan nu börja formulera frågorna som kommer att utveckla ditt barn till en reflekterande läsare.
 


Avdelning: Barn Taggar: #Pisa-mätning #högläsning #läsförståelse
1 februari 2014
Profil: Ulf Malmqvist
 
Kommentera
 

Samma vita vardagsrum och samma höger

Texterna är barn av sin tid och naturligtvis är även det redaktionella arbetet präglat av den tid som såg de sju volymerna tryckas"

Vi är i full gång med att packa inför flytten och har insett att vi måste göra oss av med en bokhylla. En av åtta. Snacka om ångest. Hur ska urvalet göras? Vad ska bort? Det är i det ögonblicket som jag står och tummar på de sju banden av ”Den svenska litteraturen”, översiktsverken från 80-talet under redaktionell ledning av Sven Delblanc och Lars Lönnroth. Allt finns ju på nätet nu för tiden – det är bara att googla – säger jag i min enfald till sonen, han som tillhör den generation som ”föredrar e-böcker” framför dammiga tunga översiktsverk. Det är han som förklarar för mig hur ovärderliga de sju banden är i jämförelse med Internet. Naturligtvis har han rätt. Allt finns förvisso på Internet, men det är ständigt föränderligt. De sju verken, som jag är på väg att gallra ut ur boksamlingen, är så mycket mer än en samling artiklar och essäer om den svenska litteraturen från forntid till 1980-tal. Här finns en kontext som är oföränderlig. Texterna är barn av sin tid och naturligtvis är även det redaktionella arbetet präglat av den tid som såg de sju volymerna tryckas. I en passage går det att läsa en beskrivning av samhället anno 1980: ”Vardagsrummen målades vita. Designern blandade i viss mån material och stilar men föredrog ofta räta linjer och vinklar. Det sköna utmanade det sanna som honnörsord. Högern grep det politiska initiativet. Börsmäklaren ersatte demonstranten som signifikativ tidstyp.” 35 år, men har någonting egentligen hänt under alla dessa år? Jag sparar böckerna och hoppas att när jag i framtiden tar fram dem och läser ovanstående citat ska kunna utbrista: ooo så mycket 80-tal! Men just nu är det samma gamla vita vardagsrum, samma börsnissar och samma gamla höger, även om den försöker kalla sig någonting annat.


Avdelning: Taggar: #Högern #80-tal #kontext
17 november 2013
Profil: Ulf Malmqvist
 
Kommentera
 

Tack för det Bodil Malmsten

Pennalismen på internatskolan känns bekant från de senaste veckornas tidningsrubriker"

”Jag slukar Bernhardböckerna” skriver Bodil Malmsten i DN´s Boklördag (7/9) och fortsätter: ”de skakas om, de blandas till en livsfarligt berusande Bernhardcocktail.” Bokförlaget Tranan gav för ett par år sedan ut hans fem självbiografiska romaner i en vacker samlingsvolym. Omslaget tolkar jag som en krossad spegel, där jag i skärvorna kan ana mitt eget ansikte. Inspirerad av Bodil Malmstens text slänger jag mig över ”Självbiografierna” och försöker sluka dem. 475 sidor borde jag kunna plöja på en helg – det har hänt förut. Nu är det söndag kväll och jag är på sidan 39. Människorna i Salzburg har sprungit in i tunnlar vid flyglarmen och avlidit långt innan de första bomberna kreverat. Illusionslösheten har spridit sig bland befolkningen. Pennalismen på internatskolan känns bekant från de senaste veckornas tidningsrubriker. Jag känner att Thomas Bernhard inte är den författare som jag kommer att sluka, men jag kommer omsorgsfullt att läsa varje ord i hans självbiografier. Tack för det B.M!


Avdelning: Fakta
8 september 2013
Profil: Ulf Malmqvist
 
Kommentera /Visa 1 kommentarer
 

Bok-
presentation:
I syner
Författar-
presentation:
Seamus Heaney
På väg : Dikter
Seamus Heaney
Vattenpasset
Seamus Heaney
Dit man hör
Seamus Heaney

Seamus Heaney 1939-2013

På 80-talet introducerade det lilla förlaget Fripress den irländska poeten Seamus Heaney på svenska. Det blev tre tunna häften som ganska snabbt hamnade på reahyllorna, till glädje för en fattig litteraturstuderande. ”Fältarbete” (1986) och ”Hagtornslyckan” (1988) var även diktsamlingar tolkade i sin helhet – något som kändes som en ypperlig generositet från förlaget och översättaren Roy Isakssons sida. Urvalsvolymen ”Grönt ljus” (1989) fördjupade bilden.

   En av Heaneys mer berömda dikter heter ”Tollundmannen” som inleds med orden ”En dag kommer jag att resa till Aarhus/för att se hans torvbruna huvud”. ”Det måste vara en felskrivning” säger intendenten på Silkeborg Museum när jag visar henne Seamus Heaneys dikt: ”Han hittades strax intill Silkeborg och har efter en tur till Köpenhamn legat här på museet. Aarhus har sin Grauballeman.”
   Jag märker genast en viss rivalitet men också en besvikelse över att nobelpristagaren inleder sin dikt med de försmädliga raderna. Jag befinner mig på resa i Jylland och har så när styrt kosan till Aarhus när en vänlig dansk förklarar sakernas förhållande för mig; var de respektive mossliken befinner sig. Landskapet äger en dramatisk skönhet. Vägen plöjer fram genom dalgångar och åshöjder. Seamus Heaney skriver i sin dikt: ”Där borta i Jylland/i de gamla dråparsocknarna/kommer jag att känna mig vilsen,/orolig och helt och hållet hemma.” Dråparsocknarna ligger kvar, de radar upp sig utefter landsvägen, sömniga, var och en med sitt lilla stolta riktmärke tillbaka till en levande historia.
   Vid Silkeborg visar museet upp en imponerande samling av fornfynd och där Tollundmannen naturligtvis är det nav kring vilket allt kretsar. Han ligger i en glasmonter och tycks inkarnera uttrycket evig sömn. Hans fridfulla ansikte ger intryck av en man som med gott samvete sover efter en lång dags vandring. Snaran om halsen visar en annan historia. Museibesökarna viskar respektfullt i hans närhet. På en bild stoltserar Emil och Viggo Højland, de bröder som den 6 maj 1950 högg torv och som vid sin upptäckt ringde polisen i Silkeborg. Det befarade mordet var dock för länge sedan preskriberat. Nu vilar han i sin 2400-åriga sömn, ovetande om den bygdens son han förvandlats till. Allt tycks frid och fröjd om det inte varit för det försmädliga misstaget av Seamus Heaney. ”Det måste vara en felskrivning” upprepar museiintendenten och skakar bekymrat på huvudet.
 


Avdelning: Poesi
30 augusti 2013
Profil: Ulf Malmqvist
 
Kommentera

Grattis Emil!

22 maj 2013

Läs för mig pappa!

14 april 2013

En bok till varje pris?

12 mars 2013

Lyrikvännens nya dubbelnummer

12 februari 2013

Opsis Barnkultur

14 januari 2013

Feliz Navidad

22 december 2012

Litterär simultanförmåga?

28 november 2012

Barnböcker i ögonhöjd

22 november 2012

Lista recensioner av Ulf Malmqvist

Ulf Malmqvist

Brinner för mötet mellan barn och böcker

Ulf Malmqvist är pedagogisk utvecklare och litteraturvetare. Han är även verksam som lektör vid Bibliotekstjänst Barn & ungdom. Han brinner för mötet mellan barn och böcker och anser att lyriken alltmer blir en livshållning snarare än en litterär genre.

 Recensioner 
Isol visar ingen nåd

LitteraturMagazinets recension av Hur ska det gå för Toribio?, Isol

Isol visar ingen nåd

Det är inte alltid lätt att vara småbarnsförälder och precis som i Toribios familj står prövningarna ofta som spön i backen"
Betyg: 5 Betyg: 5 Betyg: 5 Betyg: 5 Betyg: 5
Den argentinska bilderboksförfattaren Isol mottog 2013 ALMA-priset. I motiveringen betonade juryn hur hon med en befriande humor och lätthet även behandlar tillvarons mörkare sidor. Just detta drag i hennes författarskap blir tydligt i den bok som nu föreligger i svensk översättning. ”Hur ska det gå för Toribio?” är en relevant fråga som ställs i bokens titel. Toribo ställer föräldraskapet ...
LitteraturMagazinets recensent: Ulf Malmqvist

Krakel Spektakel och många andra

Dinkeli dunkeli doja : rim och ramsor av Lennart Hellsing, Lennart Hellsing
Det är med stort mod och friskt humör som illustratören Charlotte Ramel ger sig i kast med författarens texter i ett generöst urval"

Läs recensionen ...

LitteraturMagazinets recensent: Ulf Malmqvist

Egensinniga kråkor i konstfull volym

Kråkor, Cord Riechelmann
Ut vill läsaren: ut och spana efter råkkolonier och egensinniga kråkor, gärna i stadsmiljö"

Läs recensionen ...

LitteraturMagazinets recensent: Ulf Malmqvist

Lyckan att vara ett bokbarn

Bokbarnet, Sam Winston
Hon vittnar om det fantastiska med att vara ett bokbarn, att vistas i en värld av berättelser"

Läs recensionen ...

LitteraturMagazinets recensent: Ulf Malmqvist
Att kunna hålla smärtan stången

LitteraturMagazinets recension av Åtel, Jörgen Lind

Att kunna hålla smärtan stången

Skilsmässa, cancerbesked, skuld och sorg. Ett barn är inblandat i uppbrottet och slitningarna"
Betyg: 4 Betyg: 4 Betyg: 4 Betyg: 4 Betyg: 4
Innan Jörgen Linds nya diktsamling börjar, innan själva gestaltningen av ett sönderfall tar sin början, inleder han med en kort dikt som fungerar som ett slags prolog. Där ges förutsättningarna för de elva avdelningar som följer. I denna inledande dikt skriver poeten om en man och en kvinna ”som rör sig runt varandra i allt trängre cirklar”. ”I hög hastighet kolliderar de/Faller samman”. Skeende...
LitteraturMagazinets recensent: Ulf Malmqvist

Betvingande gul poesi

Sju grenar, Katarina Frostenson
Finns det en möjlighet att läsa Katarina Frostenson utan att placera henne i den kontext som stavas Svenska Akademien? Ja, naturligtvis!"

Läs recensionen ...

LitteraturMagazinets recensent: Ulf Malmqvist

Ett svindlande tidsperspektiv

Omega, Johannes Anyuru
Årtalen är viktiga. Tidsmarkörerna centrala. Men de rår inte på döden"

Läs recensionen ...

LitteraturMagazinets recensent: Ulf Malmqvist

Oumbärlig dikt om dikt

Till dikten, Malte Persson
Och mitt i allt detta står Malte Persson och jonglerar med språket, utan att tappa ett enda ord"

Läs recensionen ...

LitteraturMagazinets recensent: Ulf Malmqvist
Lyrikplåster och diktbandage

LitteraturMagazinets recension av Orkidébarn, Eva-Stina Byggmästar

Lyrikplåster och diktbandage

En ombonad dikt, nästan som ett slags lyrisk ljusterapi innan ljuset återvänder på riktigt"
Betyg: 3 Betyg: 3 Betyg: 3 Betyg: 3 Betyg: 3
För ungefär ett år sedan presenterades ett rikt dikturval av den finlandssvenska poeten Eva-Stina Byggmästar under titeln ”Naturbarn”. Volymen spände över trettio års lyriskt författarskap: från 1986-2016. Jag kommer ihåg att jag tyckte att titeln var så fyndigt beskrivande. Naturbarn. I ett slag förenades hennes naturlyrik med den barnsliga lekfullheten som är så framträdande i hennes poesi....
LitteraturMagazinets recensent: Ulf Malmqvist

Blytunga rader av risktagande

Fragment II, Lars Norén
Livsfarligt nära den förnumstiga sentensen som kan broderas på en väggbonad"

Läs recensionen ...

LitteraturMagazinets recensent: Ulf Malmqvist

Nytolkade dikter från Tjörn

Tiarnia I-III, Pentti Saarikoski
Hos Tiarnia slipper vi den tunga sänklodsvokalen i mitten av Tjörn"

Läs recensionen ...

LitteraturMagazinets recensent: Ulf Malmqvist

Fördjupning och flärd för bilderboksälskare

En fanfar för bilderboken!, Oscar K.
Det är en lyx att ta del av vad forskare, kritiker och bilderboksskapare tänker kring bilderbokens teori och praktik"

Läs recensionen ...

LitteraturMagazinets recensent: Ulf Malmqvist

LitteraturMagazinets recension av Möten med 18 svenska barnboksillustratörer, Ingmari Åkerman

De är så många och så duktiga

Man kan även häpna över hur nära det var att Pija Lindenbaum blev teletekniker"
Betyg: 3 Betyg: 3 Betyg: 3 Betyg: 3 Betyg: 3
Författarens mission är att väcka ett intresse för bilderna i bilderböckerna. Men urvalet är för snävt. Vilka är de? Och är det verkligen de som är de som ska vara här? Frågorna hopar sig när jag bläddrar i Ingmari Åkermans presentationer av arton svenska bilderboksillustratörer. Författaren är lärare och konstvetare och fullt kompetent att göra urvalet. Men de är ju s&...
LitteraturMagazinets recensent: Ulf Malmqvist

Det filosofiska anslaget bär genom hela boken

Öjvind och världens ände, Sara Lundberg
Mumma för det grubblande barnet i övre förskoleåldern – barnet som funderar över var världen tar slut och vad som kommer sedan"

Läs recensionen ...

LitteraturMagazinets recensent: Ulf Malmqvist

10 år med prinsessan!

När prinsessor går på zoo, Per Gustavsson
Per Gustavsson har ett mycket personligt uttryck i sina bilder"

Läs recensionen ...

LitteraturMagazinets recensent: Ulf Malmqvist

Sparsmakad prosa i filmiskt berättande

Det är inte min hatt, Jon Klassen
Där låter oss Jon Klassen sväva i en underbar ovetskap och det finns många samtal som kan ta sin början när boken är slut."

Läs recensionen ...

LitteraturMagazinets recensent: Ulf Malmqvist

LitteraturMagazinets recension av Herr Gurka, Krakel Spektakel och alla de andra - 50 sånger i urval och ackompanjemang av Johanna Hellsing & Klas Widén, Lennart Hellsing

Klassiska sånger får hjälp av batteri

Härliga helsidesillustrationer bjuder in läsaren till Hellsingland"
Betyg: 4 Betyg: 4 Betyg: 4 Betyg: 4 Betyg: 4
Jag brukar vara allergisk mot böcker med batterier, i synnerhet om de ger ljud ifrån sig. Men här har vi det berömda undantaget som bekräftar regeln. Femtio sånger med text av Lennart Hellsing. Om du trycker på en knapp så får du melodistämman på samtliga av bokens sånger. Johanna Hellsing och Klas Widén spelar på gitarr, dragspel, tramporgel, ukulele och flöjter. Du sjunger och boken spelar. H&a...
LitteraturMagazinets recensent: Ulf Malmqvist

Härliga handböcker om djur och natur

Känn igen 25 myror och andra småkryp, Björn Bergenholtz
Dessutom får vi veta vad som skiljer ett småkryp från en insekt."

Läs recensionen ...

LitteraturMagazinets recensent: Ulf Malmqvist

Anna Höglund provar bilderbokens gränser

Om detta talar man endast med kaniner, Anna Höglund
Det är med andra ord mycket som sägs mellan raderna i boken – antydningar, tystnader, skrik"

Läs recensionen ...

LitteraturMagazinets recensent: Ulf Malmqvist

Haltande gestaltning bärs inte upp av bra idé

Ställ dig i kö!, Tomoko Ohmura
Deras karaktärer är fångade på ett ganska valhänt sätt"

Läs recensionen ...

LitteraturMagazinets recensent: Ulf Malmqvist

LitteraturMagazinets recension av Buster vill städa, Marie Oskarsson

Expressivt språkbrukande och dramatiska illustrationer

Dramatiken är stor i den här boken, något som Lisa Kleinschmidts illustrationer understryker med önskvärd tydlighet"
Det första som slår mig när jag läser den nya boken om Buster är det expressiva språket. Författaren Marie Oskarsson tar för sig och delar med sig från ett perspektiv som mäter dryga 1,50 från golvet: ”Svisch och spring och spark och poff. Buster är världens bästa innebandykille med sopborsteklubba.” Han har vaknat tidigt och bestämt sig för att städa. Mamma sover. När ...
LitteraturMagazinets recensent: Ulf Malmqvist

Storslagna panoraman i generöst format

Lilla björn på semester, Benjamin Chaud
Det är en mycket varm ton i berättelsen trots det uppdrivna berättartempot"

Läs recensionen ...

LitteraturMagazinets recensent: Ulf Malmqvist

Brokig och unik antologi för barn

När Alice blev arg, Josephine Glad
Mellan bokens hårda pärmar samsas 16 författare och 12 illustratörer om utrymmet. Alla begår här sin skönlitterära debut"

Läs recensionen ...

LitteraturMagazinets recensent: Ulf Malmqvist

Mystisk nyckel i mysig rysare för unga

Tredje tecknet, Ingelin Angerborn
Inger Angerborn sparar inte på krutet när det gäller att kittla läsarens nerver och hon gör det med finess"

Läs recensionen ...

LitteraturMagazinets recensent: Ulf Malmqvist

LitteraturMagazinets recension av Första sagoskatten, Catarina Kruusval

En bok att färdas med genom åren

Det vilar ett slags mild vänlighet över Catarina Kruusvals illustrationer, ungefär som hos Ilon Wikland"
Betyg: 3 Betyg: 3 Betyg: 3 Betyg: 3 Betyg: 3
Guldet blänker över bokryggen och redan titeln signalerar att vi har att göra med någonting ytterst värdefullt. Första sagoskatten! Sedan debuten kring mitten av åttiotalet har illustratören och författaren Catarina Kruusval skapat en stor mängd karaktärer. Ellen, Olle, Fia och Egon är några av dem som förenas i denna generösa volym vars målgrupp sträcker sig från barnets första dagar...
LitteraturMagazinets recensent: Ulf Malmqvist

En god introduktion till Isols bildvärld

Numeralia, Isol
Jag är överväldigad av hennes förmåga att ge bildlösningar till Jorge Lujáns lyriska betraktelser av siffrorna"

Läs recensionen ...

LitteraturMagazinets recensent: Ulf Malmqvist

Tidens tand har gått varsamt fram med Ludde

Ludde letar efter nalle, Ulf Löfgren
Ett tilltal som präglas av en tilltro till barnets kompetens att förstå nyanser och knasigheter"

Läs recensionen ...

LitteraturMagazinets recensent: Ulf Malmqvist

Tre meter av underbart bildberättande

Vart ska du?, Jockum Nordström
Alla som har läst böckerna om Sailor och Pekka är väl förtrogna med Jockum Nordströms säregna illustrationstekniker"

Läs recensionen ...

LitteraturMagazinets recensent: Ulf Malmqvist

LitteraturMagazinets recension av Gömma lejon, Helen Stephens

Dramatiska turer när liten flicka möter stort lejon

Många av uppslagen uppehåller sig vid just detta, att betona kontrasterna stor och liten"
Någonstans i bakgrunden ligger Aisopos fabel och skvalpar; den om slaven som drar en tagg ur lejonets tass. Men här handlar det om den osannolika vänskapen mellan ett lejon och en liten flicka. Naturligtvis får hon plåstra om hans tass och rädda honom undan en pöbel av uppretade och rädda stadsbor. Helen Stephens berättelse, liksom Aisopos fabel, uppehåller sig mycket vid begreppen stor och liten, modig och rädd, ensam och t...
LitteraturMagazinets recensent: Ulf Malmqvist

Roliga experiment och gammal skåpmat

Tom Tits roliga tricks, Klas Fresk
Tjusningen med boken är just detta: användarvänligheten"

Läs recensionen ...

LitteraturMagazinets recensent: Ulf Malmqvist

Syskonkärlek trots allt

Kan jag med, Pija Lindenbaum
Det är i bilderna som värmen och humorn framträder"

Läs recensionen ...

LitteraturMagazinets recensent: Ulf Malmqvist

En bok som vibrerar av kärlek till både bilden och språket

ABC och alla de andra gökarna, Anna Höglund
Det är bokstäverna som bokstavligen står i centrum av uppslagen, karaktärsfulla, med sin individuella prägel"

Läs recensionen ...

LitteraturMagazinets recensent: Ulf Malmqvist

LitteraturMagazinets recension av Cirkusloppor på luffen, Lena Sjöberg

Orden dansar över sidorna på hellsings manér

Då ger jag mig hellre hän åt texten som aldrig kommer i närheten av ett nödrim eller en otakt"
Arvet från Lennart Hellsing är stort och vida känt. Många har känt sig manade men endast ett fåtal har förunnats att få versen att dansa över boksidorna. Därför är det glädjande att ta del av Lena Sjöbergs bok om ett par cirkusloppors äventyr i Madrid, för här dansar versen på hellsings manér i en lycklig förening av betonade och obetonade stavelser. De två små ...
LitteraturMagazinets recensent: Ulf Malmqvist

Ljudhärmande språklust för de yngsta

Vad säger ett russin?, Anna Höglund
Anna Höglunds illustrationer håller sig i en dov färgskala och innehåller gärna ett nostalgiskt tilltal"

Läs recensionen ...

LitteraturMagazinets recensent: Ulf Malmqvist

Seendets poesi

Utskuret ur ett större träd, Eva Ström
'Gömmer sig ondskan i varje människa?' Den frågan ställer poeten när massakern på Utøya slår sönder sommaren 2011"

Läs recensionen ...

Recension av profil: Ulf Malmqvist

Om rädslor – och om att övervinna dem

Skuggsidan, Per Gustavsson
Det är inte alltid så lätt att följa Per Gustavsson i hans berättelse. Historien vindlar sig fram och de förvrängda rummen hoppar mellan olika perspektiv"

Läs recensionen ...

Recension av profil: Ulf Malmqvist

Recension av En kväll i oktober rodde jag ut på sjön, Tua Forsström

En diktning utan yviga gester

Hennes röst är lågmäld och hennes diktion är vemodig"
I en till sidantalet väldigt tunn diktsamling får vi lyckligtvis återigen möta den finländska poeten Tua Forsström. Fyrtiotalet sidor kan upplevas som överdrivet sparsmakat av en poet som inte presenterat sig sedan 2006 och jag hade gärna tagit emot mer, men inser också att den här diktsamlingen kommer att fylla hela våren med sina sidor. ”En kväll i oktober rodde jag ut på sjön” är poetens ti...
Recension av profil: Ulf Malmqvist

Närgångna porträtt av tuffa och smarta småfåglar

Stora mesboken, Stefan Casta
En härligt generös bok, främst genom sina vackra akvarellillustrationer men också genom all mer eller mindre nödvändig fakta"

Läs recensionen ...

Recension av profil: Ulf Malmqvist

Minimalistiskt – men med en värmande humor

Mamma borta, Chris Haughton
Humorn närvarande på varje uppslag, inte minst i det cirkelberättande som slutuppslaget inbjuder till"

Läs recensionen ...

Recension av profil: Ulf Malmqvist

Sagan får en lyster av sällan skådat slag

Snövit, Bröderna Grimm
Gotik, klassicism och japansk populärkultur möts i illustrationerna som ofta tar hela uppslagen i anspråk"

Läs recensionen ...

Recension av profil: Ulf Malmqvist

Recension av Känslornas pekbok, Hanna Albrektson

Att sätta bild på känslan

Hur många känslor finns det egentligen? Fjorton? Tjugoåtta? Femtiosex? Tusen?"
I den här pekboken illustreras fjorton olika känslor, och redan där – vid talet fjorton – börjar tankarna snurra: hur många känslor finns det egentligen? Fjorton? Tjugoåtta? Femtiosex? Tusen? Hanna Albrektson är född 1977 och bosatt i Malmö. Sedan 2006 har hon arbetat heltid som illustratör i olika sammanhang och det här är hennes debutbok. Det är fågelliknande varelser som får bära d...
Recension av profil: Ulf Malmqvist

Sök i bloggen

 


Glansholms Bokhandel & Antikvariat
Kundtjänst, vardagar 9-16: 070-692 50 50
LitteraturMagazinet
Redaktör: Sandra Sandström
Ansvarig utgivare: Linus Glansholm
Teknik: Framkant Media AB
Annonsera:  Framkant Media AB